08 augusti 2006

Därför behövs Pride

Jag har inte gjort någon utvärdering av Pride här i bloggen. Jag har helt enkelt inte orkat. Det var så otroligt fyllt av intryck. Men en sak som generellt sett är bra med Pride är detta:

I dag när jag var inne i city mötte jag en kille som jag kände igen från Pride. Så jag spanade naturligtvis lite extra och försökte flirta lite. Inte för att han var min typ, utan för att han såg söt ut och det är kul att flirta. Han tittade tillbaka, men vände snart bort blicken, innan vi passerade varandra. Han verkade inte vara intresserad, men det är inte det som är poängen. Utan att jag, och kanske även han, faktiskt vågade titta på en kille på stan och visa ett visst intresse. Jag brukar alltid fega ur vid såna tillfällen.

Att jag sedan blev skitnervös är ju en helt annan sak. Men jag vågade i alla fall.

4 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Hände nästan mig också häromdagen. "Blondinen från toakön" i parken, han som skulle hem och "sova"... (Missade att haka på där, men han var full som en alika - han också...) han kom cyklandes i full karriär när jag var på väg till kontoret.

Spände ögonen i honom, på ett ytterst förförisk sätt... , men han hade kunnat cykla över mig utan att märka nåt kändes det som...

Ahhh Pride-tider.... ringmärkningstider... ;-)

tis aug. 08, 02:33:00 em  
Blogger Aronson sa...

Jag håller med Jonaz, jag gillar den där ringmärkningen...

Tack, Micke. Fånigt egentligen att man inte skulle våga en sån sak. Vet egentligen inte vad det är man är rädd för. Egentligen...

tis aug. 08, 04:33:00 em  
Anonymous Anonym sa...

It spells "rejection".

*ouch*

It hurts.
Less.
Each.
Time.

And still...

ons aug. 09, 12:50:00 fm  
Blogger Aronson sa...

Fast är det så, Jonaz? Ja, det är det kanske. Fast jag brukar känna en rädsla för att han ska känna igen mig i en mörk gränd någon kväll och knacka mig...

ons aug. 09, 07:52:00 fm  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida