Ett hundliv

Jag gjorde ytterligare ett av de där många testen som virvlar runt i vår värld. Den här gången var frågan vilken hund jag är. Jag? En hund? Skulle inte tro det. Eller, så tänkte jag åtminstone. Sen visade det sig att jag är en bulldog. Och inte vilken bulldog som helst, utan en engelsk sådan. Och när jag läste svaret kunde jag ju inte motstå: jo, det ligger nog en del i det där... ;-)

Juryns motivering lyder:

Engelsk bulldog

Bulldoggen är en cool livsnjutare av rang. Den ser tuff ut, men har inte riktigt koll på vilket skrämmande intryck den kan göra på såväl människa som andra hundar. Den börjar aldrig ett slagsmål, det behöver den inte. Tvärtom så förväntar den sig att alla är lika fredliga som sig själv. Bulldoggen lever under devisen "peace, love and understanding annars får du riktiga problem". Skulle den dock mot förmodan hamna i slagsmål är det bara ett som gäller; vinna eller dö. Många skulle nog kalla bulldoggen för den perfekta hunden, lugn och sansad. Den skäller nästan aldrig. Och sist men inte minst, en bulldog älskar att åka bil, tåg, båt eller flyg. Den är lättskött och behöver inte alltför mycket motion.

Fotboll i kvadrat

I morgon börjar Allsvenskan. Äntligen! Och jättekul att matcherna återigen kan ses i en kanal som kan ses av de flesta i Sverige. Synd bara att det blev hybridtv-kanalen TV4 som fick rättigheterna. De lär ju förstöra njutningen rejält med en massa populistisk smörja.

SVT var tydligen aldrig med och bjöd. Antagligen eftersom de visste att det skulle bli för dyrt. Lite komiskt är det ändå när sportens förhandlingschef på SVT, Rolf Porsborn, till DN säger att han inte tycker att Allsvenskans matcher "håller rakt av". Detta sagt av ett tevebolag som sänder Superettan...

Men jag hoppas i alla fall att SVT får rättigheterna till landskamperna. Det är på tiden att ett proffsigt tevebolag får ta hand dom dem.

Vilka som vinner Allsvenskan? Jag har inte en aning. Jag har inte hängt med så noga i försäsongen, så hur skulle jag kunna uttala mig? Men efter vad jag läst och hört, gissar jag att det står mellan Djurgården, Göteborg, Hammarby och Malmö. Med Elfsborg och Helsingborg som mörka hästar.

Carola i centrum

Det är synd att QX inte publicerar åtminstone delar av sitt material på sin webbplats. I så fall hade jag kunnat länka till den krönika som Mian Lodalen har i senaste numret. Den har rubriken "Carola är ju ändå en toppentjej..." och är väldigt bra. Mian funderar kring varför vissa bögar och flator jublade när Carola vann Melodifestivalen - eller varför det finns homosar som har henne som idol över huvud taget. Hon för tankarna vidare till den kristna högern i USA och det faktum att Tuve Skånberg (kd) bjudit in amerikanska motståndare till preventivmedel, abort och homosexuella att tala i riksdagen.

Jag tänker inte berätta mer om vad hon skriver, utan rekommenderar alla att gå och hämta QX - som är en gratistidning - och själva läsa krönikan. Kolla på QX:s webbplats var man kan få tag i den. Men jag tycker att hon avslutar sin krönika väldans bra, så jag vill gärna citera det:

Det är viktigare än på länge att lära sig urskilja vem som ler med ögonen och vem som bara ler med munnen.

Om jag får förlänga Mian Lodalens tankegångar har jag själv väldigt svårt att förstå hur en bög eller flata kan gilla någon som så tydligt tar avstånd från dem. Har de inte blivit nedtryckta nog? Gillar de att förnedras, gång på gång? Och det är klart att man inte kan skilja på musik och politik, lika lite som idrott och politik eller vad helst du vill. Politiken finns överallt. Och uppmärksammar vi den inte kommer den att smyga sig på oss och kanske snart kväva oss. Vi måste bli delaktiga och ta egna initiativ, i det stora eller lilla. Och ta avstånd från förtryckarna eller mobbarna. Allt efter egen förmåga.

Och om nu någon tänkt förklara för mig hur han eller hon som homo kan jubla över Carola, kanske samma person kan förklara för mig hur en homo kan rösta på kristdemokraterna. För det övergår nämligen mitt förstånd. Men det återkommer jag till senare. *cliffhanger*

Oj, det här blev djupare än jag hade tänkt från början. Men så blir det ibland.

Ett hiss-nande äventyr

Jag var och tränade nu på lunchen (A) och när jag kom tillbaka till jobbet fastnade hissen på väg upp. Men jag kände mig ganska lugn. Vi var tre i hissen och vi var nog allihop ganska lugna. Vi tryckte på larmknappen och var på väg att ringa till jobbet när hissen helt plötsligt gick igång igen. Men den stannade ett plan under dit vi egentligen skulle, så vi gick ut och gick en trappa upp i stället.

Vi stod inte stilla så länge i hissen, högst en halv minut, men det känns skönt att veta att det inte är någon big deal för mig att fastna i en hiss. Vilket jag i och för sig inte hade trott heller...

Snön är inte vår

Fan alltså. Just när vi trodde att våren var på gång. Precis när vi anade små tussilago och krokusar i våra rabatter (nåja, andras rabatter, då). Ungefär samtidigt som jag funderade på att börja med vårjacka. Då kom den: årets första backlash - i form av snö, snö, snö. Men för fan då: bli vår nån gång!

I övrigt fick jag åka gratis tunnelbana till jobbet i dag. Sug på den du... ;-)

En terrier i farten - igen och igen

En man i Umeå är anhållen såsom misstänkt för att vara den så kallade Hagamannen. Jag hoppas verkligen att det är han. Det vore skönt om de brotten blir uppklarade, men framför allt att han hindras från att begå nya.

Expressen förnekar sig dock inte. De visar glatt upp bild på den anhållne mannen. Jävla nötter. Inser de inte att det kan göra hans och hans närmastes liv till ett helvete?

Men jag hade egentligen en annan synpunkt: tydligen har den anhållne mannen begärt Leif Silbersky som offentlig försvarare. Men varför? Kan någon förklara för mig varför så många väljer honom? (Och framför allt i sådana här uppmärksammade mål.) Varifrån har de fått uppfattningen om att han är bra? Bara för att man är med i radio och teve och ryar betyder inte att man är en duktig jurist. Och enligt min erfarenhet är han inte speciellt bra...

KU emot sex

Enligt SVT:s Rapport kommer Konstitutionsutskottet, KU, att pricka sex statsråd i morgon (läs mer här). Smaka på det: sex statsråd! I ett och samma ärende. På en och samma gång. Något sådant har aldrig tidigare skett. Tydligen ska samtliga ledamöter i utskottet stå bakom kritiken också. Vilket naturligtvis gör den extra skarp. Det ska bli oerhört intressant att följa i morgon vad KU säger.

De sex statsråden som prickas är:

1. Statsminister Göran Persson
2. Före detta utrikesminister Laila Freivalds
3. Vård- och äldreomsorgsminister Ylva Johansson
4. Försvarsminister Leni Björklund.

Dessa fyra fick även kritik av Katastrofkommissionen. De två ytterligare statsråden är:

5. Finansminister Pär Nuder
6. Biståndsminister Carin Jämtin

Ja, jäklar i min lilla låda. Och hur kommer HSB att reagera på det här? Klarar han även den här stormen...?!

Vaknatt

Jag var jäkligt trött i går kväll, och eftersom jag skulle upp tidigt i dag (träna), bestämde jag mig för att gå och lägga mig tidigt. Sagt och gjort: klockan 10.30 låg Aronson i sin stora varma säng och sov. Klockan halv 1 vaknade jag (av en dröm) och kunde inte somna om. Jag låg klarvaken fram till 3 - det sista jag minns är att jag hörde Ekots nyheter då. Sen ringde väckarklockan klockan 5.20.

Gissa om jag är trött i dag också...

En juridikstuderandes vardag, typ

Ha ha. Jag har precis sett Legally Blonde. En vansinnigt rolig film. Jag skrattade nästan läppen av mig. Och Reese Witherspoon är jäkligt bra - och rolig.

Och jag som inte ens gillar rosa...

;-)

På lunchen fylldes mitt... hjärta

Jag såg A på lunchen i dag. Jag har inte sett honom på ett tag eftersom jag först var sjuk och sedan bortrest. Det kanske är därför, men genast började mitt hjärta bulta fortare och jag blev alldeles varm. Och tankarna har hela eftermiddagen bara varit hos en enda person...

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: fan alltså, jag måste vara helt jävla dum i huvudet!

Jet-lag

Jäklar vad jag har varit trött alltså. Jag sov en timme i går mitt på dagen, och efter det var jag totalklubbad. Helt borta alltså. Hade inte tänkt sova mer eftersom jag ville sova på natten också. Men jag var tvungen. En halvtimme till. Och ändå sov jag en massa timmar i natt. Men är fortfarande trött som fan...

Och nu väntar en massa jobb på att få bli gjort...

New York, New York

Jaha, så har man då varit i New York. Och jag tror knappt själv att det är sant, men jag känner att jag återigen måste citera Göran Palm*.

Missförstå mig inte, vi har haft det jättebra: vi har varit uppe i Empire State Building, åkt båt till Staten Island, kollat på Frihetsgudinnan och Ground Zero, sprungit i finanskvarteren, TriBeCa, Soho, Chinatown, Chelsea och Central Park, shoppat på Fifth Avenue, Bloomingdale's och i de förvånansvärt fina affärerna i Soho, suttit på barer, caféer och restauranger - och nästan frusit häcken av oss i det väldigt kyliga vårvädret NY hade att bjuda på. Med mera, med mera. Det enda jag känner att jag gärna hade velat hinna med är en tur över till Brooklyn.

Och visst, inloppet till Manhattan är PAMPIGT. Likaså utsikten från Empire State Building och Mandarin Oriental (Tack för tipset, Mats Strandberg). Men i övrigt är jag lite besviken. Alla har ju pratat om att allt i New York, och USA, är så stort. Tycker jag inte. Jag blev inte alls imponerad, snarare tvärtom. Visst har jag ont i fötterna av allt gående, men att ta sig från Battery Park till hotellet på 45:e gatan kändes inte som någon större bedrift. Och det var bara gatorna runt Central Park och strax söderut som var stora. I övrigt var det helt normala, vanliga gator. Och när man går där på gatorna känns inte husen så värst höga heller. Det är först på avstånd man förstår hur höga de egentligen är.

Och varför ska jag behöva ge dricks till höger och vänster? Ska jag verkligen behöva betala för service? Det känns bara fånigt. Ge folk en anständig lön i stället!

Dessutom har jag ju aldrig gillat amerkanerna. De är skrikiga, gapiga, otrevliga och jävligt ytliga. Jag hade hoppats att min bild av dem skulle ändras i och med den här resan, men tyvärr, den har snarare besannats.

Kommer jag då att resa dit igen? Inte omöjligt, men det lär i så fall dröja. Jag har ju ännu inte undersökt klubblivet i det stora Äpplet, och det är klart att det låter lite lockande, men det finns andra resmål som jag finner mer attraktiva. Till exempel ska jag åka till London om ett par månader. Se, det är mer en stad i min smak... =)

Men nej, självklart ångrar jag inte att jag åkte dit.


* Göran Palm har skrivit en dikt som heter Havet:

Jag står framför havet.
Där är det.
Där är havet.
Jag tittar på det.
Havet. Jaha.
Det är som på Louvren.

...I'm leaving today

Jepp, nu bär det snart av. Om två timmar sitter jag på flyget till New York. Så, såvida inte min abstinens blir alltför stor, och jag tvingar in mig själv och mitt ressällskap på ett internetcafé, så hörs vi inte på några dagar.

Ha det bra. Det tänker jag ha... =D

Utseendet betyder inte så mycket

Men det är väl klart att HSB måste utse nån som redan sitter i regeringen till ny utrikesminister. Jag menar, det är bara ett knappt halvår kvar till valet - ett val som är mer ovisst än vanligt. Vem vill hoppa av sitt ordinarie jobb för en ministerpost som riskerar att vara bara ett halvår? Inte Margot Vallström i alla fall. Ska hon bli minister igen lär hon nog vilja bli det på lite längre sikt.

Vi får väl bara hoppas att HSB hoppar ner från sina höga hästar och inser att han inte MÅSTE utse den person som har tippats minst i media. Carin Jämtin, Thomas Bodström och Thomas Östros ligger tydligen bäst till enligt media och spelbolag. Jag bryr mig egentligen inte vem det blir. Det kan ju i vilket fall inte bli värre än det varit de senaste 2,5 åren. Dessutom hoppas jag ju på en... hmm... ombildning av regeringen efter valet...

Kollegorna rasar

Det är flera på jobbet i dag (företrädesvis tjejer) som har förfasat sig över att jag inte packat ännu. Men hallå! Jag ska ju inte åka förrän i morgon bitti. Jag har hela kvällen på mig. Dessutom har jag redan skrivit en lista över vad jag ska ha med mig. I princip i alla fall...

Är jag sent ute? Brukar folk packa flera dagar i förväg? Jag menar, jag ska ju bara vara borta några dagar. Hur svårt kan det vara? Och hur lång tid kan det ta...?

Trött är milt

Fan alltså, jag vaknade halv 5 i morse. Och låg och slumrade i nån timme, men sen var jag tvungen att stiga upp. Åt frukost och gick sen och la mig en stund igen. Och nu är jag så trött att jag knappt vet vad jag heter.

*mumlar:Aronson, Aronson, Aronson*

Och jag har en dag fylld av möten. När jag ska hinna jobba ikapp det jag ligger efter sen förra veckan förstår jag inte. Dessutom ska jag ju vara ledig torsdag, fredag och måndag. Anledning: njaaaaaaa, det vet ni nog redan... ;-)

Inför en resa

Jag reser till New York på torsdag. Det är första gången jag åker dit, och jag ser jättemycket fram emot det. Men jag har fått två riktiga nojjor:

För det första kan jag inte bestämma mig för vilka skor jag ska ha med mig. Jag inbillar mig att det kommer att bli mycket promenader och jag har inga skor! Jag har sprungit runt i Stockholm för att köpa nya, men inte hittat några.

För det andra har jag blivit livrädd för att inte bli insläppt i USA. Jag kan inte se någon som helst anledning till att jag inte skulle bli insläppt, men jag tänker på det hela tiden...

Hjälp! Håller jag på att bli tokig?!

Känslor III

Packar mina ägodelar
mina få ägodelar
med mammas blickar i ryggen.
Den veka rösten
som gång på gång fyller rummet
undrar
hur jag kan göra detta mot henne.
Jag har väl aldrig slagit dig.
Jag har väl aldrig gjort dig illa.
Är jag en sån dålig mor.
Tycker du inte om din egen mor.
Hur kan du lämna mig.
Man lämnar inte sin mamma.
Tolv år och svikare.
Hundra år och svikare.


(Ur Bli min mamma igen av Åsa Jinder, Bonniers, 1991)

En stjärna mot en annan

Det har meddelats nu på morgonen att Laila Freivalds avgår som utrikesminister. Det var helt rätt, det fanns inget annat alternativ. Efter allt som hänt, med misstagen i samband med tsunamikatastrofen och hennes uppenbara försök att slingra sig när det gäller SD-kurirens webbplats som grädden på moset, har Freivalds gjort sig helt omöjlig som minister.

Tillfällig ersättare som utrikesminister blir - Bosse Ringholm, idrottsminister.

En andra intervju

Jag var på en andra intervju i dag. Jag vet inte, men det kändes inte så bra. Det kändes som att jag inte gjorde så bra ifrån mig. Jag var inte det minsta nervös eller spänd när jag gick dit, och jag är rädd för att jag gav ett ganska nonchalant intryck. Förhoppningsvis är det bara i mitt huvud, antagligen märkte de inget alls, men som sagt, det kändes som att det gick alldeles för lätt, att jag inte la ner min själ i det hela.

En bön... igen

Nu har jag läst ut En bön för Owen Meany och jag tror inte att jag någonsin har läst en bok som har berört mig så mycket som den här har gjort. Jag har verkligen skrattat och gråtit om vartannat. Och mitt för hållande till Owen Meany är oehört komplicerat. Jag förstår inte, samtidigt som allt är glasklart.

En bön för Owen Meany är verkligen en bok jag rekommenderar. Å det varmaste.

Jag brukar inte falla för inledningar till böcker, jag har till exempel aldrig förstått storheten med Selma Lagerlöfs Äntligen stod prästen i predikstolen. Men jag kan inte undanhålla någon första meningen i den här boken. Den är lång, den är fantasieggande och den är jävligt talande (dessutom grammatiskt diskutabel) :

Jag är dömd att för alltid minnas en pojke med förstörd röst - inte på grund av rösten, inte på grund av att han var den minsta person jag någonsin har träffat, inte ens på grund av att han förorsakade min mors död, utan därför att han är anledningen till att jag tror på Gud; jag är kristen tack vare Owen Meany.

Skriftligen, med tre kopior

Första riktiga dan på jobbet igen (att jag var här några timmar i går räknas inte). Och jag är redan bara såååå uttråkad. Dessutom är jag trött. Och min förkylning har ju inte direkt gått över, tvärtom känns den nästan sämre i dag. Och så har jag 1 000 möten, varav en anställningsintervju som jag ska gå på. Har lite svårt att greppa hur jag ska hinna med allt, och dessutom försöka få lite lunch i mig. Och komma hem i anständig tid. Och samtidigt inte förvärra min förkylning.

Men klagar jag? Nej, inte jag inte... ;-)

Skoproblem

Nu har jag sprungit runt både i går och i dag för att hitta ett par skor. Jag åker till New York på torsdag och jag måste ha något att kunna gå i. Jag blir tokig! Jag hittar inga. Och nej, jag kan inte köpa ett par bara för att de verkar sköna. För mig spelar utseendet roll! Också... ;-)

Jag har varit på Åhléns, NK, Interport, Stadium, Puma, Adidas, Nilson, Rizzo och till och med Scoretto. MEN JAG HITTAR INGA!

Nån som har nåt tips...?

En söndag i mars

Det är söndag, jag har inget som helst spår av bakfylla, solen skiner från en klarblå himmel, det är varmt och skönt ute, våren är på väg med språng och vårkänslorna pockar på. Kort sagt, en dag som gjord för att...

...sitta på jobbet. Jag har ju trots allt varit borta en vecka, och det finns en hel del här att göra. Bara att gå igenom alla mejl tar ju en hel evighet.

Men jag skulle naturligtvis hellre promenerat Kungsholmen runt. Eller fikat med nån trevlig människa. Eller kanske både ock. Eller något annat kul.

I stället sitter jag här. Och i kväll ska jag tvätta...

Känslor II

Står plötsligt i centrum.
Du får välja nu.
Vem du skall bo hos.
Min rädsla
för denna förvandlade kvinna
jag förut kallade mamma
är för stark
för att jag skall ha något val.


(Ur Bli min mamma igen av Åsa Jinder, Bonniers, 1991)

Ett fenomen

Nu har jag surfat runt en del bland olika bloggar, och det är påtagligt vilket Carola-hat det verkar finnas. Folk hatar verkligen denna kvinna. Men kom igen ni alla: hata är ett oerhört starkt ord!

Själv gillar jag Carolas röst och hennes professionalism. Därutöver gillar jag henne inte alls. Hon har en oerhört snedvriden människosyn och hon verkar ha en rejäl dos dubbelmoral. Jag tycker också att hon är dålig på att välja bra musikmaterial. (Dessutom förstår jag inte hennes val av män...) Men att utifrån det säga att jag hatar henne, det vore att kraftigt överdriva.

Jag är helt övertygad om att Evighet vann av en enda anledning i kväll: Carola sjöng den. Det är nämligen en tämligen medioker låt. Så visst, vi har Carola-hatare, men vi verkar ha ännu fler Carola-fanatiker - folk som inte kan se skillnad på låtar och artister. Hur det sedan finns bögar som skriker sig hesa för hennes skull, det har jag nog ännu svårare att förstå. Har ni inte blivit tillräckligt nedtryckta som ni har? Måste ni ha ännu en människa som kränker er? Har ni inte fått nog?

Carolas nästa steg i karriären verkar vara att hon vill slå utomlands. Det kan hon säkert göra, men då måste hon verkligen skaffa sig en annan repertoar. Den musik hon har gjort hittills slår inte utanför Sveriges gränser. Hon bör skaffa sig bättre låtskrivare, med internationell erfarenhet och kunskap.

Trist men sant

Fy fan så jävla spännande. Jag har verkligen hoppat omkring i soffan här. Helt galen. Och jag trodde väldigt länge på Andreas Johnson. Jag tycker att han har bästa låten. Men det är ju inte låtarna som vinner nu för tiden. Utan konceptet. Eller, som i kväll, artisten.

Men jag säger ändå: Grattis, Carola! Och lycka till i Aten!

Bäst och sämst

Bäst framträdande i kväll gjorde Andreas Johnson, Linda Bengtzing, the Poodles och BWO. Sämst gjorde Carola och Magnus Carlsson. Fast det säger ju inget om utgången. Men jag tror att BWO seglat upp rejält sedan sist. En "skräll"...? Spännande!

Fortsättning följer...

Glassigt värre

Jag har upptäckt en ny glass. Det är Carte D'or med smak av toblerone. Jag köpte den i veckan och den är fantastiskt vansinnigt god. Jag gillar glass väldigt mycket, och framför allt chokladglass, men den här hade jag aldrig testat förr. Det blev ett paket till i dag, och det lär inte bli det sista jag köper...

Korrigering

Nonchalant? Jag menar naturligtvis arrogant!

*skakar på huvudet*

Inför kvällen

I kväll gäller det. Andreas Johnson, BWO eller Carola. Eller kanske Rednex. Vem ska representera oss i Aten? För det lär stå mellan de tre (eller fyra). Någon annan har antagligen inte en chans.

Och vi vet ju alla vem som är favorit. Tyvärr. Jag fattar bara inte, har svenska folket ingen smak över huvud taget? Låten är ju bara så medioker. Och vi kan inte skicka ner ett bidrag för artistens skull. Framför allt inte om artisten är en sådan som inte går hem utanför Sveriges gränser...

Dagens boktips

Jag har länge tänkt berätta om den här boken. Nu blev det en hel recension, vilket kanske inte var meningen från början. Men varför inte:

Jag gillar John Irving. Jag tycker han är en fantastisk författare. Hade jag varit tvungen att välja, hade jag nog valt honom som favoritförfattare. Hmm. Åtminstone en av dem.

Irvings stil är helt absurd: han gör helt galna språkliga och bildliga vändningar och man skrattar och gråter om vartannat. Samtidigt är det poetiskt och vackert. Till hans mest kända böcker hör Garp och hans värld, Hotel New Hampshire och Ciderhusreglerna. Men jag läser just nu En bön för Owen Meany. Ingen av hans mest kända böcker, men antagligen hans bästa. Och det vågar jag säga utan att ens ha läst ut boken än...

I början var jag tveksam, jag tyckte att boken var alldeles för lik Garp och hans värld: en ensam mor till en son. Modern har ingen man och har aldrig haft. Sonen får inte reda på vem som är hans far. Typ. Men efter ett tag tar En bön för... hela andra vägar. Även om likheter hela tiden finns.

Boken handlar om berättarjaget, John Wheelwright och hans vän Owen Meany. De växer upp tillsammans på 60-talet i New England - i skuggan av John F Kennedy och sedermera Vietnamkriget. Jag har blivit helt förälskad i den helt oefterhärmerlige (på flera sätt) Owen Meany. Han är en helskum människa med en massa fysiska och psykiska handikapp, på många sätt i linje med mig själv, men samtidigt är han klarsynt, intelligent, modig, rak och ärlig - egenskaper som jag önskar att jag hade mer av.

Owen Meany påstår sig bland annat veta när han ska dö - han har sett det i en syn. Han menar sig samtidigt vara Guds redskap på jorden. Ganska nonchalant, och inga små ord precis. Nästan hybrisvarning på killen. Men bara nästan, trots att hans humor är begränsad.

Samtidigt som boken är väldigt underhållande, är den en skarp kritik mot, och uppgörelse med, USA och dess imperialism, krigshets eller vad man vill kalla det, främst skildrat genom Vietmankriget och Ronald Reagans regim under 1980-talet. Berättarjaget är väldigt bitter över den amerikanska regimens handlande och det amerikanska folkets passivitet, eller likgiltighet, och har har sedan flera år flytt landet. Men han samtidigt inte göra sig fri från det.

Boken är oerhört spännande och rolig, och ganska tjock, och jag rekommenderar den varmt. Jag kan själv knappt bärga mig tills jag fått veta slutet - både på boken och på Owen Meanys liv.

Ingenting

Jag har absolut ingenting att säga i dag. Min förmiddag känns så jävla meningslös. Det enda roliga som hänt är att mitt ressällskap ringde. Jag antar att hon är orolig för att jag inte ska kunna följa med till New York nästa vecka. Ha. Hon skulle bara försöka stoppa mig!

I övrigt är jag fortsatt snuvig. Har lite ont i bihålorna och känner mig lite svag. Men samtidigt längtar jag verkligen efter att nåt kuuuuul ska hända.

Känslor I

Jag är förankrad vid tomheten.
Tomma tysta dagar
möter tomma tysta dagar.
Sommarlov.
Tyst sommarlov.
Väntar att bomben skall brisera,
för att sedan möta intet.
Varför sker inget.
Varför denna tystnad.
Jag dör snart av tystnaden.
Vill ni kanske att jag skall det.
Vill ni att jag skall försvinna.
Det vill ni nog,
så ni kan göra det ni måste utan hinder.
Jag är inte Åsa längre.
Jag är ett jävla hinder
i ert drama.
Ett hinder
i denna fruktansvärda tystnad.


(Ur Bli min mamma igen av Åsa Jinder, Bonniers, 1991)

Misstänkt sjuk

Jag har varit hos läkare i dag. Igen. Jag gick dit eftersom jag misstänkte att jag har bihåleinflammation. Jag har haft det ett antal gånger de senaste åren och känner väl igen symptomen. Fast de senaste gångerna har jag själv inte varit säker på att det verkligen är bihåleinflammation. Men jag har gått till doktorn ändå: bättre att han ställer diagnos än jag. Och det lustiga är att läkarna faktiskt inte heller verkat säkra på saken. Trots det har de skrivit ut recept på både cortisonspray och antibiotika, framför allt det sistnämnda. Det känns nästan som att jag lurat dem...

...och det känns ju faktiskt inte bra. Den här gången fick jag till och med läkaren att skriva ut extra stark antibiotika - eftersom jag vill vara frisk nästa torsdag när jag reser till New York.

Så. Vi får se om jag blir frisk nu. =)

Dagens bild

Denna bild föreställer Hanna Ljungberg det ögonblick hon blev påhoppad av den franska målvakten i mötet mellan Frankrike och Sverige i damfotbollens Algarve Cup.

Bilden är fantastiskt, men det ser otroligt otäckt ut. Ljungberg mår tydligen bättre än vad bilden indikerar...

(Foto: AP)

En ambivalent morgon

Jag har varit väldigt osäker på om jag skulle gå till jobbet i dag eller inte. I går tyckte jag att febern gått upp igen och hade bestämt mig för att inte gå till jobbet i dag. Men när jag la mig i går kväll kände jag mig riktigt pigg. Jag satte inte klockan men bestämde mig för att om jag vaknade tidigt i dag så skulle jag gå. Jag vaknade halv 7. Men kände mig inte riktigt bra. Jag hade ingen feber, men kände mig som att jag hade feber. Jag gick upp, åt frukost och duschade som om jag skulle gå till jobbet. Men gjorde det inte.

Fan alltså. Jag kan inte förklara hur jag mår. Jag hostar en del och känner mig svag. Och blöder en massa näsblod. Samtidigt kanske jag skulle må bättre om jag kom ut. Tänkte gå ut och handla och kanske fika för att se hur jag klarar det.

Men i morgon måste jag gå till jobbet, oavsett hur jag mår. Om inte annat för att jag annars dör av leda... Suck, det här börjar bli jävligt jobbigt.

Trumvirvel

Jag såg Ragadish på SVT i kväll. Jag har egentligen aldrig sett programmet tidigare, men det var faktiskt bra. David Bexelius hade gjort ett otroligt fint reportage om en kille som spelar gitarr och som har nån sjukdom som gör att hans skelett är skört - han hade brutit benen typ 200 gånger eller nåt. Eddie Wheeler heter killen. Man fick inte höra så mycket av hans musik, men det lilla som hördes var riktigt bra.

De hade en sms-panel också. Tre kändisar (bland andra Linda Bengtzing) diskuterade hur man ska tolka olika sms-meddelanden. Det var en kul grej, men känns väldigt tonårsmässigt. Kanske borde programmet sändas vid 19 i stället...?!

Banknamnbyte

Föreningssparbanken ska byta namn skriver bland andra SVD. Det känns ganska naturligt, det nuvarande namnet är alldeles för långt och krångligt. Det nya, föreslagna, namnet är Swedbank, vilket banken tydligen heter utomlands redan i dag. Det är väl också helt okej.

Det som är lite lustigt är uttalet. När jag läste om det läste jag, rätt naturligt tycker jag själv, det som soiidbank. Men enligt A-ekonomi ska det tydligen uttalas soädbank. Känns inte det som att de krånglar till det svenska språket lite väl mycket...?

PS. Jag ber om ursäkt för mina fonetiska kunskaper. Jag är medveten om att de ligger på en... hmm... låg nivå.

Känslor

Flickan är fyra år.
Hon leker ensam på husets baksida.
Hon ser inte ensamheten just då
i sin fantasivärld
där hästar och elefanter har sin givna plats.
Nu ser jag ensamheten
i mina bilder
från barndomen.
Jag bar den
som ett ok
utan tyngd,
knappt synlig,
och möjligen
var det där
i det höga gräset
på husets baksida
den föddes;
känslan
av ständig ensamhet.


(Ur Bli min mamma igen av Åsa Jinder, Bonniers, 1991)

Plus och minus

Det bästa med att ligga sjuk hemma är att man kan kolla på sport på teve. I dag har det varit störtlopp från Åre. Anja Pärsson vann! I alla fall damklassen... ;-)

Det värsta är att det är så fruktansvärt lååååångtråkigt. Och att man hinner tänka (grubbla?) så jäkla mycket.

Poetry Slam

Jag läser ganska mycket, mest skönlitteratur - romaner, men också en del deckare. Poesi blir det inte så mycket av. Alldeles för lite egentligen. Men jag har en "husbibel", en diktbok som jag köpte för ganska länge sen och som jag läser i lite då och då, när andan faller på. Författaren är inte så känd i just såna här sammanhang, hon är mer känd som musiker.

Första gången jag läste boken föll jag som en fura. Det är en bok skriven just för mig. Våra yttre förhållanden är inte desamma, men känslorna, upplevelserna och tankarna har vi definitivt gemensamt. Och ett speciellt förhållande till vår mamma...

Boken heter Bli min mamma igen och är skriven av Åsa Jinder (Bonniers, 1991) - och rekommenderas varmt. Boken består av dikter, men som tillsammans blir en berättelse, en berättelse om Åsa och hennes mamma. Och på många sätt en berättelse om Aronson och hans mamma...

Jag kommer med jämna eller ojämna mellanrum att publicera några urval ur boken.

So stay tuned...

Det verkliga problemet

Systembolagets vd Anitra Steen har ett pensionsavtal som strider mot de riktlinjer som finns för statliga bolag. Fast avtalet skrevs långt innan de här riktlinjerna upprättades. Så där kan ju inte ligga något problem.

Problemet ligger väl snarare i att bland andra Marita Ulvskog var ute i förra veckan och krävde att pensionsavtalet för LKAB:s vd Martin Ivert skulle omförhandlas, eftersom det inte följde riktlinjerna. Den här gången är hon tydligen väldigt tyst.

Ett annat problem är att styrelsen för Systembolaget hamnar i en slags gisslansituation. När drevet nu går verkar alla ha precis samma åsikt: Avtalet måste förhandlas om! Så vad kan de göra? Klart de måste gå med på det, annars kommer det ju att bli ett ramaskri. Och Anitra Steen? Jag vågar inte ens tänka på vad som skulle kunna hända om HON inte vill förhandla om...

Flyktplan

Man ska aldrig, aldrig titta på en thriller och äta massor av smågodis samtidigt som man har feber. En allmän varning bara: hjärtat slår i 280 precis hela tiden...

I övrigt gillade jag Flightplan. Det är en bra thriller. Och Jodie Foster är väldigt bra - som vanligt. Jag såg en intervju med henne i går där hon berättade att rollen egentligen var skriven för en man, men att hon gillade den så mycket att hon ville spela den, och de fick helt enkelt skriva om manuset. =)

En sjuk filmeftermiddag

Jag kände mig lite svajig när jag var ute. Det kändes som att jag inte var helt feberfri. Fast det skulle ju kunna bero på att jag knappt varit ur sängen eller soffan på ett antal dagar. Vi får väl se hur jag mår i eftermiddag när jag ligger i soffan och kollar på de två filmer jag hyrde.

Det var svårt att välja filmer, jag tyckte att jag sett det mesta som kan tilltala mig; så det blev Flightplan och Lady & Lufsen...

...jag ska bara lyssna klart på Annika Lantz först. =)

Dagens status

Jag mår något bättre i dag. Febern har gått ner och jag är inte lika snorig. Fast det som kommer ut nu är väääldigt mycket blodblandat. Och det känns inte så kul.

En kollega på jobbet mejlade över ett protokoll som han tyckte att jag kunde läsa "när jag ändå bara ligger där". Så jag får väl göra det, men i övrigt känns det som att jag inte kommer att gå till jobbet i morgon heller.

Vi får väl se: eldprovet kommer snart: jag har ingen mat hemma så jag ska snart bege mig ut för att handla. Och hyra ett par filmer, annars förgås jag av tristess...

Homosexuella gäster

På dn.se kan man lära sig mer om etikett. Det är Magdalena Ribbing som svarar på frågor från allmänheten. Det kan röra sig om vilka kläder man ska ha på sig vid visst tillfälle, hur man skickar inbjudningar till bröllop eller vem som ska tacka för vad och när. Jag brukar läsa de här frågorna och svaren eftersom det är roligt, och säkert kan man få sig en eller annan tankeställare på köpet.

Magdalena Ribbing är väldigt rolig i sina svar, hon är korrekt och trevlig, men ibland kan hon också vara otroligt bitsk. Och jag vill inte undanhålla er det här svaret, som handlar om hur man placerar folk om det finns homosexuella med bland gästerna...

En sjuks vardag

Fy fan vad det är tråkigt att vara sjuk! Visst, jag sover mycket, men mellan varven är man ju vaken. Och tvingas då ligga och kolla på dumburken, för något annat orkar jag inte med. Och det finns ju absolut ingenting att kolla på. Så mycket skit det finns alltså. Jag förstår inte att folk tittar på det. Något vettigare måste de väl ändå ha att göra i sina liv!

Jag tittade förresten på Ellen Degeneres show, och jag hoppas verkligen att just det här var ett dåligt program, annars blir jag riktigt besviken. För det stank verkligen. Enda gången det tände till var när Ellen intervjuade en 6-åring...

Jag lär få vara hemma i morgon också, så jag har fått flytta anställningsintervjun jag skulle gått på. Hoppas inte det inverkar negativt på mina chanser att få jobbet. Men maten börjar ta slut, så jag måste nog bege mig ut lite i alla fall. Kan ju bli ett skönt avbrott i tristessen...

Suck. Jag vill verkligen bli frisk nu. NU

Jonathan Johansson

1980-2006

Jag kände honom inte, hade heller ingen relation till honom. Men det är för jävligt och mina tankar går till hans sambo och övriga släkt och vänner.

Jag kan bara citera Astrid Lindgren:

Den gudarna älskar dör ung.

(foto: privat)

Morgon med schlager

Jag såg Carola i Gomorron Sverige i SVT i morse och hon var rejält neddämpad. Hon var nästan behaglig att lyssna på. Men bara nästan.

Även Björn Kjellman satt i morgonsoffan. Han var bara sig själv, och det räckte gott och väl. Men han verkade nästan dyrka golvet Carola gick på. Lite osmakligt, kan jag tycka. Annars gillar jag honom. Han verkar ha en sund inställning till saker i livet - åtminstone till Melodifestivalen.

Björn Kjellman spelar förresten i Jag är min egen fru på Stadsteatern i Stockholm just nu. Jag rekommenderar alla varmt att gå dit. En otroligt bra föreställning, och Kjellman är lysande!

Fortfarande sjuk

Gårdagen var fruktansvärd! Jag hade en sprängande huuvdvärk hela dagen. Det kändes verkligen som att huvudet skulle sprängas. Jag hade för övrigt ont i resten av kroppen också. Och en brännande känsla på huden. Dessutom rann näsan. Framåt eftermiddagen fick jag rejäl frossa men inte så mycket feber. Febern steg dock under kvällen och jag låg helt utslagen.

Till råga på allt fick jag någon slags matförgiftning (glassen eller ett äpple - välj själv) som gjorde att jag fick dela min tid i sängen med små besök på toaletten.

I dag känner jag mig något bättre. Febern har sjunkit och värken känns inte lika mycket längre. Något jobb blir det dock inte i dag. Får se hur det blir i morgon...

Andra chansen

SVT hade bullat upp för att det skulle bli riktigt, riktigt spännande. Och det blev det väl också. Fast den sista omgången hade de faktiskt kunnat skippa, den kändes tämligen onödig. Och den andra tävlingen var ju bara pinsam - jag gissade förresten på 26, vilket var rätt svar... ;-)

Annars var det kul att höra låtarna igen. Många av dem var faktiskt bra. Nåja, med vissa undantag då.

De tre som gick vidare till sista omgången var mina favoriter. Av de tre gick min absoluta favorit inte vidare. Sorry, Patrik Isaksson. Men gläds åt att du kommer att få en jättehit ändå... =)

Nu är startfältet klart inför finalen på lördag. Och jag förstår inte varför jag är så jäkla exalterad...

Fyra springare mot toppen

Jag sitter här och gråter. Jag vet inte om jag ska skylla på att jag är sjuk, eller på att jag är allmänt blödig, men jävligt roligt är det. Jag är så rörd - jag har sett en stafett utöver det vanliga.

Fyra svenska killar. Ingen stjärna, men alla fyra absolut i uppåtgående. De sprang så fantastiskt bra. Och ingen skugga över de andra, men allra bäst sprang Johan Wissman, denna otroligt duktige (och vackre) man. Det var han som la grunden till fjärdeplatsen (inte långt från bronset). Jag brukar verkligen inte vara glad åt fjärdeplatser, men det här var något utöver det vanliga.

Får de bara fortsätta så här borde de stora lagen darra inför kommande VM och OS. För att inte tala om EM i Göteborg i sommar...

Grattis, killar! You're simply the best.

Friidrotts-VM

Silver till Alhaji Jeng och brons till Linus Thörnblad och Susanna Kallur. Och med guldsmak dessutom. Det här blev ju ett riktigt bra VM. Trots att fixstjärnorna inte var med.

Stafettlaget räknar jag inte med. Att de gått till final är bra nog.

Sjuk, sjukare...

Jodå, visst har jag feber i dag också. Fast inte lika hög som igår. Men det räcker till.

Och så vill jag göra ett förtydligande: visst har jag ont i bihålorna och huvudet. Men jag har också väldigt ont i hela jävla kroppen! Och näsan vill inte sluta rinna. Och ögonen är torra som en öken utan vatten. Och kroppen känns tung, tung, tung. Och ingen vidare aptit har jag heller.

Oj, oj, oj vad det är synd om mig.

Sjukdomsrapport

I natt vaknade jag vid 3 men somnade faktiskt om och sov ända till 6 (!). Man får vara tacksam för det lilla, som flickan sa.

I dag har jag ont i vänstra bihålan och samtidigt frrrruktansvärt ont i huvudet - det känns som att det ska sprängas när som helst. Det är 25 gånger värre än en baksmälla, kan jag meddela. I övrigt får jag en konstig grej när jag är förkyld, nämligen ont i skinnet. Det känns som att det bränner. Nån som känner igen det? Och så blir jag så torr om läpparna och huden blir fet och äcklig. Ja, ni hör. Det är dags att tycka synd om Aronson igen... =)

Nu tänkte jag slänga mig framför teven och kolla på nån gammal film och bara vila.

Rätt låt ska vinna!

Kvällens bästa låt gick vidare direkt till finalen i Globen nästa lördag. Och nej, jag talar inte om Carola och hennes Shirley Clamp-kopierade låt, utan Älskar du livet med Björn Kjellman. Fantastiskt vacker!

...men va? Sandra Dahlberg gick inte till andra chansen. Kvällens sensation!

Sökningar som ger träff

Ha ha. Det är alltid roligt att se hur folk har hittat till min lilla (blogg-) del av världen. Den absolut största träffen var när jag redan första dagen det stod om det i Dagens Nyheter skrev om elitlistan. Tvåhundra träffar på knappt en timme - jag trodde knappt mina ögon när jag kom tillbaka från lunchen. I övrigt är de lite olika sporadiska träffar, ofta på lite udda namn som till exempel Jens Assur och Evgeni Plushenko.

I eftermiddag är det någon som varit inne på altavista och sökt på "Tommy Körberg" och "plumpt". Undras hur människan tänkte och vad han eller hon var ute efter. Ännu roligare var att jag var den enda träff han fick...

Holmenkollen

Bra gjort, Anders Södergren. Så ska en slipsten dras!

Carolafestivalen

Nu har jag läst schlagerbloggarna i DN, Expressen, Aftonbladet och GP. Alla är rörande överens: Carola vinner. Inte bara i kväll utan hela rasket. Hon ska tydligen vara helt överlägsen, även om det faktiskt finns lite nyanser i tyckandet om själva låten.

Det går tydligen också något rykte om att Carola haft som krav för att ställa upp att hon skulle få sjunga sist, i sista delfinalen. Och så blev det ju. Ska bli intressant att se om hon sjunger sist nästa lördag också...

Mitt egen intresse för Melodifestivalen har faktiskt stigit de senaste veckorna. Första delfinalen var jag lite ljum inför, men som sagt, det blir roligare och roligare. Och bättre och bättre. Allra bäst, Carola eller inte Carola, är ju naturligtvis Lena Ph. Även om hennes jokes varit av lite blandad kvalitet...

Vill bli omsyndtyckt

Eftersom jag haft frossa hela morgonen tänkte jag att det var lika bra att jag tog tempen. Jag har 38,5. Så nu tog jourläkaren emot mig. Fast inte förrän i eftermiddag...

Men oj, oj, oj vad det är synd om mig!

'Sjuk nekades vård'

Jag ringde jourläkaren nu på morgonen men hon (sjuksköterskan) tyckte inte att det var någon idé att jag kom in. Det var antagligen bara virus "och det kan man ju inte göra något åt". Jävla skit. Varför är mina luftrör som de är? Helt jävla värdelösa.

Jag har haft ytterligare en sömnlös natt. Somnade i och för sig nästan direkt, men vaknade sen vid 4, slumrade till 5, låg halvvaken till 6 och var då klarvaken och gick upp. Fjärde natten i rad - precis samma scenario.

Och nu har jag lite frossa också. Hoppas nånstans att det betyder att feber är på gång - det var det som saknades enligt sköterskan...

Siktar högt

Jag sover alltid utan kudde, men i natt ska jag ha två.

Ett sjukt mål

Jag har precis sett Goal!. Det är en film som staplar klyschorna på varandra. Filmen handlar om Santiago, en fattig pojke från Mexiko som flyr med sin familj till Los Angeles. Där blir han upptäckt av en engelsk turist som lovar honom provspel i England. Pappan är en envis jävel som naturligtvis är emot det hela. Farmor går bakom ryggen på pappa och hjälper honom. Lillebror sitter med sina stora ögon och bara älskar sin bror. Det första Santiago gör är att träffa flickan i sina drömmar, som naturligtvis inte vill ha honom - från början. Han har motgångar i spelet, är nära att få åka hem, men får gång på gång nya chanser. En lögn är nära att kosta honom mer spel. Han är en snäll pojke som får lagets svarte får att skärpa till sig. Pappa dör utan att de fått försonas. Han får chansen från start i säsongens sista och absolut viktigaste match. Med några sekunder kvar av matchen får han, den unge oprövade, slå en frispark strax utanför straffområdet. Naturligtvis går bollen rätt i mål och de vinner. Santiago blir stor hjälte och när matchen är slut, får han veta att hans far sett honom på teve i en match som han spelat tidigare...

Dessutom finns kändisar med: Alan Shearer finns med en hel del, men får inte göra något mål. Det får däremot Patrick Kluivert som inte syns i bild en endaste gång. David Beckham är en stor fan av Santiago. Liksom Zidane och Raul - den siste och Santiago träffas en gång och de blir genast dödspolare. Till och med Svennis är med på ett hörn.

Trots denna på många sätt fruktansvärt hemska film grät jag. Jag grät som ett litet barn på julafton: tårarna bara sprutade. Suck. Jag får väl skylla på att jag är förkyld...

O-spunnen

Jag skulle egentligen varit på spinning nu! Men jag vågade inte gå eftersom jag har jäkligt ont i halsen och dessutom börjar bli rejält snuvig. Men inombords gråter jag.

När jag blir förkyld blir jag också så ynklig: jag blir gråtmild och blödig. Så jävla fånigt!

(Jag brukar också bli kåt och godis-narkoman.)

På lunchen satte jag mig för mig själv och läste den bok som jag håller på med för närvarande (jag tänkte recensera den så småningom) och jag började nästan gråta. Där, mitt i lunchrummet.

Och jag börjar nästan gråta nu när jag skriver det här. Fan, jag är så jävla fånig. Och sjuk...

Gud, så dumt

Nu har hon gjort det igen. Carola visar återigen sitt rätta ansikte. I en intervju i Gayradion (som sänds i morgon lördag) har hon väldigt svårt att svara på reporterns frågor omkring hennes inställning till homosexualitet. Till slut blir hon brysk och avbryter intervjun. Intervjun finns att läsa här. Frågorna rörde Carolas uttalande för ett par år sedan då hon bland annat sa att homosexualitet går att bota.

Jag vet av personlig erfarenhet att kristen tro kan se väldigt olika ut. Jag vet också att det kan vara oerhört svårt att få Bibelns bokstav att gå ihop med det verkliga livet. Men är man snart 40, och dessutom har studerat Bibeln väldigt mycket, borde man ha uppnått en sådan mognad att man kan se vad som är viktigt i livet och vad som inte är det.

Jesus säger själv, att det viktigaste budordet är det dubbla kärleksbudskapet: du ska älska Herren din gud av allt ditt hjärta, av all din kraft, av hela din själ och av allt ditt förstånd. Och du ska älska din nästa som dig själv.

Lär man sig det, då är väldigt mycket vunnet i livet, Carola.

Hur man kan kalla sig kristen och samtidigt vara så fördömande, det övergår faktiskt mitt förstånd. Men faktiskt också: varför tar inte homovärlden avstånd från henne? Hur länge ska hon få vara därute och predika sina irrläror innan hon förstår att ta konsekvensen av sin respektlöshet och brist på kärlek för en stor del av sina fans?

Somliga straffar Gud direkt

Jag har en matta i köket. Den är blå- och brunrandig och faktiskt ganska fin. Men den har genom tiden blivit ganska så skitig. Så jag tänkte att jag skulle tvätta den. Problemet är bara att man inte får tvätta mattor i vår tvättstuga. Jag antar att det är för att mattor blir tunga och därför riskerar att ta sönder maskinerna. Suck, jaha ja, så vad göra? Lämna in den till kemtvätt? Nä, inte för en liten mattusling inköpt på Ikea. Men man får ju inte tvätta den i tvättstugan. Men den är ju så liten...

Så okej, jag tvättade den i tvättstugan. Jag slängde in den i maskinen tillsammans med en kulörmaskin. Och det gick jättebra, ingen maskin sönder och mattan blev ren och fin. Frid och fröjd alltså.

Hmm. Det finns dock ett problem: just det där ordet 'tillsammans'. Det är nämligen så att matt-jäveln färgade av sig. Så nu har jag några grå-blå i stället för blåa kalsonger, en brun i stället för gul-röd kökshandduk och två grå-blå-dassiga före detta gula handdukar till badrummet. Suck och stön.

Nya handdukar får det bli, det andra får klara sig ändå. Fattar inte varför jag inte tog mattan ensam. Jag brukar ju vara så försiktig med tvätten...

Möten på vägen

Jag gick tidigare från jobbet i dag eftersom jag skulle hem och tvätta (håller på för fullt) och det blev en ganska händelserik hemresa.

Det började med att jag såg Frida Hallgren. Hon är, upptäckte jag, något så ovanligt bland kända människor som snyggare i verkligheten än på bild.

När jag stod och väntade på tunnelbanan var det en gammal kvinna som ramlade i rulltrappan. Det var som väl var ett antal människor runt omkring henne som kunde trycka på nödbromsen och hjälpa henne upp. Den stackars kvinnan var så generad. Hon nästan låtsades som ingenting och ville inte ha någon mer hjälp sen. Men jag såg när hon hade gått en bit att det rann lite blod nerför smalbenet...

När jag gick från tunnelbanan och hem kom det en brandbil i högsta fart och med sirenerna på. Tydligen var det vissa bilar som inte kunde flytta på sig ordentligt, för precis när de körde förbi mig signalerade brandbilen med sitt stora BRÖÖÖL! Jag hoppade typ två meter - trots att jag hade shufflen på.

Just nu ber jag en bön för min tvätt. Men jag återkommer om det...

En ny möjlighet

De ringde precis från rekryteringsfirman. Jag ska på ny intervju, och då träffa folk från jobbet jag sökt, nästa vecka. Det börjar röra på sig, som flickan sa. De ska anställa tre eller fyra nya och har bara kallat sex kandidater. Känns som att det är stor chans att jag kan få ett jobb där. Hjälp...!

En äldre humor

I dag fyller Annika Lantz 38 år. Annika Lantz är en av Sveriges absolut roligaste människor. Om du inte hört henne, lyssna på P3 tisdag-fredag mellan 11 och 13. Mina kollegor har lärt sig att det är under denna tid som Aronson sitter med hörlurar på sig och fnissar mer eller mindre hysteriskt...

...och jag har pratat med henne. Visserligen var det på en fest och Aronson var inte helt nykter (Läs: svinfull - det var på samma fest där jag var uppe på högtalarna och dansade, eftersom mitt dåvarande span stod där som något slags go-godansare, och stöp rakt i backen, och drog honom med mig i fallet. Han var inte jätteglad på mig.). Och stackars Annika Lantz var nog måttligt road. Men jag HAR pratat med henne. Och till och med försökt vara rolig. Det gick så där. I vilket fall:

Grattis, Annika!

Ur led är tiden

16 fucking minusgrader var det i morse när jag skulle gå till jobbet. Men hallå! Det är ju trots allt mitten av mars. Jag hade tänkt promenera till jobbet i dag, men jag kände att det blev lite för kallt för lilla rumpan att pulsa genom snön, så det fick bli den traditionella tunnelbanan i stället...

Jag vet inte om det är växthuseffekten eller vad, men visst har vädret förändrats till att inte bara vara varmare, utan även förskjutits i tid? Vintern, och kylan, kommer sent, våren är sen, sommaren pågår till långt in i september och hösten, tja, även den är sen...

Och, ja, jag är bekymrad över klimatet. Vart är vi på väg? Hur långt har växthuseffekten kommit? Och varför är politiker och företagsledare så obenägna att ta tag i frågan?

För övrigt har jag ännu mer ont i halsen i dag. Bläääääh!

Casanova

Jag har varit på bio i kväll - Casanova. Jag måste erkänna att jag var väldigt skeptisk på vägen dit.

Men den var faktiskt bra, framför allt regin och skådespeleriet. Men manuset: skulle inte tro det. Filmen var bra ända till slutet, som bara var så jävla dåligt! Helt plötsligt befann man sig i en film av Terry Gilliam. Och det vet ni ju hur jag gillar såna... Nähä, se här då.

I vilket fall: filmen är okej att se, men kan lika gärna ses på dvd...

Och Lena Olin! Varför kan vi inte få se henne mer i Sverige? Jag skulle så gärna se henne på Dramaten. Hon är jäkligt bra. Och så vacker! Men fan vad hon har blivit gammal! Jag var tvungen att googla henna när jag kom hem, och hon är faktiskt 51 år. Jag vet, ingen ålder på en häst, men hon har väldigt mycket fina rynkor, framför allt runt munnen och på halsen. Hmm. Vad tyder det på...? ;-)

Och apropå vacker: jag säger bara Heath Ledger. Fan alltså. Han kan få casanova ner mig i sängen närhelst han vill! =P

Det måste vara radio

Jag älskar radio! Det är det mest överlägsna mediet och dess möjligheter är oändliga. Och med tanke på vad jag skrivit tidigare (här), tyckte jag det var på sin plats att jag listar mina favoritradiopratare, utan inbördes ordning:

1. Sara Kadefors (jo, jag vet, det var ett tag sen. Men minnet lever vidare)
2. Lotta Bromée (sensuell, varm och rolig)
3. Annika Lantz (rolig, rolig, rolig)

Gemensamt för alla tre är att de är intelligenta, roliga och har språket som redskap. Det finns så många radiopratare som är riktigt dåliga, just på grund av de inte vet att använda språket. Och vad är väl radio utan ett riktigt, och rikligt, språk...?!

En kantrad debatt

Jag såg lite av slutet av Debatt i SVT i kväll. Man diskuterade bland annat elitlistan. De som diskuterade var Susanna Popova, Stig-Björn Ljunggren, Paul Rounge och Sören Holmberg. Diskussionsvågorna gick höga kan jag meddela. Men min enda kommentar är egentligen följande:

Stig-Björn Ljunggren måste vara antingen korkad eller bara dum i huvudet! Vilken jävla diskussionsteknik alltså. Han vägrar att hålla sig till ämnet, tar inget som helst ansvar för någonting och är otroligt plump i sina försök att vara rolig...

Bloggar

Jag har lagt till några nya länkar till roliga och/eller intressanta bloggar här till höger (och tagit bort vissa obsoleta). Kolla gärna in dem! Några andra bloggar ligger fortfarande och mognar bland mina bokmärken, men kommer kanske in i värmen så småningom. Eller också inte...

Jag läste nånstans att det är betydligt fler kvinnor än män som bloggar. Konstigt, tycker jag. Jag har själv flest länkar till manliga bloggare. Jag gillar dem bättre, de har oftare min typ av humor, eller tar upp ämnen som även jag gillar. Men när man betänker att mina fovoritradiopratare och favoritledarskribenter är kvinnor, blir det ännu konstigare. Eller också inte. Det är ju olika forum, och olika sätt att skriva.

...och visst är det kanske så att män och kvinnor har olika roller här i livet. ;-)

(oj, när jag började skriva det här inlägget hade jag aldrig kunnat ana vartåt det bar...)

Sjukt

Jag håller på att bli förkyld. Jag har varit synnerligen trött en längre tid och nu börjar jag också känna mig matt och det kliar rejält i halsen. Näsan rinner inte så mycket än, men det är säkert bara en tidsfråga...

Jag reser till New York om 2,5 veckor och känner jag min kropp rätt, kommer förkylningen helt säkert att bryta ut lagom till dess. Fan alltså.

...men jag är inte bitter! ;-)

Drömjobb

Mats Strandberg räknar i sin blogg upp fem jobb som han inte skulle klara av, bland annat städare på sexvideoklubb och räkskalare. Mitt svar var tandläkare, syokonsulent och jobb på dagis. Jag hade nog kunnat lägga till kranförare och nattvakt också.

Men det fick mig att tänka på jobb som jag faktiskt skulle kunna tänka mig, om jag inte arbetat med det jag gör. Eftersom jag har en akademisk utbildning kan jag ibland känna en stor längtan efter ett jobb där man slipper tänka eller slipper ta ansvar. Då brukar biovaktmästare dyka upp i huvudet. Tänk att sitta där, klippa lite biljetter och smita in och kolla filmer allt som oftast. Ibland hoppar man in i kiosken och säljer femliters popcorn-lådor eller prasselgodis. Det låter väl otroligt skönt?

Annars skulle jag gärna kunna tänka mig att jobba med radio eller som rekryterare. Men hade jag fått leva om mitt liv, hade jag nog valt att bli jurist igen. Fast de första yrkesverksamma åren hade jag helt klart jobbat som dansare. =)

Kort om kort

Jag var ute med några kollegor förra veckan (se här). Två personer i sällskapet råkade då blanda ihop sina bankkort, så att Fredrik gick hem med Ulrikas kort och tvärtom. Det var först i dag som det upptäcktes, då Fredrik var inne på banken för att klaga på att de bytt ut hans PIN-kod utan att meddela honom...

Ett olyckligt misstag kan tyckas, men vad värre är: båda har handlat med korten sedan i onsdags OCH de har vid samtliga tillfällen fått visa leg. Ändå har ingen upptäckt misstaget.

Det får en ju onekligen att tänka på hur försiktig man måste vara med sitt eget kort, och så fort det försvunnit polisanmäla händelsen samt meddela banken. Det är ju först då man blir skadeslös.

I just det här fallet är ingen skada skedd, eftersom det skedde "inom familjen", typ. Fast båda är lite upprörda över att de fått handla och visa legitimation utan att någon satt stopp. Men jag tycker att det är okej, det är ju inte butikernas roll att ta reda på vem som är kortägaren, de vill bara säkra sina pengar. I de flesta länder verkar man ju inte begära legitimation över huvud taget. Det är ju därför som unga tjejer i amerikanska college-filmer kan åka till köpcentrat och handla på pappas kort utan problem. Så varför skulle det inte fungera i Sverige? I praktiken är ju följden densamma...

Försvunna ord

I går när jag skulle skriva ordet whisky under En misslyckad belöning slog jag för säkerhets skull upp ordet för att se hur det stavas. Så jag gick till den bok som jag alltid kollar i när det gäller stavningar: en gammal ordbok från 70-talet. Där står det att ordet stavas 'whisky' - eller 'visky' (!). Jag blev så häpen att jag var tvungen att slå upp det i SAOL i dag när jag kom till jobbet (senaste upplagan) och där stod minsann inget om någon 'visky'. Tydligen får man inte stava så längre, det är borttaget. Skulle vara intressant att veta varför. Visst, jag vet att det ser för jävligt ut att stava ordet så, men det har ju aldrig hindrat något ord tidigare...

Och jag undrar vilka andra ord som man inte längre får använda. Min mamma sa alltid 'Nizza' om Nice när jag var liten. Är det också borta? Mitt favvoord är annars 'klyscha'. Jag vägrar säga 'kliché', men jag är rädd för att mitt älskade klyscha är på väg bort. Nån som kommer på fler ord som kommit bort på vägen...?

En misslyckad belöning

För att belöna mig själv för att jag städat och gjort så jävla fint här hemma, gick jag och hyrde två filmer (jag måste ju sluta med godiset, jag blir bara tjock). Being Julia och Bröderna Grimm blev det. Ingen av dem var speciellt bra, Being Julia var väl någorlunda okej, men Bröderna Grimm var direkt dålig. Jag gillade ju aldrig Monty Python, så varför kolla på deras avkomma!? Det blir ju inte bättre än så... Men jag förstod plötsligt att Heath Ledger är en bra skådis (I Brokeback Mountain hade han ju bara ett läge: butter, sur och tvär). Och så upptäckte jag Tom Sturridge - en kille med ett väldigt säreget utseende, men riktigt vacker (Jag hittade inte så många bilder av honom, så den här ovan får duga...) I övrigt har jag lite svårt att förstå Annette Benings storhet. Nån som kan förklara?

De två hyrda filmerna var alltså inte helt lyckade. Nästa gång jag vill fira något får jag nog ta en whisky i stället...

Kniven mot strupen

Vasaloppet är slutåkt och lunchen uppäten. Nu finns ingen återvändo: jag måste STÄDA!

I fädrens spår - för framtids segrar

För er som inte vet det: Vasaloppet är i full gång. Starten gick klockan 8 i morse på sedvanligt fantastiskt vis. Otroligt vackra bilder att titta på. Fast i år känns det lite B eftersom vädret är så dåligt och man inte lyckats få upp kamerahelikoptern i luften. Så det blir inte så mycket följa vem som leder av. Än, åtminstone.

Jag hoppas det blir ett spännande lopp i alla fall, nu när jag gått upp och sitter här och tittar (degar?).

Just när jag skrivit det här så kommer helikopterbilderna. Kul!

Ett omöjligt val

Heath Ledger eller Jake Gyllenhaal? Jävligt svårt val!

...men jag har åtminstone inte drömt om dem i natt. Även om min första tanke när jag vaknade i morse var just Brokeback. Jag vet, och visste inte ni det tidigare, så vet ni det nu: jag är helt galen i huvudet!

Varats olidliga lätthet

Först Brokeback Mountain och nu Timmarna. Det här har sannerligen varit en prövningarnas dag...

Del 3

Jag tycker att Lena är lite sämre i dag. Och pausunderhållningen är skitdålig. Som vanligt höll jag på att säga...

Men startfältet är det jämnaste hittills. Inget bottennapp. Men många riktigt bra låtar. Jättesvårt att gissa utgången. Även om jag tror att BWO går vidare, om så mest på sitt namn. Annars gillar jag även the Poodles, Patrik Isaksson, Jessica Folcker, Elysion och Kayo. Nästan alla med andra ord.

Spännande, som flickan sa...

En märklig reaktion

Fan, jag är helt knockad. Ända sedan jag såg Brokeback Mountain tidigare i dag har jag gått som i nåt slags... jag höll på att säga töcken, men mer rätt är väl tomhet.

Under eftermiddagen har jag varit och handlat, promenerat, ätit, talat i telefon, runkat, kollat på teve, bloggat och surfat. Och hela tiden har filmen funnits med mig. Som något slags matta eller ridå. Den lämnar mig helt enkelt inte ifred.

Jag kan fortfarande inte säga om jag tycker att filmen var bra eller inte. inte heller om det jag känner är positiva eller negativa känslor (troligen både ock). Suck, jag förstår verkligen inte det här.

...dessutom har jag återigen börjat tänka mycket på A (han dök upp redan under filmen). Och det är ju i sig inget positivt.

Brokeback Mountain

Jepp, nu har jag sett den.

Dagens citat III

Hitler var ond. Men han kunde klä sig.

(Alexander Bard i gårdagens DN På Stan)

Städproblem

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: får en lägenhet bli hur skitig som helst?

Fan, alltså, jag orkar inte uppbåda några som helst krafter till att städa...

Årets bild - en ironi

Den här bilden visar ett kalhygge som uppstod efter stormen Gudrun. Den har precis blivit vald till Årets Bild. Juryns motivering:

Årets största händelse i Sverige skildrad på ett mycket originellt sätt. Väcker tankar om människans litenhet, om ordning och kaos. En bild som tål att tittas på, gång på gång

Fantastiskt!

(Fotograf: Jocke Berglund)

Inköp

Det blev två skjortor i dag: en randig, typ vit, rosa, syrén eller nåt och en svart. Helt svart. Men inget rysch och pysch.

Men jag är ganska nöjd. Nu återstår skor, t-shirts och gärna ett par byxor. Och eventuellt en snygg skjorta till som jag har spanat in. Och den senaste tiden har jag varit skitsugen på att köpa en slips. Förstår bara inte var den lustan kommer ifrån...

Er ödmjuke tjänare

Alla har rätt, men Aronson har mest rätt.

(sagt av kursledaren i går som svar på en enkätfråga hon gjorde bland kursdeltagarna)

Efterlysning

Är det någon som vet var jag kan köpa en snygg svart skjorta i Stockholm? Gärna typ frackskjorta, men inget krav. Ett krav är dock att den ska vara av modell slim.

Jag sprang runt i går, både på lunchen och efter jobbet, men hittade ingen intressant. Men skam den som ger sig...

Vinter vs. vår

Jag fick precis ett sms från en kompis. Han efterlyste våren, han höll på att bli tokig sa han. Och i morse pratade jag med en kvinna på jobbet som berättade att hon älskar snön och att hon fortfarande kan göra änglar när det kommit nysnö (hon är typ 45).

Människor är ju som bekant olika...

Själv älskar jag snön! Jag blir skitglad när den första snön kommer och känner hur det riktigt spritter i kroppen. Några änglar blir det aldrig, och tyvärr alldeles för lite skidåkning, men det är så otroligt vackert.

Det är klart att jag också tröttnar, men det brukar inte ske förrän nån gång i mars. Så det är nog på gång för mig också. Men just nu känns det fint att världen är vit...

Fast det är klart att jag nånstans också längtar efter våren - värmen, blommorna, fåglarnas kvitter, bara armar och nya fina kläder. Men jag är helt övertygad om att den kommer så snart det är dags. =)

Klädköp

Jag sprang ut en snabbis på lunchen för att kolla lite på kläder - och hittade faktiskt tre (3) skjortor som jag spontant kände att jag skulle kunna tänka mig. Det är väldigt mycket när det gäller mig. Jag brukar ha svårt att hitta skjortor jag gillar. Problemet är bara att jag just nu bara kan komma ihåg två av dem. Dessutom var ingen av dem en sådan som jag egentligen var ute efter...

Ska gå lite mer en annan dag och kolla, men det känns ju skönt att det finns något där ute även för mig. Fast den naturlige optimisten i mig funderar ju redan på om de finns i min storlek... ;-)

Dagen efter kvällen före

Jag vet inte hur man mår när man "mår som man förtjänar", så den klyschan tänker jag inte använda. Inte heller tänker jag säga att jag har "ont i håret", för det skulle ingen tro på. Utan jag säger i stället som det är: jag har jäkligt ont i huvudet i dag! Det bankar på som fan. Tur att jag bara har ett slappt möte på förmiddagen och utbildning hela eftermiddagen. Och ja, viss risk finns för att det blir McD till lunch i dag...

Jag var ute med min enhet på jobbet i går för att fira av Johan. Vi var först hemma hos Johan och drack mousserande sen gick vi vidare till en restaurang och åt jäkligt goda tapas. Slutligen gick några av oss vidare till en bar för lite avec. God mat, god dricka, trevligt sällskap och mycket skratt. En lyckad kväll, med andra ord.

Det finns egentligen bara en negativ sak att säga om gårdagskvällen, och den stavas 3-0. Bedrövligt!

På kurs, mot morgondagen

Jag kollade precis i min kalender och såg att jag ska på skrivkurs i morgon. Syftet är tydligen att höja nivån på våra interna och externa texter. Hmpf. Som om jag skulle behöva lära mig att skriva...

Annars passar det ju bra att jag har kurs just i morgon, eftersom jag ska ut i kväll, och riskerar att kanske inte komma hem helt nykter. Vi ska ut med jobbet och fira av en kille som precis slutat. Vi ska först hem till killen och dricka drinkar och känner jag honom rätt är det inte saft direkt han kommer att bjuda på. Sen blir det restaurang, så får vi se om det blir något utöver det. Vi har i och för sig några riktiga tråkmånsar på enheten, så risken är väl att vi avslutar kvällen allt för tidigt...

Vintern rasa... r inte ut än

Precis när man trodde att vintern var på väg bort - då börjar det snöa. Men jag klagar inte, jag har fortfarande inte riktigt tröttnat på vintern. Men det är klart, snart vill jag nog ha vår, jag också...

I övrigt måste jag hasta iväg nu, jag har möte på möte på möte i princip hela dagen...