Lekhjälp

Nån som lekt charader? Kan du någon rolig variant av den?

Ett sätt att möblera

Här bjuds en lägenhet i Rosengård i Malmö ut till försäljning. Titta gärna på bilderna (strax under planritningen)...

*kräks*

En mild bollbehandling

Håkan Mild samlar ihop bollarna.

(och nej, det är inget snuskigt med det, utan en ren fotbollsuppvisning. Typ.)

Avdelningskonferens

Vi ska åka på konferens med min avdelning på jobbet i morgon. Eftersom en del på avdelningen har sådant jobb att de måste finnas tillgängliga några timmar på förmiddagen, åker vi fredag och kommer hem på lördag. Det är inte drömmen att spendera fredagkvällen med ens arbetskamrater, men å andra sidan inte någon mardröm heller. Alla (de flesta) är faktiskt riktigt trevliga och roliga.

Det är också så att vi har ganska många nya på avdelningen, så det här kan vara ett bra tillfälle att lära känna dem.

Konferensandet sker på en anläggning i skärgården. Och eftersom vår avdelningschef är väldigt sportig av sig, har han bestämt att förutom att jobba ska vi även paddla kajak. Det ska bli kul. Även om jag just nu tvekar till om jag verkligen ska paddla. Jag vill inte sitta blöt och kall i en kajak om jag har en förkylning i kroppen. Vi får se hur jag mår i morgon...

Det bästa med att åka på konferens annars är att man får bo på hotell, får lagad mat och kan koppla av ordentligt. Det sämsta är att man måste jobba halv ihjäl sig dagen (och eventuellt kvällen) innan för att hinna med det man hade planerat att göra under veckan - eftersom man ju glömt att man faktiskt inte kunde jobba under fredagen. Grrr...

Jag ska försöka låna datorn lite under konferensandet så att jag kan blogga..

=)

Vad händer med mina muskler?

Ytterligare en tidig morgon. Fast i dag sov jag åtminstone till typ kvart i sex. Jag låg kvar till tio över, men sen orkade jag inte ligga där längre, utan steg upp - och upptäckte att jag glömt ställa klockan. Så det var kanske tur att jag vaknade. Eller också inte. Jag känner att det kommer att bli ännu en lång dag...

Min förkylning känns för övrigt inte speciellt mycket bättre. Jobbigt. Och jag känner att jag vill komma igång med träningen igen. Jag tog mer eller mindre paus under min semester, så det är ett tag sedan jag tränade regelbundet. Och även om musklerna inte försvunnit, känns det som att de sakta håller på att förtvina.

Och eftersom min självbild liknar den som Åsiktstorpeden beskriver här, skrämmer det mig.

Det enda rätta

Lars Danielsson avgår.

Vaccin på gång

Hurra! Det här är ju bättre än skatteåterbäringen.

...och nästan lika bra som sex.

Jag vet inte varför HIV- och aidsfrågor engagerar mig så starkt. Men om ett vaccin nu är på gång, känns det otroligt skönt.

Baby i tumlaren

En 21-årig man slängde in en 14-månaders bebis i torktumlaren och satte på. Anledning: hon var blöt - och så gillar hon ju att bli kastad runt runt i luften...

Usch, jag blir så fruktansvärt illa berörd av sånt.

En lång dag på jobbet

Det värsta med att stiga upp tidigt, och att komma till jobbet tidigt, är att dagen blir så oääääändligt lång. Klockan är bara strax efter 11. Jag har varit hungrig och sugen på lunch i minst en timme redan. Och jag bara väntar och väntar.

En annan sak: när jag kommer tillbaka från semestern brukar jag känna mig utvilad, och jättesugen på att börja jobba igen. Och visst, jag känner mig utvilad även i år. Men fy fan alltså. Jag känner inget sug att jobba alls. Det är nog dags att söka nytt jobb...

Morgon på jobbet

Eftersom jag steg upp tidigt i morse, var jag också på jobbet tidigt. Klockan 07.20 satt Aronson på sin plats och bävade för vad som komma skulle. Skrivbordet var belamrat med en massa som folk slängt dit. Och skulle jag våga öppna Outlook?

Men det var inte så farligt. Det mesta av det som låg på skrivbordet var mindre viktiga saker som kan vänta. Och i inboxen i Outlook fanns "bara" 127 mejl, färre än jag räknat med, och dem har jag redan hunnit gå igenom - slängt eller sorterat.

Men visst känner man att man är tillbaka. Det är fullt sjå. Och möten som man inte alls kände till är plötsligt inplanderade.

Men jag tror jag ska gå och fika nu. Det behövs efter en så otroligt krävande morgon.

=)

Jobbigt med jobbet

I dag är det första dagen på jobbet på 4,5 veckor. Först var det fyra veckors semester och sedan två dagars sjukdom. Men jag måste säga att jag inte ser fram emot det alls.

För det första är jag trött som få. Jag har dels vänt på dygnet, vilket gör att jag kommer i säng sent på kvällen, dels vaknade jag vid fem i morse av en dröm och kunde inte somna om.

För det andra känns min förkylning nästan värre i dag. Det känns som att den mer flyttat ner till halsen. Jag hoppas att det är ett tecken på att den är på väg att försvinna, och inte på att det håller på att ta nytt grepp om min kropp. Och det är ju inte omöjligt att det beror på tröttheten...

För det tredje känns min mage väldigt uppsvälld och hård. Till följd av mina "vanliga" magproblem, kan tänkas.

Men jag ska sluta gnälla. Det blir jobb i dag, och så får det förbli.

:-/

Tråkig nedläggning

Populära Sibirien läggs ned. Väldigt tråkigt tycker jag. Tyvärr var jag där inte speciellt många gånger, men jag gillade stället. Skarpt.

Jag hoppas ni kommer tillbaka i någon annan skepnad, killar.

Risk för upprepning

Ett problem med att ha bloggat ett tag, framför allt när man bloggar så pass ofta som jag gör, är att man riskerar att upprepa sig.

Jag skrev ett inlägg i förmiddags som handlade om att en kille jag skrivit till på Qruiser, det var ett ganska långt och "seriöst" brev, som även innehöll en komplimang, inte ens bevärdigade det med ett svar. Och hur jag inte kan förstå sånt.

Men så kom jag på att jag ju skrivit ett sådant inlägg tidigare (här). Och det var ju dumt att skriva ett till. Även om situationen var något annorlunda i det fallet (där svarade killen åtminstone, även om det var goddag yxskft-svar). Det gjorde han inte här. Nåja, inte än i alla fall. Han kanske är en sån som måste fundera över sitt svar. Fast jag undrar hur länge då, i så fall...

Samantha och jag

Samantha Jones, denna vackra, självständiga, intelligenta, roliga, sextokiga och starka karl till kvinna. När hon är förkyld blir hon totalt vämjelig, patetisk, självömkande och jättejättejättesjuk.

Tänk, det känner jag igen...

;-)

Huliganer

Jag blir så ledsen när jag läser sånt här. Ledsen och förbannad. Och frustrerad. Jag menar, förstår inte de här människorna hur mycket de förstör? Förstår de inte att människor blir lidande? Att klubbarna blir lidande? Och, framför allt, att fotbollen blir lidande?

När ska de förstå att fotboll inte är på liv och död? När ska de förstå att våld inte löser några problem? När ska de förstå att deras ångest inte mår bättre av att de slåss? Av att de förstör för andra? När ska de förstå att det viktigaste i livet är kärlek och respekt?

Kärlek och respekt!

Ytligheten personifierad

Jag har aldrig varit något större fan av Karolina Lassbo - en självutnämnd glamourprinsessa (vad det nu är). Snarare tvärtom. Men jag menar, hallå! Nu har Lassbo gett sig in i politiken. Eller, rättare sagt, klartgjort varför hon inte gett sig in i politiken. Och varför hon inte ska rösta.

Karolina Lassbo tycker helt enkelt att politiken är för ytlig. Och hon engagerar sig inte i frågor som inte berör henne personligen. Egentligen har jag många frågor som jag skulle vilja ha svar på. Men jag nöjer mig med några få: Har Karolina Lassbo ingen farmor som är pensionär? Förstår hon inte risken av att bli påkörd av en bil i morgon och därigenom behöva sjukhusvård? Har hon inga vänner som har barn? Eller som är homosexuella? Bryr hon sig inte om någon annan än sig själv?

Jag menar, visst är det politiska valet egoistiskt. Men jag tror faktiskt att de flesta av oss kan se lite längre än just till oss själva - även i vår egoism.

Men det kan tydligen inte Karolina Lassbo. Och så beskyller hon politiken för att vara ytlig...

Carrie och jag

Nu har jag sett 30 avsnitt av Sex and the City. Och jag älskar det. Efter typ 12 avsnitt kände jag att jag ville ta det lite lugnt med tittandet, att det höll på att bli för mycket. Men eftersom jag inte haft så mycket annat att göra de här dagarna, har jag fortsatt att titta. Och nu vill jag bara ha mer och mer och mer.

Och det är en väldigt blandad kompott. Inget avsnitt har varit dåligt, men vissa är bättre än andra. Och bäst hittills är Hubbell. Det var nära att jag fick en tår i ögat där. Jag kände så väl igen mig i Carrie - den komplicerade varelsen som har så svårt att få en kille att stanna. Eftersom killarna ju hellre vill ha de enkla människorna, de som antagligen inte har så höga krav. Och så stor integritet.

Och därför är vi här nu också: ensamma och trånande...

Flirt i affären

I den livsmedelsaffär där jag brukar handla jobbar en jättesöt kille. Han är bög, det vet jag eftersom jag varit inne på hans sida på Qruiser någon gång. Det är ett tag sedan nu, och tyvärr minns jag inte hans nick, men då hade han pojkvän. Jag har även sett honom på Patricia en gång. Han har varit inne på min qruiser-sida, men jag vet inte om han kände igen mig.

När jag handlat har han egentligen aldrig ägnat mig så mycket som en blick. Jag har tagit det för att han är professionell och ägnat all sin energi åt jobbet. I lördags när jag var där verkade det dock som han spanade in mig. Jag är i varje fall säker på att han tittade på mig (och såg mig). Tyvärr var jag ju inte helt frisk då, så jag reagerade lite långsamt, och jag hann aldrig fundera över det.

Men jag ser fram emot nästa gång jag ska gå och handla...

=)

Går det över?

Det sägs att ingen är så sjuk som en sjuk man. Jag kan naturligtvis inte tala för alla män, men jag vet att i mitt fall så är det helt klart så. När jag blir sjuk, framför allt när jag blir förkyld, då blir jag riktigt, riktigt jättejättejättesjuk. Jag orkar egentligen bara ligga och tycka synd om mig själv. Och när det är som allra värst är jag helt övertygad om att jag ska dö. På allvar.

Fast det värsta, egentligen, och som faktiskt är riktigt nedbrytande, är att jag har en stor rädsla för att jag alltid kommer att vara sådan, att förkylningen aldrig kommer att gå över. Att jag i stället alltid kommer att vara snuvig, svag och feberyrande.

En riktig mardröm - fast i verkligheten. I alla fall i min fantasi...

Boooooring

Klockan är snart halv tio, jag är hemma från jobbet eftersom jag fortfarande är för förkyld för att orka gå (även om jag mår betydligt bättre i dag), och jag är redan sååå uttråååååååkad!

Hilfe!

Och ja, sedan i lördags har jag sett tjugo (20) avsnitt av Sex end the City. Det är nästan för mycket till och med för en liten bög som jag. Men det lär nog bli några avsnitt till i dag. Vad annars finns att göra?!

Ett inlägg mindre

För andra gången har jag tagit bort ett inlägg som jag skrivit här i bloggen. Första gången var texten allt för privat och jag fick ångest över den.

Den här gången funderade jag kring det faktum att Sigge Eklund slutat blogga, och varför så många människor sjunger hans lov. Men jag tog som sagt bort den. Det fanns ingen anledning att ha den kvar. Jag menar, han har aldrig gjort mig något. Och han är säkert en bra författare, även om jag aldrig fått tid att läsa någon av hans böcker...

Självömkande jag

Nej, jag blir inte bara kåt när jag är förkyld. Jag blir självömkande också. Inte nog med att förkylningen i sig är jävligt jobbig, och kommer att leda till döden. Minst. Det är ju också så att jag är den mest ensamma person i hela världen. Ingen tycker om mig, ingen vill ha mig, ingen kommer med godis, glass, saft eller tidning. Ingen klappar min kind och säger att han tycker om mig och att jag kommer att bli frisk. Ingen bäddar åt mig. Eller springer ärenden.

Och ingen vill prata med mig på QX. Ingen ringer till mig och säger hej. Ingen...

Hmm, ni hör ju själva.

Suck. Stackars mig.

:-/

Jävla kåthet

Varför blir jag alltid så kåt när jag är förkyld? Är det några speciella hormoner som lösgörs? Eller är det för att jag svettas? Eller kanske för att jag har så j-a mycket tid att tänka?

Som om frustrationen inte var stor nog ändå...

Frisk nog?

Suck. Jag kan inte bestämma mig för om jag ska gå till jobbet i morgon eller inte. Mår jag tillräckligt bra? Eller behövs jag kanske på jobbet - efter fyra veckors semester...?!

Nyspelad musik 16

De tio senast spelade låtarna i min iTunes (random):

1. Patrik Isaksson - Inget kan gå fel
2. Lars Berghagen - Min kärlekssång till dig
3. P.O.D. - Youth of the Nation
4. Simon and Garfunkel - Old Friends
5. Orup - Jag blir hellre jagad av vargar
6. Pat Benatar - We Belong
7. Monica Zetterlund - Gröna som äpplen
8. Agnetha Fältskog - Wrap Your Arms Around Me
9. Edith Piaff - No, je ne regrette rien
10. Manic Street Preachers - Tsunami

Just nu: Lara Fabian - I Will Love Again


...man skulle nästan kunna tro att det fanns en tanke bakom den slumpen. För en blå söndag är det.

En ofrivillig tv-dag

Det ser ut att bli en dag framför teven. Inte för att jag ser fram emot det direkt. Efter sex avsnitt i går, inser jag att Sex and the City ska intas i små doser. Dessutom känner jag ett stort socialt behov. Och så är jag kåt som fan. Men vad gör man, när huvudet värker, näsan rinner och kroppen håller på att torka ut?

Men åh, om jag bara hade lite godis...

Inte sant

Nej, nej. Jag dementerar å det starkaste. Detta är inte sant. Storleken har ingen betydelse. Jag upprepar: storleken har ingen betydelse! Och den som hävdar motsatsen ska jag slå på käften.

Om jag når upp...

Dagens citat 23

Med Carola är det så:
När hon öppnar munnen för att sjunga, då är det Magiskt.
När hon öppnar munnen för att prata, då är det Tragiskt.

(Calle Norlén i SVT:s Folktoppen)

Inställd utgång

Fan också. Jag skulle egentligen gått ut och äta med en gammal kompis i kväll. Vi har inte setts på ett halvår, och senast vi sågs var vi väl inte de bästa av vänner. Men det är glömt nu, och vi skulle som sagt ses i kväll.

Men så är det ju det här med mina jävla förkylningar. Jag blir förkyld ovanligt ofta. Jag förstår inte vad det är, jag äter ganska bra, motionerar ofta och regelbundet, dricker mycket vatten och sover ganska bra. Ändå...

Nåja, jag och kompisen får väl ses en annan kväll. Men synd är det, för jag var jäkligt sugen på att gå ut...

:-/

Den heter duga

Robbie Williams senaste singel sågas rejält.

Eewww.

Feghet och fördom

Åhléns klubb fyller 10 år. För att fira det får vi som är medlemmar bland annat tio procents rabatt vid ett köptillfälle. Vad bra, tänkte Aronson, då kan jag passa på att köpa samlingsboxen av Sex and the City som jag har tänkt på så länge.

Sagt och gjort, i morse stövlade jag ned hostandes och snörvlandes. Jag plockade på mig det övriga som jag behövde, eller trodde mig behöva, och gick fram till disken och bad om att även få boxen. Flickan bakom disken gick och hämtade den och frågade sedan om hon skulle slå in den. Då blev Aronson plötsligt jätteblyg och hör sig själv säga: ja, vad bra, gör det.

När tjejen tagit betalt och slagit in boxen lämnar hon över den till mig och säger: varsågod, hoppas tjejen blir glad.

Och Aronson ler lite fånigt, vänder sig om och går.

Grrrr...

Grunden

Jag har, äntligen, införskaffat Pet Shop Boys Fundamental och den har gått runt nu. I går kväll och nu på morgonen. Från början tyckte jag att den kändes lite splittrad, men den vinner helt klart i längden. Den känns betydligt lugnare, och med mindre up tempo, än jag förväntat mig. Men klart godkänd!

En sak att fundera på: är det ett sammanträffande att Pet Shop Boys släpper en låt som heter Luna Park ungefär samtidigt som Bret Easton Ellis släpper en bok som heter Lunar Park...!?

Hybris?

Tidigare i dag när jag åkte tunnelbana, kom det en kille gåendes i gången. Våra ögon möttes, en ganska lång stund, och sedan var han borta. En liten stund senare kom han tillbaka igen. Det visade sig att han var kompis med killen som satt bredvid mig, och att han inte sett honom förrän nu.

Slutsats? Möter man Aronsons vackra gråblå, är det lätt att man blir blind för resten av världen...

;-)

Dagens kändisspotting

När jag var på Ikea i dag var även Björn Kjellman där. Jag har aldrig sett honom irl tidigare, och har två saker att säga:

1. Jag har alltid tänkt att han inte kan vara helt strejt, men jag fick faktiskt inga såna vibbar från honom alls i dag.

2. Han är mer vältränad än jag trodde.




I övrigt rekommenderar jag Jag är min egen fru på Stockholms Stadsteater. Med Kjellman i huvudrollen. Fantastiskt bra!

Dagens äckligaste

Jag har varit på Ikea i dag. Jo, jag vet, det har blivit lite mycket av den varan på senaste tiden. Men så blev det i alla fall. Men det var inte så roligt i dag. Jag kände mig inte alls upplagd.

Så jag gick runt och tittade lite, och hittade eventuellt, äntligen, ett tyg till nya gardiner. Och så åt jag lunch där; köttbullar och potatis. Det har jag inte gjort sedan jag var liten. Det var gott. =)

När jag stod och väntade på (gratis)bussen för att ta mig dit stod en gammal man i kön. Ni vet: gamla, omoderna kläder. Byxorna går upp till armhålorna. Glasögon från 70-talet. Och det var just om glasögonen det här ska handla. Gubben upptäckte tydligen att de var smutsiga. Så han tog av sig dem, och slickade på dem. Sedan torkade han av dem och satte på sig dem igen.

Eewww.

Bra blev dåligt

Jag har tidigare hyllat Mange Schmidt och hans Glassigt här i bloggen, framför allt för att texten är väldigt skicklig. Nu har någon som kallar sig Tim Panini (tror jag) översatt den till engelska. Ice cream heter den då. Men hallå! Får man verkligen ge ut vad skit som helst?

Snacka om självmål...

Ingenting är så bra...

Jag har tänkt väldigt mycket på min irländare den här veckan. Ganska larvigt, jag vet. Det var ju bara några ord bytta över en bardisk, och lite hångel i gränden. Men han var så charmig. Så snygg och så rolig. Och jävligt bra på att kyssas.

Men eftersom jag är en person som tror att allt som händer har en mening, har jag också funderat på varför det inte blev honom, utan italienaren som jag gick hem med. Och det slog mig nu varför. Jag fick en aha-upplevelse, en tanke som jag kanske inte fått med någon annan. Eller också hade jag fått det.

Vad det gäller tänker jag inte gå in på, det är alltför privat. Men det kommer antagligen att ändra på mig i min roll som älskare.

Förhoppningsvis till det bättre...

=)

Tillbaka till gruvan

Jaha. I dag är det min sista semesterdag (lördag och söndag räknar jag inte, då skulle jag ju ändå vara ledig). Och jag vill inte, jag upprepar vill inte, jobba på måndag. Jag vill vara ledig, ledig, ledig. Jag vill kunna göra precis vad jag vill, precis när jag vill. Och ändå ha pengar.

Varför kan jag inte få ha det så?

Så hur ska jag nu fira denna min sista semesterdag? Jag vet inte. Näsan känns lite tjockare i dag, liksom halsen, så några halsbrytande saker blir det inte.

Men jag funderar på att åka till Ikea. Jag måste ju köpa en ny ram, om inte annat. Hmm. Ja, det var det jag kom på...

JAG VILL VARA LEDIG! JÄMNT!

En olycka kommer sällan ensam

Tidigare i dag såg jag en råtta på gården till grannfastigheten. Så jävla äcklig! Det känns som att de kommer allt närmre...

Och för en stund sedan ramlade en tavla ner från väggen. Pang bom, bara så där. Kroken lossnade, tavlan föll och ramen gick sönder.

:-/

Nio små planetkroppar

...och så blev de bara åtta.

:-/

Robinson goes rasistiskt?

Den amerikanska versionen av Expedition: Robinson heter Survivor. De håller på att förbereda en ny omgång. Denna gång ska deltagarna, enligt US Weekly, delas in i fyra olika grupper: vita, svarta, latinos och asiater.

Fler filmer

Två nya filmer har det blivit i dag. Och jag valde helt efter ett par av mina favoritskådespelare.

Romance & Cigarettes Susan Sarandon är en fantastisk skådespelare. Men inte i denna film. Detta är nämligen en otroligt dålig film. Jag somnade. Och sedan stängde jag av. Skittråkig! Och Sarandon var tyvärr inte bra alls. Se inte filmen!

Mrs Henderson presenterar En ytlig bagatell kan tyckas. Visst, men med en stark djup underton. Jag fällde några tårar i slutet mot filmen. Och Judi Dench är en av mina favvisar. Och hon är bra i den här filmen också. Men rollen är inte hennes. Det ska vara en mer excentrisk person. Men ändå: se den!

Dagens citat 22

Vi har höga skatter på sprit för att inte dricka så mycket. Vi har höga skatter på bensin för att inte köra så mycket. Vi har höga skatter på arbete för att inte...

Men du, Persson, vi är bäst på svartjobb i hela EU. Där har vi låga skatter.

(Insändare i dagens DN, signerad Björn Wolff, Partille)

En (Göteborgs)dröm

Jag har drömt två drömmar i natt. Den första har jag glömt. Jag vaknade klockan sex i morse, och då mindes jag den. Men sen somnade jag om och drömde igen. När jag vaknade hade jag glömt den första, men den andra drömmen kommer jag ihåg:

Jag var i Göteborg och hälsade på I-landsproblematik och en annan bloggare som hette Pelle men som bloggare tydligen kallade sig Kanin (jag har inte hittat någon sån nu på morgonen). Jag skulle bo hos den här Pelle. På kvällen satt vi tre och förfestade innan vi skulle gå ut.

Vi satt där i soffan och nästa sak jag minns är att jag vaknar upp på en madrass i ett vardagsrum hos några okända människor. Jag är naken, och bredvid mig ligger en naken man. Det visar sig att vi är hemma hos några bekanta till honom – i Bergkvara. Det är tämligen uppenbart vad han och jag har gjort. Han är strålande glad, själv blir jag mest rädd (för mig själv).

Jag hade fått en black-out, minns ingenting av om vi gick ut, när vi gick, hur vi kom dit, vilken ställe vi var på, hur det såg ut där, hur jag träffade den här mannen, varför vi hamnade i Bergkvara etc.

För att kunna ta mig hem var jag tvungen att kontakta Pelle. Problemet var bara att jag inte hade något telefonnummer till honom. Inte till I-Prob heller. Men till Oswald hade jag, så jag ringde honom för att få numret till Pelle. Oswald skulle, naturligtvis, konstra. Han skulle först försöka pumpa mig på information om vad som hänt under natten - för att, antog jag, försöka vinna billiga poäng på mig. Själv ville jag bara ha telefonnumret så att jag snabbt kunde komma därifrån. Men innan Oswald hann pumpa mig på info vaknade jag...

Tillägg
Killen jag vaknade upp bredvid var mulatt. Han såg ut i skinnet som Eagle-Eye Cherry ungefär. Jag skrev inte det tidigare eftersom jag tyckte att det var ointressant. Men jag kom på att om det är någon som ska försöka tyda min dröm, så kanske det har någon betydelse...

A New Sheriff in Town

Det började en ny pratshow på SVT i kväll. Robins heter det. Programledare är Robin Paulsson, som är en helt ny bekantskap för mig. Tydligen är han ståuppare som fått chansen att leda ett eget litet program.

En halvtimme håller det på och det mesta av tiden går åt till att han själv pratar. Dessutom har han en gäst i typ fem minuter. Dagens gäst var Anders Jansson från Hipp Hipp.

Och jag måste säga att programmet är väldigt rolig. Vansinnigt roligt faktiskt. Robin är väldigt rolig, och har en satir som ligger på en väldigt hög nivå. Och han är en naturbegåvning vad gäller programlederi. Och så snygg sen.

Dagens bisittare (side kick) var Henrik Larsson. Nåja, han var ju faktiskt inte i studion, om ni förstår vad jag menar...

Men: jag har aldrig förstått det här med att ha en gäst i typ fem minuter i programmet. Klarade man sig inte bättre utan då? Eller ha en inspelat inslag med honom eller henne?

Men betyget blir ändå gott: Se det! Robins. Onsdagar klockan 22.30. I SVT2.

=)

Oj, hittade precis hans webbplats.

Snart sjuk igen?

Jodå, det killar ännu lite mer i halsen och näsan i kväll. Så antagligen är förkylningen på gång med stormsteg. Typiskt. Jag börjar ju jobba på måndag. Dessutom ska jag träffa en kompis i helgen som jag inte träffat på länge.

Och det är klart, det var kanske inte helt bra att dricka vin till middagen. Det var knappast ens gott. Jag valde nämligen fel. Det hade passat bättre med ett rött vin...

Det enkla är det svåra [att komma på]

Jag var inne på en kemtvätt och kollade: ta lite ljummet vatten och lite diskmedel för att försöka ta bort tuggummit, sa han. Och det funkade.

Tänk, så enkelt det kan vara ibland...

För mycket tuggummi

Jävlar, det funkade inte att ta bort tuggummit. Jag har haft skinnjackan liggandes i frysen sedan i går eftermiddag. Men tuggummit sitter stenhårt fast ändå.

Nu ser jag ingen annan råd än att lämna in jackan nånstans...

:-/

Eftertrött

Jag har sovit mycket både i natt och i går natt. Minst 8,5 timmar per natt. Och tro mig, det är mycket när det gäller Aronson. Jag antar att det till stor del handlar om att jag är trött, ordentligt trött, efter Londonresan.

Men tyvärr är det nog så att jag har en förkylning i kroppen också. Det har kliat lite i både näsan och halsen de senaste dagarna. Jag vill inte!

Men nu ska jag försöka orka hoppa in i duschen, raka mig, tvätta mig och känna livsandarna vakna till liv...

För min egen skull

Varför kan jag inte bara ta saker för vad de är? Varför måste jag komplicera? Problematisera?

Varför kan jag inte bara se? Ta till mig? Älska? Och njuta.

Jag letar efter felen. Problemen. Det negativa. Åtminstone det som är negativt för mig. Det som gör att jag i mina egna ögon framstår som mindre bra än jag faktiskt är.

Se saker för vad de är. Se dem som erfarenheter snarare än slutstationer. Förstå njutningen för njutningens egen skull.

Och bara vara. I nuet. Glömma och gå vidare.

Nya filmer - och trötthet

Jag har sett två filmer i kväll. Men eftersom jag är så trött orkar jag inte skriva så mycket om dem. Bara som följer.

Transamerica. Fantastisk film. Rolig framför allt. Felicity Hoffman i huvudrollen var fantastisk. Jag var tveksam till att en kvinna skulle spela rollen. Men hon gjorde det väldigt bra.

Storm. En väldigt annorlunda film. Jag kan inte riktigt bestämma mig om jag tycker att den var bra, men den var väldigt stark i alla fall. Och jag fick många vibbar till "De drabbade" - SVT-serien som sändes för något år sedan. Fast det kanske beror på att huvudrollerna gjordes av Eric Ericson och Eva Röse...

Men som sagt jag är trött i kväll, och har varit hela dagen. Jag känner mig nästan bakis. Ingen huvudvärk dock. Men trött som fan. Och en jäkla dagen-efter-ångest. Jag antar att det är London som spökar...

En film om fotboll

Jag har varit på bio i dag och sett Offside. Offside är en fotbollsfilm som handlar om ett litet lag i division 6. Men det är också, förstås, en film om relationer, främst till alkoholister och fotbollsänkor/barn.

Och filmen suger. Fett.

Jag gillar storyn som sådan, men det är ett dåligt och ogenomtänkt manus. Regin är urdålig och skådespelarna kan mycket bättre än så här.

Jag rekommenderar den således inte alls. De pengarna kan man ha betydligt roligare för.

Den enda behållningen var den söte pojke som satt bredvid mig och som både före och efter filmen tittade en del på mig (vi möttes på toaletten både före och efter), men som under hela filmen var väldigt noga med att ingen av hans kroppsdelar fick röra någon av mina...

Känslan i rösten

Oswald och jag hade en liten diskussion kring Spice Girls och deras musik. Jag hävdade att de har dåliga röster och, menade jag, därför tvivelaktiga att lyssna på. Fast jag fick ge med mig när det gäller deras musik, för den är ibland väldigt medryckande. Och man sjunger gärna med. Oswald hade, inte ovanligt nog, en helt annan uppfattning.

I vilket fall fick det mig att tänka på något som hände för några år sedan. Det gick då en talk show på SVT med Ola Lindholm som programledare. Programmen spelades in på krogen. Jag minns inte vad programmet hette, men man kan ha många synpunkter på det...

I ett av programmen var i alla fall Ola Salo gäst. De pratade bland annat om det faktum att Ola Salo var andrereserv för Peter Jöback i Kristina från Duvemåla. Han hoppade dock bara in en gång, om jag minns rätt. Förste reserv var Christer Nerfond. Salo ombads att i programmet sjunga Jöbacks paradnummer Guldet blev till sand. Han gick med på det, men sa att Jöback gör det bara så mycket bättre.

Och visst, Peter Jöback har en fantastisk röst. Men när Ola Salo sjöng fick jag gåshud. Det var så fantastiskt vackert. Och med så mycket mer känsla än Jöback någonsin förmedlat.

Nu har ju Ola Salo ingen dålig röst på något vis, men han har framför allt den där känslan i sin röst. En känsla som gör att man blir alldeles knäsvag. Och som bland annat är anledningen till att jag älskar The Ark.

Men jag får ge Oswald rätt till viss del. Det handlar ofta mer om känslan än om rösten. Fast där tycker jag faktiskt att Spice Girls inte har mycket att hämta. Någon som har lyssnat på Posh:s soloprojekt...?

Ola Salo och jag har för övrigt haft samma sångpedagog. Inga jämförelser i övrigt...

Husmoderstips, tack

Jag fick tuggummi på min skinnjacka när jag var i London, och fick rådet att lägga in den i frysen. Jag utgår ifrån att den tål det...!?

Eller finns det bättre sätt att få bort det?

Nyspelad musik 15

De tio senast spelade låtarna i min iTunes (random):

1. X-Models - Två av oss
2. The Sounds - Riot
3. David Bowie - Fashion
4. INXS - Never Tear Us Apart
5. One More Time - Den vilda
6. Eskobar - Violence
7. Robbie Williams - Let Love Be Your Energy
8. Eva Dahlgren - Döden
9. Madonna - What It Feels Like For A Girl
10. Östen Warnerbring - Du borde köpa dig en tyrolerhatt

Just nu: Another Level - Freak Me

Sömnbehov

Aronson är otroligt trött i kväll. Det har varit en jobbig helg. Och det har defenitivt varit en jobbig dag. Dessutom blev det inte så mycket sovande i natt. Av olika anledningar.

Ja, Aronson är faktiskt så trött att han går och lägger sig. Nu.

God natt!

Stridstuppar

Jo, just det. När jag stod där i kön kom det plötsligt två poliser med stridspittarna i högsta hugg. Jävlar, vad sexigt...

:-P

Säkerhet en masse

När jag var på brittiska turistbyrån i Stockholm innan jag åkte, sa de att när jag sedan skulle åka tillbaka borde jag vara ute på Heathrow i god tid innan flyget gick. Minst tre timmar, sa de. Jag tyckte det lät konstigt så jag frågade på mitt hotell också. Jo, sa de, 2,5-3 timmar innan bör du vara där. Så då fick jag ju göra det.

När jag kom ut till flygplatsen såg allting sig ganska likt ut. Jag hade redan checkat in via nätet, och lämnade bara in väskan och skulle gå till säkerhetskontrollen. Man går då en trappa upp och svänger sedan till höger och går kanske 20 meter. Men när jag kom upp, var det sådan kö, att jag fick svänga till vänster i stället. Och jag gick och gick och gick. Och gick och gick. Och kön verkade aldrig vilja ta slut. Till slut hamnade jag ute i parkeringshuset. Där slutade kön. Jag ljuger inte om jag säger att kön säkert var en kilometer lång. Rent otroligt.

Tack och lov hamnade jag bredvid en amerikanska som också reste ensam, så vi höll varandra sällskap under köandet. Det gick dock fort ska jag säga, vi rörde oss i stort sett hela tiden. En timme och tjugo minuter tog det från det jag ställde mig ute i parkeringshuset till dess jag var säkerhetskontrollerad och klar. Och de gjorde en riktig kontroll av oss alla. Kände och klämde både här och där.

Och under kötiden tjatade de hela tiden om att man inte fick ta med sig något rinnande ombord, och inget smink heller. Amerikanskan hade ett läppstift som hon inte fick ta med sig ombord. Men eftersom det tydligen var dyrt, ordnade de med så att hon kunde skicka det hem till sig själv.

En erfarenhet, men jag hoppas verkligen att de här terroristhoten minskar. För kul var det inte.

Hangelkvall

Jag vet att jag sa sa sent som i gar att jag inte skulle blogga om mina privata forehavanden just nu, framfor allt inte sex. Men det som hande i gar kan jag ju inte undanhalla er.

Jag har kant mig valdigt sur och tvar de senaste kanske tva veckorna. Som ni kanske har forstatt. Jag har varit grinig, ledsen och sorgsen - och sakert valdigt otrevlig emellanat. Och jag har haft alla taggar utat. Vilket har markts valdigt tydligt har i London. I lordags var det faktiskt ett par olika killar som kom fram till mig och sa att jag borde le. Men det ar svart att le nar man grater inombords.

I gar forandrades allt.

Innan jag skulle ga ut pa kvallen satt jag pa mitt hotellrum och kollade lite pa teve. Det var ett valdigt roligt program och jag skrattade hogt, och mycket. Och jag rordes aven till tarar. Och det var forlosande pa nagot vis, for nar jag sen gick ut glodde jag. Jag var oovervinnerlig. Hela kvallen sen var jag trevlig, rolig, charmig, sexig och bara sa flirtig. Jag kan inte minnas nar jag var sadan senast. Jag agde varlden.

Kanslan sitter i fortfarande till stor del, och jag hoppas den gor sa lange till.

Och jag hanglade med inte mindre an sex olika killar. Jag vet, kalla mig slampa om du vill, och det ar jag kanske. Men fan vad roligt jag hade.

Det var en indonesier, en spanjor, en engelsman, en irlandare, en italienare och en irlandare till. Jag hanglade dock inte med alla samtidigt. Jo, hrrm... som mest var vi nog tre samtidigt... ;-)

Indonesierna var i och for sig redan pa eftermiddagen, och hanglandet var val inte sa mycket med, och den siste irlandaren var bara en ren fyllegrej. Han sag mig... hrrrm... ta farval av sexet och hoppade pa mig efterat och ville ta vid. Jag lat honom hangla upp mig i kanske 20 sekunder, sen sa jag tack och adjo.

Den forste irlandaren ar den som jag helst ville ha, och som ar den ende jag minns namnet pa. Han jobbade i en av barerna jag var pa och vi pratade en del, eftersom det var en lugn kvall. Nar han skulle slappa ut mig (bakvagen, jag var pa toaletten och missade nar de laste dorren) hanglade han upp mig i granden. Och han var sa javla bra. Och snygg. Han sa att han eventuellt skulle komma till G-A-Y senare. Men antingen kom han inte, eller ocksa gick vi forbi varandra...

Fast jag tankte pa honom hela kvallen, under sexet, hela natten, och nu ocksa pa morgonen.

...och som ett bevis pa denna min kvall statar jag nu med tva stora, och da menar jag stora, sugmarken pa halsen. Javla italienare...

Kladval

Hur svart kan det vara att valja klader? Jag menar, i gar hade jag kortarmad skjorta pa mig och gick omkring och smafros hela dagen. I dag har jag langarmad troja, och svettas floder. Och i gar hade jag inget paraply med mig och det borjade naturligtvis att regna. I dag slapade jag med mig det, och det har inte regnat (forutom en liten stund da jag anda satt inne och at lunch...).

I ovrigt ar jag en javla cementrov!

Battre i Sverige

Nar man ar i London inser man hur glad, och stolt, man kan vara over att vi har rokforbud pa krogarna i Sverige. For man blir alldeles tjock i nasan. Och kladerna stinker sa javla illa. Om inte annat marker man det nar man ska gora sig i ordning for kvall tva, och ska ha samma jeans som kvallen innan. Fy fan alltsa. Det blir storvadring nar jag kommer hem!

Ny shopping i London - och sprakforbistring

I gar trodde portieren att jag ar fran England. I dag blev jag genast nedtagen pa jorden igen. En bartender ifragasatte namligen om jag over huvud taget pratar engelska. Men till mitt forsvar vill jag saga att han talade tyst, hade en javla dialekt OCH att jag fick en fraga som jag aldrig fatt forut, och som jag annu mindre vantade mig. Sa har var det:

Efter att ha sprungit omkring hela dagen kande jag for att slinka in pa en bar och fa i mig lite alkohol. Jag hade tankt ta en ol forst, men angrade mig och bestallde ett glas vitt vin i stallet. Det var da fragan kom: jag tror att jag sa va? fem ganger. Jag horde namligen inte vad han sa. Det var stort omojligt. Och han anstrangde inte sig heller direkt for att hoja rosten eller tala tydligare. Det var da, efter femte gangen som han fragade om jag talar engelska. Jo, sa jag, det gor jag. Lite irriterat. Det visade sig sa smaningom, nar han antligen visade med handerna (daligt gjort aven det) att han ville veta om jag ville ha ett stort eller litet glas. Aldrig fatt fragan forr. Konstig fraga, tycker jag.

Men sa var det i alla fall.

I ovrigt kan jag tacka Oswald for att i dag ha upptackt tva nya smultronstallen i London. Han tipsade mig namligen om dessa shoppingstrak:

Forst omradet kring Covent Garden. Jag har faktiskt aldrig tankt pa att man kan ga omkring dar och shoppa. Det finns jattemycket affarer. Vad som ar annu konstigare ar att ingen annan heller verkar ha fattat det: det var jattelite folk - trots att det ar lordag. Och jo, pa Oxford Street var det lika mycket som alltid.

Det andra var Camden Market. Ett myller av stand och forsaljning och allt mojligt. Och manniskor. Krims krams, men ocksa en del fina saker. Bast var Cyberdog...

Italiensk afton

I gar var jag pa en italiensk restaurang. Den var helt okej. Fast personalen verkade lite stressad over att jag at ensam. Som om de aldrig varit med om det tidigare. Det vimlar ju alltid av servitorer och servitriser pa restaurangerna har och man har olika hela tiden, men alla som var framme hos mig verkade som sagt inte helt komfortabla. (jag utfar ifran att det var att jag var ensam, och inte mitt stiliga yttre som gjorde det)

Alla, ska jag saga, utom en. Han verkade cool. Och, tror jag, bog. Det enda med honom var att han forsokte blasa mig pa fem pund. Men nagon annan lyckades se hans misstag(?).

Jag at pizza som var valdigt god. Men let's face it: nu har jag visserligen aldrig varit i Italien, men om vi bortser fran det, sa maste jag saga att endast Sverige italienska pizzor har. =)

Efter middagen bar det ut i natten...

Och nu sitter jag har och kakar frukost. Det ar inte helt jattevarmt i dag, men jag ska ga och shoppa tankte jag, sa det spelar inte sa stor roll hurdant vadret ar.

Och nej, jag saknar inte Sverige, eller Stockholm, alls.

I London

Jaha, sa var man i London da. Resan hit gick bra, inga problem alls faktiskt. Jamte mig satt en svensk tjej som bott utomlands i tio ar - USA och England. Hon brot kraftigt.

Pa andra sidan gangen satt en familj. De mutade sin typ trearige son med godis varje gang han borjade skrika eller gnalla. Ungen sag normal ut nu, men tank vad fet han kommer att vara om nagra ar...

Nar jag skulle checka in pa hotellet, fanns det helt plotsligt inga pengar pa mitt konto, sa Aronson fick vackert fora over lite. Da hade portieren och jag ju pratat en stund. Anda (tack vare?) fragade hon om jag ar engelsman... *stolt*

Ett stilla sommarregn strilar ner fran himlen nu, men har ar varmt och skont. Jag ska snart faktiskt ga till hotellet och vila lite. Sen ska jag simma i hotellets pool, innan det ar dags for kvallens aktiviteter.

Och ja, I-Prob. Jag vet vad som galler... :-)

Full(t) på Arlanda

En öl, och Aronson är... hmm... inte helt nykter. Suck. Det är alldeles för tidigt på dan för det här.

...men helt plötsligt vimlar det av vackra pojkar på Arlanda. Jag tror jag vill jobba här. Det verkar så - sexigt.

=)

Men nu är det snart dags att gå till gaten. Vi hors utan prickar sa smaningom.

Dötid på Arlanda

Min vana trogen var jag ute i god tid. Väldigt god tid. Så nu sitter jag här på Arlanda och försöker slå ihjäl tid. Men jag trodde faktiskt att det skulle vara köer och mycket kontroll. Men icke. Det enda är att jag inte fick ta med min kabinväska in i planet. På grund av min linsvätska. Synd. Jag gillar att kunna glida igenom när man kommer fram.

Och så pep det när jag gick igenom kontrollen. Men en väldigt söt kille skannade mig med en liten spade, så var jag grön igen.

Men vilken jäkla tur att Internet finns. Och denna min kära blogg. Vad skulle jag gjort annars under tiden fram till planet går? Supit skallen i bitar? Hmm. Det kanske jag skulle göra ändå...

Jag gillar att dricka alkohol när jag är på semester. Jag gör det inte så ofta hemma, men när jag kommer iväg känns det som en frihet i friheten.

Synd bara att jag även känner mig som en dålig charterresenär när jag gör det...

Morgonen innan London

Jag är otroligt trött i dag. Men jag får väl skylla mig själv: går man och lägger sig sent och måste gå upp tidigt, så blir det lätt så. Och ändå vaknade jag tidigare än jag behövde...

Och ingen frukost hade jag. Det är okej, tänkte jag. Jag går över till fiket mitt emot. De har jättegoda mackor och öppnar 7. Icke då. De öppnar helt plötsligt 8. Så jag fick ta vad mitt lilla hushåll kunde erbjuda: knäckebröd med honung. Och nej, det var inte så gott.

Nu har jag dock packat klart och väntar i princip bara på att tiden ska gå. För snart reser jag. Till London.

Gårdagen sitter för övrigt i till viss del. Men jag känner mig betydligt gladare i dag.

=)

Glimtar från ett trasigt inre

Plötsligt blev det inte kul längre. Packningen får vänta, resan vill jag knappt veta av. London hägrar - inte. I stället gick luften helt ur mig. Och tankarna började komma. Förstås.

Det känns ensamt. Och jag saknar. Något oerhört.

Jag har tydligen gjort en bloggvän besviken. Och det beklagar jag mycket. En annan verkar jag ha skrämt iväg. Varför förstår jag inte. Eller vill jag inte förstå? Och varför håller jag fast?

Och kärleken hägrar långt borta. Alldeles för långt. Och alldeles ointaglig.

Varför är just kärleken så svår?

Och jag orkar inte hålla modet uppe. Jag faller i stället. Djupt. Jag klarar inte att formulera frågorna. Än mindre problemen. Om det nu är ett problem. Och tankarna maler och maler. Och jag plågar mig själv. Till oigenkännelighet. Men jag fortsätter. Om och om igen. Och igen.

Och ingen ser mig. Och ingen hör mig.

Men jag finns. Alldeles här.

Att resa är att plågas en smula

Jag håller som bäst på att packa inför resan till London i morgon. Och det är svårare än någonsin. Jag har aldrig varit i London vid den här tiden på året. Vad för typ av kläder ska jag ha med mig? Jag menar, det är varmt på dagarna, men enligt sajterna jag varit inne på, lite kyligare på kvällarna. Men min skinnjacka låter väldigt varmt. Å andra sidan gillar jag den.

Och tre par byxor? Det låter vääääldigt mycket. Fast det kan ju bli varnsinnigt varmt med jeans mitt på dagen. Och tänk om det INTE är varmt. Då måste jag ju ha ett ombyte...

Suck. Jag hatar i-landsproblem.

Nåja, jag talade i alla fall med SAS. Och restriktionerna verkar inte vara så hårda längre. Å andra sidan sa de på brittiska resebyrån att jag bör vara ute i god tid när jag ska resa tillbaka. Det kan vara långa köer på Heathrow. Upp emot tre timmar innan bör jag vara där. Kul om det går fort då...

Suck. Jag hatar även u-landsproblem.

Galadriel - det är jag

Jag gjorde ett test och kollade vilken SciFi-karaktär jag är (testet hittade jag hos herr Planström. Och där ser man - Galadriel (från Sagan om Ringen).

Motiveringen lyder:
Possessing a rare combination of wisdom and humility, while serenely dominating your environment you selflessly use your powers to care for others.

Even the smallest person can change the course of the future.

Visst är vi lika...?

=)

Voyeurer

"Mer än var åttonde svensk man och var tjugonde svensk kvinna säger sig ha spionerat på andra som har sex [och blivit upphetsad av det]" visar en ny undersökning från Centrum för våldsprevention vid Karolinska institutet.

Tydligen handlar det inte om att man råkat springa på ett kärlekskrankt par i skogen eller i någon park heller, utan man har aktivt sökt efter människor som har sex.

Kanske bäst att vara mer noggrann med att dra för gardinerna i fortsättningen. Eller också inte...

Ett besök hos doktorn

Jag var hos doktorn i dag - jag skulle ju få svar på proverna som togs i juni.

För det första: jag tycker det är helt okej att han inte känner igen mig, eller ens kommer ihåg mig. Jag har full förståelse för det. Jag skulle inte känt igen honom heller. Men allvarligt talat: kunde han inte läst igenom journalen INNAN han gick ut och hämtade mig. Han missförstod varför jag var där, var tvungen att läsa på mig medan jag satt mitt emot honom etc. Dåligt.

I vilket fall: jag vet nu att jag inte är allergisk mot gluten eller mjölkprodukter. Jag har inte magsår, och alla mina andra prover som togs förra gången är jättebra.

Så, vad är då problemet med magen? Han visste inte. Men jag ska få göra en coloskopi, det vill säga att han ska köra upp en kamera i röven och tittar i tarmarna. Jag har gjort det för några år sedan och det är ingen roligt upplevelse. Själva ingreppet i sig är inte så farligt, det går ganska bra. Problemet är dagen och natten innan när man ska "rensa magen". Jag hatar det, man får gå där med jättesår i häcken och bara skita och skita och skita. Blääääääh!

Sann glädje

JAAAAAAAAAAAAA! Internet är tillbaka. Mitt liv fungerar igen!

Hmm. Jag borde kanske ringa UPC och tacka för snabb service.

...fast nej, då blir de bara högfärdiga.

I'm ba-a-ck!

=D

En stark frustration

Ja, jäklar i min lilla låda. Jag visste inte att jag var så beroende av Internet i allmänhet, och bloggandet i synnerhet som jag faktiskt verkar vara. Gårdagskvällen fullständigt dröp av frustration och abstinens. Det var nästan så att jag klättrade på väggarna. Jag var flera gånger på väg att sticka ut för att surfa på något 7Eleven. Men jag lyckades stilla mig...

Jag hade väl kanske inte så mycket att blogga om egentligen, men just bristen på möjligheten att kommunicera var jäkligt frustrerande. Visst, jag har mobilen, och ringde några kompisar och sms:ade andra. Men ändå. Det tål verkligen att funderas över: är det sunt, eller var det bara för att jag inte hade möjligheten? Å andra sidan är ju datorn, och Internet, alltid igång när jag är hemma. Så något slags beroende har jag helt enkelt utvecklat.

Jag sitter just nu på 7Eleven på Hantverkargatan. Det är trångt och noisy, men ganska trevligt ändå. Det kan ju vara kul att vara ute bland människor för en gångs skull...

En annan fundering det gett mig är om jag kanske ska köpa en laptop trots allt. Det skulle ju underlätta [även i såna här situationer]. Å andra sidan som sagt: klarar jag mig inte utan en dag så kanske jag har allvarliga problem...

Nu ska jag surfa vidare för att kolla om jag kommer att kunna åka till London i morgon (vilket jag utgår ifrån). Sen ska jag växla pengar, köpa tunnelbanekort etc. Och så ska jag till doktorn för att få min "dom" angående min mage. Men eftersom de inte hört av sig, lär det inte vara något akut i alla fall...

Inget nät - inget liv

Jag var och tränade i morse och när jag kom hem tänkte jag sätta mig ner och blogga om just denna dagens träning. Men det gick ju inte, ju. Jag hade förlorat kontakten med nätet, och det var bara en massa blinkande lampor på modemet. Så jag käkade lunch och fixade med annat för att problemet skulle hinna gå över. Men det gjorde det inte, så efter en timme fick jag snällt ringa UPC för att kolla vad problemet kunde vara.

Det visade sig att problemet tydligen var i hela huset, och att de var tvungna att skicka dit en kille för att kolla. Det kan ta upp till åtta arbetsdagar, säger killen från UPC (glatt?). Upp till åtta arbetsdagar! Smaka på den...

Och jag som ska till London mitt under brinnande terroristkrig och behöver kolla upp om mitt flyg är inställt etc.

Så jag ringde min hyresvärd för att kolla om hon kanske kunde speeda upp det hela. Det kunde hon inte, sa hon. Men vad konstigt är att hon hade uppkoppling till nätet. Min hyresvärd och jag bor i samma hus. Fast i olika trappuppgångar, så vi kom fram till att det nog bara var i min trappuppgång det var fel. Typiskt. Men hon ringde också UPC för att sätta lite eld i rumpan på dem. Vi får väl se hur det går. Men det blir ju jäkligt jobbigt det här. Och tänk vad mycket jag kommer att sakna att blogga närhelst jag känner för det... =(

Just nu sitter jag på Jonaz kontor och bloggar. Men annars får jag väl försöka hitta lite internetcaféer och annat för att hålla mig uppdaterad. Och ni som vill få kontakt med mig: använd mobilen - om ni har numret. Annars får vi höras när vi hörs...

Fatta vad beroende man har blivit av Internet. Det är inte klokt!

Kvinna sökes

Varför söker QX en kvinnlig skiv- och filmrecensent? Är de speciella på något vis?

Fallen ängel

Har ni märkt att jag inte sagt ett ord om varken Patrik Sjöberg, Sven Nylander eller någon annan i "knarkskandalen"? Det beror helt enkelt på att jag inte vetat vad jag skulle säga. Jag har nämligen varit tämligen besviken. Inte på Patrik Sjöberg. Honom har jag inga förväntningar på. Jag har aldrig gillat honom, även om jag naturligtvis gladde mig åt hans framgångar (som var färre än jag menar att de borde varit).

Sven Nylander däremot, Mr 4. Han har alltid varit en förebild. Han var duktig och kämpade alltid väl och hade sunda åsikter i dopningfrågan (jag litade på honom när han sa att ha inte använde några dopningsmedel). Dessutom var han jävligt snygg...

Men det här drar ett stort täcke över honom. God natt, Sven. Lycka till med att återskapa det förtroende jag haft för dig...

Misslyckad filmkväll

Efter att ha varit på bio i dag, blev jag sugen på att fortsätta att kolla på film. Så jag gick och hyrde Frukost på Pluto, om Patrick, eller Patricia eller Kitten, som han föredrar att kalla sig, på Irland under 70-talets terrorhandlingar. Jag har för mig att jag läst en recension av den i någon blogg, men jag hittar den inte just nu. Och nej, Oswald, jag sökte på din sida, men där fanns inget...

Anyway, filmen var tämligen seg. Den var rolig i början, men segade ut alldeles för mycket! Jag har läst boken också, men den var bara obetydligt bätte (som jag minns det). Inget att rekommendera således. Såvida man inte gillar filmer om transvestiter. Och Cillian Murphy var perfekt i huvudrollen. Riktigt bra!

Jo, just det. Jag hyrde ju Jarhead också. Men den tittade jag inte ens klart på. Jag gillar ju inte krigsfilmer...

Problematisk Londonresa

Jag pratade som hastigast med en kompis som varit i London över helgen. Hon skulle egentligen rest på torsdagen och kommit hem i går. I stället reste hon i lördags och kommer hem i kväll. Vi hann tyvärr inte prata så länge, och jag behöver få mer information, men som jag förstod henne är det mycket inställda flygningar, och många, många kontroller vid incheckningen. Så det gäller att kolla noga om planet går innan man ska resa. Nu har hon rest med British Airways, och jag ska resa med SAS. Fast jag antar att det är samma problem där.

Shit, jag börjar nästan ångra min resa till London i helgen. Men bara nästan...

Ny glassupplevelse

När jag hade varit på bio gick jag och Jonaz ut och käkade lunch. Därefter kände jag ett stort sug efter glass.

En kompis har rekommenderat mjukglassen på Lejonet & Björnen. Jag visste inte ens att de hade mjukglass. Men jag var ju tvungen att testa. Och den var god. Jättegod. Fast på gränsen till att vara för söt. Men jäkligt god.

=)

Jag gick på bio

...och herr Planström har helt rätt.

Nystädat igen och igen och igen

Vi fick information från hyresvärden om att vaktmästaren skulle sluta, och att det ännu inte var klart med någon ny. Fast nu verkar något vara på gång. I söndags var det nämligen skurat i trapphuset, inte en utan två gånger. Och i går var det nystädat igen.

Jag vet inte om det är anordnat en tävling för hugade spekulanter till jobbet. Eller om någon försöker göra ett gott intryck. Eller kanske den högra handen inte vet vad den vänstra gör. Rent och fint har vi i alla fall.

=)

Musikjournalen

Om du inte lyssnade på det här, kan jag meddela att du inte missade så mycket. Det var samma gamla skåpmat som alltid när det gäller dokumentärer om Madonna: medelmåttig sångare, medelmåttig dansare, medelmåttig låtskrivare, medelmåttig textförfattare. Men tillsammans en f-a-n-t-a-s-t-i-s-k artist. Och hon kom ensam till New York för att bli dansare - och tänk vad det blev av henne. Och samma låtar som alltid spelas, spelades. Och vilken affärskvinna hon är. Och smart. Och jättekänd. Och "alla" har räknat ut henne gång på gång, men hon kommer alltid tillbaka. Och hennes filmer floppar. Och hon har gjort skandaler.

Men hallå! Kom med något nytt någon gång. Annars: lägg ner.

Blå måndag

Jag har haft en sån där riktig blå dag i dag. Har känt mig lite smådeppig och hängig; jag har känt mig ensam och i behov av en kram eller två. Först förstod jag inte varför det kommer just nu, men sen slog det mig: jag är ju faktiskt dagen-efter i dag. Jag var ute i går och drack en öl för mycket. Och då får man (jag) ju en sån här äcklig dagen-efter-ångest. Jag är ju bara inte van att få den på måndagar...

I övrigt är det faktiskt nästan så att jag hoppas att olyckskorparna som kraxar om att hösten är på gång får rätt i morgon. Jag har sån lust att gå på bio...

=)

Utmaning

Jag har så nesligt blivit bloggutmanad av Honken. Så här är min lista:

1. En bok som har förändrat mitt liv
"Alkemisten” av Paulo Coelho.

2. En bok som jag läser mer än en gång
"Glamourpuss” av Christian McLaughlin.

3. En bok som jag skulle vilja ha med till en öde ö
Allt av Bret Easton Ellis.

4. En bok som fick mig att skratta
"En bön för Owen Meany” av John Irving.

5. En bok som fick mig att gråta
Det har inte hänt...

6. En bok som jag önskar hade skrivits
"Så stoppade vi växthuseffekten". Vem som skriver den är mindre viktigt...

7. En bok som inte borde ha skrivits
Alla böcker bör få skrivas. Fast man önskar ju att folk inte läste böcker typ Mein Kampf och Kommunistiska manifestet.

8. En bok jag just nu läser
Senaste boken jag läste var ”Processen” av Franz Kafka. Just nu läser jag senaste numret av Offside...

9. En bok jag tänker läsa
"Lunar Park” av Bret Easton Ellis. Samt de övriga 16 böcker som bara ligger i min bokhylla och väntar på att få bli lästa...

10. Skicka vidare till fem andra bloggare
Tja, det här är ju alltid den svåra biten. Framför allt när man kommer en bit in i utmaningen så att många redan blivit utmanade. Men jag väljer:
I-landsproblematik
Jonaz
Mr Wohoo!
Oswald
Vandrar Vild

Måndag, måndag

Dagen har hittills bestått av försök att sova mer, huvudvärkstabletter, vatten, lite mat och de sista avsnitten av Årgång 3 av Vita Huset.

Så nu är det dags att bege sig ut lite. Jag ska iväg och få lite fotvård. Skööööönt!

Ohöljd reklam

För alla er Madonna-fans där ute (och jag vet att ni är många): i kväll sänder Musikjournalen i P3 en musikspecial om Madonna.

P3 klockan 20.03.

Jag har en bot...

När Kim och jag stod uppe i schlagerbaren på Patricia började de spela Boten Anna. Kimman hade aldrig hört låten förr och ville förstås lyssna. Själv led jag mest. Men döm om min förvåning när alla, och då menar jag alla, utom Kim och jag, började sjunga med i låten och digga satan. Irrrrk.

Senare, sedan Kimman gått hem, var jag nere på det nedre dansgolvet. När de började spela Boten Anna där, bestämde jag mig för att gå upp igen. Döm om min förvåning (igen) när folk bara strömmade ner för att dansa.

Men hallå! Vad är det folk hör i den j-a låten som är så bra?!

På Patricia

Jag har varit på Patricia i kväll, tillsammans med Kim. Det var trevligt, även om det var väldigt lite folk där. Det är tyvärr allt för sällan jag kan gå dit - de flesta måndagarna jobbar jag ju. Så jag lapar i mig allt jag kan när jag väl är där. Tyvärr gick Kimman hem ganska tidigt, så jag fick klara mig själv en stund.

Men Aronson träffade en kille som han följde med hem. Tyvärr funkade det inte, så Aronson sa tack och hej och gick hem igen. Men varför lär jag mig aldrig? Det visste jag ju redan på jollen...

Dagens citat 21

- Jag är med på Slitz topp-100 över Sveriges sexigaste kvinnor
- Vad roligt! Själv är jag med på en nynazisisk dödslista.

(Ur Extra allt av Jerker Dalman, Normal Förlag, 2006)

Himmelsk rädsla

När jag var liten och såg stora tunga regnmoln flyta förbi uppe på himlen, trodde jag alltid att det egentligen inte var molnen som flöt förbi. I stället var det beviset på att jorden snurrar som jag såg. Och jag var alltid rädd för att den en dag skulle sluta snurra.

Fortfarande är det en av mina största rädslor: att jordens dragningskraft en dag ska ta slut, och att vi alla faller rakt ut i intet.

Fortätare

Jäklar vad det går fort att äta ris. Det är, som en gammal klasskompis skulle ha sagt, riktig "lassamat", det vill säga det är bara att lasta in det i munnen och svälja. Det kräver ingen tuggning alls. Och framför allt när man gjort en wok till som inte heller behöver tuggas. Och om man då som jag äter fort i vanliga fall, blir det ju nästan med blixtens hastighet som maten försvinner ner i magen.

Hjälp! Magen svullnade upp!

Tråkiga sporter

Alltså, jag gillar verkligen sport på TV. Jag tittar mycket, framför allt på fotboll, friidrott, skidor och konståkning. Men en av de absolut tråkigaste tv-sporten måste vara maraton. Fy fan vad tråkigt, det händer absolut ingenting! Den får sälla sig till de andra tråksporterna: golf och segling...

Vad konstigt det blev

Alltså, helt plötsligt är det ju inte alls 27 grader varmt, en molnfri himmel och starkt solsken - och djupa svettningar över hela kroppen. I stället är det gråa stora moln, nästan kallt, ingen sol så långt ögat når - och jättesvårt att välja kläder.

Jag tänkte ju gå en promenad nu. Ska jag ha shorts? Eller paraply? Eller både ock...?

Morgonpasset i P3

Jag lyssnar ganska mycket på radio, framför allt P3. Har alltid gjort, framför allt på morgon och dag. Inte så mycket kvällstid. Men när jag ska sova är radion alltid på. Det är skönt att ha lite bakgrundsljud när jag ska somna.

Men det här ska egentligen handla om Morgonpasset, ett program som funnits i många, många år. Och tänk vad programmet har förändrats genom året, allt beroende på vem eller vilka som lett det. Det har varit betoning på nyheter, kändisar, humor, kåserier etc etc.

Mina favoritprogramledare är absolut Sara Kadefors, Annika Lantz och Tomas Tengby. De har faktiskt varit helt outstanding. Vissa programledare har varit något mindre bra, och så har det funnits programledare som varit direkt dåliga. Fast där ska jag inte nämna några namn...

Stundtals har jag faktiskt slutat lyssna på Morgonpasset för att i stället kolla på morgon-TV. Det har varit sådana perioder då programledarna varit... hmm... mindre bra.

En sådan period var i våras då de tre(?) programledarna (framför allt en av dem) gjorde allt för att göra livet surt för Aronson, liksom de två som sände lördag-söndag. Men av en slump lyssnade jag i somras, och de visade sig att de har semestervikarier. Och inte vilka som helst heller, utan Jesper Rönndahl och Melinda Wrede.

Tyvärr sänder Rönndahl och Wrede bara på lördagar och söndagar, men jag rekommenderar dem varmt. De är otroligt roliga, fyndiga och proffsiga. Roligast är Rönndahl, som har en associationsförmåga att man blir helt matt. Och nästan lite avundsjuk.

Minnesvärd television

Inom ramen för ”Minnenas television” har SVT i kväll sänt Melodifestivalen från 1984. Varför de valde just det året vet jag inte, men enligt uppgift ska det vara för att ”det var så bra låtar det året”. Det förstår jag inte alls. Tvärtom tycker jag låtarna framstår som ganska alldagliga och anonyma. Diggi-loo Diggi-ley och Kall som is framstår som giganter jämfört med de andra. Och ja, Kall som is är något av en favorit. Även om jag faktiskt tycker att rätt låt vann.

Men kul har det varit att se programmet. En nostalgitripp utan dess like. Det är så kul att se kläder, koreografi(?), frisyrer, dekor etc. Åttiotalet är ju mitt årtionde, jag älskar det, så det är skitskönt att få se det här.

Men guuu så töntiga alla såg ut. Killen de intervjuade som skulle sitta i jurygruppen 25-30 såg ju ut som minst 45.

Dessutom måste jag säga att Fredrik Belfrage är klart mycket bättre än jag minns honom. Riktigt proffsig, om än tämligen töntig även han; och så hurrade de för vinnarna:

Herrey, Herrey, Herrey!

:-/

Och tänk att Björn Borg höll på att stjäla showen. Det hade jag faktiskt helt glömt...

Kampen går vidare

För er som undrar om Pride verkligen behövs, kan ju ta och fundera över det här. Vi har en lång väg kvar att vandra...

Ofrånkomligt

Har ni märkt vad mörkt det börjar bli om kvällarna? Och att nätterna är betydligt svalare nu?

Det måste betyda att det finns folk som haft rätt: vi går mot höst.

=(

EM-guld 3

Christian Olsson, tresteg.

Nytt i iPoden

Jag har laddat ner en låt med Lisa Miskovsky i dag. Lisa och jag har nämligen en sak gemensam: vi kan inte få Mary ur skallen...

...och när jag ändå var på gång passade jag även på att ladda ner I Don't Feel Like Dancin' med Scissor Sisters (allt för att glädja Oswald...)

Äckligt sprut

Honky-ponken pratar här om sin bacillskräck och saker att äcklas över. Det påminner mig om två saker som hänt mig nyligen:

1. På Pride passerade en mamma med sitt barn mig. Precis när dottern gick förbi mig, nös hon - så jag blev alldeles blöt på hela underarmen.

2. I går gick en man cirka tio meter framför mig. Plötsligt nös han. Han höll för med handen, men man kunde ändå se hur det sprutade ut ett stort moln. Och naturligtvis höll han för med höger hand...

Åhh, jag tycker att sånt är så fruktansvärt äckligt. Jag får rysningar till och med när jag sitter här och skriver om det.

Hej Konsument!

Det har uppstått nya diskussioner kring SSU:s ordförande Anna Sjödin, både hos Isobel och hos Sigge.

Skitkul, tycker jag. Framför allt eftersom Sjödin återigen visar att hon antagligen är den person i toppolitiken som minst passar för sitt uppdrag...

EM-brons 2

Kajsa Bergqvist, höjdhopp.

EM-guld 2

Susanna Kallur, 100 meter häck.

Kvällen är räddad...

Vilken friidrottskväll det kommer att bli. Hör bara på det här:

Jenny Kallur och Susanna Kallur i final på 100 meter häck.

Kajsa Bergqvist och Emma Green i final i höjdhopp.

Mustafa Mohammad i final på 3 000 meter hinder.

Jag ler med hela ansiktet. Och njuter...

Same - same. But different

Jag har precis varit ute och cyklat. Upplägget var precis som tidigare den här veckan: samma runda, motvind dit (vad skönt bla bla bla), ännu mer motvind hem (lär jag mig aldrig), yada yada. Men några saker var annorlunda den här gången:

1. Det blev en något längre resa än normalt. Jag höll nämligen på att köra vilse...

2. Det var jobbigare än tidigare. Dels tror jag det beror på att vinden var starkare, dels för att det är något kvavare i luften i dag.

3. Under hela cykelturen hade jag Europes 'Carrie' i huvudet...

En annorlunda sak med 'Carrie' är att mitt starkaste minne med den inte är med Europe, utan med - Linda Bengtzing. Jag hörde henne sjunga den live för ett år sen ungefär. Och hon gjorde det riktigt bra!

En önskan att stilla bedja om

Killarna börjar bli desperata. Två personer har hittat till min blogg i dag genom att googla på "Johan Wissman" och "bög" respeltive "homo"...

Snygg. De glömde snygg...

The idealistic speechwriter is well-liked by just about everyone. He's known for his excellent writing, sense of humor, and tendency to be clutzy. Although being younger than the rest of the staff, he's often treated as so, much to his dismay.

:: Which West Wing character are you? ::

Nyspelad musik 14

De tio senast spelade låtarna i min iTunes (random):

1. Craig David - Fill Me In
2. Marvin Gaye - Let's Get It On
3. Madonna - Sky Fits Heaven
4. Lenny Kravitz - Without You
5. Lill Lindfors - Alltid nåt som får mej att minnas
6. Depeche Mode - I Feel You
7. Natasha Bedingfield - These Words
8. Boney M - Fever
9. R.E.M. - Daysleeper
10. Snow - Informer

Just nu: Alcazar - Save My Pride

EM-silver 1

Johan Wissman, 200 meter.

Alltså

Så jävla typiskt. Jag vet att jag borde förskräckas över vad som kunnat hända. Och glädjas över att det inte skedde.

Men jag tänker mest på min egen resa. Nästa fredag...

Offside

Att läsa ett fotbollsmagasin (ett bra sådant), som dessutom har som tema världsmästerskapen 2006, samtidigt som man är inne i en period av ständig gråt i halsen. Det är inte lätt, kan jag meddela. Jag hulkar mest hela tiden...

Vad göra?

Suck. Jag har inte en aning om vad jag ska göra i dag. Jag känner mig helt tom i huvudet. Och de få saker jag kommer på känns bara jobbiga, tråkiga eller något annat. Men jag kan ju inte bara sitta framför datorn. Det vill jag inte.

Några förslag på vad man kan göra en solig semesterdag?

Ny lagkapten

Sedan Olof Mellberg oväntat hoppade av som lagkapten för den svenska landslaget i fotboll, har det spekulerats kring vem som skulle få ta över. Nu är det klart: det blev Fredrik Ljungberg. Och ärligt talat vet jag inte vad jag ska tycka om det...

Jag menar: Fredrik Ljungberg är en fantastisk spelare. Oerhört duktig. Och, har jag förstått, åtnjuter respekt hos många andra spelare. Och det är ju en förutsättning. Han verkar ha stor pondus på planen.

Hade någon frågat mig för ett par år sedan hade jag sagt blankt nej. Fredrik var då en diva av stora mått. Men något har hänt. Fredrik har mognat. Rejält.

Nu tar han större ansvar, känns mer avslappnad och gör sitt jobb, och gärna mer därtill. Han springer kopiöst och är alltid på plats där han behövs.

Utsåt sett, alltså gentemot media, är han också bra. Försöker svara på alla frågor, även de dumma, och försöker alltid ha ett leende på läpparna. Helt klart en skillnad från tråk-Henke. Och Mellberg var inte lysande i den funktionen, han heller.

Men: Fredrik har vid ett par tillfällen varid med vid ett par slagsmål inom landslaget. Enligt vissa tidningar tillhör han även en fraktion inom landslaget. Jag vet inte hur mycket sanning det ligger i det sistnämna, men jag hoppas verkligen att det är något som inte stämmer. Eller, att han nu i så fall, tillsammans med de övriga spelarna, kan se förbi det.

Dessutom är Fredrik ofta borta från landskamper, dels på grund av skador (stackaren är väldigt ofta skadad), dels att han av någon anledning, antar jag, inte menar sig behövas. Visst, jag kan förstå att han behöver vila emellanåt, men förhoppningsvis är det slut på skolkandet nu när han är kapten.

I vilket fall så är det inget dåligt val. Jag tror på Fredrik, och han växer säkert med uppgiften, ännu mer, här också.

Min favorit? Det var faktiskt Kim Källström. Visst, något ung fortfarande, och ännu inte ordinarie i landslaget. Men i mina ögon har han en naturlig pondus, både på och utanför planen, som jag inte sett i någon spelare förr.

Bloggeri bloggera

Jag har fått en del synpunkter på min blogg den senaste tiden - och det faktum att jag är ärlig, rak, personlig, privat och intim i mitt bloggande. Nån har tyckt att det är bra, nån att det inte är bra och nån har bara konstaterat utan att lägga någon värdering i det.

Det har naturligtvis fått mig att tänka:

Lämnar jag ut mig själv för mycket? Jag menar, det är väl okej inför helt okända människor, men det är ju fler och fler som vet vem jag är: vänner, arbetskamrater och nu även andra bloggare som jag träffat.

Å andra sidan är det sådan jag är. Jag är en person med oerhört stark integritet. Det finns självklart otroligt mycket som hänt mig de senaste månaderna som inte ens varit i närheten av bloggen. Samtidigt är jag en väldigt rak och ärlig person, som står för den jag är. Och också en person med oerhört starkt behov av att utrycka mig, gärna i ord.

Och vill jag då blogga så blir det förstås en konflikt mellan de två – ärligheten och integriteten. Och blogga vill jag, för det är kul. Och en terapi. Framför allt folks kommentarer kan ge mig aha-upplevelser och tankeställare.

Men fundera ska jag göra. Ska jag fortsätta som förut? Ska jag ändra mitt bloggande? Ska jag sluta blogga?

EM-brons 1

Stefan Holm, höjdhopp.

Dagens citat 20

Våra dagars ungdom älskar lyx. Den uppträder ohövligt, föraktar auktoritet,
har ingen respekt för äldre och pratar när den borde arbeta. De unga reser
sig inte längre upp när äldre personer kommer in i ett rum.
De säger emot sina föräldrar, skryter på bjudningar, lägger benen i kors och
tyranniserar sina lärare.

(Sokrates, 470-399 f Kr)

Matlagning

Fan vad jag hatar att laga mat! Det är så jävla tråkigt! Kan man anställa en personlig kock? Vad kostar sånt?

Jag räknar dagarna...

Lördag, söndag, måndag, tisdag och onsdag. Fem dagar. I fem dagar har jag gråtit nu. Ja, inte hela tiden försås. Inte ens halva tiden. Utan lite grand varje dag (i förmiddags var värst).

Men det är inte klokt, det här. Helt vansinnigt.

Två saker:

Jag gråter inte. Jag menar det, verkligen, JAG gråter inte. Senast jag grät måste ha varit 1993. Och jag är inte ens säker på det...

Men det värsta av allt är väl att jag inte vet varför jag gråter. Det är ingen man, så mycket vet jag. Ingen speciell i alla fall. Snarare ett... ...ett tillstånd. Tror jag. Jag vet vad som utlöste det hela, även om jag inte förstår samband och kopplingar. Och jag vet lite hur känslor och tankar går medan jag gråter. Men egentligen förstår jag inte alls vad det handlar om.

Och det är jävligt enerverande! Och tröttsamt...

Repriserad cykling

Har precis varit ute och cyklat igen. Och det var precis samma som senast; samma runda, fast det gick lite fortare den här gången. Motvind dit (ja, vad skönt, då slipper jag det hem). Ännu starkare motvind hem. Suck.

...men skönt är det. Och roligt. Men jag borde försöka hitta någon annan sträcka att cykla. Nån som har några bra förslag?

En väldigt spontan resa

Oj, oj, oj. Nu har jag bokat en resa till London. Om en vecka, nästa helg, reser jag. Det känns oerhört spontant och lite konstigt. Som sparsam smålänning känns det märkligt att resa till London två gånger samma år. Dessutom har jag varit i New York och planerar en resa till Berlin senare i höst...

Men, men. Nu är det gjort. Och jag hoppas att det blir kul. Och jag tror faktiskt att jag behöver det...

...och ja, när jag känner efter känns det faktiskt riktigt roligt!

=)

Pseudoskandaler

För något år sedan var det tre hockeyspelare som hade sex med en kvinna på ett hotellrum. SKANDAAAL.

Nu är det en besviken friidrottare som super till det (efter att dessutom ha sålt sexleksaker på nätet). SKANDAAAL.

Hockeyspelarna blev avstängda från landslagsspel, utkastade från sina klubbar och spottade på i medierna.

Jag är helt övertygad om att stackars Nordin går samma öde till mötes.

Jag är så jävla trött på folk och deras moraliserande.

Ska jag ordna med begravningen?

Var kommer alla de där små, små, små flugorna ifrån? Och varför väljer de att dö i just min lägenhet?

EM-guld 1

Carolina Klüft, sjukamp.

Kanalslalom

Jag sa det under fotbolls-VM och jag har sagt det tidigare också: För fan SVT, ni måste sluta låta era sportsändningar åka slalom mellan kanalerna. Det är ett jävla påfund! Och en otroligt dålig service.

Jag är helt övertygad om att människor inte mår dåligt över att få se Rapport i tvåan nån gång emellanåt, eller Helgmålsbön i ettan. Eller tvåan. Eller var det nu går...

Varmt och ont i ryggen och långtråkigt

...och varför är det ännu "roligare" att stryka?

Upp och ner, upp och ner

Suck. Varför är det alltid lika roligt att tvätta...?

Därför behövs Pride

Jag har inte gjort någon utvärdering av Pride här i bloggen. Jag har helt enkelt inte orkat. Det var så otroligt fyllt av intryck. Men en sak som generellt sett är bra med Pride är detta:

I dag när jag var inne i city mötte jag en kille som jag kände igen från Pride. Så jag spanade naturligtvis lite extra och försökte flirta lite. Inte för att han var min typ, utan för att han såg söt ut och det är kul att flirta. Han tittade tillbaka, men vände snart bort blicken, innan vi passerade varandra. Han verkade inte vara intresserad, men det är inte det som är poängen. Utan att jag, och kanske även han, faktiskt vågade titta på en kille på stan och visa ett visst intresse. Jag brukar alltid fega ur vid såna tillfällen.

Att jag sedan blev skitnervös är ju en helt annan sak. Men jag vågade i alla fall.

Modekungen

Aronson tillhör, självklart, det modemedvetna innegänget.

Väderspänningar

Ännu en natt när det har varit svårt att sova - det har varit så jäkla varmt. Fast jag vet inte om jag vill att vädret ska bli svalare. Det skulle ju betyda att sommaren är slut, och det vill jag verkligen inte...

Att se bra ut

Jag har glasögon, och jag har kontaktlinser. När jag har vilka beror lite på. På jobbet har jag alltid glasögon, när jag tränar eller går ut på krogen linserna. I övrigt är det olika, beroende vad jag känner för.

Men det är jävla skillnad på dem. Enligt optikern är det samma styrka i linserna som i glasögonen. Ändå ser jag sämre med linserna. Och dessutom: när jag tar av mig linserna och tar på mig glasögonen känns det som att jag fått för starka glasögon och jag ser suddigt en lång stund. Ibland riktigt lång. Tills ögonen vant sig.

Det är så just nu. Och eftersom jag haft linserna precis hela dagen, känns det ännu värre än normalt. Det är jäkligt jobbigt. Och det går knappt att läsa, varken en bok, tidning, undertexter på teve eller på skärmen.

Dessutom gillar mina ögon inte alls mina linser. Ögonen blir torra direkt och det känns obehagligt i ögonen - det är bland annat därför jag aldrig har linserna på jobbet. Där är så oerhört torr luft. Själv gillar jag inte att ha glasögon, utan vill helst ha linserna. Ett litet moment 22...

Sola på cykel

Jag var ute och cyklade tidigare i dag. Och tydligen tar solen fortfarande riktigt bra, för trots att jag bara var ute ett par timmar, har jag en rejäl "cyklistsolbränna". Förutom att jag blivit solbränd i ansiktet, betyder det att jag är brun (röd) på armarna upp till ungefär halva överarmarna. Där är en skarp rand, sedan är jag vit - ända ner till strax över knäna. Där är jag brun igen...

Skitfult.

=)

En skön eftermiddag

Mitt när jag låg där i parken i eftermiddags, lyssnade på musik, läste min bok, petade mig i naveln och bara njöt av mitt liv som semesterfirare, ringde Göteborgskan. Hon berättade att hon var i närheten och ville träffa mig. Så hon kom och vi satt och pratade länge. Jag fick bland annat ur mig det som tryckt mig den senaste tiden, och det känns verkligen riktigt skönt.

Eftersom hon var i mina kvarter för att kolla på en lägenhet följde jag med henne och kollade. Ingen rolig lägenhet alls, tyckte jag. Inget fönster i köket, otroligt trång hall, fult badrum och slitna väggar, golv och tak. Fast en fantastiskt härlig balkong. Vi får väl se om det blir något köp...

Sen gick vi och tog ett glas vin och pratade vidare. En väldigt skön och avkopplande och trevlig eftermiddag och kväll alltså.

Ute och cyklar

Jag har precis varit ute och cyklat. En riktigt låååååång runda. Mycket skönt!

Det var faktiskt första gången för i år. Jag har varit så bekväm av mig och i stället gått på spinning inomhus tidigare. Men nu lär det bli fler gånger, för det var jätteskönt, och kul.

Och ni vet det där att man är ute och joggar och det går så otroligt lätt, och så vänder man och helt plötsligt förstår man att ojdå, här var det visst motvind? Det upplevde inte jag i dag. Tvärtom faktiskt. När jag cyklade i väg var jag jätteglad att jag hade motvind för det skulle ju göra det lättare på vägen hem. Trodde jag. I stället blev det värre när jag vände. Pjuuuh!

Nu funderar jag på att gå ut och lägga mig i en park någonstans. Utan att duscha först. Bara för att ha det skönt - igen.

Bildproblem

Jag har problem med min tv. Jag har sedan några år en bredbilds-tv och den har alltid fungerat väldigt bra. Men sedan ett par veckor gör den inte det. Bilden ser hoptryckt ut, ungefär som om jag tittade i 16:9-format. Det kan den ju göra ibland på grund av sändning etc. men nu gör den det hela tiden. Och jag kan inte göra något åt det! Jag har försökt med alla möjliga och omöjliga knappar. Men inget hjälper. Jag kan heller inte påminna mig om att jag gjort något för att det skulle bli så här, utan en dag var det bara så.

Någon som har något tips?

Kattis-Sommar

Jag har lyssnat på Sommar med Kattis Ahlström i dag. Jag gillar henne. Skarpt. Hon är skärpt, rolig och proffsig. Men framför allt verkar hon vara en god människa. Och hur ofta får man chansen att säga så?

EM är igångsparkat

Jag har precis sett invigningen av Friidrotts-VM. Tack och lov sände SVT bara ett sammandrag - såna där tillställningar brukar bli tämligen långdragna och tråkiga.

Tre reflektioner:

Christian Olsson: han talar riktigt bra engelska.

Carola: hade jag haft hennes ben hade jag verkligen inte haft kortkortkort i teve...

Ronan Keating: varför är han med i alla såna här sammanhang? Vad har han att ge? Och varför sjunger han alltid Life is a Rollercoaster, som var en hit typ 1995?

Men oj, det var ju idrott också. Jodå, i morgon så.

Och förresten är Jonathan Edwards en fullblodsprogramledare!

Ur askan i elden

I dag börjar Friidrotts-EM i Göteborg. Eller, rättare sagt: tävlingarna börjar i morgon, men invigningen är i kväll. Och vi kör igång direkt: klockan 10 i morgon bitti är det dags för Carolina Klüft att börja tävla.

Visst låter det skönt? Nu när Pride är slut, kan jag avvakta några dagar till att ta itu med mitt liv. I stället kan jag ägna mina dagar åt teve-tittande...

...men kul ska det bli!

Behövs QX?

Sent omsider har jag upptäckt Åsiktstorpedens blogginlägg om tidningen QX och dess existensberättigande. Läs både inlägg och kommentarer och begrunda.

Här skrev jag en text om min egen syn på QX, men tog bort den innan jag publicerade inlägget. Det blev nämligen otroligt dåligt. Fast jag har sparat det, så det är möjligt att jag återkommer i frågan. Men: ska QX fortsätta existera måste man höja nivån på sina skribenter. För den är stundtals rent bedrövlig.

Åsiktstorpeden har för övrigt en mycket bra blogg i sin helhet.

Jeanstvättvång

Jag hade ett par nästan helt nya jeans på mig i går. De är mörkt, mörkt blå, nästan svarta. Eller, de var. Numera är de sandfärgade. Eller ska jag säga grusfärgade. Jäklar, vad dammiga. Så nu får jag tvätta dem. Fast jag ju inte vill...

:-/

De talar till oss

Jag är inte lika bra som Oswald på att klippa och klistra, men när jag skulle svara herr Planström här blev ordverifieringen cexsy.

Undrar om det var mig eller herr P de menade...

Gårdagen i ett nötskal

Paraden i går var till stora delar antagligen den bästa jag sett. Det var tydligen rekord i antalet deltagare - både vad gäller folk i paraden och folk vid sidan av. Och det var verkligen en härlig stämning! Jag hade bestämt mig för att inte gå i år, utan stod i stället vid Hornsgatspuckeln - där stämningen brukar vara som högst. Fantastiskt!

Sen blev det Parken där jag var lite neggo i början, men det blev ju bättre. Och det var sjukt mycket folk där. Fast artisterna kunde jag bara ha och mista. Mest gillade jag Andreas Lundstedt och Queer (ett band som sjunger Queen-covers).

Efter parken gick vi faktiskt till nån fest i nån Tantogård. Totalt fel. Det kändes som en skoldans eller ungdomsdisco. Och så en massa transor som uppträdde mimandes till diverse hittar - en masse.

Och sen blev det ju , som sagt, sängen...

Ännu ingen prins

I natt scorade Aronson. Och jag tror att det var vad han verkligen behövde. Även om det inte blev någon Askungesaga...

Och för första gången nånsin tog jag hem en kille till mig för sex. Jag har alltid annars sett till att hamna hemma hos dem, det har känts lättare så. Och det är det nog också. Inget ont om killen som var med mig här: han var jättesöt och bra på alla sätt. Men jag ägnade hela natten (jag kunde inte sova så mycket) åt att fundera över tre saker: hur ska jag snabbt få honom härifrån, Andra killar samt vad ska jag blogga...

I övrigt började min kväll inte alls bra. Jag hade fortfarande kvar ångesten och gråten från tidigare på dagen. Och har haft hela natten och morgonen också. Men det gjorde i alla fall att jag större delen av kvällen var sur, tvär och hade alla taggar utåt. Och det märktes säkert. Jag vet att jag träffade en kompis som jag nog nästan var otrevlig mot. Och rolig var jag definitivt inte. Det blev dock bättre framåt kvällen. Bland annat då jag träffade Jonaz. Och så nattens erövring då...

Vådan av Lust

I dag har jag gråtit. Det var första gången på säkert tio år.

Fast jag vet inte om det hjälpte...

Lust

Jag har inte det minsta lust med något tåg i dag. Och inte heller med Pride. Jag har inte lust med någonting egentligen.

Jo, det har jag. Lust har jag. Lust till mänsklig kontakt och närhet. Känna hud emot min. Läppar mot mina. Kuk i hand. Kuk mot kuk. Kuk i mu... ja, ni förstår. Utforska kropp. Drunkna i ögon. Lidelsefull älskog. Samtala. Somna i starka armar. Vakna med dålig andedräkt för ny kärleksakt. Och igen. Och igen.

Hmm. Det verkar bli Pride ändå...

:-/

Fredag på Pride

I går träffade jag Honken och hans M i Pride Park. Så nu har jag väl träffat de flesta bloggarna. Det var kul. Men vi måste verkligen sluta bli så fulla när vi träffas, Honken!

I övrigt var parken en besvikelse i går. Jag har faktiskt aldrig varit på Pride på fredagar förr, utan har då alltid varit upptagen. Men var man inte där i går så missade man absolut ingenting. Dåliga artister! Och så jävla jobbigt med de här killarna utklädda till kvinnor som mimar till låtar. Framför allt för att det ofta är så fruktansvärt amatörsmässigt gjort. Men också för de inte verkar kunna komma på något eget, något nytt.

Men Kikki och Roosarna var väl okej. Även om det mer blev en konsert än dans. Och hennes typiska dansbandslåtar gillar jag inte alls...

Och så träffade jag Mian Lodalen i ölkön. Hon verkade inte alls uppskatta att jag berömde hennes smulklubbsbok, utan gick bara därifrån.

Vad som var bra med gårdagen var att det fanns tid att prata med folk. Eller skrika, kanske jag ska säga. Volymen på musiken var rejält uppskruvad.

Och efter att ha blivit itvingad all den där ölen, mår jag i dag skitdåligt. Huvudet spränger och ångesten kryper på: sa jag? Varför sa jag? Varför gjorde jag? Varför gjorde jag inte?

...och jo, i dag är mina frågor fullt berättigade.

:-/

Märklig kväll

Nej, det finns faktiskt inget att säga.

Små problem blir überstora

Jag hade bestämt mig för vad jag skulle ha på mig på Pride i kväll. Eftersom det känns som en "mellankväll", var kläderna inte så viktiga: den rosa/lila/blå/vit-randiga skjortan och jeans. Och så mina glasögon i stället för linserna.

Men när det var dags att klä på sig tvekade jag. Skjortan är ju långärmad, då det blir nog väldigt varmt. Ärmarna är ju så smala också att det inte går att rulla upp dem. Och kanske ska jag ha mina vita byxor i stället? Och linser?

Men nej, vita byorna gick fetbort. Jag tycker att det är snyggt, men jag känner mig inte riktigt klädd i dem. Jag vill ha antingen jeans eller kostym.

Och skjortan dumpade jag också. Till förmån för en annan, kortärmad. Så nu förutsätter jag att det blir lika varmt i kväll som i går kväll.

Och jo, det blir nog glasögonen. Trots att det är solglasögonsväder. Jag har aldrig dem när jag går ut, så det kan vara dags att testa. Kanske jag scorar lättare...

Fat chance.

Och ska jag ta med mig en kavaj? Eller tröja? Eller klarar jag mig ändå?

Tänk vad en liten Pride kan ställa till det...

Skumt

Jaha, där ser man. Vilken tur att Aronson var en snäll pojke och gick hem och nannade kudden i stället. För jag utgår ifrån att det är Patricia de pratar om. Och varför säger de inte det i så fall?

Undrar vilka som drabbades. Korta män? som inte nådde över skummets topp. Eller kåta män? som doppade sina näsor för djupt i skumhögarna på jakt efter en påle att hålla fast vid när vågorna blev för höga.

...jag skulle antagligen platsat in i båda kategorierna.

;-)

Bitter? Jag?

...och så läser man herr Planström och inser hur mycket man missat: att man börjar bli gammal och passé, och att det finns klara nackdelar med att komma ut sent i livet (nåja: 24) och då vara så blyg att det tar ytterligare ett tag innan man ens får ett någorlunda okej sexliv.

...och då är man som sagt så gammal att man börjar bli off the market.

En sak i taget

Jag var och tränade i morse. När jag kom dit hade jag inte med mig min vattenflaska, så jag fick köpa lite dricka där. Samtidigt som jag visade fram flaskan jag skulle köpa i receptionen, slängde jag fram mitt SATS-kort för registrering. Men det var för mycket för kill-stackaren i kassan. TVÅ saker på en gång. Nä, han var tydligen en riktigt Man; han verkade inte klara mer än en sak i taget. Han blev helförvirrad och allt tog två gånger så lång tid som om jag gett honom en sak i taget. Men det gick. Till slut...

Träningen gick förresten inte så bra i dag. Jag kände mig svag och framför allt okoncentrerad. Jag tänkte en del på Pride, och mycket på Johan, och så lite på mitt liv i övrigt. För mycket alkohol och för lite sömn - och alldeles för dåligt samvete, kanske?

Fröken Ur Sång

Hur kunde jag glömma? Hur kunde jag? Faaaaan! Den är ju en av mina absoluta favvoschlagersånger. Och Titti Sjöblom är sååå bra, och har verkligen inte fått den credit hon förtjänar.

Titti var ju absolut en av höjdpunkterna i går! Och hennes koreografi med...

Ticke ticke tack!

PS. Har man stått bredvid Oswald en hel schlagerkväll, och inte visste det innan, vet man (läs: Aronson) numera vad en äkta schlagerbög är. Han kunde varenda ord, varenda ton, varenda rörelse och varenda allt. ;-)

Växeln, hallå

Jag glömde ju Janne "Lucas" Persson. Som ju nästan var det största på gårdagens schlagerafton.

Förlåt, ska aldrig upprepas. Hrrrm...

Gamla vänner

Under några år medan jag pluggade var jag kompis med Johan. Vi umgicks ganska intensivt, och var framför allt ute väldigt mycket i Malmös gayvärld. Johan var till viss del antagligen den bäste vän jag haft. Tyvärr gled vi ifrån varandra, åtminstone tyckte jag det, och i samband med att jag flyttade till Stockholm bröts kontaken. På mitt "initiativ". Jag tror, och är ganska säker på, att han kände sig sviken.

I vilket fall har vi inte haft kontakt sedan dess, det enda är att jag på omvägar fått höra att han gift sig. I går såg jag honom på Pride. Han har numera man och barn. Och jag måste tillstå att det stack till i hjärtat. Av saknad. Men jag vågade faktiskt inte gå fram till honom. Jag var alldeles för rädd för hur han skulle reagera. Och kanske även att det bara skulle bli fel, och att min bild av honom skulle grusas.

Kanske lika bra, men det hade varit kul att prata med honom.

Kännetecken

På tunnelbanan hem i kväll stod en riktigt snygg kille framför mig. Och jag vågade flirta med honom*. Och det gjorde jag eftersom han hade ett likadant blått band runt handleden som jag har. Tänk om vi alltid kudne ha någon symbol på oss, så att man kunde se vilka man skulle våga flirta med...



*Rättare sagt: jag skulle ha vågat flirta med honom om han bara visat något som helst intresse för mig. Han tittade inte på mig en enda gång...

Schlagerpride

Så kan då Prides andra dag prickas av på listan. Faktiskt den bästa dagen - schlagerkvällen.

Och visst är det kul med alla artister som kommer. Och det är en jäkla stämning. Roligast i dag var Elysion, Magnus Carlsson, Lapponia från 1977 (kommer inte ihåg vad sångerskan heter) och Lasse Berghagen(!). Hmm. Hoppas jag inte glömt någon nu...

Jo, Kikki förstås. Även om jag inte gillar det bidrag hon hade i år.

Och så blev det sedvanlig bloggträff. Förutom Kim och Åsiktstorpeden, som jag träffade i går, träffade jag i dag Oswald och I-landsproblematik. Dessutom en kille till som jag tyvärr aldrig förstod vilken blogg han representerade (han sa det, men jag är ju en ärthjärna. Men det var ingen jag kände till sedan tidigare). Dessutom var Oswalds syster med. Lillasyster var hon.

Jag har tidigare varit sugen på att gå på schlagerfesten på Börsen i kväll, men jag orkade helt enkelt inte. Så jag tog sällskap med Kimman till Slussen och sen åkte jag hem. Säkert skönt i morgon. Då måste jag försöka träna lite, och shoppa och lite annat...

Svåra bokstäver

Är det bara jag som ibland har problem med att se vad det står i ordverifieringen? Bokstäverna står ju så jäkla tätt, så det ibland är helt omöjligt. Fast tack och lov brukar man ju få en andra chans. Och då är det faktiskt lättare att se Det är nästan som om de tycker lite synd om en och verkligen vill att man ska få släppa iväg sin, i sitt eget tycke, intelligenta eller roliga kommentar...

Oförklarlig rädsla

Precis över gatan från mitt hus sett ligger en jourbutik. Perfekt nära alltså. Men jag går sällan dit. Jag går hellre till kiosken 50 meter bort, eller till någon större mataffär som ligger ännu längre bort. Mannen som jobbar där, och som alltid, alltid, alltid är där skrämmer mig nämligen. Fatta, jag är en vuxen man, men blir skrämd av en ensam man som driver en butik.

Och det värsta är att jag inte vet vad det är som skrämmer mig. Han är aldrig annat än trevlig. Han mumlar och bryter i språket vilket gör att det ibland kan vara svårt att höra vad han säger. Men det är ju inte direkt nån källa till rädsla. Han är tjock och har stor mustasch. Men inte heller det är särskilt skrämmande. Egentligen. Men nånting är det som gör att jag hellre blir blöt när det regnar än springer rakt över till honom...

Ett av livets små mysterier...