Säkerhet en masse

När jag var på brittiska turistbyrån i Stockholm innan jag åkte, sa de att när jag sedan skulle åka tillbaka borde jag vara ute på Heathrow i god tid innan flyget gick. Minst tre timmar, sa de. Jag tyckte det lät konstigt så jag frågade på mitt hotell också. Jo, sa de, 2,5-3 timmar innan bör du vara där. Så då fick jag ju göra det.

När jag kom ut till flygplatsen såg allting sig ganska likt ut. Jag hade redan checkat in via nätet, och lämnade bara in väskan och skulle gå till säkerhetskontrollen. Man går då en trappa upp och svänger sedan till höger och går kanske 20 meter. Men när jag kom upp, var det sådan kö, att jag fick svänga till vänster i stället. Och jag gick och gick och gick. Och gick och gick. Och kön verkade aldrig vilja ta slut. Till slut hamnade jag ute i parkeringshuset. Där slutade kön. Jag ljuger inte om jag säger att kön säkert var en kilometer lång. Rent otroligt.

Tack och lov hamnade jag bredvid en amerikanska som också reste ensam, så vi höll varandra sällskap under köandet. Det gick dock fort ska jag säga, vi rörde oss i stort sett hela tiden. En timme och tjugo minuter tog det från det jag ställde mig ute i parkeringshuset till dess jag var säkerhetskontrollerad och klar. Och de gjorde en riktig kontroll av oss alla. Kände och klämde både här och där.

Och under kötiden tjatade de hela tiden om att man inte fick ta med sig något rinnande ombord, och inget smink heller. Amerikanskan hade ett läppstift som hon inte fick ta med sig ombord. Men eftersom det tydligen var dyrt, ordnade de med så att hon kunde skicka det hem till sig själv.

En erfarenhet, men jag hoppas verkligen att de här terroristhoten minskar. För kul var det inte.