För min egen skull

Varför kan jag inte bara ta saker för vad de är? Varför måste jag komplicera? Problematisera?

Varför kan jag inte bara se? Ta till mig? Älska? Och njuta.

Jag letar efter felen. Problemen. Det negativa. Åtminstone det som är negativt för mig. Det som gör att jag i mina egna ögon framstår som mindre bra än jag faktiskt är.

Se saker för vad de är. Se dem som erfarenheter snarare än slutstationer. Förstå njutningen för njutningens egen skull.

Och bara vara. I nuet. Glömma och gå vidare.