Vilja o vilja

Usch, jag kan bli så jäkla entusiastisk över saker. När jag får för mig något så blir jag så överglad så jag vet knappt vart jag ska ta vägen. Och det ska hända nu, nu, nu. Oavsett om det är att jag vill köpa något, ska gå på konsert, ha en dejt eller vad det än kan vara. Jag vill nu, nu, nu.

Men sen funderar jag lite: vilken färg, är det värt priset, vart ska jag resa eller något annat. Och så förlorar jag min entusiasm. Och till slut vill jag inte alls. Det rinner helt ut i sanden. Ofta, inte alltid.

Så är det just nu med två saker. För det första köpet av en nano. Vill jag verkligen? Behöver jag verkligen? Är det värt priset? Vilken färg? Typ...

För det andra en annan sak som jag inte vill berätta om än. Min kollega berättade om sin syster som hade gjort det och var väldigt nöjd. Och nu vill jag också. Nu, nu, nu. Så jag ska fixa lite i dag för att se om jag kan gå vidare. Men alldeles säkert kommer jag snart att tänka: Vill jag verkligen? Behöver jag verkligen? Är det värt priset? Är det värt risken? Typ...

Suck.