Buffeln, Paggan - och så Anna

Såg ni kvällens avsnitt av Ordförande Persson? Jäklar alltså.

Först två reflektioner:

Göran Persson är så jävla mycket pösmunk som någon kan bli. Hur lyckas karln? Hur lyckas han behålla makten med en sådan inställning till folk runtomkring honom?

Och så hans ilska. Persson var så otroligt arg. Fruktansvärt arg. Så arg att han saknade ord. Och det på - Leif Pagrotsky, dåvarande näringsminister. Och det måste varit allvarligt. Det vittnade Persson om. Och det vittnade Leif Pagrotsy om i kvällens Aktuellt för en stund sedan. Det var "dålig stämning" i regeringen på den tiden.

Och jag kan förstå honom. En regering, eller ett lag som Persson envisas med att kalla den, ska hålla ihop. De ska agera med ett ansikte utåt. Bråka gärna inåt, men utåt: Ett ord, en lag, ett ansikte. Självklart.

Men det var väldigt roligt.

Men annars var behållningen av kvällens program ett helt annat, nämligen Anna Lindh. De visade lite från en av Perssons presskonferenser, från ett minnesmöte och från begravningen. Och Aronson mindes plötsligt. Och fällde en tår.