Fredag på Pride

I går träffade jag Honken och hans M i Pride Park. Så nu har jag väl träffat de flesta bloggarna. Det var kul. Men vi måste verkligen sluta bli så fulla när vi träffas, Honken!

I övrigt var parken en besvikelse i går. Jag har faktiskt aldrig varit på Pride på fredagar förr, utan har då alltid varit upptagen. Men var man inte där i går så missade man absolut ingenting. Dåliga artister! Och så jävla jobbigt med de här killarna utklädda till kvinnor som mimar till låtar. Framför allt för att det ofta är så fruktansvärt amatörsmässigt gjort. Men också för de inte verkar kunna komma på något eget, något nytt.

Men Kikki och Roosarna var väl okej. Även om det mer blev en konsert än dans. Och hennes typiska dansbandslåtar gillar jag inte alls...

Och så träffade jag Mian Lodalen i ölkön. Hon verkade inte alls uppskatta att jag berömde hennes smulklubbsbok, utan gick bara därifrån.

Vad som var bra med gårdagen var att det fanns tid att prata med folk. Eller skrika, kanske jag ska säga. Volymen på musiken var rejält uppskruvad.

Och efter att ha blivit itvingad all den där ölen, mår jag i dag skitdåligt. Huvudet spränger och ångesten kryper på: sa jag? Varför sa jag? Varför gjorde jag? Varför gjorde jag inte?

...och jo, i dag är mina frågor fullt berättigade.

:-/