En recension som blev en tummetott. Eller ingenting.

Författaren och recensenten Kristian Lundberg har recenserat en bok av Britt-Marie Mattsson, nämligen deckaren Fruktans Makt. Recensionen finns i Helsingborgs Dagblad och Lundberg uppger sig ha läst ett femtiotal av höstens deckare. Om Mattssons bok säger Lundberg: "Mattsson är också hon en skicklig stilist, dessvärre räcker det inte till - intrigen är förutsägbar, personteckningarna schematiserade".

Det finns bara ett problem: Lundberg har inte läst boken. Han har inte ens tittat på den. Den finns nämligen inte. Det var sagt att den skulle komma ut i höst, men Mattsson hann aldrig skriva den.

Av någon anledning blir jag inte förvånad. Jag har ofta förundrats över hur många böcker, teaterpjäser, skivor, filmer etc. som recensenter hinner med. Det är klart att man misstänker att de inte alltid tittar eller läser så noga. Fast man hoppas ju att de åtminstone öppnar boken, som det i det här fallet handlar om.

Fast Lundberg kanske tycker att en recension är bättre än ingen. Och kanske har han så fantastiskt språk och sådanan utsökta åsikter att de förtjänar att läsas, sanna eller inte.

Kanske kan man till och med dra en parallell till vad Ulf Lundell vid något tillfälle sa: "En inställd konsert är också en konsert"...

Kulturchefen på Helsingborgs Dagblad, Gunnar Bergdahl, säger att tidningen kommer att be om ursäkt, och att även Lundberg kommer att be om ursäkt. Lundbergs ursäkt hittills är dock inte så upplyftande: "Jag har gjort mig lustig över Britt-Marie Mattsson på förhand eftersom jag tycker så fruktansvärt illa om henne. Men vi får hoppas att boken kommer ut så jag får chansen att såga den på riktigt".

Jävla idiot. Säger jag. Och då har jag ändå bara läst DN:s nätupplaga...