Den nye Zlatan?

När Inge Bråten var förbundskapten för det norska landslaget i skidor rönte han stora framgångar: det var vinst efter vinst efter vinst. Sedan han kom till det svenska landslaget har han också åstadkommit mycket - med damerna. De har tagit många stora och viktiga kliv framåt.

Värre är det med herrarna, jag tycker det har varit bråk och gnissel mest hela tiden. Men framför allt har det inte varit de framgångar som många hoppats på (med undantag av sprintlöparna).

Vad är det då som gör att Bråten lyckades i Norge och med de svenska damerna, men inte med de svenska herrarna? Jag tror inte att det beror på Bråten. Och att det gör det. Jag tror att Bråten är en väldigt duktig förbundskapten. Men bara när han får alla med sig.

I det svenska herrlandslaget finns ett antal personer (läs: främst bröderna Mathias och Thobias Fredriksson) som vill gå sina egna vägar och göra på sitt eget vis. Och då klarar inte Bråten av att hantera dem.

Det senaste är nu att Bråten i går meddelade att Thobias Fredriksson inte får starta i dagens invividuella sprint VM i Sapporo, eftersom han "är sjuk". Fredriksson själv menar sig inte alls vara sjuk, trots att han bara dagen innan sagt att han hade problem med luftrören. Så Fredriksson åkte hem (och Mathias stöttar honom).

Det här måste lösas. Och enda rimliga sättet att göra det på är att kicka Bråten. Och anställa någon som är är bra OCH som kan hantera envisa jävlar som bröderna Fredriksson (och andra). Inte för att Bråten inte är bra. Och inte för att Fredriksson är en prinsessa på ärten. Utan just för att vi måste ha någon som kan hantera de där individualisterna...