Sverige - Danmark 0-0

Matchen kan väl lättast sammanfattas så här (eller så här):

1. Första halvlek var riktigt bra.
2. Andra halvlek var också bra, fast inte lika bra som första.
3. Domaren var inte alls bra.
4. Thomas Sörensen räddade Danmark från förlust.
5. Anders Svensson har antagligen spelat sin sista match i det svenska landslaget.*
6. Zlatan gjorde antagligen sin bästa match någonsin i landslaget (om man ser till hela matchen).


*Nej, just det. Förlåt, jag tänkte inte på det. Lars Lagerbäck släpper aldrig en spelare. De får spela så länge de tycker det är roligt, oavsett hur bra de är (minns till exempel Kennet Andersson).

Sale on Freddie

Fredrik Ljungberg är såld, för tre miljoner pund. Arsenal säljer och West Ham köper. Men varför till reapris? Är Ljungberg verkligen så kall på marknaden? Tre miljoner är ju ingenting, det är ungefär 40 miljoner svenska konor. Zlatan såldes från Malmö FF för 80 miljoner. Visst, Ljungberg har sett sina bästa dagar, och han är ofta skadad. Men ändå. Han är ju ett dragplåster. Hårdsatsande Hammers fick honom billigt. Riktigt billigt.

Å andra sidan får han tydligen högst lön av alla...

Sverige - Island 5-0

Allt annat än seger hade varit en skandal. Och vi vann, en ganska händelsefattig och inte helt jätterolig match. Men fem mål blev det, två av Marcus Allbäck, ett av Anders Svensson, ett av Markus Rosenberg och ett av - Olof Mellberg.

Det roligaste i matchen var Mackans andra mål. Islänningarna trodde det var avblåst, men det var det ju inte, så Rosenberg tog bollen, passade till Allbäck och vips! hade Sverige sitt femte mål.

Zlatan kom in efter typ 72 minuter. Varför förstod jag aldrig. Men de ville väl ha ut honom på banan för att visa upp. Och han kändes lite övertänd: överarbetade lite för mycket. Men han är ju alltid, alltid farlig. Otroligt.

Nåja. Större motstånd väntar. Först på fredag då vi får veta hur matchen i lördags mot Danmark slutar. Och i september är det dags igen: först Danmark hemma, sen följer resten.

Men det ser ljust ut. Jättebra faktiskt.

Och jo, just det. Det var Niclas Alexanderssons 100:e match. Stort! All respekt till Alex.

Nordirland - Sverige 2-1

Pinsamt. Det är det enda ord jag kan använda just nu. Pinsamt. Pinsamt. Pinsamt!

Och bedrövligt.

Pinsamt och bedrövligt. Totalt.

Tänk er själva: EM-kvalmatch. Sverige leder gruppen och spelar mot ett av... hmm... Europas kanske inte bästa lag. Vi har Zlatan Ibrahimovic, Fredrik Ljungberg, Olof Mellberg och fler riktigt duktiga spelare. Och vi spelar så dåligt. Så jävla dåligt!

Pinsamt och bedrövligt.

Under kanske 10-12 minuter av hela matchen spelade vi något som möjligen kan liknas vid bra spel. Annars: ingenting. Absolut ingenting. Och det kom inte ens en offensiv mot slutet. Ingenting. Nordirland tog ned oss totalt, framför allt genom David Healy. Och var var Zlatan? Ljungberg? Anders Svensson? Kim Källström? De var borta. Helt borta. Ingen spelare spelade bra. Den ende som möjligtvis skulle kunna få godkänt är Johan Elmander. Men till och med det är tveksamt.

Pinsamt och bedrövligt.

Såg ni förresten Sveriges nya matchtröjor? Skitful design. Det är också det enda ord jag kan komma på. Skitfula!

Även en stjärna har idoler

Kolla in Zlatan. Han är full av beundran när han får träffa Ronaldo...

Intressant fortsättning

Zlatan är tillbaka i landslaget. Men för hur länge då? Och vilka eftergifter har Lars Lagerbäck och landslagsledningen fått göra?

Den nye Zlatan?

När Inge Bråten var förbundskapten för det norska landslaget i skidor rönte han stora framgångar: det var vinst efter vinst efter vinst. Sedan han kom till det svenska landslaget har han också åstadkommit mycket - med damerna. De har tagit många stora och viktiga kliv framåt.

Värre är det med herrarna, jag tycker det har varit bråk och gnissel mest hela tiden. Men framför allt har det inte varit de framgångar som många hoppats på (med undantag av sprintlöparna).

Vad är det då som gör att Bråten lyckades i Norge och med de svenska damerna, men inte med de svenska herrarna? Jag tror inte att det beror på Bråten. Och att det gör det. Jag tror att Bråten är en väldigt duktig förbundskapten. Men bara när han får alla med sig.

I det svenska herrlandslaget finns ett antal personer (läs: främst bröderna Mathias och Thobias Fredriksson) som vill gå sina egna vägar och göra på sitt eget vis. Och då klarar inte Bråten av att hantera dem.

Det senaste är nu att Bråten i går meddelade att Thobias Fredriksson inte får starta i dagens invividuella sprint VM i Sapporo, eftersom han "är sjuk". Fredriksson själv menar sig inte alls vara sjuk, trots att han bara dagen innan sagt att han hade problem med luftrören. Så Fredriksson åkte hem (och Mathias stöttar honom).

Det här måste lösas. Och enda rimliga sättet att göra det på är att kicka Bråten. Och anställa någon som är är bra OCH som kan hantera envisa jävlar som bröderna Fredriksson (och andra). Inte för att Bråten inte är bra. Och inte för att Fredriksson är en prinsessa på ärten. Utan just för att vi måste ha någon som kan hantera de där individualisterna...

Vi skulle alla förlåta dig, Zlatan

På onsdag spelar Sverige en träningslandskamp mot Egypten. Och alla de stora är med, utom Fredrik Ljungberg, som är skadad. Och Zlatan Ibrahimovic. Fast ingen vet varför han inte är med. Även om det spekuleras i att han är sur på Lars Lagerbäck för att han måste följa reglerna.

Nu berättar A-bladet att Egyptens förbundskapten har gått ut med en "skarp attack" mot Zlatan. Han säger att han blev "chockad" är han fick höra att Zlatan inte skulle spela. Och så hänvisar han till ett fall i hans eget landslag: en spelare som vägrade spela fick sedan inte vara med igen förrän han bett om ursäkt offentligt: till nationen, förbundskaptenen och lagkamraterna.

Ha ha. Kan ni se bilden framför er: Lagerbäck som kräver att Zlatan ska be om ursäkt (det kommer att stupa redan där) och sedan: Zlatan på en presskonferens gör avbön och ber om ursäkt till oss alla!

Nej, tyvärr. Det kommer aldrig att hända i mitt liv. Men kul skulle det vara...