Minnesvärd television

Inom ramen för ”Minnenas television” har SVT i kväll sänt Melodifestivalen från 1984. Varför de valde just det året vet jag inte, men enligt uppgift ska det vara för att ”det var så bra låtar det året”. Det förstår jag inte alls. Tvärtom tycker jag låtarna framstår som ganska alldagliga och anonyma. Diggi-loo Diggi-ley och Kall som is framstår som giganter jämfört med de andra. Och ja, Kall som is är något av en favorit. Även om jag faktiskt tycker att rätt låt vann.

Men kul har det varit att se programmet. En nostalgitripp utan dess like. Det är så kul att se kläder, koreografi(?), frisyrer, dekor etc. Åttiotalet är ju mitt årtionde, jag älskar det, så det är skitskönt att få se det här.

Men guuu så töntiga alla såg ut. Killen de intervjuade som skulle sitta i jurygruppen 25-30 såg ju ut som minst 45.

Dessutom måste jag säga att Fredrik Belfrage är klart mycket bättre än jag minns honom. Riktigt proffsig, om än tämligen töntig även han; och så hurrade de för vinnarna:

Herrey, Herrey, Herrey!

:-/

Och tänk att Björn Borg höll på att stjäla showen. Det hade jag faktiskt helt glömt...