Carrie och jag

Nu har jag sett 30 avsnitt av Sex and the City. Och jag älskar det. Efter typ 12 avsnitt kände jag att jag ville ta det lite lugnt med tittandet, att det höll på att bli för mycket. Men eftersom jag inte haft så mycket annat att göra de här dagarna, har jag fortsatt att titta. Och nu vill jag bara ha mer och mer och mer.

Och det är en väldigt blandad kompott. Inget avsnitt har varit dåligt, men vissa är bättre än andra. Och bäst hittills är Hubbell. Det var nära att jag fick en tår i ögat där. Jag kände så väl igen mig i Carrie - den komplicerade varelsen som har så svårt att få en kille att stanna. Eftersom killarna ju hellre vill ha de enkla människorna, de som antagligen inte har så höga krav. Och så stor integritet.

Och därför är vi här nu också: ensamma och trånande...