17 mars 2006

Känslor I

Jag är förankrad vid tomheten.
Tomma tysta dagar
möter tomma tysta dagar.
Sommarlov.
Tyst sommarlov.
Väntar att bomben skall brisera,
för att sedan möta intet.
Varför sker inget.
Varför denna tystnad.
Jag dör snart av tystnaden.
Vill ni kanske att jag skall det.
Vill ni att jag skall försvinna.
Det vill ni nog,
så ni kan göra det ni måste utan hinder.
Jag är inte Åsa längre.
Jag är ett jävla hinder
i ert drama.
Ett hinder
i denna fruktansvärda tystnad.


(Ur Bli min mamma igen av Åsa Jinder, Bonniers, 1991)

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida