Carola i centrum

Det är synd att QX inte publicerar åtminstone delar av sitt material på sin webbplats. I så fall hade jag kunnat länka till den krönika som Mian Lodalen har i senaste numret. Den har rubriken "Carola är ju ändå en toppentjej..." och är väldigt bra. Mian funderar kring varför vissa bögar och flator jublade när Carola vann Melodifestivalen - eller varför det finns homosar som har henne som idol över huvud taget. Hon för tankarna vidare till den kristna högern i USA och det faktum att Tuve Skånberg (kd) bjudit in amerikanska motståndare till preventivmedel, abort och homosexuella att tala i riksdagen.

Jag tänker inte berätta mer om vad hon skriver, utan rekommenderar alla att gå och hämta QX - som är en gratistidning - och själva läsa krönikan. Kolla på QX:s webbplats var man kan få tag i den. Men jag tycker att hon avslutar sin krönika väldans bra, så jag vill gärna citera det:

Det är viktigare än på länge att lära sig urskilja vem som ler med ögonen och vem som bara ler med munnen.

Om jag får förlänga Mian Lodalens tankegångar har jag själv väldigt svårt att förstå hur en bög eller flata kan gilla någon som så tydligt tar avstånd från dem. Har de inte blivit nedtryckta nog? Gillar de att förnedras, gång på gång? Och det är klart att man inte kan skilja på musik och politik, lika lite som idrott och politik eller vad helst du vill. Politiken finns överallt. Och uppmärksammar vi den inte kommer den att smyga sig på oss och kanske snart kväva oss. Vi måste bli delaktiga och ta egna initiativ, i det stora eller lilla. Och ta avstånd från förtryckarna eller mobbarna. Allt efter egen förmåga.

Och om nu någon tänkt förklara för mig hur han eller hon som homo kan jubla över Carola, kanske samma person kan förklara för mig hur en homo kan rösta på kristdemokraterna. För det övergår nämligen mitt förstånd. Men det återkommer jag till senare. *cliffhanger*

Oj, det här blev djupare än jag hade tänkt från början. Men så blir det ibland.