En icke-ursäkt

Kristian Lundberg, som jag skrev om här, har nu skickat ett mejl till DN. I mejlet "ber han om ursäkt" för att han recenserat en bok som inte finns.

Och så berättar han att han fått ett antal hatmejl sedan den felaktiga recensionen blev känd. De som skickat hatmejlen är idioter, inget snack om saken. Jag menar, varför skulle Lundberg vara en våldtäktsman? Eller lönnfet? Och en skam för mänskligheten?

Men tillbaka till "ursäkten". Jag sätter ordet inom citationstecken, för någon ursäkt är det ju egentligen inte. I stället raljerar Lundberg över ursäkter i allmänhet och allt var ju "ett misstag". Och Piratförlaget är ju lyckligt lottade för det är ju de som vinner på det här. Och Mattsson förstås. Han tillstår vidare att han är arrogant, och det är väl det mest uppriktiga han sagt sedan det här blev känt. Och så har han ställt sin plats som recensent till förfogande. Vilket naturligtvis var det enda möljiga.

Hmm. Det sista kanske är något som Sjödin kunnat lära sig av...?