Drömmarnas man

Jag drömde om honom i natt igen. Fast den här gången var han inget ljus, eller blomma, utan bara sig själv. Fast jag fick aldrig se honom framifrån, utan bara bakifrån eller från sidan. Och vi var inte ensamma: vi var fyra stycken sammanlagt. Och vi drog runt på stan och gjorde olika saker. Bland annat snattade vi i en godisaffär (vilket verkligen inte är jag).

Och jag förstår den inte. För trots att det känns som att jag borde vara ledsen, känns det inte så. Snarare tvärtom.