Morgon eller kväll

I går bloggade jag om "tvåtyper och flertyper". Jag menade att man kan dela upp mänskligheten i två typer: de som helst umgås med folk en och en och de som helst umgås i grupp. I en kommentar uttryckte Kim att han var "impad av att dina djupa inlägg kommer så tidigt på morgonen".

Det där föranleder mig till ett nytt blogginlägg. Om ett annat sätt att dela in mänskligheten. Man skulle nämligen kunna dela in mänskligheten i två andra typer: morgonmänniskor och kvällsmänniskor.

Det hörs kanske på namnet, men morgonmänniskor är sådana som vaknar tidigt, som inte har några problem att stiga upp tidigt och vars hjärna funkar bäst de första timmarna på dagen. Och som någon slags följd är de trötta på kvällarna. Hjärnan kanske till och med fungerar lite långsammare då.

Kvällsmänniskorna är tvärtom; de är pigga på kvällen, är uppe sent och kanske fungerar även deras hjärna bäst senare på dagen. Och de sover gärna på morgonen. Måste de upp är det med allt motstånd i kroppen som är möjligt.

Självklart finns det kombinationer, men i princip fungerar typerna så.

Jag är en klar morgonmänniska. Verkligen. Jag vaknar alltid tidigt. Det spelar ingen roll hur sent jag varit vaken kvällen innan, eller hur lite jag sovit de senaste nätterna, nog fan ska det vaknas tidigt. En vanlig lördag och söndag, om jag inte varit ute kvällen innan, vaknar jag mellan sju och åtta. Och så är jag då riktigt, riktigt trött på kvällarna. Även om jag sällan kommer i säng tidigt, är jag mer eller mindre totalt obrukbar runt 22-tiden. Och ska jag ut en kväll måste jag antingen hålla igång hela tiden efter jobbet, eller, om det är på helgen, sova en stund på eftermiddagen, helst minst en timme.

Det har sina fördelar att vara morgonmänniska: jag tycker jag hinner med mycket under dagen och man får en stund när inte så många andra är vakna. Å andra sidan är det just det: det är ofta inte så många andra vakna då. Man blir helt ensam. Fast jobbigast är nog kvällströttheten, att jag så lätt dåsar till, förlorar i tempo eller att hjärnan och kroppen säckar ihop mer eller mindre totalt.

Och: jag har oftare sett soluppgången efter att ha vaknat än innan jag somnat. Vilket jag faktiskt ibland kan sörja.

Vilken typ är du...?