Inget nät - inget liv

Jag var och tränade i morse och när jag kom hem tänkte jag sätta mig ner och blogga om just denna dagens träning. Men det gick ju inte, ju. Jag hade förlorat kontakten med nätet, och det var bara en massa blinkande lampor på modemet. Så jag käkade lunch och fixade med annat för att problemet skulle hinna gå över. Men det gjorde det inte, så efter en timme fick jag snällt ringa UPC för att kolla vad problemet kunde vara.

Det visade sig att problemet tydligen var i hela huset, och att de var tvungna att skicka dit en kille för att kolla. Det kan ta upp till åtta arbetsdagar, säger killen från UPC (glatt?). Upp till åtta arbetsdagar! Smaka på den...

Och jag som ska till London mitt under brinnande terroristkrig och behöver kolla upp om mitt flyg är inställt etc.

Så jag ringde min hyresvärd för att kolla om hon kanske kunde speeda upp det hela. Det kunde hon inte, sa hon. Men vad konstigt är att hon hade uppkoppling till nätet. Min hyresvärd och jag bor i samma hus. Fast i olika trappuppgångar, så vi kom fram till att det nog bara var i min trappuppgång det var fel. Typiskt. Men hon ringde också UPC för att sätta lite eld i rumpan på dem. Vi får väl se hur det går. Men det blir ju jäkligt jobbigt det här. Och tänk vad mycket jag kommer att sakna att blogga närhelst jag känner för det... =(

Just nu sitter jag på Jonaz kontor och bloggar. Men annars får jag väl försöka hitta lite internetcaféer och annat för att hålla mig uppdaterad. Och ni som vill få kontakt med mig: använd mobilen - om ni har numret. Annars får vi höras när vi hörs...

Fatta vad beroende man har blivit av Internet. Det är inte klokt!