I går fyllde jag år. Som vanligt firade jag inte* eftersom jag har sån jävla åldersnoja. Jag är livrädd för att bli ädre och gammal. Inte för åldrandet i sig, utan för kroppens förfall. Jag märker ju redan nu hur kroppen orkar mindre och hur krämporna ökar. Går man upp i vikt är det svårare att gå ner igen. Får man ett sår läks det långsammare. Baksmällorna är ett helvete jämfört med hur de var för bara några år sen. Och så där kan jag fortsätta. Jag bävar för vad framtiden har i sitt sköte när det gäller min kropp.
I vilket fall: trots att jag inte firar är det alltid lika mysigt att bli uppvaktad, att folk uppmärksammar mig. Det räcker med ett Grattis! Eller en liten kram. Mer än så behöver inte Aronson för att bli glad och tacksam...
I dag skulle min pappa fyllt 81 år. Men han dog 1996, så det blir inte så. Det är helt otroligt att tänka sig: 81 år. En otrolig ålder. Undrar hur han hade varit om han levat. Hur han hade sett ut. Och undrar om jag någonsin får uppleva att bli så gammal. Vill jag det ens...?
*Jo, jag drack lite extra vin till maten. Och i dag tänkte jag ta en glass till lunchen, för det glömde jag i går.Etiketter: Döden, Födelsedagar
