Gott nytt år 2007

Oväntat problem

Nyårsafton och jag ska snart iväg på festligheter. Och jag har inte en aning om vad jag ska ha på mig!

Paniiiiiiiiiiiiiik!

Året går mot sitt slut

Jag har funderat mycket på om jag ska göra ett bokslut över 2006 här i bloggen, en lista, en årskrönika eller vad ni vill. Men jag har kommit fram till att jag inte gör det. Det blir för jobbigt. Och dessutom har jag haft jättesvårt att avgränsa mig. Jag menar Bästa filmen? Bästa politiska händelse? Sämsta citat? Bästa värsta? Vad ska jag ta med på listan? Svårt.

Dessutom: den starkaste motivationen till att göra nån slags lista har varit att jag vill göra upp med en kille som läser min blogg och som har sårat mig rejält i år. Men varför skulle jag göra det? Han kommer ändå inte förstå att det är han. Och gör han det kommer han antagligen inte bry sig ändå. Och inte kommer det att hjälpa heller.

Så jag nöjer mig med att säga så här: 2006 har haft sina toppar, sina klart lysande stunder; bland annat mina resor till New York, London, London igen och Berlin. För att inte tala om Mannen jag mötte, men som inte är för mig - ett starkt och ljust minne, även om det samtidigt smärtar. Men rent generellt har 2006 inte varit något av mina bästa år. Snarare tvärtom...

Nyårspromenad

Jag har varit ute på en riktig långpromenad. Jäkligt skönt! Fast när jag gick ut regnade det. Men det är ju som den gamla klyschan säger: det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder. Så Aronson byltade på sig ordentligt med helt regnställ och allt.

Efter ett par timmar blev jag hungrig och gick in och fikade (macka och Ramlösa) på 7Eleven(?). Där berättade en man att man nu kunde se hela filmen där Saddam Hussein avrättades på Internet. Men jävla fan alltså. Finns det ingen respekt för livets helighet längre?

Nyspelad musik 27

De tio senast spelade låtarna i min iTunes (random):

1. Madonna - American Pie
2. Nanne Grönvall - Men
3. Martika - Toy Soldiers
4. Spin Doctors - Two Princes
5. Marc Anthony - You Sang to Me
6. Frankie Goes To Hollywood - The Power of Love
7. Magnus Uggla - Ska vi gå hem till dig
8. Håkan Hellström - Den fulaste flickan i världen
9. Cornelis Vreeswijk - Sommarkort (En stund på jorden)
10. Lars Winnerbäck - I Stockholm

Just nu: Nelly Furtado - Maneater

Xanadu

Jag har beslutat mig för att inte lägga ut några fler filmer från You Tube direkt i bloggen. Det tar sån jäkla tid att ladda ner sidan då. I stället ska jag länka till dem. Blir inte det också lite roligare för läsaren...?

Första filmen jag länkar till är den här. Tennis och jag pratade gamla ESC-låtar i går och när jag kollade runt på You Tube hittade jag den. Visst är den fantastisk?!

Jag älskade Olivia Newton-John när jag var liten, jag köpte några av hennes skivor och hade planscher på väggarna. Någonstans har hon faktiskt varit den enda idol jag någonsin haft. I alla fall om man ska utgå ifrån idolbilder. Men jag har inte hört av henne på hur många år som helst, och var tvungen att kolla upp henne lite (webbplats). Hon är tydligen still going strong - både musik och filmer. Och kan man se att hon närmar sig de 60? Inte. Tänk vad lite operationer kan göra...

Aronson anropar Sigge

Sigge på Aftonbladet har lagt ut en enkät om bloggande 2006. Och nu har turen kommit till mig att svara på frågorna...

1. Hur länge har du bloggat?
Jag började den 26 december 2005.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut, en månad innan du själv började blogga?
En månad innan jag började blogga hade jag i princip noll kunskap om bloggare. Jag läste aldrig någon blogg och hörde inte så mycket om dem. Fast jag trodde att det mest var politik man bloggade om...

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Jag är lite osäker, men jag tror att den blogg jag fastnade för först var Brasved i Göteborg.

4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
De känns lite naiva, fast jag kan inte avgöra om de ligger långt ifrån mina inlägg i dag...

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet, som läsare?
Jag bloggar mer eller mindre regelbundet på ca. 35 bloggar. Oj, vad mycket det låter. Har jag inget liv?

6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?
Jag läser nog bara ett par tre som är renodlade ämnesbloggar. Resten är lite mer blandade...

7. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.
Oj, det här kommer han att gilla: Läget just nu ! (Oswald)

8. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
Jag kan tyvärr inte svara på det. Ingen verkar direkt vara lik mig...

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
De verkar tycka att det är roligt. Jag försöker alltid att avidentifiera dem...

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Det vet jag inte, men det tror jag. Jag har i vart fall inte hört något annat.

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Det går i vågor: jag har varit oerhört privat i vissa inlägg, men det brukar då vända så att jag blir väldigt icke-privat ett tag och bara bloggar om tv-program, filmer, sport och så vidare...
Från början hade jag tänkt vara helt anonym i mitt bloggande, men det spred sig och nu vet alldeles för många vem jag är. Framför allt är det många på mitt jobb som läser min blogg. Och det är ganska hämmande. Tyvärr.

12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
Även om man ibland säkert inte kan tro det när man läser min blogg, månar jag väldigt mycket om den personligaa integriteten, min och andras. Jag berättar därför aldrig hemligheter som andra anförtrott mig. Jag berättar aldrig detaljer om mitt sexliv, eller andra oerhört privata saker. Jag spekulerar inte, det är så oerhört kränkande för den som blir utsatt.

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
Väldigt stor, skulle jag tro. Men så är det väl med alla som visar sig offentligt på ett eller annat vis!? Jag har funderat på att sluta blogga och börja med dagbok i stället. Men det lockar inte alls...

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Till viss del, men långtifrån helheten. Jag vet att det finns de som tror att de känner mig ganska bra genom min blogg. De har fel.

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? I sådana fall: Var de som du trodde att de skulle vara, eller blev du förvånad?
Jag har träffat några stycken IRL. De flesta var nog ungefär som jag väntat mig.

16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Det beror på vad man menar med "skadligt", men visst: blir man för personlig och privat är det säkert inte alltid bra.

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta?
Ja, som jag kommer ihåg nu har det hänt en gång. Kommentaren var raderad, men eftersom jag får alla kommentarer även som e-post kunde jag läsa den ändå. Jag skrev till personen och bad om en förklaring. Saken är nu utagerad.

18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Jag har vid två tillfällen raderat ett inlägg jag skrivit. En gång kände jag att jag blev för privat. Den andra gången kände jag att jag inte riktigt kunde stå för det jag skrivit (jag kommenterade någon politisk händelse). I övrigt kan jag inte minnas att jag ångrat något.

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Det tar mycket tid, jag tänker i bloggtermer mest hela tiden känns det som. Nu har jag även fått för mig att jag ska komma upp i ett visst antal bloggar per dag (medel, enligt Nyligens.se:s beräkningar). Det blir lite stressigt... Man måste dessutom vara ganska hårdhudad. Det finns nämligen risk för många elaka eller märkliga eller onyanserade kommentarer.

20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? I sådana fall: Tror du att ditt bloggande har förändrats då?
Jag har funderat många gånger på att sluta blogga, men har ändå alltid fortsatt. Det känns otroligt att jag skulle hålla på om två år. Men man vet ju aldrig..
Och skulle jag fortsätta blogga hoppas jag verkligen att jag utvecklas. Hur vet jag dock inte...

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Jag tror att vissa bloggare har en inverkan. Det märker man ju framför allt på att de traditionella medierna mer och mer citerar olika bloggare.

22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Jag har fått ur mig sådant jag gått och burit på. I mitt mest privata blogginlägg skrev jag om min relation till min mamma. Jag fick väldigt många reaktioner på det, vilket kändes otroligt skönt. Samtidigt kändes det som att en sten lyfts från mitt bröst - att äntligen få det ur mig. Jag har dessutom fått kontakt med människor som jag annars antagligen inte skulle fått kontakt med. Slutligen tror jag att jag fått en klarare syn på mig själv, dels genom att skriva ner känslor och annat, dels genom de kommentarer jag fått. Jo, jag har fått lite blodad tand för att fortsätta skriva...

23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Jag har vidgat mina vyer, lärt känna människor - och många olika slags människor.

24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten
Nej, det får folk avgöra själva.

Saddam Hussein död

Saddam Hussein avrättades i morse (svensk tid).

Men det var ju bra. Då kan väl åtminstone George W Bush sova gott om nätterna...

Fast inget sex

I dag var det en kille som kallade mig "hunk" i duschen(!) på gymmet.

Nils sjunger

En av mina absoluta favoritlåtar från Eurovision Song Contest är L'oiseau et l'enfant med Marie Myriam. Här i en... hmmm... annan tolkning. Men han är nog en riktig schlagerräv - och exhibisionist - för han har lagt ut många egna tolkningar av ESC-låtar på You Tube...

Så ock på jorden, tack

Jag såg Så som i himmelen på SVT i kväll. Jag var lite tveksam till om jag skulle titta, eftersom den var en så oerhört stark upplevelse för mig när jag såg den på bio, och jag var rädd att förtrollningen var bruten och jag bara skulle bli besviken.

Det blev jag inte.

Fy fan vilken fantastisk film! Jag blir helt salig. Ja, jag vet att manuset emellanåt är lite ihåligt, att klyschorna staplas på varandra och säkert en massa annat också. Men skit i det. Det är känslan. Känslan! Det är känslan som betyder något. Det är det filmen vill förmedla. Och det är det som filmen förmedlar.

Jag är som en känslomässig jojo genom hela filmen. Jag gråter med Gabriella, Tjocke korven och och Erik och Florence. Jag skrattar med Tore, Gabriella, Lena och Arne. Lider med dem, känner för dem. Vill trösta Inger. Vill slå Stig. Vill allra helst döda Conny. Känslorna bara far runt. Och det är ju det Kay Pollak vill. Och det är ju det som är Livet.

Tror jag...

Ost vs cheese

Jag fick en fråga om ostkaka är samma sak som cheesecake. Nej, det är det inte. Här kan man läsa mer om ostkakan. Och här bredvid finns en bild...

=)

En liten man med ett stort ego. Och lackskor...

I somras sände TV4 en serie om Agatha Christies Miss Marple. Mycket bra serie, trots felval av huvudrollsinnehavare. Nu har turen kommit till Christies andra stora hjälte: den belgiske detektiven med den vackra(?) mustaschen: Hercule Poirot.

Och för oss Christie-älskare är det förstås julafton!

Första avsnittet sändes i onsdags, men eftersom jag inte var hemma då, spelade jag in det och har precis sett det nu. Och första avsnittet var förstås väldigt bra. Huvudrollen spelas av David Suchet och bättre innehavare av rollen hade man nog inte kunnat hitta. Han är perfekt.

Och det är lite intressant: avsnitten sänds i ordning såsom böckerna kom ut (utgår jag ifrån). Sedermera kommer Poriot nämligen att få en vän: kapten Hastings. Och jag har många gånger läst och hört folk spekulera i om det är så att det finns mer mellan de båda än bara vänskap. Och Poirot i Suchets gestaltning är ganska fjollig och således lite "bögig". Ska bli kul att se fortsättningen...

Småländsk delikatess

Till dessert serverar Aronson i kväll ostkaka. Frödinge Ostkaka. Jag brukar försöka äta det en gång vid jul; det är ju så gott, så juligt - och så småländskt. I år har jag nästan glömt bort det, men nu blir det som sagt i kväll. Varm ostkaka med lite sylt på är mumsimumsmums.

:-P

Populära i Sverige 2006

DN berättar att ICA-kuriren låtit Sifo fråga svenska folket vilken levande person de beundrat mest under året. Vann gjorde

Statsminister Fredrik Reinfeldt och EU-kommissionär Margot Wallström!

Överraskande? Ja, verkligen. Jag trodde inte Reinfeldt var såå populär, särskilt inte EFTER valet. Och inte Wallström heller, för den delen.

Listorna i sin helhet:

Kvinnor
1. Margot Wallström
2. Drottning Silvia
3. Kronprinsessan Victoria
4. Carolina Klüft
5. Maud Olofsson
6. Liza Marklund
6. Kajsa Bergqvist
8. Maria Wetterstrand
9. Antonia Ax:son Johnson
10. Annika Sörenstam

Män
1. Fredrik Reinfeldt
2. Ingvar Kamprad
3. Kung Carl XVI Gustaf
4. Göran Persson
5. Mikael Persbrandt
6. Robert Gustafsson
6. Henrik Larsson
8. Fredrik Ljungberg
8. Jan Guillou
10. Carl Bildt

En gemensam nämnare för samtliga (utom möjligen Antonia Ax:son Johnson) är att de varit väldigt exponerade i media. Kan det ha med något att göra?

För, vad beundras Margot Wallström för? Vad har hon gjort som göra att folket gillar henne bäst? Eller Mikael Persbrandt? För sina dåliga filmer eller? Och Henke? Vad har han gjort? Är han populär för att han fått ett vik. i Manchester?

Det skulle vara oerhört intressant att få en djupare analys av varför folk röstat som de gjort.

Stark film

Jag har varit på bio i eftermiddag och sett Pedro Almodóvars Att återvända. Och den var bra. Stark och rolig på samma gång. Fast inte någon av hans bästa filmer. Jag tycker han börjar bli lite main stream nu. Nej, han är inte där än, men det går mer och mer åt det hållet känner jag. Den här filmen kändes mer som en thriller än ett relationsdrama. Vilket i och för sig ju inte är fel.

Och Penélope Cruz är ju bara så fantastiskt bra. Helt otroligt. Man blir helt tagen av henne. Inte en stund tvivlar man på vad hon vill eller inte vill. Hon bara gör och är på något vis. Jag har inte sett någon av hennes amerikanska filmer, men jag har förstått att hon är bättre i de spanska. Så jag håller mig nog till dem...

Tårar för fotboll

För en vecka sedan sände SVT en OS-krönika, och Aronsons tårar flödade. Men jag kan säga att det var ingenting, INGENTING, mot det niagarafall ögonen fick uppleva i dag. SVT har nämligen precis sänt en krönika över Fotbolls-VM i Tyskland. Och jag älskar fotboll. Och jag älskar fotbollskrönikor. Och Italien blev världsmästare för andra gången i år. Och Zidane gjorde bort sig. Och Zlatan var en skugga av sitt forna jag. Och Ljungbergs mål i 89:e minuten. Och Lagerbäcks märkliga förklaringar. Och Ronaldo var fet. Och Tyskland var fantastiskt. Och Cannavaros fantastiska spel. Och Australiens överraskande roliga spel. Och... Och...

Faktiskt inte den bästa krönika jag sett, men jäklar, alltså. Vilka mål! Vilket spel! Vilka minnen! Vilka besvikelser!

Och vilka tårar...!

11 september 2001 - igen

Jag har nu äntligen sett United 93 (jag trodde att jag sett den tidigare, men då var det tydligen Flight 93 jag såg). Och det är oerhört intressant att jämföra de två filmerna. För även om de har olika infallsvinklar har de i stort sett samma händelseförlopp. Vilket torde tyda på att man ganska precist lyckats fastställa vad som faktiskt hände i det det planet - planet som störtade innan det nått sitt mål och som innehöll många, många hjältar.

De båda filmerna har som sagt olika sätt att berätta historien. Flight 93 var mer känslosam, mycket gråt och tandagnisslan, barn som förlorar sina föräldrar, föräldrar som förlorar sina barn. I United 93 valde man att mer fokusera på vad man faktiskt visste från flygkontroller, militären och så vidare. Och den kändes också mer genomarbetad och påkostad. Och mindre tårdrypande.

Även om man vet hur det kommer att sluta så bygger båda filmerna ändå upp en spänning. Framför allt United 93 tycker jag. Jag satt till och med och hoppades att de skulle lyckas räta upp planet och klara sig från att krascha...

Filmen berättade också att det var först sedan det fjärde planet störtat som presidenten gav militären tillstånd att använda våld mot kapade plan. Militärledningen berättade det dock inte för piloterna - i rädsla för att dessa då skulle börja skjuta ner okapade plan. Bra utbildning de måste ha...

(Inom parentes kan jag säga att hade de haft Christer Fuglesang som pilot hade de inte behövt vara rädda för något sådant. Han är Sveriges egen hjälte och han klarar det mesta.)

Sammanfattningsvis är United 93 spännande och trovärdig. Fast något rörig, man förstod inte alltid vilka de olika personerna var och vilken auktoritet eller befogenhet de hade.

Som på räls. Not.

Åh, jag har hittat en ny leksak. Ett spel som är omöjligt att slita sig från, nämligen På Spåret. Det bygger, förstås, på tv-programmet. Och är ett rejält test i kunskap. Och jäkligt frustrerande...

Men framför allt väääldigt roligt.

=)

Tommy Sandlin

Ishockeytränare, en av Sveriges största.

1944-2006.

Mika hos Jools

Jag hittar inte den officiella videon till Grace Kelly. Men en sån fantastisk låt gör sig ju minst lika bra live...

Ont. Det gör ont.

En vårdare fick båda sina testiklar krossade av en 71-årig patient som sparkade honom, skriver expressen.se.

Fy fan vad ont det måste ha gjort. Och vad rädd han måste blivit.

En stilla fråga om sömn

Men det var då självaste f-n. Ska jag aldrig mer kunna sova en enda natt rakt igenom? Utan att vakna en, två eller många gånger? För att slippa gå som en zombie på dagarna på grund av alldeles för lite sömn?!

Jag bara frågar...

Dagens citat 29

Den viktigaste frågan nu, hur arbetar vi tillsammans för att uppnå viktiga mål? Ett sådant mål är att skapa demokrati i Tyskland.

(USA:s president George W. Bush)

Människans övermod

Jag har precis varit och sett Babel. Jag och en massa pensionärer. Och en skitsnygg kille som satt precis bakom mig - med sin fula flickvän...

Filmen var alldeles, alldeles för lång. Men ganska bra. Den högg tag i mig, men bara stundtals. Det mesta kändes faktiskt som en transportsträcka. Men det totala omdömet blir nog "bra". Men absolut inte så fantastisk som alla recensenter vill göra den till...

Fast jag gillar den skarpa kritik mot USA som jag tolkar att den är...

=)

Tre vanliga från Take That

PopNonStop i P3 har en programpunkt som heter 3 från 1. Där presenterar de tre låtar från en artist, producent, händelse eller vad det nu kan vara.

Dagens tema: Take That. Och som gammalt Take Thatfan blir jag lika besviken varje gång. De spelade nämligen Relight My Fire, Back For Good och Patience. Jättebra låtar, absolut. Men varför? Varför är det alltid, alltid samma låtar som ska spelas? Varför kan ni inte överraska oss lite?

Patience kan jag förstå: den är ny. Men de andra? Det är ju alltid de som spelas när man ska presentera Take That. Vad hände med Pray, Babe, Everything Changes? Eller min favorit: Could It Be Magic...?!

Fast bäst ändå: Take That är tillbaka. Nästan - Robbie Williams saknas fortfarande.

Moderat avhopp

Ingegerd Troedsson har meddelat att hon inte förnyat sitt medlemskap hos Moderaterna. Inget jag bryr mig om egentligen, hon gör ju naturligtvis som hon vill, men det måste vara ett otroligt avbräck för Moderaterna. Jag menar hon har tillhört den absoluta toppen i partiet och var till och med påtänkt som ny partiledare efter Carl Bildt.

En bekännelsens konsert

Jag har precis sett Madonna: The Confession Tour. Och jag är för trött för att säga något djupare om den. Men den var fantastisk! Otroligt bra. Och antagligen den konsert jag allra helst skulle ha velat gå på i år. Nej, inte "antagligen", utan det är så...

I morgon är en annan dag

I kväll har SVT avslöjat jokrarna inför Melodifestivalen 2007. Det gjorde man i ett program som handlade om uttagningen och förberedelserna inför festivalen. Och det var ju redan känt vilka det skulle bli, det hade man sett till att läcka ut redan tidigare. Det blev Irma Schultz Keller & Uno Svenningsson, Sebastian, Magnus Uggla och The Ark. I vilka städer de ska sjunga är dock inte avslöjat än.

Och visst var väl Marie Lindberg underbar? Jag menar, hon kommer inte att ha en suck av en chans men hon var otroligt charmig, och bara sååå amatörmässig. Och så fräsch. Jätteroligt! Sen fick man se stenproffset Regina Lund komma inhjulandes på presskonferensen. Och man blev bara så trött...

Och allt börjar den 3 februari. I Jönköping...

Sven Lindberg

1918-juldagen 2006.

Den vackraste filmen

Fem timmar film låter mycket. Väldigt mycket. Och det är det också. För visst tappade jag koncentrationen under några sekunder då och då. Men Fanny och Alexander är så fantastisk så jag tycker jag hängde med riktigt bra filmen igenom. För det händer ju saker hela tiden: det är spännande, roligt, sorgligt, frustrerande och så vidare, och så vidare. Filmen är så otroligt fantastisk. Och så vacker!

Jag är egentligen inte så förtjust i Ingmar Bergman och hans filmer. Men den här är ett klart lysande undantag.

Vanlighetens ironi

Roligast i gårdagens Böglobbyn: reportaget om de "vanliga" bögarna Pontus och Lars. Åååh, jag ÄLSKAR ironi!

Problemet med de andra två reportagen var, vilket jag återkommer till gång på gång när det gäller Böglobbyn, att de var alldeles för snuttifierade.

Mitt huvud sprängs!

För mycket rödvin, gärna i kombination med lite mousserande vin, är förödande, helt förödande, mot hälsan. Visst hade jag kul i går, väldigt roligt faktiskt. Men oj, oj, oj vilken huvudvärk jag har i dag. Får det verkligen vara så? Jag menar, borde det inte finnas en lag mot att ha sån här huvudvärk?

En jäkla tur att jag köpte godis och ostbågar på vägen hem i går. Så nu ska jag bädda ner mig i soffan och kolla Böglobbyn från i går. Och kanske hinner jag även med Madonnas Confessions tour innan det är dags för dagens höjdpunkt: fem timmar med Fanny och Alexander...

=)

Ett tips

Annandagen, tisdag, klockan 12.55 i SVT 2: Fanny och Alexander i FEM timmar (fulllängdsfilmen alltså). Kan det bli så mycket bättre?!

Juldagens kväll

Jag har varit på kalkonmiddag i kväll. Den var kanon. Jag är inte så van vid kalkonmiddag vid jul, det känns väldigt inte svenskt. Men så var det. Vi var typ 10 stycken med en massa vin. Så jag känner mig därefter just nu. (det vill säga glad, lycklig och jäkligt inte nykter.)

Efter middagen åkte jag vidare till Connection. Det var så där. Inte så mycket folk som jag trodde, och inget vidare roligt folk heller. Förutom Kimman då förstås...

Under min korta sejour i Gamla stan, på vägen till Connection och på vägen därifrån, fick jag syn på inte minsre än två, TVÅ, råttor. Jävlar vad äckligt!

Den först... enda? ligan

Aftonbladet listar de 50 bästa spelarna i Premier League. Förutom omöjligheten att jämföra spelare från olika tider skulle det vara jäkligt intressant att få veta hur de gått till väga. Den äldste rankade spelare är nämligen - 46 år. 46! Vad hände med alla andra? George Best? Bobby Charlton? Jag menar NÅGON från 50-tal, 60-tal, 70-tal eller 80-tal måste det väl finnas?

Eller, aha, man har förstås bara gått på tiden från det ligasystemet ändrades i England (säsongen 92/93 var det, tror jag). Och vari ligger skillnaden? Eller ska jag säga: varför begränsa sig där? Varför börjar intresset först i och med säsongen 92/93?

Antingen är det bara barn som arbetar på Aftonbladet. Eller så är de helt enkelt jävligt lata.

Om lycka

Jag lyssnar just nu på Christer i P3. Där har man i dag pratat med en "lyckoforskare", nämligen filosofen Bengt Brülde. Han skriver just nu en bok som ska heta, om jag förstod det rätt, Lycka och lidande.

Brülde berättade att forskningen menade att man inte blir lycklig av pengar, skönhet och lata dagar på stranden. Åtminstone inte i längden. Nej, det som gör oss lyckliga är långvariga och meningsfulla relationer, ett aktivt liv samt ett arbete. Den lycka vi känner av att ligga på stranden i Spanien, av att ha köpt en dvd, dator, en ny klänning eller av en ny frisyr är liksom lyckan vi känner av droger kortvarig - och snabbt övergående.

Nej, ska man vara riktigt lycklig ska man, enligt Brülde, bo i ett land som Sverige, arbeta, ha långvariga realtioner (både romantiska och vänskapliga) samt ha en aktiv fritid. Vad man gör med den där fritiden är inte lika viktig; träna, gå på kurser eller något annat. Däremot blir man inte lycklig av att titta på tv, det anses vara passivt. Det är dessutom visat att man blir lyckligare av att ha ett tråkigt jobb än att inte ha något jobb alls.

Men, invänder vän av ordning, de allra flesta av oss menar ju (tror?) att vi blir lyckligare av pengar på banken, ett liv fyllt av strandpromenader och vackert utseende. Fel, menar som sagt Brülde. Den bilden kommer från reklamvärlden och har ingenting med verkligheten att göra. Att ligga på stranden ger en lyckokänsla - i två tre dagar. Men sen då? Och pengar? Tja, köpa saker ger också en lyckokänsla - i några dagar. Men sen då? Och skönhet är övergående, och vad mer?

Oerhört intressant!

Mer munherpes

Jo, en sak till när det gäller min herpes: mitt självförtroende sjunker alltid i botten när jag får det och jag vill helst inte vistas bland folk. Antagligen eftersom jag ju blir så äcklad av det, och utgår ifrån att alla andra också blir det. Och det är ju ingen idé att gå ut för att ragga - det är ju ändå ingen som vill ha en i det tillståndet...

Herpes simplex

Varför är det så tabubelagt att tala om munherpes? För det är det. Väl? Ändå har 80 procent av befolkningen just munherpes, för 25 procent av dem bryter det ut med jämna mellanrum. Ofta som små blåsor på läpparna och runt munnen. Så det syns. Ordentligt.

Ändå vill vi inte prata om det. Och gör vi det säger vi inte "herpes", utan "munblåsor" eller "förkylningsblåsor". Men jag har en tjejkompis som är helt öppen med det, som högt och tydligt pratar om sin herpes. Och det har gjort att även jag vågat vara mer öppen med det.

För jo, jag har det också. Det bryter oftast ut i samband med att jag har en förkylning på gång. Men jag har även märkt av det när jag varit stressad, framför allt i jobbet. Oftast sitter det i ett par-tre dagar. Och sedan får man dras med ett sår i några dagar till. Och när det väl är på gång att läkas, brukar jag få ett utbrott till. Så typ två veckor i rad är normalt för mig.

Men trots att jag börjat "acceptera" det, tycker jag fortfarande att det är äckligt. Både hos mig själv och hos andra. Jag mår fysikt illa av att behöva se på blåsorna. Det känns smutsigt. Men varför? Det förstår jag inte.

Och det finns olika myter om hur det smittar. Men jag googlade på det och läste att det visserligen smittar lätt, men också framför allt när det brutit ut. Och under den tiden bör man inte kyssa någon, eller ha oralsex (där man själv använder munnen). Tydligen bör man inte heller dela bestick, mat eller läppsalva med någon som har utbruten herpes...

Förtydligande

Hmm. Jag vill bara säga att jag gillar Ingvar Oldsberg. I På spåret är han jäkligt bra. Men jag gillade honom inte i rollen som julvärd...

Verkligen rätt värd?

Usch, ibland är jag så jäkla konservativ. Ingvar Oldsberg har tydligen fått mycket beröm för sin insats som julvärd i SVT i går. Men jag vet inte, jag. Jag menar, han är ju ingen Arne Weise direkt. Det var lite mycket tävlingar och interaktivitet, skämt och glam. Är det verkligen så vi vill ha tv på julafton?

Nu vet jag inte om jag behövde eller ville tröstas av en gubbe på tv, men hade jag velat det så hade nog inte Ingvar Oldsberg varit rätt person...

Rapport från en julaftonskväll

Jag har precis sett Sällskapsresan II - Snowroller på SVT. Jag hade för mig att den inte var så rolig, men jag skrattade faktiskt gott vid ett par tillfällen. Annars gillar jag Sällskapsresan och SOS Segelsällskapsresan bättre.

Innan filmen var jag ute och tog en kort promenad. Det var jäkligt skönt att komma ut lite. Jag har haft värmeljus tända hela kvällen så lägenheten är varmare än en halvvarm bastu. Ha ha.

Det var inte alls mycket folk ute, vilket kanske inte är så konstigt. Däremot var det ganska kraftig trafik på E4 - kraftigare än vad den var i förmiddags...

Innan promenaden såg jag ju förstås Karl-Bertil Jonssons julafton - den enda tv-tradition jag inte gärna missar.

...och, ja just det, jag åt ju lite till. Också...

Överätit

Farao vad mycket för mycket jag har ätit i dag. Det har varit köttbullar, prinskorv, Janssons, skinka, rödbetssallad, vörtbröd, ost, pepparkakor, julgröt och godis. Mycket godis. Och så nästan en hel flaska Julmust...

Jag känner mig stor som ett hus och fet som en gris. =(

Ska ge mig ut på en kort promenad nu.

Julhälsning eller misshandel?

Julens ädla dryck

Alltså, hur kan Julmust vara så fucking jävla fantastiskt otroligt gott? Och hur kommer det sig att det bara passar till julmat? Eller åtminstone fet mat!?

Allra bäst är Apotekarnes julmust.

=)

Nyspelad musik - julspecial

De tio senast spelade låtarna i min iTunes (random):

1. Busungarna - Tomten jag vill ha en riktig jul
2. John Yoko Plastic Ono Band - Happy Xmas (War is Over)
3. Agnetha Fältskog och Linda Ulvaeus - Nu tändas tusen juleljus
4. Mel & Kim - Rockin' Around the Christmas Tree
5. Jim Reeves - Jingle Bells
6. Bing Crosby - White Christmas
7. Just D - Juligen
8. Wham! - Last Christmas
9. The Real Group - Sprakande julmedley
10. Carola - Nu tändas tusen juleljus

Just nu: Enya - Oiche Chiún (Silent Night)

Dålig natt

I natt har jag sovit sämre än någonsin. Jag har vaknat hur många gånger som helst; vänt och vridit på mig; stånkat och stönat; förtvivlat och förbannat.

Så jag får väl sova över Kalle Anka i eftermiddag. Eller nåt...

Wham! Last Christmas

Roligt om julen

Jag såg Kvarteret Skatan i kväll. Det handlade om... hmm... olika sätt att fira jul. Och det var så vansinnigt roligt. Dessa dysfunktionella människor som försöker leva upp till ett ideal som de av någon anledning tror på.

Och jag förstår dem. Någonstans. För även jag skulle vilja ha den där idealbilden jag målat upp i mitt huvud. Men så enkelt är det inte. Eller hur...?

Roligast var förresten Rachel Mohlin. Hon spelade denna bittra(?) singel som alla är på om att hon inte hittat en karl än. Och som hatar allt vad kärnfamilj heter. Kanske mest för att hon inte har någon själv...

En rymdfarare har landat

Det tål att upprepas gång efter gång efter gång: Christer Fuglesang är vår hjälte!

Här kan man se en intervju av Stefan Åsberg på SVT med Fuglesang.

Blottade bröst

Linda Skugge var på Edsbacka krog (en restaurang i Sollentuna med två stjärnor i Guide Rouge) för att äta julbord tillsammans med sin familj, berättar hon i en krönika i Expressen. Familjen brukar tydligen göra det. Fast i år blev Skugge upprörd, ja till den milda grad att hon "skakade och skällde". Hon ville nämligen amma sitt barn och blev då ombedd att sitta bakom en skärm.

Och ärligt talat förstår jag inte upprördheten. Varför ska kvinnor få amma sina barn var och när de känner för det? Gå undan för satan. Jag vet inte hur många gånger jag tvingats, om än för en kort sekund, blicka rakt in ett jättelikt (de brukar vara det) kvinnorbröst med vidhängande barn.

Det är möjligt att det är "det vackraste man kan göra" som Skugge uttrycker det. Men det är faktiskt inte det vackraste man kan se. Jag undanber mig ytterligare offentligt blottade bröst, oavsett om det är på Edsbacka krog, i tunnelbanan (jodå), i Kungsträdgården eller i kyrkan(?). Är det så jobbigt att skyla sig, eller gå undan de minuter det tar att amma sitt barn?

Och du, Skugge, det är inte Christer Lingström som ska skämmas!

Rosie - Donald 6-0

Det pågår tydligen en moralisk debatt borta i dubbelmoralens huvudkontor: Donald Trump har kritiserat miss USA:s "vilda leverne". Och debatten var igång över hela USA.

Nu senast har Trump fått mothugg från Rosie O'Donnel, som förkortat menade att Trump kastar sten i glashus.

Det fick Mr Trump att gå igång ordentligt, han går till kraftigt personangrepp på O'Donnel och menar att hon är ful. Dessutom lär han ha sagt att det inte kan vara svårt att ta O'Donnels flickvän med tanke på hur O'Donnel ser ut.

O'Donnel kontrar dock. Enligt Reuter tar hon numera med sin flickvän till sin talkshow eftersom "hon är så väldigt rädd att lämna henne hemma, i fall en man som måste kamma håret över flinten skulle komma och ta henne”. Ha ha.

En dag på gymmet

När jag var på gymmet i dag var där en kille som var skitlik Eric Mabius (Daniel Meade i Ugly Betty). Mabius är förresten, trots att han inte är min typ, jäkligt snygg! Fast killen på gymmet var bara en blek, och yngre, kopia...

När jag sedan skulle duscha hade någon med långt hår duschat före mig, för det var fullt av hår på duschgolvet. Och eftersom Aronson äcklas lite av hår, var jag tvungen att byta dusch.

Nu ska jag tvätta!

Nyspelad musik 26

De tio senast spelade låtarna i min iTunes (random):

1. Dolly Parton - To Daddy
2. Laura Branigan - Self Control
3. George Michael - Freedom 90
4. Depeche Mode - Get The Balance Right
5. Gyllene Tider - (Hon vill ha) Puls
6. Agnetha Fältskog - Kanske var min kind lite het
7. Trio med Bumba - Man skall leva för varandra
8. Lisa Ekdahl - Åh Gud
9. Christian Waltz - Hit n'run
10. Infinite Mass - No 1 Swartskalle

Just nu: The Mo - The Mo

Touch down

Christer Fuglesang är på marken igen.

Vår hjälte!

Fuglesang kommer

Discovery är på väg ner!

...och det är så jävla spännande.

Shitty kväll

Fan vilken tråkig kväll. Det började med att jag skulle shoppa efter jobbet, men fick något blodsockerfall så jag blev jävligt irriterad på allt och alla. Dessutom var det fullt av folk precis överallt!

Sen hem till ensamheten. Och inget på tv. Bloggen funkade inte (förrän nu), nätet är seeeegt som fan. Inga roliga flirtar på qx. Öppnade en flaska vin men vinet var surt. Ingen hemma att ringa till. För trött för att läsa eller bege mig ut.

Dessutom känner jag en förkylning på gång.

Enda ljusglimten har Kimman varit...

Jag vill inte veta i förväg

Det spekuleras hej vilt vad som kommer att hända i den sjunde och [tydligen] sista Harry Potter-boken. Det hetaste ryktet är att Potter dör. Ryktet uppstod tydligen när författaren, JK Rowling, antydde något sådant i en intervju i somras.

Men det värsta är inte vad som kommer att hända med Potter. Det värsta är att (kvälls)tidningarna kommer att skriva om det och förstöra spänningen för oss som vill läsa boken i fred.

Ett tomt brev

Jag håller på att skriva ett brev till en allmänhet, men jag får inte till det. Det är en man som skrivit till oss och klagat på en sak. Det har varit ganska många turer kring det hela, och nu har det fallit på min lott att skriva till honom. Men det går inte. Jag bara sitter och stirrar på en vit skärm. Jag får inte till det, kan inte formulera mig, vet inte vad jag ska skriva.

AAAARRRRRRRGGGGGHH!

Den vågade listan

Jag har snott en ny lista från Kimman (men la till ett par kategorier).

Är kär just nu: Nej.
Är förlovad/gift/sambo: Nej.
Har varit något av ovanstående: Nej.
Har hånglat den senaste månaden: Ja.
Har haft sex den senaste månaden: Ja.
Har haft sex det senaste halvåret: Ja.
Sexdebut: 15 år.
Har haft sex med någon av motsatt kön: Nej, usch.
Har haft sex med någon av samma kön: Ja.
Har haft gruppsex: Ja (trekanter).
Har haft sex på offentlig plats: Ja.
Har varit otrogen: Nej.
Har haft en semesterflirt: Ja.
Har blivit friad till: Nej.
Har friat till någon som sa "ja": Nej.
Har friat till någon som sa "nej": Nej.
Har blivit ombedd att lämna en krog/restaurang pga för vilt hånglande: Nej.
Har varit kär i en skolkamrat/kollega: Nej.
Har varit kär i en lärare/chef: Nej.
Har haft sex med en skolkamrat/kollega: Nej.
Har haft sex med en lärare/chef: Nej.
Har varit på porrklubb: Nej.
Har haft sex i ett dark room: Ja.
Har blivit erbjuden pengar för sex: Nej.
Har blivit erbjuden sex för pengar: Ja, fast jag vet inte hur seriöst menat det var.
Har haft sex på ett flygplan: Nej.
Har hånglat med fler än en under samma dygn: Ja.
Har haft sex med fler än en under samma dygn: Ja.
Har haft sex utomhus: Ja.
Har haft sex i en bil: Nej.
Har en låda full med sexleksaker: Nej.
Har haft cybersex: Ja.
Har haft telefonsex: Ja.
Har raggat upp någon på internet: Ja.
Äger porrfilmer: Ja.

Drömmarnas man

Jag drömde om honom i natt igen. Fast den här gången var han inget ljus, eller blomma, utan bara sig själv. Fast jag fick aldrig se honom framifrån, utan bara bakifrån eller från sidan. Och vi var inte ensamma: vi var fyra stycken sammanlagt. Och vi drog runt på stan och gjorde olika saker. Bland annat snattade vi i en godisaffär (vilket verkligen inte är jag).

Och jag förstår den inte. För trots att det känns som att jag borde vara ledsen, känns det inte så. Snarare tvärtom.

Kortet var fint

I dag har vi fått julklapp på jobbet. Först hade jag tänkt att inte öppna paketet förrän på julafton, men när jag kom hem rev jag upp det ändå. Det var ett spel - Sybarit.

Ähum. Nej, jag säger nog inte mer nu...

Rörd, inte skakad

I kväll har SVT sänt en OS-krönika. Och Aronsons tårar bara sprutade!

Vuxenpoäng

Jag snodde den här listan av Kim (men gjorde om den lite).

Körkort Ja
Bil Nej, men har haft.
Eget boende Ja, verkligen.
Hemförsäkring Ja, självklart.
Fast inkomst Ja.
Sambo/make/maka Nej.
Barn Nej.
Ica-kort Ja.
Betalkort Ja.
Köksbord Ja.
Soffbord Nej.
Gardiner Ja.
Dukar Nej.
Överkast Nej.
Kuddar för prydnad Nej.
Fruktskål på bordet Nej.
Matservis Ja.
Finglas Ja.
Toarullehållare Ja.
Duschdraperi Ja.
Spelar bingolotto Nej, har aldrig gjort heller.
Tippar på lördagar Nej.
Internetbank Ja.
Organiserat skafferi Har inget...
Färsk mat i kylskåpet Så gott som aldrig.
Faller för reklamfilm Nej.
Har fläckbortagningsmedel hemma Nej.
Pensionsfond Nej.
Sopsorterar Ja, självklart.
Prenumerar på någon dagstidning Ja.
Prenumerar på Allers/Hemmets veckotidning Nej.
Letar middagstips Nej.
Blir arg när skorna intestår på sin plats Nej.
Får majoriteten av post i räkningsform Ja.
Har en stavmixer Ja, konstigt nog.
Äter söndagsmiddag Nej.
Försöker att inte svära Har jag inte funderat över.
Sorterar tvätt Ja.
Har en krok i badrummet märkt ”gäster” Nej.
Mobilabonnemang Ja.
Hemtelefon Nej.
Veckohandlar Nej, tyvärr.

Återigen utan ursäkt

Peder Lamm ber om ursäkt. Och det är nästan skrattretande.

I går publicerade Aftonbladet utdrag ur ett e-brev från Peder Lamm till Böglobbyn där han i klar affekt berättade vad han tycker om bögar i allmänhet och Böglobbyn i synnerhet. Han har fått mycket skarp kritik för sitt uttalande.

Nu när Lamm ser vartåt vindarna blåser har han skickat ett nytt e-brev till Böglobbyn där han "ber om ursäkt". Men han gör det utan något större uttryck för ånger.

Lamm tycker att han tog i mot Olle Palmöf så han "anammar det kristna budskapet om förlåtelse och önskar Palmlöf en god jul". Jaha. Betyder det att han ber Palmlöf om ursäkt? Det är nämligen inte min tolkning av hans sätt att uttrycka sig på. Och hade han inte "bett om ursäkt" om det inte varit juletid?

Och även om Palmlöf inte är en "idiot" längre, är han tydligen fortfarande en "dumstrut" eller "pellejöns".

Är det här verkligen en ursäkt? Eller gör han inte bara "en Kristian Lundblad"?

Och vad är det för "nidbildande schablonisering" som homosexuella utsätts för enligt Lamm? Betyder det att han själv tycker att hans röst är "bögig"?

En djävulens ironi

Ibland har jag så svårt att förstå Gud...

En bulle i ugnen

På väg hem från middagen i går passade jag på att gå in på ICA för att köpa lite filmjölk. Och blev då sugen på något som jag aldrig blir sugen på annars - mörk choklad. Jag brukar inte bli sugen på det av den enkla anledningen att jag inte är så förtjust i det. Men i går fick jag köpa lite för att stilla mitt begär.

Men det fick mig att förstå en sak som jag misstänkt i flera år: jag är gravid!

Ballroom Blitz

The Ark - the early years...

Bland folk

Vi har varit ute några stycken från jobbet i kväll för att fira av en kille som slutar. Och det kändes konstigt. Och vemodigt. Inte bara för att killen som slutar är min tidigare chef (innan jag bytte avdelning) och dessutom den bästa chef jag någonsin haft. Nej, det var något annat också. Fast jag vet inte om jag kan definiera det.

Jag har känt det förr när jag varit ute, framför allt de senaste månaderna. Inte bara i jobbsammanhang. Det är nån slags känsla av att jag inte hör hemma där och att jag måste gå hem tidigt. En rädsla tror jag. Och någon slags trygghet. Men också panik.

Jag kände det också i måndags, när jag fick två olika inbjudningar. Först till en middag på juldagen, därefter till en fest på nyårsafton. Jag har tackat ja till båda, och tror att det kommer att bli väldigt roligt. Samtidigt var min första känsla att nej, jag vill bara ligga hemma och vara med mig själv.

Håller jag på att bli en enstöring? En sån som hellre är hemma än tillsammans med människor? Det skrämmer mig i så fall. Mycket. Och för att mota det måste jag nog tvinga mig i fortsättningen att vara mer bland folk. Jag behöver kanske inte vara social och trevlig, men för min egen skull bara ha folk runt omkring mig.

Men jag ska inte börja i morgon. Då ska vi nämligen ut med min avdelning på jobbet. Men jag ska inte följa med. Jag känner inte för det. Det finns dem på min avdelning som jag inte gillar och som jag inte vill umgås med privat (eller ens på jobbet, egentligen). Dessutom ska jag träna...

After Dark

Titta, här finns ju Lena Ph också...

Justitiekanslern strikes back

För ordningens skulle vill jag säga att JK avfärdar kritiken (som jag skrev om här) mot honom...

Attack mot JK

Jag har tidigare tagit upp frågan om justitiekansler Göran Lambertz och det faktum att han syns och hörs väldigt ofta i medierna. Ibland även i situationer som är tveksamt om han "borde" synas i. Nu får jag stöd i mitt ifrågasättande.

På DN Debatt i dag går professor Madeleine Leijonhufvud, professor Christian Diesen samt juristen och tidigare ledamoten av Högsta domstolen Inger Nyström ut med kritik mot JK. Och de är inte nådiga. De menar att JK:s tal om justitiemord i flera fall, har lett till "en irreparabel skada för svenskt rättsväsende". De menar vidare att JK driver en opportunistisk rättspolitik och har lämnat sin funktion som granskare.

Men debattörerna nöjer sig inte där. De menar också att "JK Göran Lambertz har gjort en rad allvarliga misstag. Han har blandat ihop sina roller som ämbetsman och privatperson, han har under det senaste året konsekvent uppvisat en överslätande syn på sexualbrott, han har gjort uttalanden som innefattat allvarliga anklagelser mot bestämda åklagare och domare för grav misskötsel av sina uppgifter, han har förklarat sig veta att personer är oskyldiga till brott och gjort svepande utfästelser om kommande ingripanden mot dem som föranlett dessa justitiemord".

Och så fortsätter de, och avslutar med att säga att "En person som beskyller domstolarna för justitiemord, eller - som i fallet Quick - först gör detta utan att ha granskat bevisen och strax därpå tar tillbaka och påstår motsatsen, är knappast lämplig att vara justitiekansler".

Det är hårda ord, riktigt hårda ord. Men när jag läste inlägget i morse kände jag att jag inte hade något att invända - enligt den bild jag har fått i media av hur JK förfarit.

Dit han hör hemma

Kristian Lundberg blev kickad från Helsingborgs Dagblad sedan det visat sig att han recenserat en bok som inte finns. Nu fortsätter han sin bana på - Expressen. Var annars...?!

Dagens rolighet

När jag såg Böglobbyn i måndags blev jag faktiskt förvånad över att Peder Lamm ställt upp för att få sin röst analyserad (som bögig, för er som inte såg det). Men nu menar han att han aldrig gett sitt tillstånd till det. Och först fick han lite sympati från Aronson, men när Aftonbladet nu publicerar utdrag ur Lamms mejl till Böblobbyns redaktion, kan jag inte annat än skratta. Lamm gläfser som en liten terrier, och är riktigt rolig...

=D

Lena Philipsson

Ha! Äntligen har jag hittat hennes första framträdande av Det gör ont. Koreografin och arrangemanget verkade förfinas till finalen, men hon sjöng nog bättre här i uttagningen. Dessutom var klänningen snyggare...

Ensam i jul

Sedan jag blev vuxen har jag firat jul på många olika sätt: med olika konstellationer av min familj, jag har jobbat, ensam hemma, ensam i lånade lägenheter (i ett fall även en sommarstuga), ensam i London och med kompisar (en åt gången) . Och det har varit ganska okej. Det har alltid varit självvalt, mer eller mindre.

I år ska jag fira ensam hemma. Och för första gången, faktiskt, ser jag inte alls fram emot julen. Jag tycker det ska bli tråkigt, tråkigt, tråkigt. Vilket i och för sig kan bero på att jag känner att jag i år för första gången inte haft något alternativ. Och att jag inte riktigt kollat om det finns några alternativ...

Stolt svensk

Christer Fuglesang och hans magiska fingrar.

Puss på dig

I går såg jag många (heterosexuella?) män som pussades.

Först såg jag hos Jihde på SVT:s webbplats. Där ville Peter Jihde pussa Peter Jöback, som dock sa nej "du är inte min typ". I stället fick Jihde senare en puss av den hemlige gästen, Kristian Luuk.

Därefter pussades Filip Hammar och Mikael Persbrandt i Ett Herrans liv. Och senare pussades, ja, nästan hånglade, Filip Hammar och Fredrik Wikingsson, i samma program.

Ett pusskalas utan dess like alltså...

Vacker som en dröm

Jag hade rätt i går kväll: det skulle återigen bli en natt med dålig sömn. Visserligen somnade jag ganska snart efter att jag varit uppe, men jag har sedan vaknat ett antal gånger i natt.

Och jag vaknade vid fem, fast då av en dröm. Och det är antagligen den vackraste dröm jag någonsin haft. Jag var helt salig när jag vaknat och låg och tänkte tillbaka på den. Den gick i svart. Och knallrosa. Låter kanske inte vackert, men det var det.

Drömmen handlade om en kille som jag inte vet om jag är förälskd i, men som jag tänker väldigt mycket på. Vi träffas väldigt sällan, om ens någonsin. Jag vet i princip bara vad han heter, var han bor och var han arbetar. Och att han inte är för mig.

Han syntes dock inte i drömmen (heller). Först såg man bara skuggan, och sedan när jag väl såg honom, hade han svart (dam)peruk och knallrosa (dam)kofta på sig.

Men det var en vacker dröm. Och även om han i drömmen symboliserades av ett svart stearinljus, men knallrosa inslag, fick jag det av någon anledning när jag vaknat till att han är en svart ros. Vacker som en dag!

Och nu är jag förvirrad: ska jag kalla honom det svarta ljuset? Eller den svarta rosen?

Fotbollsess

Förut var han bäst i Europa. Nu är han även bäst i världen!

Fabio Cannavaro!

Bättre att förekomma...

Jag har varit så glad i dag för att jag sov ordentligt i natt: jag somnade fort i går kväll och sov sedan gott hela natten tills klockan ringde.

Men säg den glädje som varar.

Nu är det visserligen bara 40 minuter sedan jag gick och la mig, men jag känner redan nu att det här kan bli en lång natt. Så för att försöka mota Olle i grind, har jag redan gått upp för att försöka göra något åt det: använda huvud och kropp, för att helt enkelt trötta ut mig.

Ytlig teve

Böglobbyn i kväll hade ganska roliga ämnen: Erik som är bög men som aldrig och aldrig vill ha varken pojkvän eller sex. Och hur fjollor pratar. Kul ämnen, som sagt. Men måste allt vara så ytligt? Jag förstår fortfarande inte Eriks bevekelsegrunder. Eller pratet...

Fast Farao växte ytterligare i dag. Jag såg förresten honom på tunnelbanan för några dagar sedan. Fast han satt med ryggen åt mig...

Skitiga säten

På väg hem från jobbet i dag utspelade sig ett riktigt litet drama på tunnelbanan. Så här, ungefär:

När jag kom in i tunnelbanevagnen på t-centralen såg jag en ung kille som satt med skorna uppe på sätet mitt emot. Jag såg också en äldre kvinna som satt snett mitt emot honom och glodde surt på honom. Jag funderade på om jag skulle säga till killen att ta ner fötterna (det retar mig enormt med folk som skitar ner sätena), men just då gjorde han det ändå. Men han lämnade stora skitiga spår efter sig på sätet.

En ung kvinna som kom in efter mig tänke sätta sig där, men den äldre (sura) kvinnan hejdade henne och pekade på det skitiga, så den unga kvinnan gick längre bort i vagnen.

Någon tunnelbanestation senare kom det in en annan ung kvinna. Hon gick rakt fram till det smutsiga sätet och satte sig. Antagligen orkade den äldre (sura) kvinnan inte säga till ännu en person.

Jag såg inte den äldre (sura) kvinnan, men jag råkade slänga en blick på den unge killen. Han satt då och tittade på den äldre (sura) kvinnan - och hånlog. Jävla nisse!

Robbie Williams är rökt

Det är tydligen skillnad på folk och folk.

Fult ord

Att det är bråk inom kyrkan, eller kyrkorna, om homosexuellas rättigheter är väl ingen nyhet i sig. Fast den här gången vänder jag mig mest emot rubriken. Kan vi inte försöka komma ifrån det här med "homosex"? Det ser fult ut, och ger dessutom väldigt konstiga associationer.

En natt med sömn

Tro det eller ej, men i natt har jag sovit som en stock. Från det att jag la huvudet på kudden till dess att klockan ringde. Sov, sov, sov, bara. Hela natten. Sköönt! Fast jag hade förstås gärna sovit en stund till...

Hoppas nu att trenden håller i sig. Så att jag kan var lite utvilad till helgen när min ledighet börjar...

I övrigt är det numera vinter ute. Och det var ju verkligen på tiden. Visst är det härligt!?

Fortsättningen av söndagen

Det blev en ganska händelserik dag - trots att det är söndag.

Jag köpte ju Sagan om Ringen-filmerna för ett tag sedan, de förlängda versionerna. Varje film är uppdelad på två dvd:er. Och på ytterligare två finns sedan extramaterial.

Jag kollade på första delen av första filmen i eftermiddags. Innan jag skulle ta mig an andra delen gick jag ut en promenad. Jäklar vad kallt det var! Men skööönt. När jag gått ungefär hälften av vad jag tänkt gå ringde Jonaz och ville fika. Så då gjorde vi det. Dessutom köpte han en ny mobil. Fast det lär han väl blogga om själv...

Efter fikat åkte jag hem igen, fixade lite mat och har nu precis kollat på andra delen av första filmen.

De är så bra! Man blir bara så glad. Och trots att jag vet hur det går och slutar, så är hjärtat ändå uppe i halsgropen med jämna, och ojämna, mellanrum.

Nu ska jag kolla Cold Case och Orden med Anna Charlotta, sedan blir det sängen och, förhoppningsvis, lite sömn...

Ändrade planer en söndag

Jag hade egentligen tänkt gå på bio i eftermiddag. Det kändes som en perfekt dag för det. Men eftersom jag inte sov så bra i natt missade jag alla 12-föreställningar (varför börjar alla filmer på söndagar 11.45, 12 eller möjligen 12.30? Och sedan inga förrän 14.15? Varför inga 13.00, typ.). Så då tänkte jag att då kan jag ju kombinera min filmtittning med att shoppa lite. Jag tittar fortfarande efter en ny väska.

Men sen började jag fundera. Jag känner mig tjock som en gris efter gårdagen, så varför inte ta en långpromenad i stället?! Det var dessutom längesen, och är jäkligt skönt.

Men det är ju lite kallt i dag, så jag var tillbaka i biotankarna igen. Borat, Babel och Att återvända är väl de som jag främst vill se.

Men just nu orkar jag inte. Jag tror jag stannar hemma i stället. Och kollar på Sagan om Ringen, som jag ju nyligen köpte. Det känns just nu mysigare. Så kan jag ju äta upp chipsen från i går också...

Nyspelad musik 25

De tio senast spelade låtarna i min iTunes (random):

1. Scissor Sisters - It Can't Come Quickly Enough
2. Kent - Du är ånga
3. Bob Dylan - Just Like a Woman
4. The Beautiful South - Rotterdam (Or Anywhere)
5. Madonna - Amazing
6. Vicky Leandros - Aprés toi
7. Elastica - 2:1
8. Pontus & Amerikanerna - Någonstans i USA
9. Duran Duran - View To A Kill
10. The Gossip - Yr Mangled Heart

Just nu: Eskobar - Under These Stars

Straffet

Jag tror att gårdagens frossande i godis, chips, pizza och så vidare gör sig påmint: finnarna pockar på uppmärksamheten. Och de kommer att bli stora! Som hus, ungefär...

Eew.

Vaknatt igen

Jäklar. Jag gick och la mig klockan ett. Men är uppe än...

När ska det här sluta? HUR ska det sluta...?

Frosseri

I kväll har Tennis varit hemma hos mig. Vi har tittat på Sex and the City hela kvällen. Många avsnitt blev det...

Och så har vi ätit godis, chips, pizza och kakor. Och druckit vin, glögg och Pepsi. Jäkligt mycket också. Åtminstone jag. Jag känner mig ännu fetare nu...

Men det har varit trevligt. Sex and the City är ju alltid kul att titta på, och kanske ännu roligare om man tittar på det med någon annan.

Vi får se om vi kan klara av de åtestående avsnitten en annan gång, Tennis. Fast då föreslår jag mindre feta saker och mer nyttigheter...

=)

En icke-ursäkt

Kristian Lundberg, som jag skrev om här, har nu skickat ett mejl till DN. I mejlet "ber han om ursäkt" för att han recenserat en bok som inte finns.

Och så berättar han att han fått ett antal hatmejl sedan den felaktiga recensionen blev känd. De som skickat hatmejlen är idioter, inget snack om saken. Jag menar, varför skulle Lundberg vara en våldtäktsman? Eller lönnfet? Och en skam för mänskligheten?

Men tillbaka till "ursäkten". Jag sätter ordet inom citationstecken, för någon ursäkt är det ju egentligen inte. I stället raljerar Lundberg över ursäkter i allmänhet och allt var ju "ett misstag". Och Piratförlaget är ju lyckligt lottade för det är ju de som vinner på det här. Och Mattsson förstås. Han tillstår vidare att han är arrogant, och det är väl det mest uppriktiga han sagt sedan det här blev känt. Och så har han ställt sin plats som recensent till förfogande. Vilket naturligtvis var det enda möljiga.

Hmm. Det sista kanske är något som Sjödin kunnat lära sig av...?

Plötslig ångest

Oj! Jäklar! Jag fick helt plötsligt en jävla ångest. Det bara kom över mig: jag är så ensam. Kommer jag alltid att vara det? Jag känner mig utanför. Kommer det alltid att vara så? Allt känns så meningslöst.

Var kom det ifrån? För bara 10 minuter sedan dansade jag runt i rummet och kände mig upprymd och glad...

Fan också.

*skaka av mig*

Anna Sjödin avgår

Anna Sjödin avgår i dag som ordförande för SSU. Inte en dag för tidigt, skulle man kunna säga.

Hon meddelade sitt beslut genom en artikel på DN Debatt. Och den började så bra. Hon berättade hur och varför hon blev politiker, hur hon ville vara med och arbeta mot orättvisor i samhället. Men sen spårade det som vanligt, höll jag på att säga, ur. Ödmjukheten var som bortblåst när hon skulle berätta om vad som hände på Crazy Horse då i våras. För bara hon har rätt och alla andra har fel.

I vilket fall: jag skulle gissa att det här är det skönaste för alla. Helt rätt beslut. Om än något sent...

Aronson försöker lägga ut en film

En recension som blev en tummetott. Eller ingenting.

Författaren och recensenten Kristian Lundberg har recenserat en bok av Britt-Marie Mattsson, nämligen deckaren Fruktans Makt. Recensionen finns i Helsingborgs Dagblad och Lundberg uppger sig ha läst ett femtiotal av höstens deckare. Om Mattssons bok säger Lundberg: "Mattsson är också hon en skicklig stilist, dessvärre räcker det inte till - intrigen är förutsägbar, personteckningarna schematiserade".

Det finns bara ett problem: Lundberg har inte läst boken. Han har inte ens tittat på den. Den finns nämligen inte. Det var sagt att den skulle komma ut i höst, men Mattsson hann aldrig skriva den.

Av någon anledning blir jag inte förvånad. Jag har ofta förundrats över hur många böcker, teaterpjäser, skivor, filmer etc. som recensenter hinner med. Det är klart att man misstänker att de inte alltid tittar eller läser så noga. Fast man hoppas ju att de åtminstone öppnar boken, som det i det här fallet handlar om.

Fast Lundberg kanske tycker att en recension är bättre än ingen. Och kanske har han så fantastiskt språk och sådanan utsökta åsikter att de förtjänar att läsas, sanna eller inte.

Kanske kan man till och med dra en parallell till vad Ulf Lundell vid något tillfälle sa: "En inställd konsert är också en konsert"...

Kulturchefen på Helsingborgs Dagblad, Gunnar Bergdahl, säger att tidningen kommer att be om ursäkt, och att även Lundberg kommer att be om ursäkt. Lundbergs ursäkt hittills är dock inte så upplyftande: "Jag har gjort mig lustig över Britt-Marie Mattsson på förhand eftersom jag tycker så fruktansvärt illa om henne. Men vi får hoppas att boken kommer ut så jag får chansen att såga den på riktigt".

Jävla idiot. Säger jag. Och då har jag ändå bara läst DN:s nätupplaga...

Komisk Sjöberg fälld

Expressens chefredaktör Otto Sjöberg har fällts för förtal. Domen från Stockholms tingsrätt kom i dag, Sjöberg får 80 dagsböter à 1 000 kronor. Domen gäller att Expressen förtalat Mikael Persbrandt genom diverse osanna påståenden.

Jag tror att det är helt rätt.

Men det allra mest komiska i kråksången är Otto Sjöberg själv, som i Expressens nätupplaga säger att det var fel av JK att åtala. Ha ha. Komik på hög nivå!

Och frågan är väl egentligen om det inte varit effektivare om Sjöberg fått fängelse. Kanske skulle kvällstidningarna bli lite mer försiktiga då. Å andra sidan är det väl inte domstolens jobb att se det från den sidan...

Vill visa film

Men varför i helvete kan jag inte spara ner en film direkt från You Tube, utan måste länka? Jävla helvetes skitjävla datorblogginternetfel!

För inte kan det väl vara mig det är fel på?

Norges starkaste 14-åring

...däckar.

Tidig vaka trots sömnbrist

Trots att jag inte somnade förrän vid halv tre-tiden i natt vaknade jag redan vid sju i morse - innan klockan ens hade ringt. Trött men lycklig. Not. Snarare mindre lycklig, men jävligt trött.

Jag vet inte vad som håller mig vaken. Till viss del tror jag att det är att det är så jäkla varmt överallt. Jag skulle behöva mitt sommartäcke tror jag. Men vem orkar byta?!

Magens status: i dag bränner det.

Vaken igen

Klockan är över två och Aronson är klarvaken. Klarvaken!

Visst kliar det lite i ögonen, men att sova är tydligen inte att tänka på. Jag bara ligger och vrider och vänder på mig i sängen. Så jag har kollat teve, surfat och lite annat smått och gott. Men det verkar inte hjälpa.

Hilfe!

...och världens osäkraste folk

Jag har precis sett första avsnittet av Världens modernaste språk - SVT:s och Fredrik Lindströms nya programserie om Sverige och svenskarna.

Skitroligt!

Första avsnittet gick åt till att definiera vad som är svenskt och vad som inte är. Mycket generaliserangar förstås, och lite vinklat som Lindström alltid gör. Men upplyftande. Ja, det var nog det ordet jag sökte.

Och intressant förstås. Roligt och spännande information. Jag väntar med spänning på nästa program...

French and Saunders

Fan också. Jag har försökt lägga in filmen direkt i bloggen, men det funkade inte. Trots benägen hjälp av Oswald. Så det får bli en länk i stället. Och låt mig säga så här:

Det här skulle kunna vara jag när min dator kraschar...

En söt film

Jag hittade den här hos herr Planström. Så väl man känner igen sig! Och så gärna man vill att det ska sluta som för honom...

=)

Julkalender i teve

Jag och en kollega började prata gamla julkalendrar i SVT i dag. Och det blev verkligen en promenad på Minnenas allé. Det blev diskussion om vem man gillar bäst och vilka man över huvud taget kommer ihåg. Jäkligt kul!

Teskedsgumman och Trolltider är de som folk mest brukar säga är de bästa kalendrarna. Men det finns ju så många bra! Jag skulle aldrig kunna välja ut den bästa. Eller den sämsta, för det finns ju en hel del mindre bra också...

Fast årets kalender, LasseMajas Detektivbyrå, tror jag kommer att räknas in bland de absolut bästa.

En ledare åt (s), tack

Jäkligt bra krönika av Lena Sundström i dag. Något för Margot, Mona, Carin, Pär, Andersson, Petterson och Lundström att tänka på!?

Osömn och magont

Återigen en natt där jag sovit dåligt. Jag har sovit djupt det mesta av tiden, men jag hade svårt att somna i går kväll och sedan har jag vaknat vid ett flertal tillfällen i natt. Det har varit så i nästan en vecka nu och det börjar bli jobbigt. Jag blir trött på eftermiddagarna, och det går ju ut över jobbet...

Och så är magen värre än på länge. I dag känns det som knivar sticker in i magen. Men vad kan jag göra? Det är ju bara att fortsätta som om inget hänt (eller känt[s]...).

Gamla kollegors funderingar

Jag har varit ute med en gammal kollega i kväll (han är dessutom sambo med en av mina nuvarande kollegor [tjej]). Det var trevligt. Vi drack några öl och pratade och skrattade och hade allmänt trevligt.

Men han undrade ju: om han och jag skulle ha sex: vem skulle vara aktiv och vem skulle vara passiv?

Själv brydde jag mig inte så mycket...

Med rumpan bar

Aftonbladet skriver om en "dokusåpastjärna" som fått sina nakenbilder utlagda på nätet. Själv hävdar han att han inte skickat bilderna till någon, utan att de måste kommit ut av misstag i samband med fildelning av musik. Fan tro't. Dessutom menar han att det "skadar mitt rykte enormt".

Jag letade upp bilderna i går och kollade på dem. De var ganska många. Men särskilt vackra eller upphetsande var de inte. Killen ser skitsur ut på alla bilderna. Dessutom är de väldigt amatörmässigt gjorda. Kanske därför de skulle skada hans rykte. Hade han sett glad ut och bilderna varit proffsiga, hade det kanske inte skadat honom. Se på Victoria Silvstedt, hennes bilder var ju hennes lycka...

Jag kan förstå att man blir upprörd om bilder man vill behålla för sig själv kommer ut på nätet. Men om man nu inte vill att de ska bli offentliga, kanske man ska hantera dem lite mer varsamt!? Så man kan ju fundera över hur pass ofrivilligt det var...

Och "dokusåpastjärna", förresten? Jag hade aldrig hört talas om honom innan. Dessutom: räknas verkligen Idol som en dokusåpa?

Fel joker

Oswald frågade mig vad jag skulle gilla The Ark i Melodifestivalen. Metro har ju skrivit om att The Ark är en av jokrarna nästa år, tillsammans med Magnus Uggla och Sebastian Karlsson. Den fjärde hade de dock inte fått namnet på.

Men jag vet inte, jag. Jag älskar verkligen Melodifestivalen. Och jag älskar The Ark ännu mer. Men av någon anledning kan jag inte se dem ihop. Inte med någon större entusiasm i alla fall. Att använda Melodifestivalen som ett reklamfönster för en sådan etablerad grupp känns bara kletigt.

Men be mig inte förklara varför, för det kan jag inte. Bara en känsla...

Förste svensk i rymden

Jag kan inte hjälpa det, men jag känner mig så stolt!

Cruiser "attackeras"

Suck. Aftonbladet försöker hitta nyheter bland gammal skåpmat; skandaler där inga finns och sensationer utan någon som helst urskiljning. Jag blir så trött.

Jag menar, vad vill de? Förutom att skandalisera qruiser.com?!

Buckley vs. Jöback

Jag har fått låna två cd-skivor från en tjej på jobbet - Peter Jöback med Jag kommer hem igen till jul och Jeff Buckley med Grace.

Jag lyssnar på Buckleys skiva just nu. Och den är skitbra! Framför allt gillar jag ju Hallelujah. Den är fantastisk! Och skriven av Leonard Cohen, vilket jag aldrig kunnat gissa. Jag trodde, faktiskt, att det var en gammal melodi från flera hundra år tillbaka. Kanske för att jag hörde den för första gången i Mycket väsen för ingenting...

Och så var det då Peter Jöback. Jag vet inte vad det är, men han och jag går helt enkelt inte ihop. Jag tycker det är så fruktansvärt smörigt. Och tekniskt. Jag kan förstå, och höra, att han har en otroligt fin röst. Men precis som Carola förstör han den. Framför allt när han "visksjunger". Det låter så faaaaalskt! Och finns det över huvud taget några äkta känslor när han sjunger? Jag tvivlar. Och hans svenska version av Hallelujah är bara såååå hemsk. Så den skivan kommer inte in i min iTunes.

Men Buckley är redan där. Och apropå: vilket öde. Jag läste lite om honom på nätet tidigare i dag. Och naturligtvis hittar jag inte det just nu, så ni får hålla tillgodo med Wikipedia. Buckley dog i alla fall. Alldeles för ung, kan tycks.

Ut i rymden - bokstavligen

Snart ska Christer Fuglesang bege sig ut på sin första rymdpromenad. Jag kan inte förklara varför, men det känns riktigt, riktigt stort.

Spektaklet kan ses i SVT24.

Soldatens sanna natur?

Alltså, det var länge sedan jag blev så här illa berörd.

Domen mot Anna Sjödin står fast

Hovrätten beviljade inte Anna Sjödin prövningstillstånd. Det betyder att domen från tingsrätten står fast. Tingsrätten dömde Sjödin till dagsböter för bland annat våld mot tjänsteman och förolämpning.

För Sjödins skull (faktiskt) hoppas jag att hon nu kan lägga det här bakom sig, även om hennes försvarare, advokat Leif Silbersky, säger att de ska gå vidare till Högsta domstolen.

Det torde väl i alla fall vara klart nu att hon inte kan sitta kvar som ordförande för SSU. Styrelsen har tydligen suttit i sammanträde under förmiddagen, vi får se vad de säger.

Så kan Silbersky gå där och gläfsa.

Kanon eller kalkon?

Jag ska säga det rakt ut och utan krusiduller: Oswald har förstört min förmiddag! Helt och totalt.

Eller, nåja, kanske inte Oswald så mycket egentligen. Det var bara han som ledde in mig på spåret.

Egentligen är det väl Mika som förstört den. Jag har nämligen lyssnat på hans Grace Kelly* hela jäkla förmiddagen. Och då pratar vi inte om en eller två gånger utan många. Många!

Första gången jag hörde den var jag väldigt skeptisk: är den här låten genialisk eller bara helt kalkonaktig!? Men eftersom Oswald skrev som han gjorde lyssnade jag en gång till. Och en gång till. Och en gång till. Och en gå...

Jag vet inte, men visst känns den ganska genialisk? Och falsettsången är fantastisk! Fast videon gillar jag inte, den hade jag kunnat vara utan...


*Jag verkar inte kunna länka till låten själv, utan ni får gå in via Oswalds länk. Suck, ständigt denne Oswald.

JK och media

Kurt Selling är före detta agent åt Mikael Persbrandt. I dag skriver han ett oerhört intressant debattinlägg på DN Debatt. Intressant i mina ögon eftersom han tar upp en fråga som jag länge funderat över: JK Göran Lambertz och hans kåthet över att vara med i media jämnt och ständigt. Och hans tro på att han som myndighetsperson får driva egna linjer, i domstol och annars.

Selling beskriver hur han, Persbrandt och Persbrands advokat Per Liljekvist bestämde sig för att se till att justitiekanslern skulle ta upp ärendet med den förtalskampanj man menade att Expressen drev mot Persbrandt. Enligt Selling var det ingen svår match att få Lambertz "på kroken". Han menar att den nuvarande JK är mediakåt (mitt ordval) och att därför "under Göran Lambertz ledning har JK-ämbetet förvandlats till en populistinrättning där den som skriker eller syns mest vinner".

Selling menar vidare att JK är framme så fort det är ett "fall" som är intressant för medierna. Och att Lambertz helst vill synas själv, men att han även gärna verkar i kulisserna.

Jag vet inte vad Sellings motiv bakom debattartikeln är: om han vill sälja in sin nya bok som han tydligen håller på att skriva, eller om han själv är mediakåt. Eller om det faktiskt är som han säger: han har under den senaste tiden funderat mycket "över den svenska yttrandefriheten och det svenska rättsväsendet".

Men det är ett väldigt intressant spörsmål. Framför allt kanske den belyser frågan hur statliga myndigheter, och myndighetspersoner, ska agera. Är det okej att en myndighetsperson, i det här fallet en justitiekansler, driver egna vendettor (?) för att få synas?

På den myndighet jag själv jobbar vill ledningen att vi alltid ska ligga i framkanten, driva egna linjer och försöka påverka opinionen. Varför och med vilka mandat har jag inte förstått. Men visst blir det allt vanligare att myndigheter just försöker bli opinionsbildare, försöker driva linjer och teser?

Jag vet inte vad som är rätt, jag har verkligen inga svar. Men det är helt klart frågor värda att diskutera. Och rent instinktivt är jag väldigt tveksam. Väldigt tveksam.

Handjur har sex - med varandra

Böglobbyn i kväll hade ett reportage om Åke Green. Och ett väldigt annorlunda vinklat sådant. Allt ståhej kring Green, och det faktum att han blev polisanmäld, har gjort honom till en kändis. Han har till och med fått predika i England...

Annorlunda som sagt. Och ganska roligt.

Fast reportaget om djur av samma kön som har sex med varandra eller blir ett par hade jag kunnat vara utan. Alldeles för ytligt. Men det var kul att de lät Arne Weise berätta om djurfilmer och det faktum att djur av samma kön faktiskt har sex med varandra.

Böglobbyn verkar äntligen hitta sin form. Kul! Och Farao Groth är ungefär 125 gånger bättre än Sverker Åström någonsin var...

Tänk på vad du äter

Jag har varit hos en dietist i dag. Jag bad min läkare att remittera mig till en sådan så att hon skulle hjälpa mig med min mathållning. Jag har ju fortfarande problem med min mage, och kanske, kanske beror det på vad jag äter - och hur.

Vi gick igenom vad jag äter i dag och hon gav mig en del råd och tips; mindre fiberrik mat; men samtidigt ingen onyttig mat; vilka frukt och grönsaker är dåligt för magen, vilka kan vara bra.

Och så ät långsamt och tugga mycket. Mycket och länge. Så kanske, kanske...

Sämre kan det ju i alla fall inte bli. För det går inte en dag utan att jag har ont i magen. Även om det är mindre vissa dagar än andra.

Och så har vi ju det här med att jag gått upp åtta kilo i vikt. Bara så där. Jag fick en del tips där också. Eftersom det blir lite svårare att vända den trenden om det finns frukt och grönt som jag ska undvika. Men det är så jävla jobbigt. Det är nästan att jag inte får på mig ett par av mina byxor längre. Faaaan!

Ett sätt att få pengar?

Men vad fan, jag tror knappt det är sant! En kvinnlig lärare har anmält en fyraårig elev - för sexuella trakasserier. "Han gned ansiktet mot mina bröst".

Var det hände? I USA, naturligtvis...

Nästa man till rakning - är en kvinna?

Margot Wallström har tidigare meddelat att hon inte vill bli partiledare för socialdemokraterna. Nu har även Carin Jämtin meddelat att hon inte ställer upp.

Fast det där börjar väl bli ganska larvigt?! Om inte annat har ju Göran Persson tidigare visat att ett nej inom socialdemokratin kan ändras när som helst. Och att sanningen tydligen inte heller är så mycket värd...

Ändå verkar det som att de flesta partidistrikten nu vill ha Margot, Carin eller Mona Sahlin...

Tunnelbanan à la Tokyo

Och så finns det folk som tycker det är svårt att hitta i Stockholms tunnelbana...

Regn- och sovgnäll

Jäklar vilket väder det är i dag. Regn och rusk. Och blåst - i morse på väg till jobbet blåste mitt paraply sönder. =(

Och så kunde jag inte sova i natt. Jag somnade ganska fort faktiskt, men vaknade sedan flera gånger. Och vid 6 orkade jag inte mer utan gick upp och åt frukost. Och gick sen och la mig igen. Och somnade. Och var jättetrött när klockan väl ringde. För att inte tala om hur trött jag är nu. Och då har dagen ändå knappt börjat...

Caroline af Ugglas - igen och igen

Vad var det jag sa? I går var hon med i hos Jihde också.

Det börjar kännas lite väl mycket nu, SVT. Förnya er, tack!

I övrigt är jag återigen lite besviken på Peter Jihde. Han har blivit så otroligt förutsägbar. Och snäll. Var är spjutspetsen? Underfundigheterna? Överraskningarna?

Och vad nytt fick jag egentligen veta av programmet? Jo, att Tuva Novotnys mamma sjungit med Elvis. Men inget om Tuva...

Bättre än Lassie

Det här imponerar stort på mig. Collien Atlas har lärt sig att förstå när matte ska få ett epelipsianfall och varnar henne då och kan även hämta hjälp om det skulle behövas. Va? Hur gör han? Och vem säger att hundar inte är intelligenta? Fantastiskt!

Och ännu mer fantastiskt att lära upp hunden! Jag menar, hur?!

Nyspelad musik 24

De tio senast spelade låtarna i min iTunes (random):

1. Kenny G - Waiting For You
2. Art Company - Susanna
3. Lisa Nilsson - Allt jag behöver
4. Nick Cave & the Bad Seeds - The Ballad of Robert Moore and Betty Coltrane
5. Dolly Parton - But You Know I Love You
6. George Michael - A Moment With You
7. No Doubt feat. Bounty Killer - Hey Baby
8. Agnetha Fältskog - Love Me With All Your Heart
9. Pet Shop Boys - Numb
10. Annie Lennox - Take Me To the River

Just nu: Faith Hill - Breathe

Den första svensken i rymden

Nu är Christer Fuglesang upp i rymden. Och det stora äventyret har börjat, på riktigt!

Stort. Mycket stort.

Grannsämja

Men hallå! Var kom Norge in i bilden?

Lördagkväll hos Aronson

Kärran har varit här i kväll. Vi fixade mat och har sedan suttit och pratat och druckit och ätit - alldeles för mycket onyttigheter. Jag hade köpt nötter och mörk choklad. Och Kärran hade dessutom med sig några skorpor, typ, som hon bakat. Med saffran i - jättegoda. Och vin och glögg blev det. Men jag känner mig inte särskilt påverkad ändå. Vi får väl se i morgon...

Och trevligt hade vi.

Jag var tidigare i dag jäkligt sugen på att gå ut i kväll, men Kärran ville inte, så vi satt bara hemma i stället. Och det är jag ganska glad för nu; jag känner mig trött. Å andra sidan, hade vi bestämt oss för att gå ut, hade man säkert anpassat sig till det också.

Blir svensk fotboll verkligen bättre?

Jag har ärligt talat svårt att förstå varför 16 lag i Allsvenskan skulle vara bättre än 14. Det är ju inte direkt så att de toppar serien. Snarare känns det som att de blandar ut den med ett par sämre lag.

Och på vilket sätt skulle de svenska talangerna få ökad chans att spela i Allsvenskan? Skulle inte de nya lagen också köpa in en hoper spelare från Brasilien?!

Jag är ingen blodgivare

Jag förstår fortfarande inte varför jag inte får lämna blod.

Barn förändrar

Jag träffade Lotta på gymmet. Lotta är en gammal kompis från Lund. Och också en gammal suparkompis. Verkligen. Av någon anledning blir vi alltid jävligt fulla när vi är ute ihop. Varför vet jag inte.

Men nu är det slut med det. Lotta berättade nämligen att hon är gravid. Jättekul för henne och hennes man! "Jaha", sa jag, "då är det alltså slut med våra suparfester nu?!". "Inte då", menade hon, "om några månader kan vi supa igen".

As if...

Samlade kraft?

Apropå Bodström och bråk i riksdagen mötte jag justitieminister Beatrice Ask i morse. Jag var på väg till gymmet och hon var ute och powerwalkade (eller kraftgick som väl den korrekta [?] översättningen är).

Det såg rätt roligt ut, för bakom denna väldigt korta kvinna som gick med krafttag och två käppar i händerna kom två livvakter: långa, kraftfulla och med mer eller mindre vanliga kläder på sig. Och även om jag hörde den ena andas något snabbare än vid en normal promenad, verkade de inte ta ut sig alltför mycket...

Bodström fick oförtjänt kritik

För andra gången någonsin har jag raderat ett blogginlägg. Första gången var för ungefär ett år sedan och jag kände att det var alldeles för privat, så jag ville inte ha det kvar.

Den här gången var det inget sånt. Jag kommenterade spänningarna mellan Thomas Bodström och justitieminister Beatrice Ask. Men jag kom på att jag inte hade på fötterna för det jag skrev, så jag tog helt enkelt bort det.

Jag nöjer mig nu med att säga att Thomas Bodström inte är stor i mina ögon.

Din granne kan se dig

Det här är helt oacceptabelt. Helt oacceptabelt!

Stålmannen återvänder

När jag kommit hem från Ikea i dag gick jag och hyrde en film. Ja, faktiskt bara en. Jag brukar annars alltid hyra två åt gången. Men i kväll orkade jag inte mer.

Superman Returns blev det. Och den hade jag ju lika gärna kunnat vara utan. Så segdragen och tråkig. Gäääääääsp!

Och Brandon Routh i huvudrollen kändes inte rätt. Det kändes inte som att han vuxit i kostymen. Jämfört med honom var ju Christopher Reeve riktigt bra...

Jag glömmer gärna

På aftonbladet.se kan man i dag se den nya videon med Linda Rosing. Nej, förlåt... Bionda heter hon ju. Och Forget Me, Forget Me Not heter låten.

Och ska man nån gång citera Magnus Uggla är det här verkligen rätt tillfälle: illa, jag mår illa! Så otroligt illa.

Fy fan så jävla dåligt!

Dessutom är hon så jävla ful i sina nya läppar. Jag tycker ärligt talat synd om Ros... Bionda.

Oops. Jag såg förresten precis att hennes låt kommer att säljas via mobiltelefoner. Hmm...Vad betyder det?

Avslappnad på Ikea

Jag har varit på Ikea i eftermiddag. Göteborgskan följde med så vi tog hennes bil. Vilket alltid är skönt. För då kan man ju handla desto mer... ;-)

Det blev det jag åkte dit för: en tavelram, värmeljus och glödlampor. Och så lite till: ljus, innetofflor(?) och en skärbräda. Även Göteborgskan fick det hon ville. Utom skåphandtag. Men hallå, man kan ju inte få allt. Utan lite till...

Visst var där mer folk än vad vi tänkte oss. Men vi visste vad vi ville ha, så vi gick rakt igenom och tog det vi ville. Och sedan åkte vi hem igen.

=)

Stressisch och softisch

Jäklar vad stressigt det blev i dag då. Jag jobbar bara halv dag och helt plötsligt hopade en massa jobb upp sig. Har fått stressa som få. Men snart beger jag mig av. Jag ska äta lunch med Göteborgskan samt två gamla kollegor. Sedan åker jag till Ikea för att shoppa loss.

Det ska bli en skön och avslappnad eftermiddag. Precis vad jag behöver!

=)

Olika som bär

Nu uppges David Beckham vara upprörd eftersom en "look alike" fotograferats naken i en gaytidning - för tänk om folk tror att det är han!

Look alike? Ursäkta, men var då? En otränad halvslapp kropp och ett dumt uttryck i ansiktet gör att de inte är ett dugg lika. Det enda möjligtvis är att den avfotograferade har samma frisyr som Beckham hade för typ 10 år sen.

...och nej, jag tror inte Beckham är så olycklig. Jag tror mer att det är [ännu en] tidningsanka.

Dagens bild 6

Benbrott i handboll...

Min man - i dubbel bemärkelse

Joakim Nätterqvist ska spela Arn Magnusson till Arnäs i filmatiseringen av Jan Guillos utmärkta böcker.

Grrr. Nätterqvist är så jävla snygg!

En filosofisk fråga

När talar man om för en ny bekantskap, tillika eventuell blivande partner, att man har en venerisk sjukdom? Innan man har sex första gången? Innan man har oskyddad sex första gången? Ska man kanske vänta tills man är helt säkra på varandra och har stadigt sällskap? Eller ska man inte tala om det alls "det har han eller hon inte med att göra"?

Space Law

I dessa Christer Fuglesang-tider vill jag gärna ta tillfället i akt att berätta att jag faktiskt har läst - rymdrätt.

Det var när jag var utbytesstudent i Holland ett år som jag valde den kursen. Först var det bara lite på skoj, det kändes coolt att läsa rymdrätt, men det var faktiskt också lite spännande. Vi fick lära oss vem som äger luften ovanför oss, månen och alla planeter. Samt reglerna för att skicka ut raketer, rymdskepp och satelliter.

Men framför allt är det ju en kuriosa som är kul att prata om. Och en liten partybreaker...

...för mer än så lär jag aldrig ha nytta av den.

Cyniskt om tomten

Mikael Söderlund är moderat kommunpolitiker i Stockholm. Han är dessutom borgarråd för frågor som rör statsbyggnad och trafik. Nu har han, om det är privat, som politiker eller som borgarråd vet jag inte, skrivit ett öppet brev till SVT:s vd Eva Hamilton. I brevet ifrågasätter han att julkalendern i ett avsnitt ifrågasatt jultomtens existens.

Jag menar, Hallå! Har du inget bättre för dig, Söderlund?!

Fast naturligtvis handlar det här inte om jultomtens varande eller inte. Det handlar om en moderat politiker som sätta igång [ytterligare] en debatt om public service.

Men känns det inte lite cyniskt, Söderlund, att ge sig in på barnens program? Kunde du inte hittat ett bättre ämne att använda för att framföra åsikter om SVT och dess public service-uppdrag?