In the right mood

I know the drill. Please, do know what to do.

Fest utan Dahléns

Det blir ingen Reidar och Beatrice i kväll. Lina hoppade av, riktigt varför förstod jag inte. Men så är det. Så nu kommer jag i stället att gå i lite marina kläder. Det får duga det också.

Fast idén var kul. Men det får bli nästa gång i stället.

Nu blir det fest. Men jag tror inte det blir så sent för mig. Jag har en tuff dag i morgon, med många möten.

Sovnatt

Klockan 21.10 la Aronson sitt söta lilla huvud på kudden i går kväll. Och somnade i princip omedelbart. Sen sov jag oavbrutet och skönt, lätt drömmandes, till klockan 06.00 i morse. Nej, jag känner mig inte riktigt utvilad, men det var skönt och precis vad jag behövde. Och jag känner mig nu tämligen fit for fight.

Även om min mage fortfarande gör sig påmind...

I dag har jag möte hela förmiddagen, sedan blir det jobb, jobb och jobb fram till i kväll då vi har sommarfest på jobbet. Det ska bli kul. Eventuellt ska jag och Lina gå dit som Reidar och Beatrice Dahlén. Men det är inte säkert...

Sjuk, trött och tv-galen

Jodå, jag är hemma nu. Jag var inte på jobbet ens en timme i dag. I stället ligger jag nu här i soffan och kollar på...

Jo, just det. På vägen hem stannade jag på Åhléns och köpte första säsongen av Grey's Anatomy. Jag vet, jag har den på nätet. Men min hjärna funkar nog inte riktigt som den ska i dag.

Och är jag ändå var igång köpte jag även Shortbus. För den vill jag verkligen ha.

Ska kolla ett par avsnitt till av Grey's, så har jag sett första skivan.

I övrigt är jag rejält trött. Men framför allt har jag en mage som känns som om någon just nu stack en, två eller kanske till och med tre knivar i den. Det gör ont som fan!

Varför är jag på jobbet?

När klockan var sex i morse hade jag inte sovit en enda blund under hela natten. Och dessutom började jag piggna till(?). Så jag steg upp och åt frukost. Sen gick jag och la mig igen och satte klockan på 08.20 - en timme senare än jag normalt skulle ha gått upp.

Och jag somnade bums. Och när klockan sen ringde var jag så trött att jag knappt visste vad jag hette. Hela morgonbestyret gick som i en dimma. Jag hade ingen koll på någonting, utan allt sköttes på rutin.

Väl på tunnelbanan började det köra runt i magen igen.

Så här sitter jag nu på jobbet: trött som ett as och med en mage som inte är att leka med. Så vad gör jag här? Inte en aning. Jag får nog kolla igenom om det är något viktigt som ska göras i dag. Och sen går jag nog hem. För det här, känner jag, är helt ohållbart.

Vak ger ingen tränad - bak

Jag hade tänkt gå upp i morgon bitti (onsdag) och träna innan jobbet. Men det kan jag glömma, av den enkla anledningen att jag inte kan somna. Varför kan jag då inte somna? Tja, det finns säkert flera anledningar. En är att min mage kört runt som fan i natt. En annan är att jag fick kramp precis innan jag skulle gå och lägga mig. Och så oroar jag mig säkert för både det ena och det andra.

Fan också. Jag hade verkligen behövt gå och träna i morgon. Men jag måste ju sova lite också. Annars klarar jag aldrig av resten av veckan. Fast det är säkert redan förstört...

Lovande tv-serie

Jag har precis sett första avsnittet av Grey's Anatomy på TV Links. Och jäklar vad bra det var. Det bådar väldigt gott för framtiden. För jo, det lär bli fler avsnitt.

Och Patrick Dempsey är bara såå läcker.

Katt bland hermeliner

En gaybar i Melbourne har fått tillstånd att neka heterosexuella inträde. Efter alltför många grupper av möhippor och svensexor, som sett bögarna som underhållande, har baren fått nog och vill ha möjligheten att porta dem. Vilket de alltså fått.

Hurra, en seger!

Jag har nämligen varit med om nästan samma sak. För några år sen var jag på ett gayställe här i Stockholm*. Lite senare på kvällen kom Joachim Persson (Lukas i Skilda världar) dit med några (hetero-?)kompisar. Och de uppförde sig verkligen som om vi var underhållande. De satt och skrattade och pekade. Jag kände mig nästan som en apa i bur och var på vippen att leta upp nån vakt och be honom avlägsna heterosarna. Varför jag inte gjorde det kommer jag inte ihåg, inte heller vad som hände med dem. Till Perssons försvar vill jag säga att han var lugn; det var hans kompisar som var "bovarna".

Och vid ett par tillfällen har jag hört komipsar som varit på TipTop när heterogäng kommit dit, och stämningen blivit "hotfull".

Vad jag vill ha sagt? Att det inte är någon självklarhet att heterosarna ska ha tillträde till gayställen, förstås.


*Jag är lite osäker på vad stället hette, jag tror det var Propaganda. Det låg i alla fall på Blekholmsterrassen.

Störande ungdomar

Åh vad jag älskar Magdalena Ribbing! Nu har hon uttryckt exakt min åsikt när det gäller dessa j-a studentlastbilar och -flak som förpestar Stockholms innerstad ett antal veckor varje år.

En huligankväll

När jag åkte hem med tunnelbanan i kväll, stannade vi plötsligt i tunneln mellan Odenplan och Sankt Eriksplan. Och blev stående. Efter ett tag ropade föraren ut att vi väntade på ett tåg som stod på St Eriksplan och som var belamrat med AIK-are och djurgårdare. Vi blev stående ett tag medan polisen tog hand om buset. Och medan den föraren fixade dörrarna som tydligen vandaliserats av huliganerna. Sen fick vi åka till St Eriksplan. Men sen var det likadant i tunneln fram till Fridhemsplan. För alla hade inte släppts av vid förra stationen, utan skulle släppas av där i stället. Vi blev dock ståendes ett lite kortare tag där. Men Aronson läste lugnt vidare i sin bok. Jag menar, varför uppröras?

När jag kom hem fick jag läsa om överfallet på en kvinna på RFSL i Stockholm. En anställd har blivit överfallen av en man - med en yxa. Och det gör mig riktigt fly förbannad. För såvida det inte är något personligt mellan just de här två, är det i stället inte bara ett yxhugg mot kvinnan, utan mot hela gayrörelsen.

Jävla huliganer och idioter!

Bankaffärer i den högre skolan

I dag har jag varit på banken och lagt upp ett vp-konto. Jag har aldrig haft något sånt förut, och det känns lite... stort. Nu är jag där uppe med de stora grabbarna, liksom. Nu ska jag bara fylla det med något också...

På väg från banken tillbaka till jobbet såg jag Rickard Engfors. Han såg mer maskulin ut än jag minns honom. Vad har Carola gjort med honom...?

Kåt på jobbet

Jag har känt mig lite arbetsskygg så här på morgonen, så jag har tillbringat en del av tiden sedan jag kom till jobbet med att surfa runt på Qruiser.

Och jag kan bara konstatera att vissa killar är bara så snyggare än andra. Och vissa killar är bara så sexigare.

Så jag sitter med ribba just nu. Får man göra det på jobbet? Får man sitta med full bånge i sin kostym medan kollegorna runt om mig arbetar på som vanligt? Och inget anar...?

Frågorna var egentligen retoriska, men jag tror jag svarar ändå, själv. Ja, det får man. Det är faktiskt ganska skönt. Ännu skönare skulle vara om man fick träffa någon av de där snyggingarna och leva ut sina sexuella fantasier. För vissa frambringar en hel del sådana...

Bränd av solen

Jäklar vad solen tar nu. Jag var ute på två ganska långa promenader i går och en lång och en lite kortare i dag. Och mitt ansikte, hals och nacke är rejält brända. Mest nacken och pannan faktiskt. Och det där var ju inte alls meningen. Jag hoppas verkligen att jag inte är bränd på riktigt. För såna farliga och barnsliga sysselsättningar slutade jag med för flera år sedan.

Och tack vare mina solglasögon är jag helt vit runt ögonen. Inte sååå snyggt.

Och nu måste jag ju försöka matcha morgondagens kläder med min nya solbränna. Ljusblått kanske? Det är snyggt ihop...

Pojken med guldbyxorna

Det är så fint väder ute, så Aronson tänkte vara djärv och ha shorts på sig. Och när jag plockade fram mina shorts, som jag inte haft sedan förra sommaren, hittade jag en 50-lapp i ena fickan. Jag blev glad. Och nästan rik...

Nyspelad musik 070527

De tio senast spelade låtarna i min iTunes (random):


1. Red Hot Chili Peppers - My Lovely Man
2. Clash - I Fought the Law
3. Bangles - Walk Like An Egyptian
4. Take That - Everything Changes
5. Sugababes - Freak Like Me
6. Agnetha Fältskog - Vart ska min kärlek föra
7. Adolphson & Falk - Gränser
8. Justin Timberlake - Damn Girl ft will.i.am
9. Håkan Hellström - Kom igen Lena
10. Barbados - Allt som jag ser

Just nu: Nina Persson & Nathan Larsson - The Bluest Eyes in Texas

Tidigare äventyr - och kommande?

På Connection i går såg jag två av mina gamla ligg stå och flirta med varandra. Och jag ville bara gå fram till den ene och säga "nej, gör det inte. Du kommer bara att ångra dig. Han är väldigt konstig". Men det gjorde jag inte.

Fast senare såg jag "den konstige" komma gåendes ensam. Som så många gånger tidigare...

Kommer ni förresten ihåg den här killen - jag såg honom i tunnelbanan och och kunde bara inte placera honom?! Han var på Torget i går. Kimman kände också igen honom, och vi funderade på om vi inte sett honom som dörrvakt nånstans. Typ Lino eller så. I vilket fall hade han inga ögon för mig what so ever i går. Men det var säkert bara tillfälligt...

Oväntad resenär

Jag såg Mats Svegfors på tunnelbanan i dag. Och jag är antagligen väldigt fördomsfull, för jag blev väldigt förvånad: jag hade inte förväntat mig att se honom där...

Senare och blötare

Jag hade tänkt gå ut för en snabb kall med Monsieur Kim. Kimman skulle upp och jobba i dag, och det passade mig perfekt: lite alkohol och en tidig kväll.

Så blev det inte. För när Kim snällt och ordentligt gick hem (något senare än han tänkt sig) gick Aronson vidare till Connection - ett ställe som jag inte ens gillar. Men hoppet är ju det sista som överger oss. Och jag var lite kåt.

Men jag gick hem ensam. Efter att faktiskt ha haft en ganska trevlig kväll.

Men var all den där alkoholen verkligen nödvändig?

Jakten på läsare

Senast i samband med vattenattacken mot statsminister Fredrik Reinfeldt talades det om SVT ska jaga tittarsiffror eller inte. Och om hur de kommersiella kanalerna gör.

Det där kan man ju även överföra till bloggandet. När man börjar blogga är man ganska blygsam: jag är glad om jag får några läsare alls. Sen när några droppar in blir man jätteglad. Jag läste tidigt i någon blogg en bloggare som var glad eftersom han lyckats få 10 000 läsare på ett år. Det ska jag också få, tänkte jag. Jag fick det på ett halvår. Sen rullade det bara på.

Och man blir fartblind. Snart är det enda man tänker på just antalet läsare och hur man ska få fler. Det är ett stadium som jag tror samtliga bloggare går igenom. Ett stålbad.

Jag gjorde det definitivt i vintras. Jag länkade till så många artiklar som möjligt, var inne på alla möjliga och omöjliga bloggar och skrev kommentarer; allt i syfte att få fler läsare.

Och man märker samma fenomen hos många bloggare. Man känner stimmet; när fler och fler länkar hittas i inläggen. Och namndroppningarna blir fler och fler.

Visst kan källhänvisning vara bra. Men när man börjar länka till alla artiklar i ämnet i samtliga stora och mindre stora tidningar, har det inte gått överstyr då? Jakten på läsare överskuggar allt annat.

Så var det åtminstone för mig. Kvaliteten i min blogg sjönk. Jag blev ytlig och skrev många inlägg om just ingenting. Även om jag faktiskt lyckades sålla också.

I dag har jag lugnat ner mig betydligt. Visst gillar jag många läsare. Och visst länkar jag ibland till artiklar. Men hallå! Insikten är där: många läsare är inte allt. Det var inte därför jag började blogga. Kvaliteten måste gå före, både källhänvisningen och namndroppningen...

Cykling = dopning?

Den danske före detta cyklisten Bjarne Riis har nu gått ut och berättat att han var bloddopad (epo) under en lång tid under sin karriär, bland annat då han vann Tour de France. Och han är ju inte direkt den förste i raden...

Är det någon som blir förvånad? Är det någon som tycker att det är något annat än patetiskt? Som tror att det finns någon på toppnivå inom cyklingen som INTE är dopad?

Min barndoms lekar

När jag var liten lekte jag och en tjejkompis ganska (väldigt) mycket med klippdockor. Vi hade familjer och byggde upp bostäder av olika mattprover, tygbitar och tapetbitar och annat. Och så lekte vi familjeliv. Folk steg upp, gick till jobbet, kom hem, tittade på teve och allt vad det gjorde. Dag efter dag lekte vi. Dag efter dag.

Ibland bytte vi ut klippdockorna mot bilar. Då lekte vi med dem i stället. Men det var samma story: vi hade familj med hus och annat. Och folk åkte till jobbet och sen åkte de hem igen. Och så levde de (vi) ett familjeliv.

Och av någon anledning skulle sonen i mina familjer nästan alltid heta Krister "för då kan han kallas Krille". Varför jag gillade det här "Krille" så mycket vet jag inte. När jag tänker på det nu känns det ju ganska... oattraktivt...

Skitstrejk

Nu är strejken bland kabinpersonalen på SAS ett faktum - sedan klockan fem i morse ligger de i stället hemma och gosar i sina sängar. Och trots att jag själv är fackligt aktiv måste jag säga att det här är en jävla skitstrejk. De måste väl för fan ha kunnat ordna det på annat sätt?

Som jag förstått det var det här ett sätt för HTF att få arbetsgivaren till förhandlingsbordet. Men det har de ju fått nu, så ställ in strejken tills det blir allvar i stället. Och enligt arbetsgivaren har man inte fått några konkreta förslag. Hur ska man då kunna förhandla?

Enligt uppgift har kabinpersonalen på SAS de bästa avtalen i branschen. Så vad bråkar man om egentligen?

Och HTF spelar högt. För det här är inte på något vis bra för SAS. Kunderna sviker och man riskerar försäljning eller kanske till och med nedläggning. Jag hoppas verkligen de förstår vad det gett sig in på.

Dagens jävla ilandsproblem

Jag har helt plötsligt börjat få ångest för min semester. Vad ska jag göra? Om ens något.

Jag har fyra veckor i augusti och första veckan är helt klart vikt åt Pride. Men sen då? Det finns ju så mycket jag vill göra. Och så många ställen jag vill resa till.

Rom. Berlin. London. Barcelona. Amsterdam. New York. Eller kanske något soligt ställe. Eller någonstans i Sverige.

Fast jag har ju fått erbjudanden från kompisar och andra om att resa med dem (eller till dem). Men sånt där vet man ju aldrig hur det blir med.

Suck. Vilka jävla problem.

Deklaration

F-A-N V-A-D J-A-G H-A-T-A-R M-I-N K-R-O-P-P !

Magen sämre i dag

Min mage har mått ganska bra på sista tiden. Det betyder att jag inte haft så ont i den, även om jag känt av den något varje dag. Men jag har i stort kunnat fungera normalt.

Men i dag gör den ont som fan. Och jag är uppsvälld så det finns nästan inte. Jäkla tur att jag tog ett par byxor i morse som tål att växas i. För min mage har verkligen vuxit.

Och så har jag mycket gaser. Otroligt mycket gaser. Jag får springa på toaletten nästan hela tiden, bara för att mina kollegor inte ska behöva känna av magen. Det räcker ju med att jag får göra det själv...

SÄPO:s agerande - eller kanske inte

Jag är antagligen ett av SVT:s största fans, och har nog alltid varit en av dess största försvarare. Jag menar att public service är väldigt viktigt, och tycker generellt sett att SVT skött sitt uppdrag bra.

Public service för mig är att sända det allra smalaste smala och det allra bredaste breda. Men allt man sänder ska ha god kvalitet; kvalitet är A och O.

De senaste dagarna har tidningarna skrivit spaltmetrar och morgonprogrammen gått i spinn sedan ett program som ska sändas i SVT som ett led i något slags practical joke sprutat vatten på statsminister Fredrik Reinfeldt. Jag vet att humor inte kan förklaras, utan måste upplevas, men nej, jag kan faktiskt inte se humorn i just det. Å andra sidan har practical jokes aldrig varit min sorts humor över huvud taget. Det kan lätt bli så plumpt.

SVT:s vd Eva Hamilton har varit ute och bett om ursäkt, SVT:s informationsdirektör Helga Baagoe har varit ute och bett om ursäkt, Robert Aschberg på produktionsbolaget Strix har varit ute och gjort något slags avbön och SÄPO har polisanmält reportern (som väl antagligen är hett villebråd i kvällstidningarna nu). Så aktiviteten har varit riktigt, riktigt febril sedan det blev känt.

Och SVT:s trovärdighet är betydligt naggad i kanten, för min del och tydligen även för andras. Och nej, Ballar av stål, som programmet tydligen ska heta, känns inte alls som public service i mina öron. Verkligen inte.

Men mitt i all rapportering kring det här händelsen är det något jag har saknat. Jag har dock inte kunnat komma på vad det varit. Det har varit något som gnagt i mitt bröst: något har varit fel i allt det här. Något är inte som jag tänkt mig det hela. Jag har funderat och funderat. Och funderat.

Och i morse kom jag på det. Dock inte för egen maskin: jag läste den alltid alldeles utmärka Hanne Kjöller i dagens DN när jag bara poff, just ja. Så är det ju.

Var var SÄPO?

Jag upprepar: var var SÄPO?

Någon tar sig fram till statsministern och sprutar vatten på honom. Det är möjligt att jag sett för många amerikanska tv-serier, men jag hade väntat mig att en sådan attack skulle följas av ett massivt handlande av SÄPO: gärningsmannen skulle brottas till marken; statsministern och hans familj skulle i ilfart föras därifrån och polisspärrar upprättas.

För tänk om det inte varit vatten i den där mikrofonen. Tänk om det varit något annat. Något allvarligare.

Apropå förtroende: det har SÄPO aldrig haft hos mig, och inte blir det bättre av det här.

Jag vill faktiskt att risken för attentat mot landets statsminister ska minskas till ett minimum. Och om det trots allt händer, då ska SÄPO agera. Kraftigt och utan pardon. För, som sagt, det hade kunnat vara betydligt allvarligare än ett dåligt tv-program i SVT...

En medicins inverkan

På min magläkares ordination går jag numera på en penicillinkur. Och det i förebyggande syfte - han vill utröna om det är något i magen som kan dödas med penicillin.

Och det måste vara riktigt starka grejor jag fått. För även om jag började så sent som i morse, har jag hela dagen mått riktigt dåligt i magen. Och fått springa på toaletten ett antal gånger. Och det som kommer ut är jäkligt kletigt.

Och jag kan inte se att det skulle vara något annat än medicinen, i och med att det hållit på precis hela dagen. Jättejobbigt är det i alla fall. Och jag är snart helt sönderfrätt i häcken.

Ingen ljuvlig känsla, kan jag meddela...

På utflykt mot skärgården

Jag har varit i Vaxholm i kväll. Fröken Berg* och jag bestämde oss för att åka dit och köpa glass. Nåja, vi gick en promenad också. Och lite sallad som vi satt på kajkanten och åt. Egentligen hade vi tänkt gå ut och äta och dricka, som vi brukar när vi träffas, men Fröken Berg blev hastigt och lustigt hundvakt, så vi kunde inte vara inomhus.

Och jag har egentligen aldrig varit i Vaxholm, bara sett det från håll från en båt. Så vi passade på. Och det är ju otroligt fint därute. Jättefina hus och storslagen natur och utsikt. Men fy för att bo där. Så långt från allt som det bara är möljigt. Känns det i alla fall.

Och vad med alla motorcyklar? Var det bara en tillfällighet? Eller invaderas samhället av motorcyklar varje kväll?

Nu: final i Champions League. Milan mot Liverpool. Och vi håller alla på Liverpool.


*Jag är lite osäker på om det är Fröken Berg jag ska kalla henne. Men det får bli så. Så länge...

Efter sex

Nej, jag har inte bloggat så mycket i dag. När jag kom till jobbet i morse, för första gången på sex dagar, hamnade jag mitt i stormens öga. Åtminstone kändes det så: 783 mejl och folk som drog i en och möten jag var tvungen att gå på och så. Och så måste jag ju förbereda mitt "viktiga" möte i eftermiddag.

Dessutom fungerar inte min telefon. Och inte bara min för den delen. För oss som har bärbara telefoner verkar linjen vara lite... bruten.

Nu ska jag försöka ta lite lunch. Alla andra verkar redan ha gått, för jag sitter här helt ensam. Skittråkigt!

Aronson goes blödig

Jag köpte Love Actually när jag var i London - den kostade bara fyra pund. Och jag har sett den nu i kväll. Åh den är så braaa. Jag både gråter och skrattar om vartannat. Kärleken är så fiiin. Och så svår. Och konstig. Och oförståelig. Och bara sååå vacker.

Och jag vet inte vem jag tycker om bäst. Och bara väntar på att jag ska få känna på...

Men mest är jag så glad, och så ledsen, för alla deras skull...

Teve utan ljud

Jag är så gammalmodig att jag har en videobandspelare där jag spelar in de tv-program som jag inte kan se. Sen har jag en dvd-spelare kopplad till teven för filmer jag hyr. Kanske borde jag göra nyinvesteringar, men än så länge tycker jag det funkar ganska bra.

Ganska.

För senast jag köpte videoband köpte jag några som inte var så bra: har man spelat in och över ett par gånger så slutar ljudet att fungera. Så var det med de inspelningar jag gjorde nu i helgen.

Så jag har suttit och kollat på både Brothers & Sisters och Six Feet Under helt utan ljud. Nästan surrealistiskt. Jättekonstigt var det; det känns overkligt på något vis.

Så nu åker även den bandet i papperskorgen. Nästa gång blir det inte Maxell, kan jag meddela...

En hel värld av äpplen

Jag passade på att gå in i Apples butik på Regent Street i går. Dels ville jag se hur det var, dels, och framför allt, ville jag kolla på ett skydd till min nano.

Fast något skydd blev det aldrig. Jag glömde nämligen att titta efter något. I stället blev jag helt begeistrad av det jag såg: en butik stor som en hangar. Minst. Och i två våningar. Och överallt datorer. Och ännu mer överallt människor: människor som surfade, kollade på datorer, ipodar och allt vad de tittade på. Och mitt i allt pågick en utbildning i något (macar kan man väl förmoda). Och trappan upp kändes exklusiv: helt i glas. Och alla människor kändes befrändade (kan man säga så?), för alla hade ett och samma intresse: Mac. Och det kändes som en värld i miniatyr. Och... och... Och det känns som att jag övertolkar. Som sagt, helt begeistrad. Och betagen.

Men jag lyckades faktiskt titta på några väskor. Men det blev inget köp. Och som sagt: nanoskydd glömde jag helt bort...

London maj 2007, slutrapport

Det verkar snarare vara regel än undantag att flygplanen från London startar i tid. I går (i natt) kom jag hem en timme senare än planerat. Och efter uppackning och så, kom jag inte i säng förrän vid två-tiden. Så ja, jag är ganska trött i dag.

Framför allt har jag ont i fötterna. Jäklar vad jag har promenerat den här helgen. Och i går var inget undantag. Jag sprang runt i affärer för att försöka hitta lite att köpa. Men det gav inte mycket utdelning. Tyvärr.

Men jag var och åt lunch på Harvey Nichols. Lite coolt, även om det bara var i deras sushirestaurang...

Det duggregnade på förmiddagen och över lunch, så jag tog faktiskt tunnelbanan också. Men alltså, Londons tunnelbana lämnar en hel del över att önska. Det är sällan det går helt smärtfritt att åka där. I går var det Piccadlly Line som bråkade, just den linjen som jag skulle ta mig till Heathrow med. Så jag blev lite försenad.

Men det var ingen fara, jag gillar ju att vara ute i ganska god tid. Så jag hann. Och hann även med en öl. Och en liten flirt: på väg in till flygplatsen stod det en flygplatsanställd och rökte. Våra ögon råkade mötas, och sen följdes ögonen åt ända tills jag försvann genom ingången...

Jag tror jag har sagt det förr, men det tål att upprepas: det absolut värsta med att resa är när man kommer till gaten på väg hem och hör hur alla helt plötsligt talar svenska. För även om man har massor av hemlängtan, och inte vill annat än att bara komma hem, är det det som på något sätt markerar att det är oåterkalleligen över; nu är semestern slut.

En konsekvens av helgens vilda(?) leverne är att jag känner att en förkylning är på gång. Fan också. Aldrig får man vara riktigt glad.

I dag är jag ledig. Och gissa om jag är glad över att ha varit så förutseende. Så jag ska vila och ta det lugnt. Och kanske städa lite. Men framför allt njuta.

London maj 2007, rapport 5

Gardagskvallen var ingen hojdare. Och da tar jag anda i sa jag nastan kraks.

Jag var dodstrott efter att forst inte ha sovit sa mycket pa natten och sen efter en lang, lang promenad. Sa jag gick och la mig, och sov i tva timmar. Men det hjalpte inte mycket; jag var anda trott. Sa jag gick och kakade och tog sen en ol pa en pub. Men sen kopte jag faktiskt en stor pase godis och gick hem och kollade pa tv. De sande en film med Mel Brooks, som var rolig. Men inte ens den orkade jag titta klart pa, utan krop snallt ner i sangen och somnade bums.

I morse nar jag holl pa att gora mig i ordning knackade staderskan pa dorren och ville komma in och stada. Klockan kvart i nio? Jag har aldrig varit med om att de kommit sa tidigt. Sa jag fick hanga upp skylten med "Don't disturb" pa dorren...

Nu ska jag tillbaka till hotellet och packa och sen ska jag ha en dag med shopping. Atminstone hoppas jag det. Vi far se om det blir nagot...

Att blogga eller inte

DN har en artikel om att fler och fler sa kallade kandisar slutar blogga. Fast alla de raknar upp har olika anledningar till det: Linda Skugge ar trott pa hatbreven, Fredrik Virtanen far inte betalt etc.

Sjalv tycker jag inte det ar ett dugg konstigt. Dels, som sagt, har de olika anledningar, dels vet ju alla som bloggat ett tag att man trottnar, och manga lagger faktiskt av. Dessutom kan man bli valdigt trott pa sig sjalv...

London maj 2007, rapport 4

I dag har jag gatt och gatt och gatt. Och gatt.

Det borjade dock med att jag tog en lang tunnelbanetur ut till Kew Gardens. Det ar en botanisk tradgard som jag tankte det kunde vara kul att ga i. Men det var for dyrt. Jag visste att det skulle kosta pengar, men hade tankt mig 4-5 pund sa dar. I stallet ville de ha 12 pund. Men da sa Aronson ifran. Och gick. Och tog den langa tunnelbaneturen tillbaka.

Sen gick jag i stallet i Kensington och Hyde Park. Och Mayfair. Och jag har djavulskt ont i fotterna nu.

Varken killen fran i fredags eller min tyske van har hort av sig i dag. Men varfor vantade jag mig det? Killar ar ju som de ar...

Nu ska jag hem och vila mina ben (las: sova). Sa far det bli en sista utgang i kvall, innan jag aker hem i morgon.

London maj 2007, rapport 3

I gar var en riktigt trevlig kvall. Och natt.

Det borjade med en middag pa en thai-restaurang med en kollega som kommit till London enbart for min skull (naja). Och sa blev det lite barhopping. Forsta baren var val ingen hojdare, men den andra gillar jag skarpt.

Min kollega var tvungen att ga ganska tidigt, men sjalv var jag kvar ett langre tag. Jag var tamligen trott sa jag funderade faktiskt allvarligt pa att ga hem och sova i stallet. Men jag stannade ett tag till. Och tur var val det...

Nar jag var har i maj 2006 motte jag en tysk kille, som bodde i London. Han var en kille som jag kande att jag latt skulle kunna bli kar i. Vi hade lite kontakt sedan jag kommit hem, men det hela rann snart ut i sanden. I gar sprang jag pa honom pa baren. Jag vet inte om det slog gnistor mellan oss precis, men det var kul att traffa honom. Han pratade om att sms:a mig i dag, vi far val se hur det blir med det. I vilket fall: nar han gick pa toaletten drojde det inte lang stund, och fraga mig inte hur det gick till, forran jag stod och grovhanglade med hans kompis.

"Min" kille gav oss sin valsignelse och jag drog med kompisen hem till mitt hotell. Och det angrar jag verkligen inte.

Men varfor ar det alltid ett obligatorisk knull pa morgonen ocksa? Missforsta mig inte, jag gillar sex pa morgonen mer an pa kvallen (antagligen for att jag ar sa kvallstrott). Men det kanns som att det "maste" vara sa: en gang pa natten och en gang pa morgonen.

Anyway: det var jakligt bra.

Och nu ligger det tva kondomer* i min papperskorg, och av nagon anledning skams jag nastan infor staderskan. Men nej. det ska jag inte gora, jag vet.

I dag ar det ett fantastiskt vader har i London, och jag funderar pa att aka ut till en botanisk tradgard. Bara ta det lugnt och njuta.


*Nej, jag tanker inte beratta vem av oss som anvande dem...

ovantat besok

Ojda, det har kande jag inte till. Gotheborg i London? Hade jag vetat det hade jag naturligtvis gatt och halsat dem valkomna...

London maj 2007, rapport 2

Av nagon anledning funkar inte versalerna pa alla knappar pa den har datorn. Sa borjar jag en mening med liten bokstav sa ar det inte mitt fel...

Men oj vad jag har promenerat i dag. Jag gick till Tate Modern, en ganska krokig vag dit. Och sa gick jag och tittade dar och sen jag jag en annan ganska krokig vag hem.

Tate Modern var vad man hade kunnat vanta sig: fyllt av modern konst som Aronson inte alls forstar sig pa. Men det kandes anda ganska trevligt att vandra runt dar. Aven om jag nog kom genom det dar museet fortare an manga andra...

Och sa var det en riktigt snygg dansk kille dar. Sa man kunde ju ga och kolla pa honom ocksa...

Sa har jag kopt tva bocker: The Beautiful Line samt en bok av David Leavitt, en forfattare som jag tycker ar skitbra.

I eftermiddag har jag vaxlande sovit, vaxlande kollat pa FA-cupfinalen, som for ovrigt inte ar slut an...

Nu ska jag snart gora mig i ordning for nattens aventyr...

London maj 2007, rapport 1

Nar vi kom till London i gar fick vi cirkla over stan i cirka 25 minuter. Det var forsta gangen for mig; synd att jag inte satt vid fonstret, da hade jag kanske kunnat njuta lite av det ocksa. Det var namligen klar sikt och en vackert bla himmel. Om landskapet runt London var harligt gront.

Nar vi val kommit ner och jag var inne i London gick jag pa Afternoon Tea med en kompis fran Sverige. Valdigt trevligt. Och gott. Vi tog aven en lang promenad i Hyde Park. Jag gick over huvud taget valdigt mycket i gar...

Sen till hotellet for incheckning. Jag bor pa St Giles Hotel. Hotellet har vaaaldigt sma rum, men det ligger centralt sa jag bor har ratt ofta. Men det ar nog over med det nu. Den har gangen fick jag ett annu mindre rum an jag brukar och det kanns som att de nu inte gor sig fortjanta av Aronson som gast langre. Sa nasta gang jag reser hit blir det ett nytt hotell.

Kvallen sen var trevlig, med barhopping och ol, lite for manga ol faktiskt. Jag scorade inte, men fick till lite hangel med en valdigt sot pojke. Han tog mitt nummer, sa vi far se om han hor av sig i dag...

I dag ska jag ga runt lite pa stan, men tankte ocksa ga till Tate Modern. Jag ar egentligen inte killen som gillar att ga omkring pa museer, men man maste val nastan ha varit pa Tate nar man varit har sa manga ganger...

Och sa ar det FA-cupfinal i dag. Och det marks pa teve inte minst. Det pratas valdigt mycket om mantchen, men annu mer om nya Wembley Arena. Som ar fantastisk. Jag sag den nar vi landade i gar och funderar pa att aka dit i morgon.

Vadret i gar var fantastiskt. Det blaste en del, men annars var det jatteskont. Solen sken och alla var glada. I dag hotar de med "showers", men an sa lange ser det fint ut.

Sa langt sa langt. Jag lar val aterkomma...

På Arlanda Airport

Sitter på Arlanda just nu, halvfull och dan, efter att ha hällt i mig en starköl alldeles för fort.

Och så har jag blivit antastad av två söta, men ack så väloljade kvinnor från American Express. De ville pracka på mig ett American Express-kort. Jag gick inte på det dock. Jag sa som det var, bestämt och myndigt: nej, måste nog fundera lite. Och så smög jag förbi dem när jag skulle gå och surfa.

Men de måste vara duktiga, för de lyckas stoppa många, och de flesta står kvar jäkligt länge vid deras disk.

I övrigt har jag äntligen fått lite resfeber. Det ska bli så jäkla roligt att komma till London.

Jag tror att jag har bloggat om det förr, men i vilket fall: vad är det med Arlanda och fuckables: det finns ju så många här? Man (jag) blir alldeles tokig! Drömmen vore ju att scora här nån gång. En söt liten steward eller så.

Mums...

Krattat i manegen?

Chefen för Världsbanken, Paul Wolfowitz, har nu äntligen förstått vad vi andra förstått sedan länge: situationen är ohållbar och han måste avgå. Wolfowitz arbetar sin sista dag den 30 juni.

Får man gissa att näste man på posten heter Tony Blair?

Morgongråt

I dag är det dags för min andra resa till London den här veckan. Och av den anledningen gick jag upp klockan sex i morse. Riktigt varför jag gick upp så tidigt kan jag just nu inte förstå, eftersom jag faktiskt i princip snart är klart med allt (packning, rakning, frukost etc.). Så nu får jag sitta av tiden typ en timme...

Men dagen kunde helt klart börjat bättre. Den började nämligen med att Aronson grät. Eller, nåja, fällde ett antal tårar. Rätt många faktiskt. Anledningen var ett inslag i Gomorron Sverige. Det handlade om Felix, 6 år, och både döv och blind. Och mitt hjärta svämmade bara över. Och gör just nu också; tårarna bränner i ögonen när jag skriver det här. Felix var så söt. Och jag bara undrar vad som händer där inne, dit inne där ingen hittills riktigt trängt.

Man kan se mer om Felix i programmet Barnet och orden - om språk i förskolan på söndag klockan 17.25 i SVT1.

Motstånd mot att resa

I morgon reser jag till London - för andra gången den här veckan. Det börjar nästan bli en vana. Fast en trevlig sådan.

Men jag börjar förstå varför många tycker det är så jobbigt att flyga. För det är ett jäkla åbäkande: ta sig ut till flygplatsen, gå igenom säkerhetskontroller, passkontroller, vänta och vänta igen. Och igen. Men flyget som sånt är ganska kul. Om man har att sysselsätta sig med. Och får lite god mat...

Jag håller som bäst på att packa, och det är ju heller ingen av de roligare saker man kan sysselsätta sig med. Det brukar dock gå kanska snabbt. Men så ibland, som i kväll, känns det tråkigt. Jag vet inte riktigt vad jag ska ha med mig, och inte behöver ha med mig. Datorn, till exempel. Den lämnar jag nog hemma. Eller kanske inte. Och hur många strumpor behövar jag ha? Och tröjor? Behöver jag ha en varm tröja? Ska jag ha den på mig, kanske...?! Och funkar adaptern? Den verkade ju inte funka tidigare i veckan.

Och helst av allt vill jag bara sova.

Men i morgon, när jag traskar runt på Londons gator, då ska jag minnas den här kvällen som "a distant memory". För då ska jag ha roligt.

En en-lista

En lista som jag hittade hos Kimman (var annars...?)


En person jag aldrig glömmer
Min första terapeut. Visst, hon träffade mig i sin professionella roll, men det kändes som att vi kom varandra väldigt nära. Och hon hjälpte mig väldigt, väldigt mycket.

En bok som gjort ett starkt intryck på mig
American Psycho av Bret Easton Ellis.

En hemsk upplevelse
11 september 2001. En oerhört traumatisk upplevelse.

En rolig händelse
När jag tog mitt körkort.

Mitt bästa semesterminne
Söndagkvällen på min senaste resa till London. Jäklar, vad kul jag hade!

Mitt värsta semesterminne
När jag tillbringade ett par dagar på ett hotell i London, feberyrande och med en konstant rinnande näsa. Och i resväskan låg en biljett till Charlton-Chelsea, en match jag aldrig fick se...

En måltid jag minns
En fantastisk gåsamiddag på restaurang 28+ i Göteborg.

Ett barndomsminne
När jag låg på sjukhus en hel månad, jag var sex år gammal. Jag såg andra barn som grät av hemlängtan. Själv kunde jag inte det, jag trivdes otroligt bra.

Så skulle vilja bo...
Åh, jag vet precis hur jag vill bo. Jag har sett lägenheten i mitt inre ett antal gånger. Den är så fin. Lägenheten har tre rum och ligger i centrala Stockholm. Närmare än så tänker jag inte gå.

När jag var riktigt rädd
En vecka i november för några år sedan, veckan mellan ett HIV-test och resultatet. Jag var helt övertygad om att jag var smittad och mådde oerhört dåligt. Jag hade en otroligt dödsångest.

En person som jag beundrar
Göteborgskan.

En film jag minns
Döda poeters sällskap. "Min" film...

Väckt by the bell

Jag var så trött i går kväll att jag gick och la mig redan vid tio. Men ni vet hur det är när man är övertrött: man kan ha svårt att somna och man sover ofta ganska oroligt.

Jag hade faktiskt inga problem alls att somna: så fort huuvdet låg på kudden domnade jag bort. Men jag sov oroligt: jag drömde en del och så vaknade jag strax efter ett av att jag fick ett sms. Och min sms-signal är verkligen varken speciellt hög eller strörande på något vis. Men jag vaknade av den.

Först tänkte jag inte gå upp och läsa meddelandet, men eftersom jag ändå inte kunde somna om gjorde jag det ändå. Det var "intressant, men inte viktigt". Så jag svarade. En stund senare fick jag ett nytt meddelande, men då orkade jag helt enkelt inte gå upp igen. Men kunde jag somna? Inte då. Jag låg nästan en timme innan John Blund hade den äran.

Och så upp vid halv sju: jag har ju tvättid nu på morgonen.

Ring, ring (bara du slog en signal)

För några månader sedan läste jag i tidningarna och såg på teve att Trygg-Hansa som i ett led i sin marknadsföring skulle ringa till samtliga sina 1,9 miljoner kunder, för att hjälpa dem att se över sina försäkringar. På så sätt skulle de hjälpa kunderna, samtidigt som de självklart själva hoppades kunna tjäna en extra slant eller två.

Jag är kund hos Trygg-Hansa och blev glad: eftersom jag funderat på att skaffa pensionsförsäkring var det ett välkommet initiativ. Såna hade jag nämligen inte så många själv. Initiativ i den här frågan alltså. Inte så många pensionsförsäkringar heller, för den delen. Fast jag har en del olika broschyrer hemma. Dock ingen från Trygg-Hansa. Så det passade ju perfekt att de skulle ringa mig. Själv satte jag mig med armarna i kors och väntade.

Den 18 april fick jag ett e-brev från dem. Där berättade de att de försökt få tag i mig men inte lyckats, och att de därför skickade ett e-brev i stället.

Jaha, så mycket för den kampanjen.

Jag har bara en telefon; min mobiltelefon. I den ser man som allra oftast vem som ringt om någon ringt utan att jag kunnat svara. Men ingen sån har ringt. Jag har faktiskt inte haft ett enda missat samtal som jag inte vetat vem det var ifrån de senaste månaderna. Och ingen från Trygg-Hansa har ringt när jag svarat heller.

Så jag var tvungen att kolla på nätet. Och jodå, jag hittade mig, både på eniro.se och hitta.se.

Vad gick då snett? Varför har de inte ringt? Falsk marknadsföring? Lata uppringare? Ingen dator att söka telefonnummer på alternativt ingen telefonkatalog?

Och medan jag själv funderar på de frågorna, får jag väl själv ta tag i min pension. Får se om jag orkar bestäla material från Trygg-Hansa...

Toalettbesök

Tänk dig följande scenario: du är på ditt jobb och känner att du behöver gå på toaletten. När du kommer dit öppnar du dörren och får se din cirka 50 år gamla kvinnliga kollega, en kvinna som är något pryd och inte i onödan visar upp sig naken för män, stå där med kjolen i vädret, men underbyxorna på. Det är uppenbart vad hon precis gjort.

Det hände mig på mitt förra jobb. Hon blev betydligt mer generad än jag, som mest tyckte det var en ganska rolig händelse, och berättade vitt och brett om den för mina kollegor.

Tänk dig nu följande scenario: du är på ditt jobb och känner att du behöver gå på toaletten. När du kommer dit öppnar du dörren och får se din kvinnliga kollegas 15 år gamle son stå där med byxorna kring anklarna. Det är uppenbart vad han precis gjort.

Det hände mig precis nu. Jag blev riktigt generad, men det är absolut inget mot vad han blev.

Tänk vilket liv man lever...

Lång dags färd mot natt

Jäklar vilken lång dag det var i går. Det började med att jag gick upp halv sex i stället för halv sju, eftersom jag inte tänkte på det där med tidzoner och ändrade klockor och inte ändrade klockor.

Sen hade vi en lååång dag av konfererande. Ämnena var nog bra och intressanta, problemet var bara att föreläsarna i gemen inte var det. Och den föreläsare som var bäst hade det tråkigaste ämnet: skatter.

När konferensen var slut tog Miss Inga From Sweden och jag en promenad, men sen bestämde vi oss för att åka ut till Heathrow: lika bra att gå omkring där som här. Så vi kom ut i god tid: tre timmar innan planet skulle starta.

Först hade vi problem med att ens komma in på flytplatsen, eftersom en nitisk ung man tyckte att vi packat fel. Men vi lyckades "packa rätt" och kom igenom säkerhetskontrollen - i strumplästen, förstås. Och en tjej lånade min tandkräm och tog ett test. Jag hade ju kunnat ha något annat än tandkräm däri. Hade det varit en snygg kille hade jag erbjudit mig att kyssa honom, så han skulle kunna känna att jag faktiskt borstat mina tänder...

Planet skulle starta klockan 20 men allteftersom tiden gick och vi gick runt där och kollade, samt drack öl och käkade godis, var det tomt på platsen på Avgångs-tavlan där det skulle stå vilken gate planet vi skulle borda planet från.

Klockan 19.15 kom det upp att planet var försenat till 20.30. En stund senare stod det 20.20. Och så, helt plötsligt, stod det Gate 28 samt Boarding. Så vi skyndade iväg. Naturligtvis var vi i helt fel ände av terminalen just då.

Halvvägs till gaten hade de helt plötsligt och oanmält satt upp ännu en säkerhetskontroll. Så de gick igenom alla väskor igen - och jag fick slita upp datorn för etthundrafemtiofjärde gången (kändes det som). Denna gång fick vi dock behålla skorna på, och flytande vätskor fick ligga kvar i väskorna.

När vi kommit ombord meddelade kaptenen att vi inte skulle starta förrän 21.05. När klockan var så mycket dröjde det ännu lite mer. Typ 21.30 kom vi iväg, en och en halv timme försenade.

När vi kom till Arlanda, vid ett-tiden, stod inte den förbeställda taxin och väntade på oss. När vi ringde taxibolaget hade hon i växeln skickat chauffören till terminal 5, i stället för terminal 2 där vi stod. Åh, vad Aronson och Miss Inga var irriterade, arga och väldigt trötta. Taxin kom i alla fall till slut och vi fick åka hem, var och en till sitt.

När jag kom hem packade jag snabbt upp och gick sen och la mig. Och tog lite sovmorgon i morse. Så jag var här 09.40. Men det tycker jag att jag var värd...

Fel tid och fel hotell

En av riskerna med att resa genom tidzonerna är att någon idiot glömmer bort sig och ställer alarmet på sin mobil fel.

När jag kom hit gjorde jag som jag brukar göra: ändrade tiden en timme på min armbandsklocka, men inte på min mobil. På så vis kan jag se tiden både här och hemma - och slipper omaket med att ändra tiden i mobilen.

Tyvärr glömde jag bort den lilla detaljen när jag ställde alarmet i går kväll. Så nu sitter jag här, en hel timme för tidigt. Men väldigt trött.

Men det finns säkert en mening med allt. Av en slump råkade jag nämligen se att vi har två olika uppgifter om var dagens kongress ska hållas: två olika hotell; två olika adresser. Och adress nummer två finns inte med på min karta, så jag får sitta och surfa lite för att försöka hita dit.

Inget kan tydligen någonsin vara enkelt.

För övrigt får jag fortfarande inte datorn att fungera genom sladd, utan måste slösa på batteriet. Jäkligt irriterande.


Tillägg
Jag upptäckte precis att de båda hotellen ligger i närheten av varandra, om jag ska lita på de uppgifter jag har. Men det är ju en lättnad i alla fall: är det ena fel, är det inte så långt till det andra. Men jävla skit alltså. Det var likadant när min chef var på samma konferens förra året: de skickade mejl om att de bytt hotell dagen innan, när min chef redan åkt till London...

Kärleken gjorde henne sjuk

Återigen en historia ur verkligenheten, en historia som jag inte vet om jag ska skratta eller gråta åt.

Jessica är 12 år och går i skolan i Chicago. Hennes skola hade skolvisning av Brokeback Mountain och lilla Jessica blev "psykiskt stressad" av filmen och har därför, tillsammans med sina målsmän, stämt skolan. Det nätta skadeståndskravet ligger på 500 000 amerikanska dollar. För enligt Jessicas förmyndare är det "mycket viktigt att mina barn inte utsätts för detta".

Självklart ska inte en tolvåring behöva utsättas för psykisk stress. Men kanske, kanske borde det ligga på föräldrarna att lära sina barn tolerans mot... säg två människor som älskar varandra. Och lite empati för... säg två människor som älskar varandra men som av olika anledningar inte vågar visa upp sin kärlek.

Kanske är det där problemet ligger. Och inte på att en skola försöker lära eleverna det som många föräldrar tydligen inte klarar av.

Inför en konferens i London

Så är jag då i London. Jag hade tänkt skriva ett blogginlägg eller två redan på Arlanda, men det visade sig när jag hade gått igenom säkerhetskontrollen att såna där inloggningsuppgifter, dem köper man UTANFÖR spärrarna. Lid. Så då orkade jag inte gå ut och göra om hela proceduren. I stället satte jag mig och tog en öl samt tittade på när Miss Inga from Sweden köpte smink.

Väl i London kom vi ganska snabbt in till stan från Heathrow. Vi åkte direkt till hotellet som visade sig vara en riktig pärla. Otroligt fint rum, jag är nästan förälskad. Men fatta att staten handlat upp Radisson som officiellt hotell för oss statligt anställda. Vi kan faktiskt klara oss med lägre standard. Men jag klagar inte. Baren är fullproppad, även om Aronson ska försöka låta bli att nalla. Och gratis internetanslutning utan tråd. Inte illa.

Tyvärr får jag dock inte nätadaptern att funka, så jag får köra på batteriet...

När vi kommit till ro på hotellet begav vi oss ut för shopping. Det var dock mest Miss Inga som shoppade. En massa, som damer alltid gör. Själv köpte jag inget. Däremot har jag nittat en skjorta som jag skulle vilja köpa. Men det gör jag när jag kommer nästa gång i stället. Vilket ju är snart. Ha ha.

Nu har vi varit på en, vad vi tror är, turkisk restaurang och ätit. Jättegott. Och otroligt trevlig lokal. Det är nästan så jag får gå dit i helgen.

För jag kommer ju hit på fredag igen.

Men i morgon har vi konferens. En hel dag med en massa ointressant tal. Men det får man väl försöka klara av. Om nu min arbetsgivare för en gångs skull satsar lite på mig, får jag ju ställa upp tillbaka också...

Nu ska det bli lite mer godis, och Evian. Sen ska jag nog försöka sova. Det blir en tidig morgon i morgon. Och en lång dag...

Nu bär det av

Nu bär det snart iväg till London. Om några timmar sitter jag och Miss Inga from Sweden på planet, tankade och glada. Eller, nej, jag menar ju glada och förväntansfulla. Tankade? Inte vi, inte. Så dumt sagt. Var fick jag det ifrån? Inte skulle väl vi...

...och lagom till att vi ska resa passar de på att bränna ner flygplan på Arlanda. Vad är de med folk? Vill de inte att vi ska resa...?

Jag tänkte ta med mig min nya fina laptop, som ett experiment. Så förhoppningsvis ska jag kunna blogga både lite nu och då.

I övrigt fortsätter diskussionen och debatten kring Eurovision Song Contest. Det talas om politisering, kompisröstning och jag vet inte vad. Suck och stön. Men jag tror det är som Christer Björkman sa i Gomorron Sverige i morse: vi är alla i affekt nu. Låt oss ta debatten om några dagar när vi börjar få lite perspektiv på saker.

Nyspelad musik 070512

De tio senast spelade låtarna i min iTunes (random):

1. Bodies Without Organs - Gone
2. Alphaville - Sonuds Like A Melody 7" version
3. David Bowie - Beauty & The Beast
4. Marie Fredriksson - När du såg på mig
5. Sabrina - Boys (Summertime Love)
6. Eva Dahlgren - Kanske för minnenas skull
7. Addis Black Widow - Heartbeat
8. Cornelis Vreeswijk - Får jag presentera fiffiga Nanette?
9. Edwin Starr - War
10. Emilia - Kiss By Kiss

Just nu: Scissor Sisters - Land Of A Thousand Words

Kunskap ger makt

Har spenderat eftermiddagen tillsammans med Jonaz, en sann (mac)vän. Vi har gått igenom en massa funktioner på min nya MacBook och laddat ner ett och annat program som jag haft problem med. Men nu är jag något klokare. Hoppas jag...

Nu ska jag bara packa också: jag reser ju till London i morgon - för första gången den här veckan. Egentligen ska jag ju inte ha så mycket med mig, vi talar ju om en enda natt. Men ändå, det ska ju trots allt göras: kostym, slips, skor, tandborste och pass, inget får glömmas bort...

Bot och bättring?

Oj, jag tog nog ut mig rejält i går, för jag orkar helt enkelt inte blogg något i dag. Känner mig helt bloggtom. Eurovisionsschlagerfestivalen (heter det verkligen så på svenska?) översköljde mig i går och jag kan inte greppa den längre...

Men varför detta tjat om öststatsdominansen? Och att de bara röstar på varandra? Så har det ju alltid varit. Sverige och Norge ger alltid varandra 12 poäng. Liksom Storbritannien och Irland. Och Finland ger alltid Sverige 12, medan vi ger dem poäng. Etc, etc.

Det bara märks tydligare nu: fler länder, och fler länder med många grannar. När dessutom Serbien skickar en så bra låt, röstar ju även vi utanför grannskapet på dem...

Men självklart måste de göra om tävligen på något vis. Annars finns risken att folk i väst tröttnar, och även tevebolagen. Fast vad ska göra är jag nog inte rätt människa att säga...

And the winner is...

Det var ett experiment det här att simultanblogga samtidigt som Eurovision Song Contest pågick på teven. Och det var jäkligt roligt! Och jobbigt - min manlighet sitter ju främst i att jag har svårt att göra två saker samtidigt.

Men antagligen kommer jag att göra om det, för, som sagt, kul var det...

Och tack till alla er som föjt bloggen de senaste timmarna. Framför allt vill jag tacka följande personer:

Jerry

Jonaz - och då även för glada tillrop via sms.

Bobby - för mer eller mindre(?) initierade kommentarer. Jag som inte ens visste att du läser min blogg... ;-P

Nu ska jag förhoppningsvis få lite välförtjänt sömn. Men vem fan ska äta upp all glass, alla kakor, allt chips och alla ostbågar som är kvar?

/Aronson, snart fet som en gris

Pinsamma ESC

JÄVLA PINSAMMA TOMTE!

JÄVLA PINSAMMA KRISTIAN LUUK!

JÄVLA PINSAMMA RÖSTARE!

...och nu är Aronson trött. Det blir inte nåt bloggande på ett tag. Eller jo, en sak till. Men den vill jag inte ta bland pinsamheterna. Jag återkmmer...

Fler pinsamheter - och poäng

Nåja, den förra rubriken var ju inte riktigt riktig. Jag får återkomma med vinnaren.

Jag tror att vi får dela Sverige i 6 eller nio länder. Så får vi ge varandra poäng precis som alla andra...

Norge ger Sverige 12 poäng.

Oj, Estland ger 12 poäng till Ryssland. Skräll!

Jaha, Sverige och Finland bytte 12:or med varandra. Men varför André Pops? Han kändes inte jättesäker...

Ryssland och Vitryssland bytte 12:or.

Isländskan ser ut som Ebba von Sydow. Och ger Sverige 10 poäng.

Sverige får 7 poäng av Storbritannien.

Och nu har Serbien vunnit! Kul! Jag röstade på dem!

Jaaaa. Vilken tur att Serbien har så många grannar. För med den musiksmak folk har blir man ju mörkrädd. Jag menar: Ukraina? Och Sverige på 18:e plats...

Slutkommentar:
Rätt låt vann. Sverige fick alldeles för få poäng. Mikko är jävligt snygg! Och så måste röstningsförfarandet göras om. För det blir bara pinsamt.

Sveriges poäng - och så vinnaren

Åh, jag älskar buropen i arenan. Jävla svågerpolitik!

Och Sverige fick sina första (2) poäng av Andorra.

Åh, Serbien leder. Men vad fan: Ukraina? Jag får en tår i ögat.

Danmark ger Sverige: 12 poäng!

8 poäng från Finland.

Usch så pinsamt det här är: alla ger bara sina grannar de höga poängen. De måste verkligen göra något åt det här.

Burop för Cypern också.

Ha ha. Sloveniens poängpresentatör var ju rolig...

...vilket även Israels snygging var.

Och nu är det paus.

Pinsamheter

Dåligt pausnummer. Oengagerande.

Och denna rosa Krisse? Så jävla pinsam! Fåniga frågor. Åh, jag mår illa...

Låtarna över och tomten kom

Så, det var alla låtar. Nu ska vi rösta!

Ett upprop till alla utanför Sverige: rösta på Sverige!

Åh, Mikko. Men hon? Skitful klänning!

Men hallå! Nu kom jultomen! Pinsamt! Riktigt jävla pinsamt!

Nu blir det snabbgenomgång. Rösta, rösta, rösta! Men INTE på Ukraina!

Oj, vad ska JAG rösta på då? Serbien? Finland? Ungern? Grekland? Eller nåt annat land?

Ska vi våga hoppas på bra pausprogram?

Moldavien

Snälla. Ta bort Kristian Luuk från allt vad ESC heter!

Åh, en uptempo låt. Vilken lättnad efter förra låtens bedrövelse.

Men den här kvinnans klädsel: gällivarehäng, som Luuk kallade det. Inte snyggt i alla fall. En dålig, dålig kopia av Chers garderob.

Låten då? Inte så tokig faktiskt. Men ingen höjdare heller.

Betyg: 3

Armenien

Armenien debuterade förra året, och hade en av det årets bästa låtar. Så är inte fallet i år. En ballad med en bildskön smörsångare, som har en skjorta med snibbar som värsta 70-talet. Sånt går väldigt sällan hem hos Aronson.

Den röda bakgrunden är otroligt vacker. Men vad hjälper väl det?

Och ser ni: Darin spelar flöjt...

Betyg: 2

Turkiet

Turkiet: för första gången utan etniska inslag. Tyärr.

Sångaren är ful som stryk, men det är ju inte det viktiga. Men hans rock? Röd sammet. Burrrrrr. Jag mår nästan illa.

Men jag gillar låten, faktiskt. Även om den är effektsökeri. Och nej, jag känner att den är mindre bra i dag än den var i torsdags...

Snyggt guld i ljusshowen, som förresten, det har jag glömt säga i dag, är fantastisk!

Betyg: 3

Bulgarien

Börjar det inte som Stilla natt? Mycket etno i alla fall.

Oj, jag vet verkligen inte vad jag ska säga. Mitt emellan allting på något vis. Och ändå inte dåligt. Men inte bra heller. Det bara är. Omöjligt att sätta in i ett fack.

Mer än etno då...

Betyg: 3

Rumänien

Oj, det här kommer jag inte ihåg. Inte alls faktiskt. Och ja, jag har faktiskt lyssnat på alla låtar både i dag och förra lördagen...

Oj, vilken miss. En kameraman i bild. Inte bra, Finland...

Vad vill de? Vad säger de? Varför stannade de inte hemma? Frågorna är många.

Nej, nej, nej. Ett tag kände jag, tja. Men nej, nej, nej.

Betyg: 1

Storbritannien

Nu blir det flygvärdinnor på scen.

Jag gillar arrangemanget. Mycket. Men annars? Tja, jag har nog bara ett ord:

Varför?

De flirtar verkligen med gaytittarna (som väl anses vara flygvärdinnor hela bunten). Och visst, det är något speciellt med flygpersonal. Varför skulle jag annars flyga så ofta...? Ha ha.

Betyg: 2

Ukraina

Håll i er nu, för nu blir det katastrofalt dåligt!

Åh, fatta vilken sommarplåga det här kommer att bli. Om Christer Björkman eller Edvard af Sillén eller vem det nu är, plokar med dem till Pride i sommar gråter jag. Jag lovar. Stora tårar. Av stor sorg över människors dåliga smak.

Jag vet inte vad jag ska säga för positivt om den här skiten. Det finns inget. Absolut ingenting. Mer än möljligtvis att barn och mindre intellektuella personer antagligen gillar den. Och något ska de väl ha att lyssna på också, antar jag...

Betyg: 1

Serbien

Åh, älsklingsflatan. Cool kostym, men var hon tvungen att ha vita skor till?

Hon verkar inte ha några som helst nerver heller. Går bara ut och river av sin vackra, vackra ballad, med sin vackra, vackra röst.

Jag gillar miss Universum-pastischen i bakgrunden...

Betyg: 5

Tyskland

Åh, vit kostym med ljust grå skjorta och vit slips. Snyggt. Förutom begravningsslipsen då.... Hatten är dock cool.

Och fin melodi. Jag tyckte tidigare att den var malplacerad, men varför skulle den inte få finnas här? Men sjunger han på tyska eller dålig engelska?

Jo, den vinner i mitt lilla, men ack så hårda, hjärta. Fast hur mycket? Trea eller fyra, vad är den värd?

Betyg: 4

Ryssland

Tala om att vara en kopia av tAtU (eller vad hette de...?). Fast låten är mer en kopia av Spice Girls. Är det inte till och med en rip off? I vilket fall har jag hört låten tidigare. Många, många gånger. Alldeles för många, faktiskt.

Åh, najs arrangemang där i mitten. Och cool koreografi.

Men nej, Aronsons hjärta vinner de inte...

Betyg: 3

Lettland

Känns som att även de är nervösa...

Il Divo på lettiska. Fast på italienska...

Kvällens andra operainslag. Vackra röster. Mindre vackra kläder. Okej melodi, men inte mer.

Betyg: 3

Frankrike

Åh, snygge Mikko!

Aha, J-P Gaultier-kläder! Det är väl det bästa med den här låten. Eller ska jag säga: det enda bra.

Så jävla dåligt. I stil med... nej, jag vet inte vad. Inte i stil med något. För det har ingen stil.

Inte ens Gaultiers rosa blusar känns roliga...

Betyg: 1

Sverige

The Ark, The Ark, the Ark.

Nu skärper vi oss. Och tittar andäktigt.

Åhh, Nytt skrik!

Ett par nervösa toner från Ola Salo först. Men nu sitter det som en smäck. Men visst är han lite nervös, eller?

Eller är det bara jag?

Yes, vad coolt. Snurran alltså.

Åh, nu sjunger jag med också. Åh, vad glad jag är. Det här är så braaaa!

Betyg: 5

Georgien

Ja, just det, hon med nattlinnet. Henne hade jag glömt. Hur fan kunde hon gå vidare?

Tråkig låt, trevlig röst, som påminner om Björk.

Och nej, vinner den här kan presidentfrun bli glad. Men ingen annan.

Betyg: 2

Grekland

Grekisk dans. Snyggt! Han är dock inte så snygg som han tror...

Ricky Martin goes grek.

...och är inte låten bättre på skiva?

Och nej, jag gillar inte hans clownkostym. Verkligen inte.

Betyg: 4

LItauen

Nej, nej, nej. Jag hade hoppats att även den här låten skulle vinna i längden (fast varför det?), men nej. Inte.

Och hennes skinnskjorta, eller vad det är, känns väldigt malplacerad.

Tråååååkigt!

Betyg: 2

Ungern

Men sluta tuta för fan, Luuk!

Jag gillar den amerikanska touchen på den här låten. Och jag gillar hennes röst. Den är så levande. Lite tråkig scenklädsel kan jag tycka...

Betyg: 4

Slovenien

Årets första operainslag. Jag har bara varit på opera en gång, men visst är klänningen typisk?

Jättefin melodi. Och fantastisk röst. Den här har också vuxit i mina öron. Alla borde lyssna på låtarna flera gånger!

Och hon ser så nöjd ut när hon sjunger!

Betyg: 4

Makedonien

Kort, kort, kort klänning. Riktigt kort. Sa jag hur kort den är? Men snygg färg. Och kort...

Den här låten hade antagligen vunnit på att framföras på engelska. Nu känns den lite... svårförståelig. Men inte oäven på något vis.

Oj, nu kom engelskan. Och vips blev låten bättre. Men varför vindmaskinen? Fel låt för det...

Betyg: 3

Finland

Hemmaplan, vilket antagligen gör det svårare. Jag gillar hennes efternamn: Pakarinen. Det är fint.

Åh, jag älskar denna låten. Den är skithäftig. Men passar den här?

Hon känns lite klumpig i sitt framförande. Inga rytmer där, inte. Och ingen snygg klänning; en dålig variant av mamma Addams...

Så ja, bara jag slipper se henne.

Betyg: 5

Irland

Ett av årets få etnoinslag. Jag gillar etno. Men inte den här låten. Och inte sångerskans röst, den är för gnällig och falsk. Och verkligen inte hennes klänning. Och måste de ha blommorna i bakgrunden?

Betyg: 1

Vitryssland

Prinsessan Diana går igen. Det här är mångas favorit. Och ja, jag ger mig. Den är bra. Otrolig koreografi. Som alla andra säger: James Bondigt...

Dålig bildproducent. Synd...

Betyg: 4

Spanien

Åh, häftig början. Sockersöta pojkar. Väldigt vita. Men det är häftigt. Låten har vuxit rejält i mina öron. Inga Backstreet Boys förstås...

Mmm. Vill ha! Och inte för att sjunga...

Betyg: 4

Bosnien

Asful klänning! Bläääääh! Låten är vacker, riktigt vacker. Den har vuxit, i början kändes den bara långsam och tråkig. Och synd att hon har så taskig koreografi...

Betyg: 3

Eurovision Song Contest 2007 - finalen

Kärran, Lina och jag har ätit middag och har nu bullat upp med lösgodis, chips och ostbågar. ch nu börjar det!

Skärpning, Kristian Luuk. I dag tar vi det lugnt.

Och i dag blir det simultanbloggning. Om jag klarar det. Vi får väl se...

Det börjar med Lordi och Hard Rock Hallelujah! Men hallå, känns inte det väldig 2006?

Åh, den manlige programledaren! Mikko! Men hallå. Inte snygga kläder alls. Hoppas det blir bättre efter klädbytet...

NU BÖRJAR DET!

I väntans tider

Sitter och väntar på att Lina och Kärran ska komma. Vi ska laga mat och sen kolla... eeeh, vad var det nu igen vi skulle kolla? Nåja, nåt var det väl. På teve.

Jag hade egentligen tänkt sova en stund i eftermiddag, men jag har inte hunnit. Först städade jag halva dagen, sen var jag ute på en promenad och var och handlade mat inför kvällen. När jag kom hem hade jag tänkt lägga mig, men strök först några skjortor. Sen ringde Kärran, och jag förstod då att jag köpt fel lax, rökt i stället för filé. Så det vara bara att ge sig ut igen...

Så nu sitter jag här, trött som få. Men med fotbollslandslagets tröja på mig. För i kväll hejar vi på

S V E R I G E !

En mottagning som heter duga

Om The Ark vinner i Helsingfors i kväll finns det planer på att de ska uppträda i Kungsträdgården i morgon. Då tillsamamans med Andreas Johnson och Sonja Aldén. Stort!

The Ark - större än Tre Kronor!

Från i går till i kväll

Nej, jag var inte full i går. Däremot kände jag mig påverkad av de fyra öl jag drack under kvällens lopp (från klockan fem och framåt...).

Jag var och kollade på Tribadernas natt av P O Enquist på Berns i går, med bland andra Nicolaj Patrik Bergner* i en av huvudrollerna. Jag var där med Tennis, Lina och en kompis till Lina. Och jag tyckte pjäsen var riktigt bra. Det var vissa saker med regin jag inte förstod mig på, men i stort sett var den bra. Främst var texten bra, men jag gillade skådespelarna också.

Innan föreställningen var vi ute och käkade, och efteråt gick vi till Torget för en öl eller två.

En väldigt trevligt kväll.

I dag blir det storstädning. Allt ska bli skinande rent! Utom möjligen fönstrena, får se om jag orkar ta dem. För i kväll är det ju la grande finale - Eurovision Song Contest 2007. Och Lina och Kärran kommer hit. Och möjligen någon mer?! Men det ska bli kul. Riktigt kul. Ska försöka lyssna igenom låtarna medan jag städar i dag...


*Nej, man tänkte faktiskt inte på honom som Nicolaj. Han är en tillräckligt bra skådespelare för det...

Efter en trevlig kväll

Nej, jag är onykter. Så jag ska inte blogga i kväll. Bara så ni vet.

Rolig, roligare, Herreys?

Den brittiska tidningen The Times har utsett de "roligaste" bidragen i Eurovision Song Contest genom tiderna, skriver DN. Vann gjorde - Diggi-loo Diggi-ley med Herreys. De vann tack vare "sin nonsenstitel i kombination med text om de gyllene skorna".

Ha ha. Jätteroligt. Det är väl ungefär där jag skulle hamna också. Fast det finns ju många heta kandidater...

Busy, busy

Nästa vecka åker jag till London. Inte en, men två gånger. En gång i tjänsten och en gång privat.

Jodå, ser du.

Kalla mig gärna globetrotter. Eller var lite avundsjuk. Eller varför inte bara glädjas med mig?!

På måndag åker jag och Miss Inga From Sweden dit för en konferens. Den går av stapeln tisdag-onsdag, men vi ska bara vara med på tisdagen. Så vi åker på måndag, så vi är utvilade och fina på tisdag*. Egentligen ville jag åka redan måndag morgon, men Miss Inga har barn, så det blir vid lunchtid i stället.

Så blir det hem och jobb på onsdag. På torsdag är vi lediga och på fredag åker jag till London igen. En ren nöjestur. En långhelg i London brukar ju aldrig vara fel, så det hoppas jag det inte blir nu heller. Fast det blir väldigt svenskt: redan på fredagen ska jag träffa en svensk kompis, boendes i Stockholm, som är där tillfälligt, för en fika. Och på lördagen ska jag träffan en arbetskollega som pluggar i England det här året. I övrigt blir det väl mest hångla, knulla och sånt. Ni vet, det vanliga...


*As if.

Semifinalen in short

En kort sammanfattning från gårdagens semifinal i Eurovision Song Contest 2007.

- nivån var inte alldeles jättehög på låtarna.

- det var bara gamla öststatsnationer som gick vidare: Vitryssland, Makedonien, Slovenien, Ungern, Georgien, Lettland, Serbien, Bulgarien, Turkiet och Moldavien. Så nu har väl Bert Karlsson fått vatten på sin kvarn. Men visst, man undrar onekligen: kommer det här att bli en East Eurovision Song Contest? Och är västländerna verkligen så dåliga...?!

- arrangörerna har verkligen lyckats: jag gillar scenen och ljusshowen väldigt mycket.

- den manlige programledaren Mikko Leppilampi är skitsnygg. Och hade otroligt snygga kläder. Vem är designern?

- Kristian Luuk måste bort, bort, bort. Att prata och tuta mitt under låtarna är ett helgerån utan dess like. Och att sen dessutom komma med ett så tunt manus? Under hans värdighet. Rött kort, Luuk!

Nu ser jag fram emot finalen på lördag. Då ska jag antagligen göra som Kimman och blogga en låt i sänder...

ESC 2007 Semifinalen VII

Först ett privat meddelande till Kristian Luuk! HÅLL KÄFTEN!

De här gick vidare (med startnummer i finalen):

3. Vitryssland
6. Makedonien
7. Slovenien - inte på min lista
8. Hungary
11. Georgien - inte på min lista
14. Lettland - inte på min lista
17. Serbien
21. Bulgarien - inte på min lista
22. Turkiet
24. Moldavien

Än en gång, herr Luuk: H-Å-L-L K-Ä-F-T-E-N-!

Vissa av låtarna kan jag definitivt förstå. Andra inte. Men var är Danmark? Och Österrike? Jävla skit! Skandal!?

Men okej. Vi ses på lördag! Alla! Utom Kristian Luuk. För han ska sitta hemma och vara tyst. Riktigt jävla tyst.

ESC 2007 Semifinalen VI

Alltå helt okej om de nu tvunget måste byta kläder. Men hennes rosa? Nej, tack. Men den manlige programledaren är ju riktigt skitsnygg! Och hans vita kavaj är lika cool och snygg som den i silver.

Åhh, nu kommer sån där tråkig mellanakt. Ich sterbe...!

Jag drar mina tre absoluta favoriter för kvällen i stället: Danmark, Serbien och Österrike.

Sa jag förresten att jag gillar scenen? Och ljusspelet? Och att jag tycker att Kristian Luuk borde ha koncenterat sig på nästa års Melodifestival i stället för att förpesta våra liv? Pekka Heino, kom tillbaka!

ESC 2007 Semifinalen V

Norge - Tango, tango med Petr... eeeh, nej just det. Så var det ju inte. En sämre kopia dock....

Malta - gräslig klänning. Och för mycket plastiga muskler. Låten fick en trea av mig. Den står jag fast vid.

Andorra - den fick en fyra av mig i lördags. Jag är mer tveksam nu. Låten hade antagligen varit bättre om de sjungit på engelska.

Ungern - en otrolig röst. Och en fräsch låt, trots att den känns amerikansk. En favorit, tror jag bestämt.

Estland - men varför vindmaskinen? Och hade hon ingen frisör som kunde hjälpa henne? Utslätad låt. Inte en chans.

Belgien - i lördags fick den här låten en fyra. Vad tänkte jag på? En dålig, säger dålig, Mika goes Michael Jackson-kopia.

Slovenien - alltså, jag måste blivit trött vid den här tiden i lördags, för även den här låten fick en fyra. Som sagt, en bra röst gör ingen bra låt. Inte dålig, men nej, inte tillräckligt bra

Turkiet - men vad har han på sig? Och slipper jag se honom? Annars ganska bra: en fyra.

Men snälla, ta bort Kristian Luuk från finalen!

Österrike - en låt till förmån för aids-offer. Sånt faller alltid Aronson i smaken. Och Vivien Westwood-kläder? Coolt. Dessutom en riktigt bra låt!

Lettland - coolt. Sex pojkar som försöker leka Il Divo. Det funkar ganska bra. Fast inte här... Men sång på italienska är bara sååå vackert. Men jag undrar fan om det inte kan gå hem i stugorna...

Slutligen: scenografin, scenen och ljusshowen är fantastiska!

Dessa går vidare: Vitryssland, Island, Nederländerna, Danmark, Serbien, Makedonien, Andorra, Ungern, Turkiet och Österrike.

ESC 2007 Semifinalen !V

Nederländerna - Vacker låt, men fel artist. Skulle eventuellt kunna, men nej. Konkurrensen är antagligen för stor. Viss chans, dock.

Albanien - det spelar ingen roll hur bra man sjunger: en dålig låt är en dålig låt är en dålig låt.

Danmark - lite falskt. Nåja, mycket falskt. Men fantastiskt! Det här tilltalar mig. Mycket. Och vacker falsettsång i slutet. Mmmm...

Kroatien - jag var tvungen att springa på toaletten, så jag hann inte se så mycket. Men jag hörde: en helt intetsägande låt.

Polen - fick en fyra av mig i lördags. Varför förstår jag inte. Det här var alldeles för tråkigt. Och har man inte hört den förr? I en... hmmm... något bättre version...?!

Serbien - en otrolig röst. En fantastisk låt. Nån som vet vad hon sjunger om?

Tjeckien - den enda låt som fick en etta av mig i lördags. Ingenting har hänt som förändrat det betyget, kan jag lugnt konstatera. Dåligt!

Portugal - jag gillar inte så korta kjolar. Hade hennes klänning varit typ fem centimeter längre hade den varit skitsnygg. Tja. Det var väl det bästa jag kunde säga om den här låten...

Makedonien - nånstans gillar jag den här låten. Fast inte tillräckligt. Fast kanske ändå. Jo, förresten. Jag sätter upp den på listan över mina favoriter.

Stay tuned...

ESC 2007 Semifinalen III

Kristian Luuk är fortsatt otroligt dålig...

Montenegro - hade de inte råd med scenkostym till killen? Inte någon oäven låt, men nej. Helst inte.

Schweiz - ytterligare en sångare som inte kan sjunga. Fast snyggt scennummer. Betyg: 3.

Moldavien - men guuu. Vad har hon på sig? Är hon inte klok? Riktigt dålig låt. Men en otrolig ljusshow! Wow!

Reklamavbrott.

Och vi tvingas lyssa på Luuk. Fan alltså.

ESC 2007 Semifinalen II

Bulgarien - hon kan ju inte sjunga! Det är falskt som fan. Fast jag gillar melodin...

Israel - rolig låt. Men den har ju inget här att göra. Och basisen är snygg.

Cypern - kul att de skickar en låt på franska. Lite annorlunda. Hade kunnat vara en bra låt, med en annan sångerska. Hon sjunger lite som Pernilla Wahlgren - stötvis. Och det gillar inte jag... Men tja. Jag satte en trea i lördags. Varför inte?

Vitryssland - jag satte bara en tvåa i lördags, men den har vuxit. Rejält. Jag gillar koreografin. Och hans skjorta.

Island - hur fan kan man jämföra den här med Marie Lindberg? Vad har de gemensamt? Jag gillar låten, den är riktigt bra. Bara man slipper se sångaren... En av mina favoriter i lördags.

Georgien - sångerskan har glömt ta av sig nattlinnet. Fick en etta av mig i lördags. Kanske en tvåa i dag. Och lite plus för etnon...

Det kommer mera...

ESC 2007 Semifinalen !

Blääh. Jag känner redan nu att Kristian Luuk inte passar i rollen som kommentator. Han är inte tillräckligt snabb i kombinationen tal och tanke.

Och är det inte en töntig inledning av programmet? Lite typiskt finskt...

Programledarna är skitsnygga. Och jag gillar hans kavaj.

I afton: vin och sång

Jag har varit ute och tagit en drink med Kärran i kväll. Trevligt, förstås. Och gott. På vägen hem kunde jag inte motstå att köpa lite lösgodis. Fan också...

Och nu sitter jag och väntar på semifinalen. Och det känns faktiskt riktigt spännande. Ska bli kul att se om de låtar jag listade i lördags är så intressanta som jag då trodde. Och vilka som går vidare...

För övrigt läste jag nånstans att Christer Björkman hotat att hoppa av om Ukraina vinner i år. Varsågod, Björkman, säger jag bara. Be my guest...

Tomt i huvudet - och så facket

Nej, jag vet. Min blogg har varit tämligen torftig i dag. Inget matnyttigt alls. Men jag har inte haft någon inspiration. Inga idéer, uppslag eller tankar. Jag vet inte om det är trötthet, leda eller något annat.

Jodå, jag har haft en hel del att göra på jobbet, så det är ju en bidragande orsak. Min engelskautbildning blev inställd eftersom vår lärare är sjuk. Men det gav mig ju lite extra tid. Och det behövde jag. Jag har haft fullt upp. Förutom mitt "vanliga" jobb har jag även haft en diskussion med några fackmedlemmar samt en mejlkonversation med vår personalchef angående en utannonsering av en tjänst som jag, och de medlemmar jag talat med, inte är riktigt nöjd med. Tjänsten är nämligen utlyst två gånger - med olika profil. Facket reagerade surt, kan jag meddela.

Annas har jag i dag försökt samla ihop och knyta samman gamla lösa trådar som har legat. Det verkar ha gått ganska bra, även om jag inte hunnit med allt som jag hoppades.

Nu ska jag snart bege mig, efterosm jag ska träffa en kompis halv fem. Och så är de ju Eurovion Song Contest i kväll. Och jodå, det lär väl bli att jag tittar. Med ena ögat i alla fall...

I bröllopstankar?

Sökord för att hitta till Aronsons blogg:

Agneta Sjödin Arne Weise gifter sig

Hmm. Har jag missat något?

Dagens humor 070510

När vi två blir en

I dag har min kära, kära kollega Miss Inga From Sweden sagt upp sig. Det är verkligen jättetråkigt. Naturligtvis är jag oerhört glad för hennes skull: hon är verkligen värd både nytt jobb och högre lön; hon är otroligt duktig. Och kunnig.

Samtidigt är det ett väldigt avbräck för min avdelning. Och jag kommer att sakna henne. Hon är inte bara duktig, och en outtömlig källa av kunskap att ösa ur, hon är även otroligt rolig och trevlig. Om än med visst humör.

Ett större ansvar kommer helt klart att läggas på mig nu. Det känns självklart lite läskigt. Men också spännande. En ny utmaning. Och antingen mer jobb...

Jag har redan smörjt min chef så att vi ska ta in en ny så fort som möjligt. Helst borde annons gå ut redan nästa vecka. Vi får väl se; han brukar inte vara så snabb på sånt.

Nästa vecka ska i alla fall Miss Inga och jag till London. Jag ska blogga mer om det sen. Vad jag ville säga var att vi väl får ta det som en avskedsföreställning. En riktig. Som det anstår två jurister på äventyr i storstaden...

Kiss and Goodbye!

Se upp!

Jag tänkte att man kunde få lite 80-talsnostalgi här i bloggen. Den här låten kommer jag inte alls ihåg, och den är skitdålig!

Glen Spove, däremot, minns jag. Han var en smörig gammal strippa som försökte sig på en sångkarriär. Hur det gick? Tja, döm själv...

Tankar i tunnelbanan

Jag var på spinning i morse. Det betyder att jag satte mig på tunnelbanetåget strax efter sex. Det är vääääldigt tidigt. Och det tycker nog de flesta andra också, för det är inte många som åker tunnelbana så dags.

Men det är märkligt. Har man ingen klockan på sig kan man bara titta på sina medpassagerare så kan man på ett ungefär se vilken tid det är. För så dags och fram till sju åker mest arbetare: det vill säga fabriksarbetare, elektriker, byggnadsarbetare eller vad det nu kan vara. Från sju och fram till åtta är det mest kontorsmänniskor: assistenter, ekonomibiträden och dylikt. Och efter åtta och framåt är det högre tjänstemän: finansfolk, ekonomer, jurister etc. Det är väldigt tydligt, och märks framför allt på klädseln.

Klockan sex på morgonen är det väldigt få fuckables på tåget. Annat var det på den tiden Gustav Fridolin satt i riksdagen. Då kunde man nämligen stöta på honom så tidigt ibland. Och han är väldigt behaglig att titta på...

50 frågor långt...

En sån däringa lista igen. Hittade den här hos Kimman med flera...


01 Vad är det bästa med dig?
Min självbevarelsedrift.

02 Vad är det näst bästa med dig?
Oj, nu blev det svårare. Min intuition, tror jag. Eller möjligtvis humorn.

03 Vad är det sämsta med dig?
Jag har inga dåliga sidor. Bara såna jag behöver förbättra...

04 Hur var du som barn?
Ensam.

05 Har du bra kontakt med din familj?
Ha ha, nej, verkligen inte.

06 När hånglade du med en man första gången?
Det kom sent. Den kom faktiskt efter min sexdebut. Eftersom de två första jag hade sex med bara ville ha just sexbiten. Utan kyssar...

Bästa killen att hångla med var porrkillen. Utan jämförelse.

07 Har du varit intim med en kvinna?
Bara hånglat med, inte knullat.

08 Har du varit kär?
Ja. Sex gånger har jag träffat killar som jag blivit riktigt kär i, eller känt att jag lätt kunnat bli.

09 Hur långt var/är ditt hittills längsta förhållande?
Det längsta har jag med mig själv. Och det har varat sedan födseln...

10 Hur stora fötter har du?
41.

11 Hur ofta filar du dem?
Oftare än de flesta killar skulle jag tro, men väldigt sällan. Men går med ojämna mellanrum på fotvård. Otroligt skönt!

12 (m) eller (kd)?
Hade inte kd haft sin fientliga inställning till oss homos hade jag nog kunnat rösta på dem. Men jag säger moderaterna. Trots Fredrik Reinfeldt...

13 När var du riktigt full senast?
Förra lördagen på Lino. Fy fan för den söndagen...

14 När ångrade du senast något du gjorde på fyllan?
Kan inte komma ihåg att jag ångrat något jag gjort. Däremot en massa jag sagt. Pratar alldeles för mycket skit när jag är full...

15 När dansade du senast?
Förra söndagen på Patricia.

16 Följer du någon TV-serie?
Just nu följer jag bara Six feet under och Brothers & Sisters.

17 Vilket stjärntecken är du född i?
Tvillingarna.

18 Vad gjorde du nyårsafton 1999?
Försov mig till en fest, som jag sen sket i att gå på. Gick i stället först till Slussen för att kolla fyrverkerierna och sen till Tip Top.

19 Vilken roll hade du i skolan?
Ordningsmannens. Och till viss del clownens...

20 Boxers, briefs eller tanga?
Boxershorts. Helst tajta. Fast sexigast är nog briefs...

21 Vart vill du åka på storstadssemester?
London. Varje gång. Men vill också gärna åka tillbaka till New York, Berlin och Amsterdam. Och vill gärna testa Barcelona...

22 Vart vill du åka på solsemester?
Det vill jag nog inte.

23 Vill du gifta dig?
Inte nödvändigtvis.

24 Vill du ha barn?
Nej.

25 Hur långa ögonfransar har du?
Oj. Hur mäter man sånt?

26 Hur håriga ben har du?
Oj, hur mäter man sånt?

27 Brukar du bada på sommaren?
Jag är en riktig badkruka. Sist i. Men också sist ur...

28 Älskar du alla former av sport?
Ja, i princip. Förutom basket och innebandy.

29 Vilken skiva/download köpte du senast?
Skiva: The Ark - Prayer For the Weekend

Download: Eric Prydz vs Floyd - Proper Education samt Laakso with Peter Jöback - Italy vs. Helsinki.

30 Är du för ung för att äga vinylskivor?
Ha ha. Nej. Kan man bli för ung för det?

31 Lyssnar du på radio? Vilken kanal?
Ja. P3. Och ibland P1 eller P4.

32 Är du med i någon fackförening?
Ja, Jusek.

33 Gillar du parmesan?
Jag gillar ost jättemycket, men nej, permesan är inte favoriten.

34 Har du gjort något kriminellt?
Kriminellt? Det är när man bryter mot lagen. Och det har alla gjort.

35 Knarkar du?
Ha ha. Nej. Har testat, men det var inget för mig.

36 Vad heter din bästis?
Vet inte om jag har någon bästis just nu...

37 Vad är det första du gör på morgonen (jobbdag)?
Sätter på teven eller radion.

38 Vad är det första du gör på morgonen (ledig dag)?
Sätter på radion eller iTunes.

39 Vad är det sista du gör innan du somnar?
Stänger av datorn.

40 Vad äter du oftast till lunch?
Oj, väldigt olika. Men jag försöker äta sushi åtminstone en gång i veckan.

41 När åt du kött senast?
Jag åt potatismos och falukorv i kväll. Räknas det?

42 Är du en van porrklubbsbesökare?
Ha ha. Nej, jag har aldrig besökt någon porrklubb över huvud taget...

43 När hiv-testade du dig senast?
I höstas.

44 Sopsorterar du flitigt?
Ja, mycket.

45 Hur många koppar kaffe dricker du en vanlig vardag?
Inga. Har inte druckit kaffe på många, många år. Tycker det smakar skit.

46 Är du med i någon förening/organisation?
Inte mer än Jusek.

47 Har du några allergier/handikapp?
Döv på ett öra, behöver glasögon eller linser, plattfotad, använder bettskena. Men nej, egentligen inte.

48 När besökte du ett gym senast?
Var på spinning i går.

49 Äger du en cykel?
Ja, men jag har inte plockat ut den för sommaren än...

50 Prenumererar du på någon tidning/något magasin?
DN, QX och Offside.

Dagens citat 070508

Det är väl bra att grabben får ett jobb.

(Carl Bildt i SVT om det faktum att Göran Persson ska börja jobba som senior advisor på en PR-byrå)

Persson går till höger(n)?

Det är klart att en före detta statsminister måste göra något med sitt liv. Han kan ju inte bara sitta hemma på gården och häcka. Lika självklart är det väl att han ska få göra vad han vill.

Men PR-byrå?

Det känns lite futtigt. Andra tidigare statsministrar har utrett FN (Ingvar Carlsson) och medlat fred på Balkan (Carl Bildt). Torbjörn Fälldin drog sig helt tillbaka från offentligheten.

Men inte Göran Persson inte. Han går till PR-byrå. Dessutom till en byrå som tydligen har kopplingar till moderaterna. Men varför? Vill ingen annan ha honom? Och ärligt: vem farao skulle vilja jobba med honom?

Persson ska enligt egen utsago börja jobba i augusti, eftersom det behövs ett års karantän från statsministerjobbet, menar han. Men senast jag kollade var han statsminister till mars (eller var det februari?) i år. Korta år vissa har...

Källor: DN, Svenskan, A-bladet, E-pressen.

Ett ursäktande släkte

Jag var nyss nere och kollade en sak på våningen under. På väg upp för trappan gick jag helt i mina egna tankar. Precis ovanför trappan sprang jag rakt in i en kollega. Och även om det helt och hållet var mitt "fel", så var det hon som bad som ursäkt. Varför gör man så?

Pengar och dålig smak

Jag tänkte gå och växla in mina pengar i dag, så jag tog med dem till jobbet. Och jag kan berätta att nästan sex tusen kronor i mynt väger multum. Multum! Jäklar vad tungt det var. Ändå tog jag pengarna i min ryggsäck. På annat sätt är tveksamt om jag orkat bära dem. Nu ska jag bara orka ta dem till banken också. Men det får bli senare i dag...

På väg från tunnelbanan till jobbet i morse såg jag en riktig fuckable. Han gick framför mig en lång sträcka och jag kunde bara njuta av hans vackra uppenbarelse. Mums, mums. Den enda skönhetsfläcken var att han hade fula solglasögon. Solglasögon när man inte behöver är alltid fult, men dessa var även av ful modell. Men det hade jag ju kunnat vänja honom av med. Att ha dålig smak alltså...

What's up, Doc?

Jodå, jag var hos läkaren i förmiddags. Och för första gången någonsin, tror jag, kände jag mig sedd av en läkare. Doktor B lyssnade, ställde bra frågor och föreslog ett antal lösningar på mitt magproblem. Och även på andra problem som jag nämnde...

Så jag fick ta några prover och ska även göra ett lactosprov. Och så fick jag en liten burk med en annan liten burk inuti sig. Där ska jag lämna ett avföringsprov. Guuu, vad jobbigt. Fattar inte hur jag ska klara det. Jag tycker det är så äckligt med bajs. Bläääh!

Och så fick jag ett par olika tabletter. En tablett vid behov och en annan för att testa min mage. Men det får avvakta till efter London, känner jag...

Och så ska han skicka ett recept på ytterligare annan medicin. Den var så ny så han hade glömt vad den heter och hittade det inte just när jag var där.

Sen ska vi träffas om några veckor igen för att se resultaten och hur vi kan gå vidare.

Så ja, det känns bra. Det känns som att jag kan lita på honom...

45 dagar utan frihet

Nu åker Paris Hilton in i fängelse; hon har brutit mot en tidigare villkorlig frigivning. Tidigare hade hon kört rattfull, nu utan giltigt körkort.

Stackars, stackars lilla rika flicka....

Lukta gott för doktorn

I dag blev det verkligen en tidig morgon. Jag vet inte varför jag steg upp så tidigt, ska inte vara hos doktorn förrän halv nio. Men här sitter jag nu, färdigklädd, mätt, nyduschand och med en mage som gör sig delvis till känna. Och snart ska doktorn få klämma lite på den.

...så jag har tagit på mig lite extra parfym.

Läkaren nästa

I morgon ska jag, äntligen, till magdoktorn. Jag både bävar och ser fram emot det. Bävar eftersom jag återigen måste dra hela historien; ytterligare en person som inte känner till och som jag måste försöka få att förstå. Ser fram emot eftersom han ju faktiskt eventuellt kan hjälpa mig.

Visst har min mage blivit bättre: nu gör den inte ont hela tiden. Inte alla dagar i alla fall. Visst känner jag av den varje dag. Och ibland gör den fruktansvärt ont. Men oftast fungerar det väldigt bra. Typ...

Jag har försökt utröna när magen mår som sämst och när den inte mår så dåligt, utan att egentligen komma fram till något bra svar. Jag vet att mycket fibrer är dåligt för magen. Och jag tror att även mycket fett är det. Och glass verkar heller inte vara så bra, medan mjölk inte är några problem. Men det är mycket om och kansken och eventuellt. Och egentligen vet jag ju inte om det har med maten att göra, även om det verkar luta åt det hållet...

Nåväl, jag sätter mitt hopp till denne nye läkare.

Nyspelad musik 070506

De tio senast spelade låtarna i min iTunes (random):

1. Marit Bergman - I Will Always Be Your Soldier
2. Johnny Bode - Mutta-spricka-polka
3. Take That - Once You've Tasted Love
4. Teddybears Sthlm - Rock 'n' Roll Highschool
5. Savage Garden - Promises
6. Lars Lönndahl - Twist till Menuett
7. Lisa Nilsson - Aldrig, Aldrig, Aldrig
8. Eurythmics - Miracle of Love
9. The Grid - Texas Cowboys
10. Moby - In My Heart

Just nu: George Michael - You Have Been Loved