JK och media

Kurt Selling är före detta agent åt Mikael Persbrandt. I dag skriver han ett oerhört intressant debattinlägg på DN Debatt. Intressant i mina ögon eftersom han tar upp en fråga som jag länge funderat över: JK Göran Lambertz och hans kåthet över att vara med i media jämnt och ständigt. Och hans tro på att han som myndighetsperson får driva egna linjer, i domstol och annars.

Selling beskriver hur han, Persbrandt och Persbrands advokat Per Liljekvist bestämde sig för att se till att justitiekanslern skulle ta upp ärendet med den förtalskampanj man menade att Expressen drev mot Persbrandt. Enligt Selling var det ingen svår match att få Lambertz "på kroken". Han menar att den nuvarande JK är mediakåt (mitt ordval) och att därför "under Göran Lambertz ledning har JK-ämbetet förvandlats till en populistinrättning där den som skriker eller syns mest vinner".

Selling menar vidare att JK är framme så fort det är ett "fall" som är intressant för medierna. Och att Lambertz helst vill synas själv, men att han även gärna verkar i kulisserna.

Jag vet inte vad Sellings motiv bakom debattartikeln är: om han vill sälja in sin nya bok som han tydligen håller på att skriva, eller om han själv är mediakåt. Eller om det faktiskt är som han säger: han har under den senaste tiden funderat mycket "över den svenska yttrandefriheten och det svenska rättsväsendet".

Men det är ett väldigt intressant spörsmål. Framför allt kanske den belyser frågan hur statliga myndigheter, och myndighetspersoner, ska agera. Är det okej att en myndighetsperson, i det här fallet en justitiekansler, driver egna vendettor (?) för att få synas?

På den myndighet jag själv jobbar vill ledningen att vi alltid ska ligga i framkanten, driva egna linjer och försöka påverka opinionen. Varför och med vilka mandat har jag inte förstått. Men visst blir det allt vanligare att myndigheter just försöker bli opinionsbildare, försöker driva linjer och teser?

Jag vet inte vad som är rätt, jag har verkligen inga svar. Men det är helt klart frågor värda att diskutera. Och rent instinktivt är jag väldigt tveksam. Väldigt tveksam.