Den fattige men rike

Jag är numera 15 000 kronor fattigare. Men en dator och ett par erfaranheter rikare. Och det känns riktigt bra.

En MacBook ligger just nu, ouppackad, på mitt golv. Men så kommer det antagligen inte att vara så länge till. Snart ska den upp, installeras och läras. För det var ju ett tag sen Aronson lekte på allvar med en Mac...

Och min karriär som prutare har återigen tagit ett steg mot sin undergång. Första gången jag försökte pruta var i mitten av nittiotalet när jag skulle köpa en typ bergsprängare. Killen i affären förstod inte ens vad jag höll på med, så jag fick förklara att jag försökte pruta. Och allt jag fick ut av det var ett par riktigt dåliga hörlurar. Ridå.

Andra gången, i dag, var det ett kompakt motstånd. Jag hade lagt upp strategi, filat på argumenten och laddat ordentligt. Men det var dömt att misslyckas. Totalt. Så det blev några kronor dyrare än beräknat.

Innan jag gick till Macoteket gick jag in på Coffee cup i Gallerian och fikade. Jag köpte en minimuffins. Perfekt storlek. Varför kan de inte ha såna på fler ställen? Och god var den också...

Vid Norrmalmstorg mötte jag förresten Laleh. Hon såg ut precis som man kunde gissat. Något längre, bara.