Herpes simplex

Varför är det så tabubelagt att tala om munherpes? För det är det. Väl? Ändå har 80 procent av befolkningen just munherpes, för 25 procent av dem bryter det ut med jämna mellanrum. Ofta som små blåsor på läpparna och runt munnen. Så det syns. Ordentligt.

Ändå vill vi inte prata om det. Och gör vi det säger vi inte "herpes", utan "munblåsor" eller "förkylningsblåsor". Men jag har en tjejkompis som är helt öppen med det, som högt och tydligt pratar om sin herpes. Och det har gjort att även jag vågat vara mer öppen med det.

För jo, jag har det också. Det bryter oftast ut i samband med att jag har en förkylning på gång. Men jag har även märkt av det när jag varit stressad, framför allt i jobbet. Oftast sitter det i ett par-tre dagar. Och sedan får man dras med ett sår i några dagar till. Och när det väl är på gång att läkas, brukar jag få ett utbrott till. Så typ två veckor i rad är normalt för mig.

Men trots att jag börjat "acceptera" det, tycker jag fortfarande att det är äckligt. Både hos mig själv och hos andra. Jag mår fysikt illa av att behöva se på blåsorna. Det känns smutsigt. Men varför? Det förstår jag inte.

Och det finns olika myter om hur det smittar. Men jag googlade på det och läste att det visserligen smittar lätt, men också framför allt när det brutit ut. Och under den tiden bör man inte kyssa någon, eller ha oralsex (där man själv använder munnen). Tydligen bör man inte heller dela bestick, mat eller läppsalva med någon som har utbruten herpes...