Bloggeri bloggera
Jag har fått en del synpunkter på min blogg den senaste tiden - och det faktum att jag är ärlig, rak, personlig, privat och intim i mitt bloggande. Nån har tyckt att det är bra, nån att det inte är bra och nån har bara konstaterat utan att lägga någon värdering i det.
Det har naturligtvis fått mig att tänka:
Lämnar jag ut mig själv för mycket? Jag menar, det är väl okej inför helt okända människor, men det är ju fler och fler som vet vem jag är: vänner, arbetskamrater och nu även andra bloggare som jag träffat.
Och vill jag då blogga så blir det förstås en konflikt mellan de två – ärligheten och integriteten. Och blogga vill jag, för det är kul. Och en terapi. Framför allt folks kommentarer kan ge mig aha-upplevelser och tankeställare.
Men fundera ska jag göra. Ska jag fortsätta som förut? Ska jag ändra mitt bloggande? Ska jag sluta blogga?
13 kommentarer:
Tycker du ska sluta tänka och fortsätta blogga.
Bara du mår bra själv så lär du kunna avgöra vad du vill att vem-som-helst ska kunna läsa och veta om dig - och vad du inte vill.
Sluta verkar ju väldigt dumt. Vad ska vi andra läsa då?
Åh, jag vet nog vad du läser, Oswald... ;-)
Men tack, det var snällt sagt. Särskilt som jag tolkade dig som en som var nästan neutral, men något frågande inför mina inlägg om du-vet-vad...
Som sagt; bara DU kan bestämma vad du vill skriva om här.
Vi andra kan bara bestämma om vi vill läsa det eller inte.
Sedan skulle jag ju kanske inte själv skriva om...tja...du-vet-vad.
Men det är ju mitt 'problem'. =)
Du skall naturligtvis fortsätta blogga! Om någon tycker att din ärlighet är ett problem får de väl sluta läsa din blogg; det är väl inte svårare än så!
Om du tycker att bloggandet börjar bli grå vardag får du utveckla skrivandet. Ställa dig frågor, vad vill du med bloggen, vem skriver du för... etc
Bara man själv vet var man vill dra gränsen så är det bra. Vi vill ju inte ha ännu en modeblogg ;)
Sluta inte skriva, fortsätt skriva precis som förr, kanske bara lite mindre sport och mer känslor om jag får välja *ler*
Jag tror du vet vad jag tycker. Men ändå: du kan aldrig bli FÖR personlig om man ser det helt ur läsarsynpunkt. Det är bara du som kan avgöra. Men visst, det är ett slags positionerande också. Jag utelämnar som du vet själv en hel del big events i mitt liv enkom för att jag inte vill att de som berörs ska läsa om det här. Men det handlar ju om mig, inte om dem.
För min del får du gärna fortsätta precis som nu. Men om det känns minsta, tja, integritetskränkande tycker jag du ska låta bli att publicera det. Och det där med att sluta, det låter lättare än vad det är kan jag meddela...
Fortsätt som förut. Gillar ju din blogg som den är. :-)
Håller med de flesta här, fortsätt såsom du gör. Du är intressant och uppar ofta, vilket jag gillar.
go on, du skriver bra på ett rakt sätt och det gillar jag skarpt!
Vad tycker dina kolleger då? Man skulle väl kunna säga att jag är i samma bransch som du, och om jag hade bloggat på det sätt du gör hade det med all säkerhet uppfattats som ett suspekt inslag även i min rent yrkesmässiga profil. (Och med tanke på vad jag nyss nämnde är det heller inte någon svårighet för mig som utomstående att räkna ut var du arbetar någonstans, och därmed vidgas den krets som kan få detta intryck. Det krävs nämligen inte särskilt mycket information för att räkna ut det hela, i detta fall räckte det med hänvisningen till herr avdelningschefen DB:s särskilda yttrande i den utredning som han var sakkunnig i - alltså inte expert som du skrev.)
Därmed inte alls sagt att jag tycker att din blogg inte är bra eller intressant, tvärtom. Men jag skulle aldrig själv exponera mig på det sätt som du gör. För egen del skulle jag knappast klara av att hålla mig inom de gränser som krävs för att hålla min identitet dold för andra läsare än dem jag själv väljer att träda fram för. Därför bloggar jag heller inte. (Det är klart att det finns fler skäl, men detta är det grundläggande för att jag inte ens har försökt.)
sluta grubbla på det där, fortsätt som du alltid gjort. det kan vara lite hämmande att veta att vissa människor läser om ens känslor och tankar men samtidigt är det ju varken din eller min förlust att vi är öppen egentligen, själv tycker jag att det är rätt befriande....
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida