Mycket vatten under broarna

Jag har gått igenom några gamla papper i kväll. Bland annat har jag tömt en pärm från 90-talet med en massa "viktiga" papper i. Det var gamla kabel-TV-avtal, terminskort och bankkontoutdrag. Och räkningar. Många räkningar...

Men framför allt var det Nostalgi. Och Aronson satt där och mindes och mindes. Mindes skeenden. Mindes epoker. Mindes roligt och mindre roligt i mitt liv. Men framför allt mindes jag den person jag en gång var, och som fortfarande lever kvar inom mig. Den pojke som var så rädd. Och samtidigt så förbannat modig!

Och jag vill så gärna gråta för hans skull. Vill så gärna trösta honom, krama om honom och säga att vet du, det blir bättre. Det kommer att bli bättre.

För det blev det ju. Mycket bättre.