Samtal, sömnproblem och gayiga annonser

Klockan är inte ens tio och redan har det ringt tre gånger i Aronsons telefon. Om det är för att reta mig eller för att väcka mig vet jag inte, men så är fallet i alla fall.

Jag vaknade redan klockan fem i morse och kunde inte somna om. Men jag tvingade mig att ligga kvar i sängen, trots att den rev i mitt skinn och inte alls var skön. Till slut gav jag upp och steg upp och käkade frukost. Sen har jag försökt somna om ett par omgångar, utan att lyckas.

Fast till slut lyckades jag. Men som i ett töcken hörde jag då Samtal nummer 1, så det vara bara att masa sig upp ur sängen och leta fram mobilen. Det var Kärran som ringde. Hon har problem med sin karl och var tvungen att prata av sig.

Efter samtalet funderade jag på om jag skulle lägga mig igen, eller tvinga mig själv att vara vaken. Men jag behövde inte oroa mig, för då kom Samtal nummer 2. Det var från Phonehouse Telia (tror jag han sa). Han ville pracka på mig en mobil internetuppkoppling. Men Aronson tackade vänligt, men bestämt, nej.

Så då läste jag tidningen i stället. Och då kom, som på beställning, Samtal nummer 3. Det var från Statistiska Centralbyrån. De ringer mig var tredje månad för att prata om arbete och att söka nytt arbete.

Så nu är jag så pigg jag antagligen kan bli. Så inget mer sovande.

Jag hade tänkt städa min garderob i dag. Men nu vet jag inte. Det är ju så fint väder ute och kanske ska jag hellre passa på att utnyttja det, än att gå omkring här inne och skrota.

Apropå läsa tidningen, förresten: med dagens DN fanns en annonsbilaga från Volvo. Den gör reklam för deras senste modell av Volvo V70. Jättesnygg. Men det jag fastnade för var persongalleriet. En massa människor blandade och man kan inte utröna vilka som är hetero, homo eller något annat. Och på sista uppslaget står två killar och håller varandra i handen, och den ene har en krukväxt i andra handen. Och så har de bilen bredvid sig, förstås. Rosa pengar lockar uppenbarligen även bilvärlden. Najs.

Tämjda?

Nu uppges den vilda strejken bland kabinpersonalen på SAS i Danmark vara i princip över. I morgon återgår de strejkande till sina arbeten.

Jäkla idioter alltså. Gå på er fackförening i stället, som tydligen inte förmått förstå vad ni som medlemmar faktiskt vill, och sedan driva de frågorna. Det är det de är till för.

Låt det inte gå ut över bolaget och dess kunder. Det är vi inte värda.

Tom och innehållslös

Klockan börjar närma sig halv fem och helt lägligt tappade jag all luft och styrfart. Det har varit full rulle hela dagen, även om alldeles för mycket tid gått åt till att hjälpa min assistent med att boka hotell till en konferens jag och en kollaga ska åka på i maj.

Men nu gick som sagt all luft ur. Och jag ska nog packa ihop mina pinaler snart och åka hem.

Fast först måste jag bestämma mig för vad jag vill äta i kväll, och köpa med det hem. Och det är svårt nog, särskilt nu när jag inte kan eller vågar äta vad som helst...

Sjuk men på jobbet

Nej, jag vet. Jag borde antagligen legat hemma just nu. Vilat i min säng, eller legat i soffan och kollat på tv - Ally McBeal eller nån dålig serie på trean. Eller åtminstone suttit framför datorn.

I stället sitter jag på jobbet. Går igenom mina 700 mejl och pratar lite försiktigt med mina kollegor. Och magen värker och värker. Dels känner jag av den lite hela tiden, dels kommer det emellanåt som knivhugg i magen.

Så vad gör jag då på jobbet? Ärligt talat: jag vet inte. Jag vet fan inte. Men vi får se. Kanske mår jag bättre. Kanske jobbar jag vidare i vilket fall. Kanske går jag hem.

Men just nu sitter jag här. Och önskar att jag var hemma. Att jag slapp hålla skenet uppe bara för att jag inte har någon ro att vara hemma, inte har någon ro att låta jobbet bero. Att jag hade mod(?) nog att INTE gå till jobbet.

Fast mest av allt önskar jag att mina magproblem ska gå över...

Stockholm vs. Skåne

Magnus Ahlin fick inte ett jobb i Lund eftersom "han är stockholmare". Big deal. Jag sökte ett jobb en gång på Radio Stockholm. I annonsen stod att man inte fick prata skånska.

Tros min småländska fick jag inte jobbet...

Herregud!