Hoppas på Stina

I kväll är Henrik Larsson gäst i Stina!. Förutom att Stina Lundberg Dabrowski ska ställa bra och releventa frågor, hoppas jag att hon lyckas öppna upp honom. Jag vet att det finns där, han har tidigare varit mer öppen och "talbar". Det är först på senare år som han blivit så innesluten och tråkig. Men, som sagt, jag hoppas det blir ett bra samtal i kväll.

Förutom Larsson kommer Al Gore, Rowan Atkinson och Sissela Kyle. Så det kan bli ett riktigt roligt program i kväll...

Ett nästan bortglömt VM

Tänk så olika idrott kan vara. För mig i alla fall. Hade det just nu pågått ett VM i säg fotboll eller friidrott hade jag för längesedan rapporterat att Sverige tagit två medaljer i dag.

Men nu gör det ju inte det.

Däremot pågår det ett VM i simning. Och jo, jag gillar egentligen simning. Det som gör att jag tröttnat lite är dels att det finns så många tävlingar, både kortbana och långbana, dels att det är så många discipliner i varje tävling: 50, 100, 200 etc. Och det i fyra olika grenar och för både män och kvinnor. Plus lagtävlingarna. Man tröttnar liksom.

I vilket fall. I dag har Therese Alshammar tagit guld på 50 meter fjäril. Och Stefan Nystrand har tagit brons på 50 meter fritt. Jättegrattis!

För övrigt har amerikanen Michael Phelps hittills tagit sex av de planderade åtta guldmedaljerna. Och han är vaddå, typ 11 år? Otroligt...

Slutligen har internationella simförbundet beslutat att ett dopningsfall som är ett år gammalt och som lades ner ska utredas igen. Och det gäller inte vilken motionssimmare som helst, utan den store (störste av dem alla?) Ian Thorpe. Skulle han fällas skulle Aronson tappa bara såå mycket av förtroendet för allt vad rena idrottare heter.

För litet, för fult eller för dyrt

Jag har precis varit inne i city. Jag var bland annat på Åhléns och kollade kläder. Jag hittade fyra skjortor som jag tyckte var snygga (tre olika och en i en annan storlek) och som jag bestämde mig för att prova.

Det var kö in till provrummen och man fick en liten lapp av en sur dam. Lappen talade om hur många plagg man hade med sig in. Känns inte det där väldigt mycket 80-tal?

I vilket fall: jag kom in och provade skjortorna. Två av dem var egentligen ganska snygga, men passade inte mig. Tyvärr.

Precis när jag kom ut från provrummet gick det förbi en manlig expedit. Han frågade hur det hade gått. "Jodå", svarade jag, "det har gått bra". För det hade det ju: jag rev inte sönder någon skjorta, jag kräktes inte av att se mig själv i speglarna och jag lyckades hålla mig från att spana in den söte killen i provhytten bredvid. Expediten erbjöd sig att ta de skjortor som jag inte skulle köpa. Det var först när jag lämnade fram samtliga skjortor och såg hans min, som jag förstod att jag missförstått hans fråga. Något...

Efter Åhléns gick jag vidare till NK. Där hittade jag en skjorta som inte alls såg ut som jag hade tänkt mig, men eftersom den var ganska snygg tänkte jag att den kanske jag kunde prova. Men vis av erfarenhet kollade jag på prislappen först. Jag säger så här: en kortärmad skjorta i bomull, visserligen kraftig bomull, men ändå; små blå ränder med inslag av vita fält. Annars inget särskilt (jag kommer inte ihåg märket, men det var inget som åtminstone jag hört talas om tidigare). Skjortan var som sagt inte som jag tänkt mig, men snygg. Den kostade 2 495 kronor. Jag upprepar: 2 495 kronor. Nej, tänkte jag. Det får bli den dag jag vinner på Lotto. Eller ärver nån rik faster. Alternativt blir totalt jävla galen.

Jag var även inne i skoavdelningen på Åhléns respektive NK samt på Nilson, Rizzo och Stadium. Men där fanns absolut ingenting som jag gick igång på. Ingenting.

Så det blev ingen skjorta i dag. Eller skor. Det blev en macka och en Pucko(!) i trappan i Gallerian. Annars inget.

Så ska en slipsten dras

Såg ni Så ska det låta i går? Gjorde du det är du bara att gratulera. Gjorde du det inte uppmanar jag dig att titta på det; antingen på reprisen på teve eller på SVT:s webbplats (här). För det var en riktig höjdare!

Gäster var Lasse Kronér, Cecilia Vennersten, Sonja Aldén och Shirley Clamp. Och de båda sistnämnda stal showen helt och hållet. De var otroligt bra, väldigt samspelta och jäkligt roliga. Eller, mer specifikt: Clamp är roligast, men Aldén sjunger som en gudinna!

Lite gudsord på morgonkvisten

I morse flög plötsligt ett bibelcitat in i mitt huvud. Var det kom ifrån eller vart det skulle har jag ingen aning om. Det bara kom. Och fastnade. Och jag blev inte av med det.

Men eftersom jag inte kunde hela citatet kände jag att jag ville slå upp det. Så jag googlade på de ord jag kunde. Och jag vet, jag borde verkligen inte bli förvånad, men jag hittade hela Bibeln på nätet. Med sökfunktioner och allt!

Coolt! Vad man än tycker om Bibeln, är den alltid en källa att ösa ur vad gäller citat för roliga, vackra eller andra tillfällen.

Bibelcitatet som flög in i mitt huvud? Matt. 25:35...

Nöjda kunder är bra kunder

I dag har jag funderat lite kring det här med hur viktigt det är för företag att hålla en hög good-will, och att god service faktiskt ger fler kunder.

Oswald har bloggat om hur han, när han gått förbi 7Eleven, känt doften av deras kardemummamuffins och blivit så lockad att han gått in och köpt en, eller ett par. Och det har tydligen hänt vid fler än ett tillfälle.

I dag gick jag förbi 7Eleven, och nej, jag kände ingen doft. Däremot kom jag ihåg Oswalds ord, kände mig lockad och gick in och köpte en. Jäkla Oswald... ;-)

Men det är ju just det: hade Oswald inte blivit lockad av doften hade han antagligen inte köpt någon muffins. Hade han sen inte tyckt det var så gott, hade han inte berättat det vidare och då hade jag antagligen inte köpt någon. Alltså: nöjd kund ger fler kunder. Hade servicen varit dålig, eller något annat, hade han antagligen inte berättat något. Eller också berättat om hur dåligt det var.

Och eftersom jag också blev nöjd, sprider sig härmed ringarna på vattnet...

Bollen är inte alltid rund

Grekland har ställt in all lagidrott i femton dagar till följd av att en volleybollsupporter dödades vid ett bråk mellan supportrar.

Väldigt knapphändig information, så jag vet inte vad jag ska säga. Mer än att det är ett väldigt kontroversiellt beslut...

En kort nyhetsflash 070330

I brist på annat har jag gjort ett litet, och kort, svep genom nättidningarna.

Försäkringskassan ska stänga fyra av fem kontor, berättar DN. I stället inrättar man nya "telefonkundtjänstcentraler". Inte en dag för tidigt. Att ha så många kontor är otidsenligt och kostar bara en massa onödiga pengar.

DN rapporterar vidare att det amerikanska postverket ska ge ut frimärken med tema från Stjärnornas krig-filmerna. Varför det över huvud taget är en nyhet förstår jag inte, men klart att det är kul. Och varför inte? Frimärken har ju så många andra teman.

Svenska Dagbladet skriver om att flera i socialdemokraternas yttersta topp ville ha bort Göran Persson från partiledarposten redan 2005. Dels på grund av hans ledarstil, dels eftersom han ansågs "trött". Men ingen vågade. Fega jävla människor. Såna människor ska inte ha makt. Fega människor ska stoppas undan.

Smittskyddsinstitutet varnar för en spridning av HIV bland unga i Stockholm. Klamydia ökar tydligen redan starkt. Är det inte dags för en ny stor kampanj för att få ungdomar att använda kondom?

Det blir ingen strejk inom handeln i påsk. Sent i går kväll skrev parterna på det nya avtalet. Och Svenska Handels verkar därmed ha gått emot Svenskt Näringsliv, som ju först stoppade avtalet. Ska bli intressant att se om de vidtar några åtgärder. Men visst är det skönt att det inte blir någon strejk. Är parterna överens finns ju ingen som helst anledning att inte skriva på ett avtal. Svenskt Näringsliv får hitta på andra sätt att ge människor dålig lön.

Och så slutar Ebba von Sydow som chefredaktör för Veckorevyn. Hon ska i stället bli chef för och bygga upp tidningens nätupplaga. Enligt vissa uppgifter går hon inte frivilligt. von Sydow själv säger att det är helt frivilligt. Gäääsp, säger jag.

Deklaration: check

Klockan är bara drygt halv nio och jag är redan uttråkad!

Jag är hemma i dag. Magen är visserligen bättre, men jag kände att det är bättre att ta en extra dag, för säkerhets skull. Så jag sitter här. Och eftersom jag är trött som fan på kvällen* blir det också att jag vaknar tidigt. Om min trötthet beror på sommartiden, på min mage eller något annat vet jag inte, men lite frustrerande är det när man nästan faller ihop av trötthet redan vid nio-tiden på kvällen.

Men som sagt: jag är redan uttråkad.

Fast man får å andra sidan saker gjorda. Jag har precis deklarerat, och det är ju skönt att få den saken ur världen. Och kanske finns det andra "nyttiga" saker jag kan göra i dag...


*Jo, jag är ju alltid kvällstrött, men den här veckan har det varit extra tydligt...

Sjuk och uttråkad

Jag är så otroligt uttråkad! Blääääh! Och hungrig...

När jag kom hem från jobbet försökte jag få i mig lite blåbärssoppa, men det rann bara rakt igenom. Senare försökte jag med lite vatten, och det gick bättre. Nu i kväll har jag fått i mig både blåbärssoppa och glass. Men jag är hungrig som fan! Fast jag vågar inte äta något. Jag orkar helt enkelt inte skita mer.

Och så är jag då uttråkad. Hade det här varit en vanlig torsdag hade jag nog kommit hem ungefär vid den här tiden. Och hade kunnat sätt mig i lugn och ro vid datorn eller teven. Men nu har jag varit hemma sen halv två, utan att egentligen kunnat göra något. Visst, jag har kollat på fyra avsnitt till av Ally McBeal. Men ändå! Det händer ju inget! Och inget kan jag göra åt det heller. Eller orkar...

En rutten bostadspolitik

En av de viktigaste orsakerna till att jag inte röstade på något borgerligt parti i höstens kommunalval är att jag tycker att borgarna i den här stan, med moderaterna i spetsen, har en jävligt dålig bostadspolitik.

Så jag blev inte särskilt förvånad i morse när jag läste det moderata bostads- och integrationsborgarrådet Kristina Alvendals debattartikel på DN Debatt.

Vad är det med moderaterna och deras bostadspolitik? Och deras syn på människor? Varför måste människor tvunget äga sin bostad? Och varför måste de marginalisera dem som inte kan, vill eller får äga sin bostad, utan hellre hyr?

Och varför ska folk som inte bor i innerstaden helt plötsligt få fördelar av att stå i bostadskön? Varför ska de få dubbelt så lång kötid än oss som räknas till att bo i innerstaden? Ska jag, som nästan dör av längtan av att få bo ännu mer centralt än jag gör i dag, tvingas flytta UT i bushen igen? Ska jag straffas för att jag tog en lägenhet som ingen annan ville ha och därmed fick börja om på noll i bostadskön igen?

Jag blir fly förbannad. Ägna din gärning till något viktigare i stället: bygg bostäder. Och se till att bostadslösa får bostäder. Och NEJ, de får inte bostäder bara för att vi andra flyttar oftare. Fler bostäder blir det BARA genom att fler bostäder byggs. Eller att fler dör, men det utgår jag ifrån att ni inte vill...?!

Hem från jobbet

Nej, det gick inte. Efter engelskautbildningen (som bådar gott för fortsättningen) gick jag och satte mig bakom mitt skrivbord och funderade över om jag skulle försöka med lite lunch eller om jag skulle gå hem. Jag gick hem. För nu sticker det som nålar, eller knivar, i magen.

Fan!

Jag har tagit lite blåbärssoppa, så får vi se om jag får behålla den. Eller om jag ska fasta ytterligare en dag...

Mina planer verkar skita sig

Jag mår sämre i magen i dag igen. Stora delar av morgonen spenderade jag på toaletten. Och en annan del till att fundera över om jag skulle gå till jobbet eller inte. Men jag gick. Dels har jag en engelskautbildning som börjar i dag och som jag gärna vill vara med på från början, dels har jag ett externt möte i eftermiddag.

Men jag har redan varit på toaletten två gånger sedan jag kom hit, så vi får se hur det blir. Det externa mötet får jag kanske ställa in.

Eftersom jag har möte hade jag tänkt ha kostym i dag, men det sket (sic!) sig: magen är så uppsvälld så jag fick inte på mig några av kostymbyxorna. Så det fick bli annan klädsel.

Men vi får se hur länge jag orkar stanna här. Jag hoppas fram till lunch så jag kan var med på utbildningen...

...och träningen i kväll kan jag nog glömma.

Ibland är saker bara

I dokumentären Ordförande Persson som nyligen gick i SVT berättade Göran Persson att han inte skiljde sig från sin hustru Annika förrän flera år efter att deras äktenskap egentligen tagit slut. Anledningen, hävdade han, var att han var rädd för att publiciteten skulle skada både regeringen och det socialdemokratiska partiet. Och jag tror faktiskt på Persson i det fallet.

Nu hävdas det i media att Persson tjänade pengar på att vänta med skilsmässan, eftersom han då kunde kamma hem så kallad avlöningsförstärkning i och med att han under äktenskapet var folkbokförd i Malmö.

Cyniskt, säger jag. Väldigt cyniskt. Folk hittar snart konspirationer vart de än tittar. Låt honom vara nu. Det räcker!

Nordirland - Sverige 2-1

Pinsamt. Det är det enda ord jag kan använda just nu. Pinsamt. Pinsamt. Pinsamt!

Och bedrövligt.

Pinsamt och bedrövligt. Totalt.

Tänk er själva: EM-kvalmatch. Sverige leder gruppen och spelar mot ett av... hmm... Europas kanske inte bästa lag. Vi har Zlatan Ibrahimovic, Fredrik Ljungberg, Olof Mellberg och fler riktigt duktiga spelare. Och vi spelar så dåligt. Så jävla dåligt!

Pinsamt och bedrövligt.

Under kanske 10-12 minuter av hela matchen spelade vi något som möjligen kan liknas vid bra spel. Annars: ingenting. Absolut ingenting. Och det kom inte ens en offensiv mot slutet. Ingenting. Nordirland tog ned oss totalt, framför allt genom David Healy. Och var var Zlatan? Ljungberg? Anders Svensson? Kim Källström? De var borta. Helt borta. Ingen spelare spelade bra. Den ende som möjligtvis skulle kunna få godkänt är Johan Elmander. Men till och med det är tveksamt.

Pinsamt och bedrövligt.

Såg ni förresten Sveriges nya matchtröjor? Skitful design. Det är också det enda ord jag kan komma på. Skitfula!

Tråkigt, men väldigt roligt

Vi har haft "personaldag" hela eftermiddagen i dag. Det började med en skitäcklig lunch, bestående av någon märklig sorts kinamat. Därefter talade i tur och ordning vår generaldirektör, ett par från vår utlokaliserade del av varksamheten, vår pressekreterare och min avdelningschef. Den ene tråkigare än den andre. Bläääh! Roligast var egentligen vår pressekreterare, problemet var bara att jag redan hört hennes föreläsning en gång...

Efter fikapausen kom Ministern. "Vår" minister kom för att tala för oss och om oss. Och det var nästan pinsamt. Dels för att talet var så otroligt dåligt, dels eftersom det var så uppenbart att Ministern inte kunde vår verksamhet. Tack och lov höll han inte på så länge. Och det var inte så många frågor heller. Men vår GD har hittat till honom. Hon och Ministern verkar helt plötsligt vara jättebra kompisar. Sucking up is goooood!

Och genom hela dagen, och med ett riktigt crescendo som slutpunkt för dagen svävade Göran Gabrielsson. Om du inte vet vem det är kan jag berätta att han är imitatör och komiker. Han kan bland annat höras i Public Service i Godmorgon, Världen på söndagförmiddagar. Oerhört rolig. Och oerhört uppskattad.

Efter personaldagen var vi några stycken som gick till Berns för en drink. Och det var trevligt. Men de har ju byggt om rejält sedan jag var där senast. Det var mycket mindre utrymme, men samtidigt lite "mysigare". Om det nu kan bli "mysigt" på Berns...

Sista natten med jobbgänget

Jag var ute med några från jobbet i går. Vi skulle fira av Johan som slutar snart. Och det var verkligen skittrevligt. Vi började med en drink på First Hotel Amaranten, och jag drack ett fantastiskt gott Chardonnayvin. Därefter gick vi vidare till Primo Ciao Ciao som ju har fantastiskt goda pizzor. Jag hade inte tänkt ta pizza, men det blev så ändå; de är ju så goda.

Efter middagen bar det sen av till AG (Allmänna Galleriet 925). Där kunde vi sjunka ner i lädersofforna och bara ta det luuugnt. Jättemysigt.

Och det blev ganska sent. Jag kom i säng vid ett, och vaknade sen vid sex.

Fast i dag har vi bara halvdag. Hela eftermiddagen ska vi nämligen ha en gemensam dag på jobbet. Det kommer att vara olika föredragshållare och vår GD som pratar och så. Soft, alltså.

Och min mage? Jodå, den är stabil igen. Men den värker fortfarande som fan. Och det lär jag väl få leva med ett tag till. Huvudsaken är att jag fungerar normalt, antar jag...

Ingen mat för en karl

På inrådan av Tennis, har jag i dag ätit barnmat(!) till lunch. Han menade att det är skonsamt mot magen och att jag därför borde testa. Så det gjorde jag. Jag sprang ner till affären och köpte två burkar med spagetti bolognese.

En burk skulle vara för lite kände jag, fast två var egentligen för mycket. Jag blev proppmätt!

Dessutom var det svinäckligt. Jäääck. Bläääh! Eeeeew! *spott och fräs* Ska de stackars bebisarna verkligen utstå det där? Inte undra på att de skriker mest hela tiden. Det hade nog jag också gjort om jag tvingats äta det varje dag. Rekommenderas således inte. Men jag ska se hur magen känner sig om någon timme. Någon belöning måste jag ju få för att jag åt det...

Europadomstolen nästa?

Högsta domstolen tar inte upp målet mot SSU:s förra ordförande Anna Sjödin. Det betyder att tingsrättens dom står fast.

Stackars, stackars Anna Sjödin.

Sjuk men på jobbet

Nej, jag vet. Jag borde antagligen legat hemma just nu. Vilat i min säng, eller legat i soffan och kollat på tv - Ally McBeal eller nån dålig serie på trean. Eller åtminstone suttit framför datorn.

I stället sitter jag på jobbet. Går igenom mina 700 mejl och pratar lite försiktigt med mina kollegor. Och magen värker och värker. Dels känner jag av den lite hela tiden, dels kommer det emellanåt som knivhugg i magen.

Så vad gör jag då på jobbet? Ärligt talat: jag vet inte. Jag vet fan inte. Men vi får se. Kanske mår jag bättre. Kanske jobbar jag vidare i vilket fall. Kanske går jag hem.

Men just nu sitter jag här. Och önskar att jag var hemma. Att jag slapp hålla skenet uppe bara för att jag inte har någon ro att vara hemma, inte har någon ro att låta jobbet bero. Att jag hade mod(?) nog att INTE gå till jobbet.

Fast mest av allt önskar jag att mina magproblem ska gå över...

Elände på elände på elände

Fan, jag mår sämre igen. Tidigare i dag mådde jag nästan bra, så jag började äta så smått, men nu värker magen igen. Och bubblar lite. Dessutom är jag helt jättetrött. Får se om jag orkar gå till jobbet i morgon. Och så skulle jag ut och käka i morgon kväll också. Fan!

För övrigt sändes sista avsnittet av Ordförande Persson i kväll. Och en sak vill jag ge Göran Persson rätt i: Fredrik Reinfeldt. Även om jag inte skulle formulerat mig som Persson gjorde, håller jag med om andemeningen. Reinfeldt känns opålitlig. Man vet inte var man har honom...

Fast rallarsvingarna fortsatte i dag. Förutom Reinfeldt fick även Lars Leijonborg samt DN och dess politiske analytiker Henrik Brors känna av slagen.

Stockholm vs. Skåne

Magnus Ahlin fick inte ett jobb i Lund eftersom "han är stockholmare". Big deal. Jag sökte ett jobb en gång på Radio Stockholm. I annonsen stod att man inte fick prata skånska.

Tros min småländska fick jag inte jobbet...

Herregud!

Älskade Ally

När jag beklagade mig över manuset till Brothers & Sisters förklarade Oswald att serien bytte manusförfattare efter några avsnitt, och att det därför kommer att bli bättre.

Jag undrar om det inte också är så med Ally McBeal. Jag minns serien som fantastiskt rolig; jag älskade den. I förra veckan köpte jag första säsongen på dvd, och efter de fyra första avsnitten var jag besviken: serien var ju inte alls lika bra som jag minns den. Men nu har jag sett avsnitt 5-8 och jag har helt ändrat åsikt. Kanske är det så att även den här serien ändrade bland sina manusförfattare, för helt plötsligt blev det intelligent, kvickt och riktigt, riktigt roligt.

Jag kommer ihåg vilket avsnitt jag tyckte var roligast när serien gick på SVT, och jag undrar om det fortfarande inte är det roligaste: avsnitt sju i första säsongen: Ally och rabbin, Ally och mannen med salladsdressing på hakan, Ally och Georgia på toaletten etc etc. Hysteriskt!

Så jag håller ut ett tag till. Och kanske blir det även en säsong två...

Rapport från en sjuksäng

Jag är hemma från jobbet i dag. Magen är bättre så tillvida att den inte är lös längre. Däremot har jag fortfarande ont i den. Och jag har ingen som helst aptit. Så det får bli en hemmadag.

Och när man är hemma så här, och dessutom vaknar tidigt, har man mer tid att läsa tidningarna. Och se vad jag hittade:

Justitieminister Beatrice Ask föreslår att drogteser ska kunna utföras även på barn under 15 år - utan barnets eller föräldrarnas tillstånd. Själv är jag kluven. Dels har vi den personliga integriteten som vi måste ta hänsyn till, dels handlar det om barn, som inte ens är straffmyndiga. Nja, säger Aronson.

Det roligaste med det här är rubriken: Påven saknar Gud. Ha ha. Ja, Han har väl vänt honom ryggen vid det här laget...

En ny bok av J R R Tolkien i Sagan om Ringen-serien, "ihopsnickrad" av sonen. Men snälla, kan han inte bara få vila i frid?

Mariestad vill ha en "Fru Gårman"-skylt. I jämställdhetens namn. Förstås. Men hallå! Tanken med "Herr Gårman" är ju även ordleken...

Mona Sahlin tvingar bort Jan Larsson, en av Göran Perrsons närmaste rådgivare. Jo jo, nu börjar utrensningen. Om hon bara kunde göra sig av med Thomas Bodström också, så skulle åtminstone jag var väldigt nöjd...

Emma Watson, som spelar Hermione i Harry Potter-filmerna, hotade att hoppa av de sista filmerna. Men hon är nu tillbaka. Ett sätt att få upp lönen, någon...?

Slutligen har Per Olof Widell skrivit en debattartikel på SVD Brännpunkt. Han sågar Hans Regners förslag till ny äktenskapslag; att även homosexuella ska kunna gifta sig, både borgerligt och i kyrkan. Han menar att vi inte kan tvinga kyrkan och att risken är att INGEN snart får gifta sig i kyrkan. I stället vill han att kyrkorna ska få bestämma själva om de vill viga homosexuella eller inte. Bra, det gillar jag. Men partnerskapet måste bort. Äktenskap för alla, säger jag! Fast är inte tonen i artikeln onödigt hård...?

Så, det var ett litet axplock. Nu ska jag kolla Ally McBeal...


Tillägg
Angående Beatrice Asks förslag: jag har ångrat mig. Klart inte barn ska drogtestas med tvång!

En politikers lögn

Nu framkommer det att Göran Persson kände till att Laila Freivalds ljög i samband med de så kallade Muhammedbilderna och som senare gjorde att hon avgick. Freivalds avgick efter att det framkommit att hon överlagt med en medarbetare innan denne försökte få Sverigedemokraternas webbplats stängd. Anledningen var att de publicerat teckningar på profeten Muhammed.

Men hallå! Är det någon som blir förvånad? Jag menar Göran Persson gjorde väl för fan precis som han ville ändå! Dessutom är han ju inte direkt den förste politiker som ljugit eller på annat sätt undanhållit sanningen...

Min sjuka dag

När jag vaknade i morse mådde jag ganska bra. Det rörde runt lite i magen, men inget allvarligare. Så jag åt frukost som vanligt. Efter frukosten satte det igång. Jag tillbringade ett par timmar på toaletten. Nej, inte hela tiden, utan sprang fram och tillbaka. Sedan har det lugnat ner sig. Jag har dock väldigt ont i magen. Dessutom har jag frossa och känner mig svag.

Jag har inte haft någon aptit, men tvingade i mig lite nyponsoppa (som är slut nu) som "lunch". Framåt kvällen började jag bli lite småhungrig, samtidigt som jag inte hade nån aptit alls, så jag tvingade i mig ett par knäckebröd. Och blev genast sämre: magont som fan och frossa.

Kan det vara nån maginfluensa? Men då ska det väl komma båda hållen? Och jag har ALDRIG, maginfluensa. Jag har så dålig mage ändå, så det har aldrig behövts.

Suck. Det blir inget jobb i morgon.

Födelsedags"barn"

I dag fyller Europeiska Unionen, EU, 50 år.

Grattis! Må du leva i många, många år till.

Ett tidens tecken?

För en vecka sedan köpte jag första säsongen av Ally McBeal på dvd. I dag har jag sett de första fyra avsnitten.

Jag älskade Ally McBeal. Det var den första tv-serie någonsin där jag inte missade ett enda avsnitt. Jag smet till och med från en fest för att titta på ett avsnitt - min video var trasig.

Men ärligt: Jag blev inte så imponerad nu. Det var väldigt mycket gullgull och hur synd det är om Ally och hur hemska alla män är och hur synd det är om Ally och alla andra är bara pappfigurer i hennes liv. Och visst, det är väl lite det serien går ut på, men just nu känns det bara för mycket.

Å andra sidan är jag ju sjuk i dag så mitt omdöme kanske inte är det bästa. För jag har så jävla ont i magen!

En systers doft går aldrig ur

För rätt många år sedan fick jag ett antal bed set* av min syster. De var inte nya, men oanvända, såna som hon själv inte ville ha. Ett par har jag använt, och förbrukat, några inte.

I går, efter en liten fadäs i min säng, var jag tvungen att byta påslakan. Så jag gick upp på vinden och hämtade ner nytt. Och fick tag på ett sådant som jag fått från söstra mi. Och tänk, trots att det legat nerpackat och oanvänt i många, många år, luktar det fortfarande min syster. Eller snarare den lavendel som hon envsas med att lägga bland sina lakan etc. Märkligt, att det inte gått ur.

Fast det tog ju mig på en tripp längs Minnesgatan...


*Lakan, påslakan och örngott, oftast.

Ovälkomna toalettbesök

Jag vaknade för en och en halv timme sedan, och har sedan dess mer eller mindre bott på toaletten. Jag ska inte berätta vad som händer där inne, men det är inget roligt kan jag meddela. Rena skitsaker, skulle man kunna säga...

Och var kommer det ifrån?

Saunders, French och allt vad de heter

På någons begäran kan man inte embedda den här låten, så jag lägger ut länken i stället. Visst är det här antagligen den roligaste videon någonsin?

Help med Bananarama - och gäster.

Mindre rörig röra

Kvällens Stina! var betydligt bättre än förra veckans. Gäster var bland annat Christine Meltzer, Örjan Ramberg och Mona Sahlin. Och så en fransyska som spelar Edith Piaff på scen. Fast precis som förra gången var det lite för många gäster, fransyskan hade vi till exempel kunnat vara utan. I stället hade det räckt med samtalet mellan de tre andra, som faktiskt var ganska bra.

De tre kände för övrigt väldigt olika varandra...

Och så var Rickard Wolff där och sjöng en studentspexsång från Mona Sahlings 50-årsfest. Helt i onödan. Var sak har sin plats!

Men var har Stinas hopp tagit vägen? *saknar*

Duktig vovve

I dag har Kim M och Sebbe varit hemma hos mig. Syftet var att vi skulle se om Sebbe trivs hos mig, i det fall han skulle behöva sova här nån gång. Och jodå, han trivdes. Han trivdes så till den milda grad att han kissade i min säng. Tack och lov hann jag få av påslakanet i tid så att täcket inte blev blött.

Jävla hundjävel!

Förlåt, Kimman, men jag var tvungen. Jag kan inte bli arg på varken honom eller dig, men det förorsakar ju en massa merarbete. Och känns lite äckligt. Men vad fan, det kan ju, tydligen, hända den bäste...

Huruvida han egentligen trivdes vet jag inte. Men kanske kommer han hit nån mer gång. Och då ska vi inte kissa på något ställe där vi inte får. Eller hur, herr S?

Innan Markoolio

Visste ni att Jonas Gardell blev tillfrågad om att göra Värsta schlagern? Men att han tackade nej eftersom han tyckte att det var en så dålig låt?

Hmm. Det känns som att Gardell och jag har lite samma smak...

Väntar på värmen

Termometern visar 2,8 grader. Alltså: 2,8 grader. Men hallå! Sommartiden börjar i natt. Och de SA att det skulle bli vårvärme i helgen. Var är den? Jag saknar den! Jag behöver den! Jag KRÄVER den!

Jag frrrryhyhyser!

Fler homos i mitt liv, tack

Jag har varit ute med några kollegor i kväll och tagit ett glas vin (jag, andra tog annat). Vi var på Verandan på Café Opera. Det var första gången jag var där, och jag gillade stället; det var ljust, öppet och hade fina möbler.

Och visst, trots att jag inte stannade så länge: vi hade trevligt. Men det kändes väldigt hetero; både stället och sällskapet.

Jag har alltid haft mest heterokompisar, men börjar faktiskt tröttna lite på det. Det är så... statiskt på något vis. De känns så heteronormativa. Även de mest öppna. Fast det gör väl många homos också, i och för sig. Men där finns ändå alltid någon spänning, tycker jag.

Så gärna fler bögar och flator i mitt liv. Gärna några som kan sätta lite fart på mig också...

Lunchtips

Om du vill käka god lunch att ta med dig, rekommenderar jag NK:s överdisk-lunch. Mmm. Mycket att välja på och väldigt gott. Och inte särskilt dyrt heller. I går åt jag till exempel en paj för 46 spänn. Och i dag åt jag pasta med skinka och gorgonzolaost för 70 - jo, det var lite dyrt. Och fett. Men som sagt, väldigt gott...

En ny evig fyra?

Anna Lindberg blev fyra i VM i simhopp på enmeterssvikten. Och hon är besviken - det är hennes fjärde fjärdeplats i VM.

Och visst lider jag med Anna. Men roligt: kolla bilden. Fantastisk!

Hård sömn - och Maria A

I natt har jag sovit hårdare än hårt. Jag kände mig helt ledbruten när jag vaknade. Usch, de nätterna är nästan värre än nätterna när man inte kan sova alls. För det ger verkningar hela dagen. Jag kommer att ha ont i ryggen i dag och vara osmidig och orörlig.

Och åh, såg ni Gomorron Sverige* i morse? Såg ni nyhetspanelen? Såg ni Maria Abrahamsson? Hon var helt i sitt esse! Guu, vad jag gillar henne. Kunnig, rolig, hård, spetsig och totalt respektlös. Me like!


*Jag vet inte om länken är den rätta för att se programmet igen, men försök. Det är det värt.

Sportslig toppennyhet

Sportnytt i SVT toppade med att Kristoffer Berntsson blev nia i VM i konståkning. Det är stort!

Det är också stort att Berntsson kom nia. Den bästa placeringen för en svensk på 40 år. Skitkul! Och det var tydligen ett bra och roligt program också. Hoppas verkligen att det här är det stora lyftet för svensk konståkning. Vi har ju även en duktig på damsidan samt ett par som är på väg att bli bra i paråkning.

Men namnet på allas läppar i dag: Kristoffer Bengtsson!

Buffeln, Paggan - och så Anna

Såg ni kvällens avsnitt av Ordförande Persson? Jäklar alltså.

Först två reflektioner:

Göran Persson är så jävla mycket pösmunk som någon kan bli. Hur lyckas karln? Hur lyckas han behålla makten med en sådan inställning till folk runtomkring honom?

Och så hans ilska. Persson var så otroligt arg. Fruktansvärt arg. Så arg att han saknade ord. Och det på - Leif Pagrotsky, dåvarande näringsminister. Och det måste varit allvarligt. Det vittnade Persson om. Och det vittnade Leif Pagrotsy om i kvällens Aktuellt för en stund sedan. Det var "dålig stämning" i regeringen på den tiden.

Och jag kan förstå honom. En regering, eller ett lag som Persson envisas med att kalla den, ska hålla ihop. De ska agera med ett ansikte utåt. Bråka gärna inåt, men utåt: Ett ord, en lag, ett ansikte. Självklart.

Men det var väldigt roligt.

Men annars var behållningen av kvällens program ett helt annat, nämligen Anna Lindh. De visade lite från en av Perssons presskonferenser, från ett minnesmöte och från begravningen. Och Aronson mindes plötsligt. Och fällde en tår.

Vad jag saknar

Jag saknar närhet i dag. Kroppskontakt. En hand att hålla i. En kram. Och kanske till och med en mun att pussa.

Jag känner mig ensam.

Bort från teve

Men tjata! Ragnar Dahlberg tillför väl för fan ingenting till teve!

Go' natt!

Högarna på jobbet

Jäklar vad mycket jag fick på jobbet helt plötsligt. Högarna växer precis hela tiden. Och i stället för att ta mig an dem sitter jag bara och tittar på dem. Och undrar var jag ska börja. Och om jag kommer att hinna. Och orka.

Och har jag lust...?

Inte så sympatisk längre

Efter första avsnittet av SVT:s Ordförande Persson kände jag en viss sympati för Göran Persson. Jag har nu sett andra avsnittet, och all sympati har flugit all världens väg. Delvis beroende på att andra politiker i media i dag sagt att Persson ljuger på ett antal områden. Så vem ska jag nu tro på? Vem kan jag lita på?

Dessutom tycker jag att han ser mycket mer pompös ut i det här programmet. Och tydligen, enligt Erik Fichtelius, har Persson först vid den här tiden vuxit in i rollen som partiordförande och statsminister. Och det kan ju förklara en del.

Och programmet som sådant var ganska dåligt i dag. Det var för mycket hyllning av Persson och hans roll under ordförandeskapet. Halleluja, vad bra han var!

Homo eller hetero - nu spelar det ingen roll

En statlig utredning, bestående av juristen Hans Regner, föreslår att äktenskapet ska bli könsneutralt. Det betyder att även homosexuella ska kunna gifta sig. Man ska kunna gifta sig i kyrkan. Eller borgerligt.

Den som viger borgerligt ska vara skyldig att viga samtliga par som vill. Men en präst ska kunna vägra viga homosexuella, men ändå behålla rätten att viga heterosexuella. Regner menar att kyrkan själv måste bestämma hur de ser på äktenskapet.

Och jag tycker naturligtvis att det är bra att vi får en könsneutral lagstiftning. Och jag utgår ifrån att samtliga partier i riksdagen kör över kristdemokraterna (som är emot).

Och så tycker jag det är upp till kyrkorna själv att bestämma om de vill viga homosexuella eller inte. Det ska inte vara upp till den enskilda prästerna. En kyrka ska ha en rak och enhetlig hållning, och den ska alla inom kyrkan hålla sig till. Annars får man träda ur.

Jaha. Nu ska jag bara hitta någon att gifta mig med också. Nån frivillig...?

Det är INTE synd om människorna

Jag var och såg generalrepetitionen av Ett drömspel på Dramaten i dag. Riktigt bra, rekommenderas varmt. Den var moderniserad, och eftersom Mats Ek var regissör och koreograf var det mycket dans också. Men den var kul och underhållande - och tänkvärd. För jag tror inte att August Strindberg hade rätt...

Min onsdag den 21 mars 2007

Jag är faktiskt ganska stolt över mig själv: jag var på spinning i går kväll. Och så var jag på spinning i morse igen. Och det gick bra också, både i går och i dag. Trots att min envisa förkylning vägrar att ge med sig.

Fast jag sa till A på skarpen: han får inte spela Anna Book och Samba Sambero. Ha ha. Sa han. Hon kommer att vara med länge, länge. Så var det med den auktoriteten...

I övrigt ska jag på teater i dag: generalrepetitionen av August Strindbergs Ett drömspel. Föreställningen börjar vid 12, så det blir en lång lunch i dag. Och enligt vad jag har hört är det en väldigt bra föreställning, så jag ser verkligen fram emot det, det ska bli jättekul.

Och i kväll ska jag på fotvård. Och gissa om det ska bli skönt...

Jobbrelaterat

Ännu en dag med tomt huvud.

Fast i dag har jag i alla fall haft ordentligt att göra på jobbet. Och känner hur högarna växer och växer. Vad gör man åt sånt? Jag har glömt hur det var. Är det okej att inte vara klart med allt? Kan det ligga en hög eller två på skrivbordet? Måste jag nu börja jobba kvällar och helger för att hinna med? Eller försvinner högen automatiskt om ett par dagar?

Frågorna hopar sig...

Framstjärt eller bakvatten?

Jag fick ett mejl från en kompis innehållande en länk. Länken gick till braplats.net. Där kan man se hur t-banetågen går på stationerna - ska jag sitta långt bak eller långt fram i tåget.

Helt onödigt kan tyckas, men något som Aronson efterlyst länge. Jättebra! Frågan är bara hur ofta man loggar in och kollar sajten när man ska ut och åka tunnelbana...

Kvinna för kvinna, man för man

På DN Debatt i dag går Lill Lindfors, Alexandra Charles och Solveig Ternström ut och kräver rätt till kvinnliga gynekologer för kvinnor.

Helt okej för min del. Men då utgår jag ifrån att jag ska få välja kön på sjuksköterskor, läkare, tandläkare, expediter, apotekspersonal, systempersonal etc. etc. Jag menar, ska det vara jämlikhet så ska det.

Där går Göran. Gör 'an?

Såg ni Ordförande Persson på SVT i går? Det var första delen i en serie om fyra där förre statsministern och ordföranden i socialdemokraterna Göran Persson intervjuas. Han har intervjuats under hela sin tioåriga tid som statsminister av Erik Fichtelius - all in secret. Och nu kommer alltså allt fram.

Och visst: Persson är en stor jävla buffel. Han slänger rallarsvingar varhelst han kan: det är fel på Carl Bildt, på Mona Sahlin, på Margot Wallström och på Erik Åsbrink. Fan vet om det inte är fel på kungen också, trots Perssons alla lovord. Och så framhäver han sig själv, gång på gång på gång. Gärna på bekostnad av någon annan (i det här fallet, läs: Sahlin).

Samtidigt kände jag en viss sympati för Persson. Jag förstod vari hans storhet ligger. Att han faktiskt hade visioner. Att han faktiskt hade ett hjärta. Men det räcker inte. Hans storhet är inte stor nog. Fel parti, fel aproach, fel attityd. Ja, felen är många...

Och serien som sådan? Tja, jag tycker Johan Croneman i DN är alltför hård. Ge det en chans till. Både Persson och Fichtelius måste kanske få bli lite varma i kläderna. Och deras omvittnade privata relation hoppas jag verkligen inte har spelat någon roll i sammanhanget...

On the Edge

Helt jävla tomt i huvudet i dag.

Förutom att jag har så otroligt svårt att släppa taget! Aaaarrgh!

Man tager vad man haver

Ärligt talat vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. En kvinna som dog under en flygning mellan London och New Dehli placerades i en stol i första klass. Under flygturen gled hon ner på golvet ett antal gånger.

Tragiskt, jag vet. Ändå kan jag inte låta bli att skratta åt det. Ha ha.

Glädjekällan

Kolla här. Svenskan har en intervju med Ola Salo. Och jag blir glad varenda gång jag får läsa om honom. Han är så chosefri, så äkta, rolig och intelligent. Och framför allt: han står upp när det blåser. Han skiter väl i dem som inte gillar honom, han gillar sig själv och kräver respekt för den han är. Och sånt går hem hos Aronson. Starkt!

Och så gillar jag förstås hans småländska dialekt. Och det faktum att han insett att man inte måste bo i Stockholm för att "bli något".

Men "djur med humor"? Vad är det?

Och nu ska The Ark även ställa upp som modeller för MQ. Jag hoppas de tar bra betalt...

Och för balansens skull, lite kritik: jag gillar inte deras webbplats. Den är plottrig och svårnavigerad. Och så finns inga bra bilder man kan ladda ner som skrivbordsbakgrund...

Bröder, systrar och bandy-obröder

I kväll börjar en ny serie på Kanal 5. Den heter Brothers & Sisters och är en av få serier på senare tid som jag faktiskt ser fram emot att få se. Varför vet jag egentligen inte. Visst har jag läst och hört att den ska vara bra, men det brukar mer till än så för att Aronson ska känna en lockelse. Fast delvis kan det säkert ha att göra med rollistan; några av mina favoriter är med. Det är Calista Flockhart (Ally McBeal), Rachel Griffiths (Six Feet Under), Sally Field (presentation överflödig) och Patricia Wettig (Livet runt 30).

Kanal 5, 20.00...

Såg ni förresten att Edsbyn blev svenska mästare i bandy? Yes! Gött! Nej, jag håller faktiskt inte på Edsbyn, men av någon anledning vill jag inte att Hammarby ska vinna. Jag fattar själv inte varför. I fotboll har jag inget som helst emot dem, men just i bandy unnar jag dem inget SM-guld. Jag vet, kalla mig missunnsam, fånig eller vad du vill. Men så är det. Och Edsbyn vann. Och det kändes skönt. Hade Aronson själv fått bestämma hade det dock blivit Sandviken som vunnit...


Tillägg
Brothers & Sisters är lovande, men jag är lite tveksam. Jag gillade inte manuset i första avsnittet. För det första var det väldigt rörigt. Och man behöööver inte förklara alla relationer in i detalj redan i första avsnittet. Och man behöööver inte låta allt hända i första avsnittet. Jag menar gaybrodern var tvingad att TVÅ gånger på en timme komma ut för oss. Och pappa har en älskarinna, och ene sonen klarar inte att hålla sig ifrån droger, och andra systern har äktenskapsproblem, och mamma älskar inte sin ena dotter, som samtidigt flirtar med en man samma dag hennes pojkvän friar till henne (och de kommer att göra slut) och pappa dör (troligen) och farbror och pappa fuskar med ekonomin och... och... Men som sagt, i slutet av avsnittet kändes det mer stabilt. Så jag rekommenderar att fortsätta titta...

Nyspelad musik 34

De tio senast spelade låtarna i min iTunes (random):

1. Gloria Gaynor - I Will Survive
2. Tasmin Archer - Sleeping Satellite
3. Jan Johansen - Se på mig
4. David Bowie - Space Oddity
5. Madonna - Amazing
6. Erasure - Ship of Fools
7. Corey Hart - Sunglasses At Night
8. Bruce Springsteen - Streets of Philadelphia
9. Depeche Mode - A Question of Lust
10. Tone Norum & Tommy Nilsson - Allt som jag känner

Just nu: Kylie Minogue - Step Back In Time

Fint som snus

Sådärja. Nu har jag städat, skurat och fejat och donat. Hela lägenheten skiner och glänser, ja nästan lyser. Och det är så fint! Hade det inte varit för fönstrena, så. Men det får bli en annan gång. Det börjar säkert regna snart igen ändå...

Nu ska jag raka mig, duscha och sedan promenixa iväg och lämna tillbaka filmerna från i går. Och eventuellt handla lite mat. Sen är det dags för nästa stora projekt för dagen: klockan 17 börjar Aronsons tvättid.

Mångspelad musik 2

De tio mest spelade låtarna i min iTunes (just nu):

1. Kent - 400 slag
2. Kent - Palace & Main
3. Wonderland - Mister Mister
4. The Ark - The Worrying Kind
5. Andreas Lundstedt - Move
6. Madonna - Hung Up
7. Madonna - I Love New York
8. Madonna - Let It Will Be
9. Mika - Relax, Take It Easy
10. Kent - Max 500

Spelas just nu: Justin Timberlake - SexyBack ft Timbaland

Morgon eller kväll

I går bloggade jag om "tvåtyper och flertyper". Jag menade att man kan dela upp mänskligheten i två typer: de som helst umgås med folk en och en och de som helst umgås i grupp. I en kommentar uttryckte Kim att han var "impad av att dina djupa inlägg kommer så tidigt på morgonen".

Det där föranleder mig till ett nytt blogginlägg. Om ett annat sätt att dela in mänskligheten. Man skulle nämligen kunna dela in mänskligheten i två andra typer: morgonmänniskor och kvällsmänniskor.

Det hörs kanske på namnet, men morgonmänniskor är sådana som vaknar tidigt, som inte har några problem att stiga upp tidigt och vars hjärna funkar bäst de första timmarna på dagen. Och som någon slags följd är de trötta på kvällarna. Hjärnan kanske till och med fungerar lite långsammare då.

Kvällsmänniskorna är tvärtom; de är pigga på kvällen, är uppe sent och kanske fungerar även deras hjärna bäst senare på dagen. Och de sover gärna på morgonen. Måste de upp är det med allt motstånd i kroppen som är möjligt.

Självklart finns det kombinationer, men i princip fungerar typerna så.

Jag är en klar morgonmänniska. Verkligen. Jag vaknar alltid tidigt. Det spelar ingen roll hur sent jag varit vaken kvällen innan, eller hur lite jag sovit de senaste nätterna, nog fan ska det vaknas tidigt. En vanlig lördag och söndag, om jag inte varit ute kvällen innan, vaknar jag mellan sju och åtta. Och så är jag då riktigt, riktigt trött på kvällarna. Även om jag sällan kommer i säng tidigt, är jag mer eller mindre totalt obrukbar runt 22-tiden. Och ska jag ut en kväll måste jag antingen hålla igång hela tiden efter jobbet, eller, om det är på helgen, sova en stund på eftermiddagen, helst minst en timme.

Det har sina fördelar att vara morgonmänniska: jag tycker jag hinner med mycket under dagen och man får en stund när inte så många andra är vakna. Å andra sidan är det just det: det är ofta inte så många andra vakna då. Man blir helt ensam. Fast jobbigast är nog kvällströttheten, att jag så lätt dåsar till, förlorar i tempo eller att hjärnan och kroppen säckar ihop mer eller mindre totalt.

Och: jag har oftare sett soluppgången efter att ha vaknat än innan jag somnat. Vilket jag faktiskt ibland kan sörja.

Vilken typ är du...?

Film om 11 september

Jag bestämde mig för att ta det lugnt den här helgen. Så hela dagen gick åt till träning, fönstershoppa samt promenera. Och sen hyrde jag två filmer.

Tidigare i kväll såg jag Farväl Falkenberg, och nu har jag precis sett World Trade Center. Och jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska säga om den. Visst är den stark: den väcker minnen från den dagen. Och jag fick se autentiska bilder som jag inte sett förut. Men ändå kan jag inte riktigt förstå vad den vill. För den berättar ju inte historien om själva terroristhandlingen. Inte heller skapar den hjältar. Och halva filmen utspelas i nästan totalt mörker. Typ Ingmar Bergman, utan all existentiell ångest...

Så nja, jag är nog inte riktigt nöjd med kvällens filmer.

Och såg ni Stina! i kväll? Guuu, så rörigt. Alldeles för många gäster. Det blev varken hackat eller malet. Killen som suttit i fängelse kunde de ju varit utan. Och skulle de prata skvaller och kändisskap kunde även Martina Haag uteblivit. Antingen koncentrera på ett ämne. Eller på gästerna. Inte båda två. Eller inget alls.

Men jag gillar Stina Lundberg Dabrowski. Hon har ett bra sätt med sina gäster eller dem hon intervjuar. Och lyckas få ur dem saker de antagligen inte ville avslöja.

Bäst i kväll: Stellan Skarsgård, Lena Philipsson och Martina Haag (ja, trots ovan sagda).

Och i morgon ska jag städa...

Should I stay or should I go

Jag har sett Farväl Falkenberg i dag, för första gången. I början kändes den mest pretentiös och jag funderade faktiskt allvarligt på att stänga av och inte se klart. Men jag framhärdade. Och den blev ju bättre ju längre det gick. Jag tycker fortfarande att filmtekniken kändes pretentiös, så "perfekt". Men jag gillade innehållet. Och huvudpersonens tankar. Även om jag inte alltid förstod allt (ljudet var inte det bästa, dessutom var jag trött som få). Och tankarna gick naturligtvis till min lilla hemstad och mina känslor kring den, och funderingarna jag hade kring att bo kvar eller inte.

Och så var det ju två nakna killar med också...

Rekommenderas? Ja, antagligen...

Ny i klassen

Jaha, så var det då klart: Mona Sahlin är ny ordförande i (s). Jag vet inte om landet blir varken bättre eller sämre av det här valet. Men en sak är säker: Sossarna får en partiledare som är visionär, som kan "tala så folk förstår" och som faktiskt vill mer än bara ha makten.

Och ja, det ska bli väldigt spännande att följa fortsättningen...

Tvåtyper och flertyper

Jag har förstått att det går att dela in mänskligheten i två olika typer: tvåpersonerstypen och flerpersonerstypen. Jag vet inte om det heter så, men det är så jag bestämt mig för att kalla det.

Tvåpersonerstypen är en person som helst umgås med en person i taget. Flerpersonerstypen umgås hellre i grupp om tre eller fler. Hur fördelningen ute i världen är vet jag inte: vilka som tillhör vilken grupp och hur många i varje.

Själv tillhör jag tvåpersonerstypen. Jag har svårt att hävda mig i grupp. Dels kan jag säkert vara blyg, dels, och kanske framför allt, tycker jag det krävs så mycket energi. Man måste vara mer på det för att kunna hävda sig i en grupp om fler personer. Och är man bara två tycker jag det är lättare att prata, lättare att öppna sig, lättare att lyssna till den andre, ställa frågor och helt enkelt lära känna den andra personen. Dessutom är det lättare att hitta på saker när man bara är två: man kan till exempel lättare få bord på restauranger, dela rum på hotell och sitta bredvid varandra på tunnelbanan, flyget eller vad man nu åker.

Visst kan det ibland bli tyst och kanske till och med lite pinsamt om man bara är två, så på så sätt kan det vara bättre i grupp; där är det nästan alltid någon som har något att säga. Å andra sidan kan ju tystnaden mellan människor vara väldigt skön.

Vilken typ är du...?

Det rätta i livet

Jag har precis sett Masjävlar. Och den är så jävla bra! Jag blir så glad. Även om den är jobbig, och får mig att tänka på den håla där jag är uppvuxen, och som jag mår dåligt av att bara tänka på. Men samtidigt någonstans ger den mig hopp. Hopp för oss människor*. Och för svensk films framtid...

Och såg ni Så ska det låta i kväll? Jävlar vad jag skrattade!

Gäster i dag var Roger Pontare, Linda Bengtzing, Malena Laszlo och Niklas Andersson. Vid ett tillfälle skulle kameran zooma in Andersson eftersom han skulle sjunga. Det är bara det att precis då reste sig Andersson upp - så kameran hamnade i stället precis i skrevet på honom. Det såg så fruktansvärt roligt ut! Ha ha ha.


*Oj, vad jävla pretentiöst det lät, då.

Kläder, promenader och "homovigslar"

Swisch! sa det. Och så försvann 2 496 kronor från mitt bankkonto. Och det till H&M, där jag aldrig handlar. Men så blev det. Och en kostym, två skjortor och en slips blev det också. Och jäklar vad billigt det är. Visst, kvaliteten är inte den bästa, men säkert alldeles tillräcklig. Och så fin jag blir...

Jag har förresten promenerat både till och från jobbet i dag. Och jag går nästan alltid Norr Mälarstrand österut, men att gå västerut ger ju en ännu vackrare utsikt. Helt fantastiskt! Jag blir salig!

Har ni förresten sett att vi kommer att få gifta oss i kyrkan väldigt snart? Fantastiskt! Jag har inte lagt mig i den debatten, den är upp till kyrkan, men jag är väldigt glad om det blir så. För det är det enda rätta. Jämlikhet och respekt, ni vet...

En skitsak

Men vad fan! Kan ni sluta tjata om Lasse Brandeby och hans medverkan i Let's Dance! Det är ju för fan värre än om jorden var på väg att gå under. Det är ett teveprogram!

Svenskan
DN
A-bladet
E-pressen

En trött dag

Jag vaknade redan halv sex i morse. Jag behövde gå på toaletten, men var sen klarvaken. Så det var lika bra att stiga upp. Och hela förmiddagen gick allting väldigt bra, men nu efter lunch har jag säckat ihop betydligt. Jag är trött som f-n! Får se om jag orkar gå och shoppa efter jobbet som jag hade tänkt...

Och så fick jag ett så kallat rolighetsmejl, med Bamse och hans vänner...

Tävling

När man köper en iPod Nano kan man få en text ingraverad på baksidan. Bara därför att. Så nu har jag börjat fundera på om jag vill ha någon text där. Och i så fall vad.

Och kanske någon har något förslag?! Någon som vill tipsa om något citat, textrad, ordstäv, namn eller annat som kan passa till Aronsons Nano?

Texten ska vara

Högst 23 tecken på första raden och
Högst 23 tecken på andra raden.

I övrigt har jag ännu inte bestämt färg. Den röda är cool. Jävligt cool. Och till ett gott syfte. Men grönt är ju, liksom gult, min favoritfärg...

Njutbar musik

The Arks populäritet slutar inte här. Plötsligt hittar jag The Arkvideor även hos Annen.

Och själv har jag gått in i en revival. Deras skivor spelas om och om igen i Aronsons iTunes. Det är Deliever Us From Free Will, A Virgin Like You och Calleth You Cometh I blandat med The Most Radical Thing To Do och Disease. Självklart blandat med lite The Worrying Kind och Absolutely No Decorum.

Och Aronson bara njuter.

Även en stjärna har idoler

Kolla in Zlatan. Han är full av beundran när han får träffa Ronaldo...

En annan syn på tillvaron

Tänk så fort glädje kan förbytas till... mindre glädje. Det blir inget av med det här.

I går berättade min kollega Ingrid* att hennes syster opererat sina ögon och att hon nu inte behöver glasögon längre. Och att systern är så glad, så glad. Aronson blev ju eld och lågor och ville ha mer information. Så Ingrid införskaffade sådan.

I dag var jag först hos optikern för att få uppgifter om mitt synfel. Och sen ringde jag till ögonkliniken för att beställa tid. Men det sket sig. Jag har för allvarligt fel, det går inte att göra något åt. Jävla skit!

Fast nu blir det en ny Nano. Räkna med det! Och kanske nästa resa blir tidigare än till och med jag anat...


*Ingrid är en kär kollega. Fast hon heter egentligen något annat.

Guide Michelin

En stjärna är född!

...och den stavas Esperanto.

Vilja o vilja

Usch, jag kan bli så jäkla entusiastisk över saker. När jag får för mig något så blir jag så överglad så jag vet knappt vart jag ska ta vägen. Och det ska hända nu, nu, nu. Oavsett om det är att jag vill köpa något, ska gå på konsert, ha en dejt eller vad det än kan vara. Jag vill nu, nu, nu.

Men sen funderar jag lite: vilken färg, är det värt priset, vart ska jag resa eller något annat. Och så förlorar jag min entusiasm. Och till slut vill jag inte alls. Det rinner helt ut i sanden. Ofta, inte alltid.

Så är det just nu med två saker. För det första köpet av en nano. Vill jag verkligen? Behöver jag verkligen? Är det värt priset? Vilken färg? Typ...

För det andra en annan sak som jag inte vill berätta om än. Min kollega berättade om sin syster som hade gjort det och var väldigt nöjd. Och nu vill jag också. Nu, nu, nu. Så jag ska fixa lite i dag för att se om jag kan gå vidare. Men alldeles säkert kommer jag snart att tänka: Vill jag verkligen? Behöver jag verkligen? Är det värt priset? Är det värt risken? Typ...

Suck.

Mycket vatten under broarna

Jag har gått igenom några gamla papper i kväll. Bland annat har jag tömt en pärm från 90-talet med en massa "viktiga" papper i. Det var gamla kabel-TV-avtal, terminskort och bankkontoutdrag. Och räkningar. Många räkningar...

Men framför allt var det Nostalgi. Och Aronson satt där och mindes och mindes. Mindes skeenden. Mindes epoker. Mindes roligt och mindre roligt i mitt liv. Men framför allt mindes jag den person jag en gång var, och som fortfarande lever kvar inom mig. Den pojke som var så rädd. Och samtidigt så förbannat modig!

Och jag vill så gärna gråta för hans skull. Vill så gärna trösta honom, krama om honom och säga att vet du, det blir bättre. Det kommer att bli bättre.

För det blev det ju. Mycket bättre.

The neverending story

Jaha. Så var det återigen dags att rasa.

Och jag som trodde YMCA var något bra...

En ny sheriff i stan

Alltså, man ryggar ju onekligen tillbaka när man ser att de ska annonsera ut tjänsten som konsumentombudsman. Men det är ju bara ovanan, antar jag. För det är självklart enda vägen att gå.

Det enda jag reagerar mot är att de ska ha ett öppet förfarande. De måste kunna hitta ett sätt att hålla anställningsförfarandet hemligt till dess tjänsten är tillsatt. Annars riskerar vi att många inte söker tjänsterna.

Stor som en Foppa

Tänk, det är väl märkligt. Peter Forsberg får en puck i ansiktet, och genast är det näst största nyhet på dn.se. Kan en ishockeyspelare verkligen vara så stor?

Adams julsång - och jag blir glad

The Ark är verkligen i ropet nu. Det började med att de vann hela skiten i lördags! Och Aronson var förstås glad.

Glad var även Kimman. Han var till och med så glad att han beslöt sig för att ha en The Ark-vecka, med en massa videosar på sin blogg.

Och så hittade jag den här hos Älskade dumburk. Jag vet att det är inte jul, men jag blev så glad när jag hittade den. För sången är ju så fantastiskt bra. Och visst, det är inte Ola Salos triumf som sångare, men arrangemanget är otroligt bra. Och jag blir glad i hela kroppen.




Tillägg
För att inga missförstånd ska uppstå: Ola Salo är alltid, alltid bra. Men man kan ju vara olika mycket bra. Eller hur...?

En påve i allt annat än tiden

Påven Benedictus XVI har nu kommit med sin första maning. Där föreslår han att romersk-katolska präster även i fortsättningen ska leva i celibat. "Jag bekräftar ånyo skönheten och betydelsen av ett prästerligt liv som levs i celibat som ett tecken för total och odelad hängivenhet till Kristus, till kyrkan och Guds rike" säger påven i sitt brev.

Men vad fan? Han om någon måste ju veta att prästerna har [sexuella] förhållanden till höger och vänster. Men då verkar det inte vara så viktigt med vare sig äktenskapets ramar eller att man råkar vara heterosexuell. Allt går, bara man är en symbol.

Påven uppmanar vidare katolska parlamentsledamöter världen över att motsätta sig lagar som är för skilsmässa, abort och dödshjälp. Dödshjälp kan jag förstå. Men skilsmässa? Och abort? Visst, ingen blir väl förvånad. Men ändå. Väx upp! Lär dig vilket århundrade vi faktiskt lever i. Och framför allt: lär dig att inte fördöma. Jesus är kärleken, inget annat!

Nano, nano

Men vad faaan! Varför är jag så jävla veeeelig?!

Jag menar: jag har nu äntligen bestämt mig för att köpa en ny iPod Nano. Och var nära att beställa den redan i går, men bestämde mig för att vänta lite.

Och nu kommer då nästa "problem": vilken färg ska jag ta?

Jag hade bestämt mig för ferrariröd. Dels för att den är skitsnygg, dels för att en del av priset går till välgörande ändamål, nämligen aids-offer i Afrika. Man kan bara beställa den röda på nätet, och när jag var därinne visade det sig att den är 500 spänn dyrare än de andra färgerna. Och dessutom går inte hela det överskottet till det välgörande ändamålet, utan, om jag förstod det rätt, bara en del.

Och då kan man ju fråga sig om det är värt att köpa den röda. Och det är det jag gör just nu.

Trååååk!

Plötsligt gick luften bara ur mig. Jag satt här och jobbade, pratade med min kollega mitt emot och surfade lite. Och så bara pang: inget kul längre. Vill inte, kan inte, får inte.

Så jag vill gå hem, dra ett täcke över huvudet och inte vakna igen förrän... ja, nånsin?

Klarhet i duschen

Jag kom till en insikt när jag duschade i morse. Med det varma, sköna vattnet strilandes nerför min kropp, började jag tänka på den senaste tidens händelser: först dejtade jag och blev förälskad i J, för att därefter, i lördags, ha ett one-night-stand med en spanjor. Och även om det tillfälliga sexet var bra så kändes det i morse som att det är över nu, att jag vill något mer än så. För första gången i mitt liv känner jag mig REDO för ett förhållande.

Så det är synd att det inte funkade med J, att han inte ville samma sak som jag. Jag hade gärna satsat vidare på det. Men det är ju som det är, tydligen.

Fast vad jag ska göra med min nya insikt vet jag inte. Den eviga "sanningen" är ju att det är först när man slutar leta som man hittar någon. Så någon desperat jakt får det inte bli frågan om nu. Å andra sidan tror jag inte på att han kommer och ringer på dörren heller.

Hmm. Jag får helt enkelt duscha oftare...

Svårförståeligt rekord

Nästan fyra miljoner människor såg finalen av Melodifestivalen i lördags, meddelar DN. Det låter otroligt mycket.

Men jag har aldrig riktigt förstått hur de mäter sånt där. Visst, jag vet att ett antal utvalda människor här i landet har fått nån apparatur där de knappar in sig om de tittar på tv, och vilken kanal de tittar på. Men kan de verkligen mäta alla andra?

Jag menar, hur kan den veta att vi var nio personer som tittade samtidigt? Och hur gör de om någon med dosa (låda?) går bort en kväll - och tittar på teve där? Kan de mäta det...?

Och apropå rubriken: klart jag förstår att folk tittar på Melodifestivalen. Fler borde titta!

Ur led är tiden

Falun och Borlänge har sökt skid-VM 2013. Gott så. Men nu har även Stockholm blandat sig i leken. Stockholm vill nämligen vara med på kalaset och arrangera sprintdistanserna. Banan skulle gå kring Stockholms slott (i gult?).

Ärligt talat vet jag inte vad jag ska tycka. För några år sedan hade antagligen inte en enda vettig människa kommit på tanken att man skulle åka skidor mitt i Stockholm. Men nu står vi mitt i en massiv klimatförändring, så då passar vi på att arrangera skidtävlingar här...

Jag var på ett föredrag med Lage Larsson strax före jul. Han menade att om inget görs, kommer man om nio år antagligen inte att kunna åka Vasaloppet som i dag, till följd av bristande snö. Och så Stockholm?

Å andra sidan är det ju jätteroligt med förändringar, att tänka i nya banor och att folk inte är inlåsta i olika uppfattningar.

Så lite roligt är det. Och helt vansinnigt!

Viktig konferens

Alltså: Helsingborgs IF har kallat till presskonferens i dag klockan 12. Enda medverkande: Henrik Larsson och Stuart Baxter (tränaren). Oerhört spännande. Vad betyder det? Att Larsson fortsätter i Manchester United ett tag till? Eller att han återvänder till Helsingborg?

Den som lever får se. Men, som sagt: oerhört spännande!


Tillägg
Vilket antiklimax! Henke skulle ju inte alls någonstans. Han ville bara meddela att han skulle stanna i Helsingborg. Vilket ju var default-grejen...

Nätliga problem

I går när jag skulle sätta mig för att surfa kom jag inte ut på Internet. Modemet såg helt okej ut, men för säkerhets skull startade jag om det. Det hjälpte inte, utan jag fick ringa till COM HEM. Tjejen jag pratade med var jättetrevlig - trots sitt amerikanska sätt att svara. Hon kunde direkt se vad som var felet. Jag förstod inte riktigt, men det handlade om digital-tvomläggningen och att mitt modem var för gammalt och måste bytas ut.

Så, sa hon, du kan komma ut till Liljeholmen och hämta ett nytt. Nej, tyckte jag, det kan jag verkligen inte göra. Jag ville i stället att de skulle skicka hem det. Jag jobbar ju faktiskt på dagtid. Dessutom har jag inte minsta lust att åka dit för att hämta något de är skyldiga att förse mig med.

Vi dividerade ett tag; hon ville verkligen inte skicka hem det till mig. Men fick ge sig till slut: "men det kan ta upp emot en vecka". Fast det skiter ju jag i. Bara uppkopplingen fungerar.

Men jag blev mäkta förgrymmad: de ska byta ut 300 000 modem, berättade hon (gamla UPC-kunder), men har inte informerat på något sätt. Och dessutom kräver de att man ska åka ut till Liljeholmen för att hämta nytt.

Fast min uppkoppling funkar nu. Och det är huvudsaken.

Rösterna i finalen

Jo, en sak till om Melodifestivalen: DN skriver i dag om hur många som ringde i går. Sammanlagt var det 2.072.918 röster. Fantastiskt!

Så här såg fördelningen ut:

The Ark 492.180
Måns Zelmerlöw 402.133
Andreas Johnson 371.222
Marie Lindberg 228.422
Sarah Dawn Finer 157.227
Sonja Aldén 128.806
Sanna Nielsen 113.012
Sebastian 86.861
Tommy Nilsson 50.850
Anna Book 42.205

Men fatta: Det finns 42 205 personer i det här landet som röstade på Anna Book. Och 50 850 som röstade på Tommy Nilsson. Rent otroligt: dålig smak existerar faktiskt.

Finalen 10 mars 2007

Ja, jag vet att det var varit mycket tal om Melodifestivalen i min blogg i år. Jag förstår det faktiskt inte själv. Men det har varit kul. Och jag har följt festivalen mer än någonsin i år; jag har lyssnat på låtarna som aldrig förr och kollat på repriserna på söndagarna också (inte varenda gång, men ett par gånger).

Men jag vill ju gärna skriva lite mer om finalen. Som ju var fantastiskt bra. Kristian Luuk har klarat sitt jobb med glans. Jag var ju tveksam till honom, men det kom på skam. Rejält.

Scenografin har också varit bra. Riktigt bra, faktiskt. För första gången på flera år...

Festivalmusikalen är en riktig flopp. Säkert roligt på papperet, men manuset var ju under all kritik. Liksom regi och skådespelarinsatser. Fast valet av låtarna var klockrent.

Finalen började förresten med att Tomas Andersson Wij sjöng Evighet från förra året. Och för första gången blev den låten nästan bra...

Och så finallåtarna:

1. Andreas Johnson - A Little Bit of Love
Stensäker. Klart bättre än i delfinalen. Och jag gillar låten skarpt.

2. Sonja Aldén - För att du finns
Som jag sagt tidigare: den här låten har vuxit för varje lyssning i mina öron. I går var Aldén klart säkrare än i delfinalen. Jag tror verkligen på det hon sjunger. Men jäklar vilken sprutt de hade på vindmaskinen (eller fläkten som det hette på min tid).

3. Anna Book - Samba Sambero
Faktiskt också bättre än i delfinalen. Men människan kan ju varken sjunga eller uppträda på ett snyggt sätt. Kanske därför hon fick en så dålig låt...

4. Sebastian - When the Night Comes Falling
Jag vet faktiskt inte om de här kläderna var bättre; de kändes inte som hans stil. Jag gillade dessutom det röda. Men även här ett bättre framträdande än i delfinalen. Men snälla vackra, söta Sebastian: droppa attityden. Eller bli depprockare eller nåt.

5. Marie Lindberg - Trying to Recall
Ena blusen fulare än den andra. Och väldigt falskt. Men åh, vad jag gillar henne, hennes låt och hennes (lite påhittade) saga. Och så bör hon träna på sitt engelskauttal.

6. Måns Zelmerlöw - Cara Mia
Zelmerlöw ade faktiskt ett sämre framträdande i Globen än i delfinalen. Han kändes ofokuserad, ungefär som "jag har ju redan kommit hit och resten går säkert galant också". Synd. För det är en bra låt, han har en bra röst och ja, jag tjatar, fantastiskt vackra ögon. Men jag tycker även bildproduktionen var sämre än i delfinalen. Skärpning, SVT.

7. Tommy Nilsson - Jag tror på människan
Ingen, ingen trodde på det här. Synd, för han har ju en bra röst. Och så gick det för honom i slutet. Ha ha.

8. Sanna Nielsen - Vågar du, vågar jag
Men hallå! Fixa luggen! Men mycket bättre framträdande än i delfinalen. Fast svajade hon inte med rösten på något ställe?

9. Sarah Dawn Finer - I Remember Love
Trots att det finns många vackra röster i årets festival, så slår nog ingen den här. Så djup att man nästan drunknar. Tyvärr var hon förkyld vilket märktes till viss del. Men bra röst ändå. Och en mycket fin sång.

10. The Ark - The Worrying Kind
Det självklara valet! Fast också här var bildproduktionen sämre i går...

Och så då Fucking Carola. Varför envisas SVT med att höja henne till skyarna? Hon är en falsk bitch med larviga divalater.

Så. Nu blir det förhoppningsvis inget mer melodifestivalbloggande förrän om ett år igen. Jag hade tänkt avsluta med vinnarlåten, men av nån anledning funkar det inte. Jag får återkomma...

Bloggtest

Gaaah!

Jag har skrivit ett långt blogginlägg om finalen i går, men fucking Blogger vill inte ta emot det. Det står något om att jag har för många tecken. Som om jag inte haft fler förr...

Så jag skriver det här nu för att kolla om det funkar.

Tillägg
Nu funkade det plötsligt, se ovan. Det var tydligen så att man inte få ha för många tecken i labelsarna. Bra att veta till nästa gång...

Misstänkt mordbrand

Oj oj oj. Drama!

En brand utbröt på Stinsen i Sollentuna i dag. Och mitt i allt detta befann sig bland andra Andreas Johnson, Sanna Nielsen och Sonja Aldén.

Polisen misstänker att branden var anlagd...

Bakis-brunch

Det blev ingen Melodifestivalen i eftermiddags. I stället var jag och åt brunch med Jonaz på Missisippi Inn*. Och Sarah Dawn Finer var där också. Åtminstone i några minuter; de hade ätit klart och gick strax efter att vi kommit.

Men jag ska kolla nu i stället. I lugn och ro. Utan störande element...

Men guuu vad jag är trött!


*De har god, om än fet, mat på Missisippi Inn. Rekommenderas. Men ät inte deras pannkakor. Den var bara så där. Och jag blev inte mätt på den...

Händelser i går

Jäklar alltså. Man ska ju inte blogga när man är full. Inte för att jag skrev något konstigt i natt. Men ändå. En vana blir lätt en ovana...

Men jag hade kul i går. Trots att... jag vet inte vad. Det var... märkligt. Jag försökte uttrycka det i natt, eller hade viljan åtminstone, men lyckades inte. Och inte nu heller.

Det var i alla fall tre gamla dejter där och det kändes konstigt. Två av dem hade jag ingen som helst lust att prata med*. Och J verkade inte vilja prata med mig.

Och så ett par gamla sängkamrater och det kändes också konstigt. En av dem brukar vara jäkligt rolig och trevlig när vi ses, men i går hälsade han knappt.

Och så blev jag ju skitfull. Och hånglade med, tror jag, tre olika killar. Den ene påstod sig vara hetero, så honom dissade jag. Den andra bröt på något utländskt språk och jag förstod knappt vad han sa, så honom dissade jag också. Och den tredje var spanjor och honom följde jag med till hans hotell... Och somnade nästan under akten**... Ha ha.

Nu ska jag kolla reprisen av Melodifestivalen!


*Den ene var en kille jag dejtade i julas och som bara sket i att höra av sig helt plötsligt. Nu skulle han tvunget hälsa varje gång vi sprang på varandra. Han ville säkert prata också, men jag kände mig inte ett dugg intresserad av det.

**Inte hans fel, han var bra. Men jag var så trött. Och full...

Olika krav

Vilken märklig kväll det här har varit.

Det började med en fest hemma hos T. Trevligt, även om jag till att börja med kände mig lite blyg inför de andra som var där. Och den killen som var jäkligt söt och intressant var redan upptagen...

Melodifestivalen kollade vi på förstås. Men det var inte tyst mer än typ 20 sekunder i stöten. Fast Aronson satt nära teven och koncentrerade sig så mycket att det inte var några större problem.

Innan kvällen började hade jag ingen som helst aning vilken låt som jag tyckte var bäst. Alla kändes väldigt bra. Det var till och med så att jag på vägen dit (Söder) funderade på att att rösta på allihop (förutom Anna Book och Tommy Nillson då förstås). Men när programmet väl börjat var det så självklart. The Ark framstod som så väldigt mycket bättre än den andra...

Jag röstade fyra gånger: tre gånger på The Ark. En gång på Sebastian(?). Jag ska se om programmet i morgon, men vart farao tog Måns Zelmerlöw vägen?

Efter Melodifestivanel ville jag gå direkt till Lino, men de andra ville vänta lite. Så vi kom inte iväg förrän framåt halv elva. Och naturligtvis var det jäääääättekö när vi väl kom fram. Jag hade stämt träff med Tennis där och vi fann varandra efter lite makelemang. Men de övriga som varit på min fest ville inte köa, utan avvek till Connection.

Så jag fick klara mig själv (Tennis försvann ju sin vana trogen tidigt). Men det gick bra. Framåt tretiden skorade Aronson - en spanjack som var på tillfälligt besök i Stockholm - och som var en riktig Sverigenörd när det gäller Melodifestivalen.

Så jag följde med spanjoren till hans hotell. Och stannade över... hmm... det vi gjorde... Och sen gick jag hem.

Och nu luktar jag sex...

Uppmaning

Rösta i kväll!

Och ja, just det: rösta rätt!

Urin och vinnarskalle i det lilla

Jag var och tränade i förmiddags. När jag hade duschat efteråt och stod och klädde på mig kom det in en äldre man och ställde sig att byta om en bit ifrån mig. Och han stank, verkligen STANK, av piss. Fy faaaaan så äckligt det var...

För övrigt har jag ju glömt berätta en sak: kommer ni ihåg att jag vann två biljetter till Love Story på Qruiser? Och att jag en vecka senare vann två biljetter till Darling på samma ställe?

Nu har det hänt igen: jag fick ett mejl den här gången som berättade att jag vunnit två biljetter till filmen Paper Dolls.

Stärkt av denna ytterligare vinst stegade jag i dag in på Pressbyrån och köpte mig en (dubbel) trisslott. Men jag vann inget...

Jänkarna i ett nötskal

Simpsons ska ju bli film och DN berättar nu att inte mindre än 16 städer i USA med namnet Springfield* slåss om att få premiären av filmen. De tävlar om premiärskapet genom att var och en har fått skicka in en kortfilm om sin stad till filmbolaget.

Känns inte det väldigt mycket som USA? Jag menar, har de där städerna verkligen inget bättre att slösa pengarna på än att kämpa för det här? Jag förstår att det kan ge mycket pr till staden, men kan de inte bara få premiären i samtliga 16 städer?


*Namnet på staden där familjen Simpson bor.

Vetskap som går förbi tro

Nej, "han jag inte kan få" är inte J. Jag har bloggat om honom som jag inte kan få förr, jag har känt honom ett tag. Han dansade (nåja) in i mitt liv och rörde om rejält. Men jag vet inte om jag varit kär i honom. Eller ens förälskad i honom. Jag vet inte om jag varit tänd på honom. Jag vet inte hur det hade kunnat bli om jag fått chansen. Kanske inget? Kanske allt?

Vad jag vet är att han rörde mitt inre. Vad jag vet är att jag tänker på honom ofta, ofta. Vad jag vet är att jag ser eller träffar honom alltför sällan, senaste gången är några veckor sedan. Vad jag vet är att jag har gråtit av längtan efter honom. Och att han dök upp i mina tankar igen när J valde en annan väg än min.

Men vad jag framför allt vet är att jag aldrig kommer att få honom. Att han inte är för mig.

Tänk vad märkliga saker man kan veta.

Så går det i finalen

Det är dags för finalen i Melodifestivalen 2007 i morgon i Globen i Stockholm. Och trots att jag lyssnat på låtarna en massa, massa gånger, känner jag att det är dags för en liten summering.

Jag vet att såna sker runt om i bloggvärlden - och gayvärlden. Men min säger the total truth...

Jag kan hålla med Tennis C. om att det inte är så mycket klassiska schlagerlåtar i år. Men det är mycket bra musik, och det är tillräckligt för mig...

1. Andreas Johnson - A Little Bit of Love
Bra låt. Riktigt bra låt. Fast inte lika bra som Sing For Me. Tyvärr gillar jag inte Johnson. Tycker han verkar knepig. Eller, rättare sagt, har blivit knepigare och knepigare. Så jag kan förstå att han är ihop med Lisa Knapp... Fast låten har ganska stor chans att vinna.

2. Sonja Aldén - För att du finns
En låt som vuxit enormt i mina öron. Fantastiskt vacker! Och Aldén har ju en fantastisk röst. Men skulle den funka i Helsingfors? Skulle den funka med engelsk text? Skulle den funka som ballad bland alla snabba europeiska låtar? Jag tvivlar...

3. Anna Book - Samba Sambero
Usch, så dålig. Alldeles för enkel låt. Och Book har ju varken röst eller scenutstrålning. Bort. Ta bort ur min åsyn!

4. Sebastian - When the Night Comes Falling
Ja, jag gillar den.Väldigt mycket. Och den liknar inte alls Andreas Johnsons låt. Förutom att de tillhör samma genre. Men Sebastian, varför måste du se så sur ut hela tiden? Och ha så tråkig attityd? Och varför var du tvungen att klippa dig? Du var ju så söt i ditt lite längre hår. Jodå, du är söt nu också... Och jag gillar din låt. Tyvärr har den ingen chans i morgon. Sorry...

5. Marie Lindberg - Trying To Recall
Jag gillar låten, den är finstämd. Och jag gillar sagan om Marie Lindberg. Men egentligen borde den inte ha en chans. Men jag vill lägga in en brasklapp: folk kan ju tycka som jag om sagan. Och rösta på henne av den anledningen. Plus att de kanske är trötta på "etablissemanget". Men vi får väl se om stockholmspubliken lyfter fram henne lika mycket som publiken i Göteborg gjorde... En dark horse?

6. Måns Zelmerlöw - Cara Mia
Jag vet att jag tjatar, men har ni sett hans ögon? F-A-N-T-A-S-T-I-S-K-A! Och Cara Mia är den av årets låtar som jag gått omkring och nynnat på mest. Nästan hela tiden faktiskt. Jag vet att han är för medveten för min smak, men jag smälter. Av ögon och sång. Och scenografin*, faktiskt. En klar vinnarkandidat. Verkligen.

7. Tommy Nilsson - Jag tror på människan
Antagligen den sämsta låten i årets startfält. Och ändå har den konkurrens av Books låt. Hans låt känns som en klyscha, och han själv också faktiskt.

8. Sanna Nielsen - Vågar du, vågar jag
En riktig svensktoppslåt, i dess värsta benämning. Men av någon anledning börjar den fastna hos mig. Och man ska nog inte undervärdera folkets vilja till en blond söt flicka med en käck låt. Viss vinstvarning alltså. Men nej, egentligen inte...

9. Sarah Dawn Finer - I Remember Love
Jag funderade på att lyssna på denna i dag på jobbet för att se om den återspeglade mig och J. Men jag hann aldrig. Och jag känner nu att jo, det hade kunnat vara vi. Fast vi hade ju bara drygt en vecka... Men låten har fastnat. Redan från början faktiskt. Den är stor och svulstig. Men har ingen chans i Helsingfors. Den drunknar. Trots Finers fantastiska röst!

10. The Ark - The Worrying Kind
Av många redan utsedd till vinnare i morgon. Och visst, jag gillar låten. Väldigt mycket, faktiskt. Mer än jag gjorde i början. Det är ju The Ark, mina "idoler". Men är den en vinnarlåt i de här sammanhangen? Jag vet faktiskt inte. Vinner de är det nog mest för sitt namn och sin show. Vilket när de gäller dem inte är det sämsta...

Vinnare? I Globen? I morgon? Som ska skickas till Helsingfors?

Jag vet faktiskt inte. Förstås. Men jag tror det står mellan The Ark och Måns Zelmerlöw. Med Andreas Johnson och Sebastian näst på tur. Och Marie Lindberg som joker.

Tillägg
Oj, Sebastian? Där var jag nog väl optimistisk...

Tillägg 2
*Men vad fan! Koreografin, menade jag naturligtvis. Koreografin!