22 augusti 2006

För min egen skull

Varför kan jag inte bara ta saker för vad de är? Varför måste jag komplicera? Problematisera?

Varför kan jag inte bara se? Ta till mig? Älska? Och njuta.

Jag letar efter felen. Problemen. Det negativa. Åtminstone det som är negativt för mig. Det som gör att jag i mina egna ögon framstår som mindre bra än jag faktiskt är.

Se saker för vad de är. Se dem som erfarenheter snarare än slutstationer. Förstå njutningen för njutningens egen skull.

Och bara vara. I nuet. Glömma och gå vidare.

7 kommentarer:

Blogger Aronson sa...

He he. Du ligger väl inte alltför långt från sanningen vad gäller vari mina problem ligger, Micke...

...och Bateman var länge min idol. Åtminstone fram till 11 september 2001. Eller, rättare sagt, till jag fick upp ögonen för vem Bin Ladin var. Då förstod jag nämligen också vilket monster Bateman är (jag hade tidigare sett honom som ett offer).

ons aug. 23, 09:21:00 fm  
Blogger Oswald sa...

Oj. Diskussionen i talkbacken var verkligen en helt annan än i bloggen...

Jag tror fortfarande Bateman ÄR ett offer!
Jag tror fortfarande alla morden bara finns inne i hans sjuka hjärna.

Läs Luna Park och få ännu en helt ny bild av den gode Bateman. Första gången han återvänder i en Bret Easton Elis-roman sedan American Pshycho.

Den där Bateman/Bin Laden-grejen måste du förklara mera! Spännande. Greppar inte parallellen alls.

ons aug. 23, 09:28:00 fm  
Blogger Aronson sa...

Jag läser Lunar Park just nu, Oswald, men har inte hunnit så långt än.

Vad gäller Bateman vs. Bin Ladin återkommer jag med eget bloggande om det - det blev för mycket (och intressant) för att gömmas undan under kommentarerna...

ons aug. 23, 09:38:00 fm  
Blogger Oswald sa...

Nice!
Jag sparar också mitt 9/11-bloggande lite.
Det är ju snart 'jubileum'...

ons aug. 23, 10:55:00 fm  
Anonymous Anonym sa...

Från kärlekskamikaze till 9-11...

Jag är *verkligen* ingen att komma med råd (kommit på att jag nog är relationsbuddist - mer om detta i en blogg nära dig senare...), men jag upprepar frasen som en god vän gav som råd i en emotionell vågdal:

All olycka börjar med en jämörelse

ons aug. 23, 12:28:00 em  
Blogger Aronson sa...

Jonaz: hur menar du då? (angående jämförelse alltså...)

ons aug. 23, 12:31:00 em  
Anonymous Anonym sa...

"Jag letar efter felen. Problemen. Det negativa."

Det är väl en form av jämförelse, om inte med andra personer så kanske med en egen idealbild, en checklista, en jagad piedestal...

För mig har den enkla frasen "All olycka börjar med en jämförelse" fått större betydelse än jag nånsin trodde när jag först hörde den.

På samma sätt som Byron Katies "Is that really true?" och "Who would you be without that thought?"

ons aug. 23, 01:09:00 em  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida