Me Aronson, you Jane

Det är min tur i blogstafetten.

Ämnet har jag fått från Klimakteriehäxan, och det lyder

Nyss tog vi farväl av en favorit: kommissarie Jane Tennison.
Jag skrev bland annat så här om henne:
"Hon blev ett memento över karriärkvinnan, som valt jobbet framför allt annat.
Som försökt leva med några män men gett upp.
Som förlorat kontakten med både syrran och pappan.
Som aldrig fick barn.
Som knappast har några vänner.
Som alltför ofta och flitigt tröttat sig med alkohol.
Som slagit sig fram bland manliga kollegor med smartness och skicklighet.
Som kallats iskall, bitch, cynisk och subba, mer eller mindre öppet.
Som vunnit respekt men inte särskilt mycket mer."

Väldigt tydligt en kvinnas synpunkter, tror jag.
Nu får Aronson, som jag kikat in hos, så jag vet att han tittat och gillat "I mördarens spår" (Prime Suspect) uppdraget att ge oss
Jane Tennison sedd med manliga ögon.

Men ärligt talat så förstår jag inte varför jag som man skulle se henne annorlunda. Jag är av den uppfattningen att det finns många och tydliga skillnader mellan män och kvinnor. Jag är också av den uppfattningen att det inte finns några skillnader alls mellan män och kvinnor. Allt förstås beroende på vilken aspekt vi talar om. Men det viktigaste av allt: skillnaderna mellan oss människor finns framför allt mellan individerna: man eller kvinna; homo eller hetero; kristen eller jude; röd eller lila.

Så nej, jag tänker inte ge er Jane Tennison sedd med manliga ögon. Jag tänker däremot ge er Jane Tennison sedd med Aronsons ögon.

Tennison är, framför allt, en väldigt, väldigt stark och modig person. Och därmed en person som jag kan relatera till och känna igen mig i. Fast framför allt respektera och beundra.

Tennison är ensam och tidig kvinna på sin post och hon är motarbetad av kollegor och chefer. Trots det fortsätter hon; hon kämpar vidare. Mot fördomar, elakheter, smusslanden bakom hennes rygg och rent förtal. Men hon gör det. Därför att hon gillar sitt jobb. Eller känner sig inte ha något val. Eller vill bevisa något. Eller något annat. Men hon gör det i alla fall. Och det gör henne stark, och det gör henne modig.

Stark och modig. Precis som Yours truly.

Nu ska jag skicka stafettpinnen vidare till blandannat.net. Och hon har redan varit på mig och bett om ett lätt ämne. Jag vet inte om det är lätt, men det är i alla fall mitt ämne till dig, Åsa. Skriv poetiskt, prosaiskt, utifrån faktakunskaper eller hur du vill. Men ämnet är kort och kärnfullt:

Årstidernas skiftningar.