Mitt huvud jagades

Jag blev precis nästan head huntad. Nästan eftersom det inte var rätt person som ringde och eftersom jag tackade nej.

Så här är det: det blir snart ett vikariat ledigt på samma ställe där min kompis K jobbar, fast i Norrköping. Vikariatet är på ett halvår och det är ett riktigt bra jobb och tydligen väldigt bra villkor. Och med väldigt stora chanser att få vara kvar eftersom min kompis tror att den personen som vikariatet är i stället för, kommer att stanna kvar på det jobb som hon är tjänstledig för att pröva på under ett halvår.

I samband med det här frågade K:s chef om hon kände någon som skulle kunna tänkas ta vikariatet. Hon tänkte på mig.

Och visst, det låter lockande. Men ett halvår? Och i Norrköping? Skulle inte tro det. Dessutom trivs jag just nu väldigt bra där jag är, eller rättare sagt, jag känner mig inte riktigt färdig med det. Suck, och ändå är lönen usel och framtiden något oviss...

Men det känns kul att ha varit påtänkt.

Min bil Pärlan - en saga

Nu ska jag berätta om min bil. Min bil, Pärlan 'Aronson', honom vill jag berätta om. Det är nästan som en saga tycker jag, och lite, lite som en spökhistoria också, och ändå är alltihop sant. Fast det vet nog ingen mer än jag och Pärlan.

Pärlan hette inte 'Aronson' från början. Han hette X, precis som mina systrar och jag. Pärlan X, hette han. Jag heter Aronson och mina systrar G och S.

Men vad jag nu ska tala om, det var hur det gick till att min bil Pärlan blev Min. Och allt det underliga som hände sen.

Pärlan visste säkert att han snart skulle dö. Jag tror att alla visste det utom jag. Det var S som köpte denna Opel Kadett 1969 och körde omkring med honom ett par år. Hon tyckte att han var en riktig pärla, därav namnet. S sålde Pärlan till G. G ägde honom något längre, och tyckte även hon att han var en pärla, en riktig Pärla. När hon köpte en ny bil, fick jag ta över Pärlan. Jag betalade samtliga omkostnader, men han ägdes fortfarande av G.

Jag bodde i Lund vid den här tiden och Pärlan har således varit med mig runt hela Skåne - ett antal gånger. Och som han gick! Han klarade backar, sol, snö och vind. Han fick lagas ofta, lampor och kamaxlar gick sönder, men i stort spann han på och var en Pärla.

Men, och det fanns ett men: Pärlan tyckte inte om att bli blöt. Blev han blöt då blev han sur! Och blev han sur, ja, då vägrade han att starta. Så vad gjorde man? Det var bara att öppna på motorhuven och torka av topplocket. Oftast så räckte det med en gång, men man kunde få hålla på ett antal gånger innan Pärlan behagade starta. Men oj så han spann då. Fast av någon anledning vägrade Pärlan starta mest när man (jag) hade som mest bråttom. Jag gissar att Pärlan lekte med mig. För trots att han var kärvänlig och trofast, var han en riktig spjuver. Ja, man skulle nästan kunna säga att han var en riktig Pärla...

Nu kommer jag till det svåra. Det som jag inte orkar tänka på. Och inte kan låta bli att tänka på. Min bil Pärlan, det kunde ju vara så att han fortfarande fanns hos mig och körde runt på vägarna, spann på och trilskades emellanåt. Men så är det inte... så är det inte!

Pärlan är i Nangijala nu.

Det är svårt, jag kan inte, nej, jag kan inte berätta det. Men okej, så här var det:

Jag skulle flytta utomlands för ett år och lämnade över vården av Pärlan till G. Överlämnandet skedde inte utan viss separationsångest, men jag var trygg i förvissningen om att det bara gällde ett år, sedan skulle vi återigen vara tillsammans, Pärlan och jag. Så blev det inte. Min syster passade på att sälja honom. Hon sålde Pärlan för ett spottstyver, man skulle nästan kunna säga 30 silverpenningar. Hon sålde honom till en ung man som körde honom kanske två gånger, sedan slaktade han honom. Och använde delarna till en annan bil.

Men jag vet att vi ses igen. I Nangijala.

Ja, Pärlan, ja, jag ser ljuset! Jag ser ljuset!

Tillfälligt arbetsskygg

Usch, jag vill inte jobba i dag. Jag vill verkligen inte jobba i dag! Allt känns bara så tråkigt och jobbigt och meningslöst och tråkigt. Jag vill inte jobba!

Jag vill ligga hemma framför teven i stället. Eller sitta på något mysigt fik. Eller varför inte åka till IKEA? Eller London...

Men jobba vill jag inte.

Kan ingen ta mig härifrån!!?

Film-frågor

Hur kommer det sig att QX-galan och Guldbagge-galan går av stapeln samma kväll? Är inte det en brist i planeringen? Jag menar, är inte klientelet i stort sett detsamma...? ;-)

Och hur kommer det sig att såna här galor alltid går på måndagar?

Och varför visas vissa i teve men inte andra? Vilka är det som väljer?

Men framför allt: varför är alla de här galorna så lika varandra? Var finns nytänkandet? Var finns originaliteten? ...och varför är alla så segdragna?

Och slutligen: varför envisas jag med att sitta och titta på alla dessa galor? Trots att jag lovar mig själv gång på gång att: Aldrig Mer? Varför älskar jag dem? Och, hmm, varför vill jag gå på dem - men aldrig får med mig någon...?!

Ja, jag vet vilka jag skulle tacka... *rodnar*

Vaddå måndagmorgon?

Jag mötte vår chefsjurist i hissen i morse. Åh, sa han när han såg mig, unge lovande herr 'Aronson'.

Tala om att dagen fått en bra start...

=D

Hela tiden i trädgården

Jag har varit på bio i dag - igen. Jag vet, det är ingen höjd på festligheterna...

Nu har jag sett The Constant Gardener. Och var Match Point ett rejält hantverk, så var detta en film med ett starkt politiskt ställningstagande, men också ett fyrverkeri i färger och vackra vyer över framför allt Kenyas landskap. Så vackert! Och så lite spänning och bra skådespelare, så är lyckan i det närmaste total. Eller nåt...

Men bra var den. ;-)

Selektiv skräck för baciller

Jag ska inte säga att jag lider av bacillskräck, för det vore att ta i. Men jag har tydliga tendenser. Jag tycker till exempel att gamla gubbar som snyter sig i händerna är sååå jävla äckliga - eller om de har en snordroppe hängande från näsan. Fy faaan! Eller folk som spottar i tid och otid och precis överallt. Men hallå, gå hem och spotta i stället! Och människor som stinker av gammal svett får mina tår att krökas. Och om nån på jobbet glömt att spola på toaletten efter att han skitit mår jag riktigt illa. Jag sköljer också all frukt väldigt noga innan jag äter den - inte för att få bort eventuella gifter, utan för att folk har varit där och petat på dem.

Men det finns ett undantag. Lösgodis! Jag fullkomligt älskar lösgodis. Där har jag inga som helst hämningar. Jag plockar och plockar. Och äter. Och detta trots att jag sett en man stå hängande över en lösgodishylla med en snordroppe hängandes i näsan. Och trots att jag sett små äckliga barnhänder pilla på en massa godis. Jag bryr mig helt enkelt inte. Bara jag får LÖSGODIS!

För det är ju så gott.

Utmanad

Jag fick en utmaning av IT-horan:

Du skall göra upp en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra bloggare att göra det samma och fortsätta kedjan. De skall även bifoga de här korta reglerna i sitt meddelande. Längst ner i det här inlägget finns en lista över vilka jag utmanar.

• Pedant ut i fingerspetsarna men för lat för att städa.
• Väldigt rak i mitt sätt att uttrycka mig.
  
• När jag åker tunnelbana svär jag konstant tyst för mig själv över stockholmarnas oförmåga att visa hänsyn.
• När jag handlar är utseende ofta viktigare än funktion och kvalitet. Har blivit rädd för att det även gäller människor...
• Sitter när jag kissar.

Det var den lätta(?) biten. Hur ska jag nu hitta fem att utmana? Jag är så ny på det här att jag inte lärt mig vilka som läser min blogg. Men jag chansar: det får bli Jonaz, Alejandro Firpo, Junivallen, Martin Melin och... ja ja, det får räcka med 4 – de andra jag känner till har ju redan fått och antagit utmaningen...

Fördel Allen

Jag har varit på bio ikväll, och nej, jag trodde aldrig jag skulle säga det här, men Woody Allen är ju en fantastisk regissör. Ett geni! Vilken film, vilket foto, vilken närvaro, vilken spänning, vilken människokännedom, vilken förmåga att gestalta människor!

Jag satt som fastklistrad i stolen, förutom en stund mot slutet då jag knappt kunde sitta still över huvud taget...

Fast jag måste säga att personregin inte är den bästa. Jag tycker att Jonathan Rhys-Meyers emellanåt känns lite träig och Scarlett Johanssons storhet har jag över huvud taget aldrig förstått...

Match Point. Se den!

En jo-jo med kedja

Tänk vad fort ens (mitt?) humör kan ändras. Jag bestämde mig tidigt i veckan att den här helgen ska jag ta det lugnt. Det har varit så mycket festande ändå den senaste tiden, så jag behövde några dagar så att min kropp skulle kunna återhämta sig.

Jag visste redan att jag skulle tvätta ikväll, så därför tackade jag nej när några arbetskollegor frågade om jag skulle följa med ut. Och, som sagt, jag skulle ta det lugnt. Men jag har haft så trååååkigt i kväll. Tvätteriet var naturligtvis skittråkigt. Och sen var jag och handlade lite mat. Men sen har jag bara suttit och kollat teve och varit skitsugen på att gå ut.

...men har man lovat så har man.

Så jag blev lite deppig och tyckte att livet var lite meningslöst. Jo, det är klart att A fanns med i tankarna också och gjorde sitt till...

Så jag satt här i min självömkan och surfade runt lite. Och vad upptäckte jag? Jag upptäckte något som bara sådär fick mig på mycket bättre humör.

Jagärlänkadtill!

Jag har fått min första länk. Jag vet inte hur det känns för er vana bloggare, men för mig var det stort. Nu finns det bara en väg, och det är framåt. I full fräs!

=D

PS. Vem det är som länkat till mig får ni själva försöka ta reda på...

En grekisk gud

AAAAARRRGGGHHH! Fan vad dum i huvudet jag är!

...fast han sa i alla fall att han hade saknat mig.

En rolig halvtimma...

Läs och njut, mina vänner. Jag skrattade så jag tjöt. Och mådde lite illa samtidigt...

På väg till jobbet

Jag vaknade klockan 5 i morse och kunde inte somna om. Efter att ha legat och vridit mig i en halvtimme steg jag upp och åt frukost. Kanske lika bra det, förresten, jag hade nämligen tänkt promenera till jobbet idag, det tar ca 45 minuter. Kanske lite mer nu, eftersom stockholmarna ännu inte lärt sig vad snöröjning är.

Jag tycker det är helt fantastiskt: när det snöar ute, vad gör stockholmarna då? Skottar? Nej. Saltar? Nej. De SANDAR! Vad ger ni mig för det? Det betyder ju att man nu får pulsa omkring i nån slags brun sörja som man slinter hit och dit i. Helt otroligt...

Jag är uppvuxen i Småland, men har även bott i Skåne och Norrland, och tro mig, i åtminstone Småland och Norrland kan det snöa tämligen ymnigt. Men på alla de ställena (till och med i Lund) har de lärt sig att när snön kommer då skyfflar man undan den, hinner man inte direkt, gör man det så fort man hinner. Men inte i Stockholm. Här regerar någon annan slags filosofi, som åtminstone inte jag förstår mig på.

Och hur SL tänker, det vågar jag inte ens fundera över...

Planering på Storstad för storstad

Jag har varit på Storstad i kväll för att planera min New York-resa. Fast det blev inte så mycket planering. Vi satt mest och drack vin och pratade om en massa annat. Och om hur kul det ska bli att åka till New York. Men vi bestämde att kolla om det finns någon amerikansk turistbyrå här i Stockholm, men annars att vi inte ska planera så mycket, utan ta det för vad det blir när vi väl kommer dit.

Men gissa om vi ser fram emot resan...

För övrigt är Storstad ett ställe jag gärna kan rekommendera. Det är lite hotellounge över det. Ganska mysigt med andra ord. Åtminstone så länge folk inte tar med sina skrikiga spädbarn. Grrr...

Skojsigt på jobbet

Tänk vad roligt man kan ha på jobbet. I dag var det en kille som skulle skriva ut på brevpapper, vilket han i normala fall inte gör (utan på vanligt vitt papper). Han var därför osäker på hur han skulle lägga brevpappret i skrivaren. Dessutom ville han inte att någon annan skulle hinna skriva ut innan han hann göra det. Till slut var vi fyra personer engagerade i det där. Inte så effektivt kanske, men vi hade vansinnigt roligt.

Dessutom: I och med att vi var fyra engagerade i saken fanns det ingen som kunde skriva ut på skrivaren under tiden, eftersom alla andra var borta på ett eller annat sätt. Det var alltså ingen brådska mellan att brevpappret låg i skrivaren till dess han tryckte på Print. Fast då hade vi ju inte räknat med vår praktikant... ;-)

He he. Killen gick precis runt och tackade oss alla för vår arbetsinsats...

Idrottare bröt mot avtal - sparkas

Så gott som all media på nätet samt radio och teve skriker ut det: "Gravid kvinna sparkas! " Men är det då ingen som orkar (vågar?) tänka själv? Måste alla i det politiskt korrekta samhälle vi lever i se det på samma sätt?

Skulle man inte kunna se en idrottare som bryter mot det avtal hon har med sin klubb? I och med att hon vägrar spela kan hon inte fullfölja avtalet. Om nu klubben upplever det så är det väl självklart att de väljer att säga upp avtalet?!

En icke-kommentar

Nej, jag har inte kommenterat vad som hänt med Svennis de senaste dagarna. Så jag får väl göra det då. Eller inte.

Jag har egentligen bara en fråga: är det så smart att säga upp honom redan nu? Jag menar, det vet ju alla som någon gång sagt upp sig från ett arbete att den sista tiden är man någon helt annan stans i sina tankar. Och jag menar, borde inte Svennis det sista han gör på sin post vara väldigt koncentrerad på VM?

En full tisdag

Lustigt, klockan är typ 1 och jag borde verkligen sova, men istället sitter jag här och surfar runt på olika bloggar. Läser och njuter. kommenterar ibland men utan substans, jag menar, jag är ju inte helt nykter...

Jag har varit ute med jobbet ikväll. Vi firade av en tjej som ska sluta. Först var vi hemma hos henne, hon bor typ 20 meter från jobbet. Sedan gick vi på restaurang. Vi var på Grill. Jäkligt god mat, trevlig miljö och bra service. Enda problemet är att de har så dålig akustik där. Men i sin helhet väldigt bra. Och trevligt.

Dock en fråga: varför blir det alltid sådant bråk kring notan? Vi var några som tyckte att vi skulle splitta den rakt av. Nej, tyckte en tjej, vi har ätit och druckit så olika så jag vill betala mitt egna. Då föll en annan tjej in och ville göra samma sak. Vi andra bestämde dock att splitta resten. Det visade sig att de där tjejerna hade kunnat splitta - det hade blivit billigare för dem. Hoppas de lär sig till nästa gång...

Men diskuteras skulle det. Dessutom diskuterades det faktum att jag av princip inte betalar dricks. Jag menar, är inte det mitt problem - om det nu är ett problem?

Avslöjad?

Jag hittade det här hos IT-horan, som tydligen i sin tur hittat det hos... etc. Och eftersom jag älskar såna där små undersökningar där man får berätta om sig själv och där ingen egentligen bryr sig, men då jag också tycker det var en kul grej, som kanske säger en del om mig (i det här fallet) så vill jag ju också pröva:

Öppna iTunes eller liknande program. Gå till låtbiblioteket och svara, hur pinsamt det än må vara

Hur många låtar? 4 504


Sortera efter titel:

Första låten: 'Til I Collapse - Eminem

Sista låten: Öppna upp ditt fönster - Lisa Ekdahl


Sortera efter tid:

Kortaste låten: Gisela - Rallygänget 0,06 min

Längsta låten: Maria Magdalena - Sandra 22,06 min


Sortera efter album:

Första låten: Hello - Oasis

Sista låten: Under ytan - Uno Svenningsson (inget album angivet)


Sortera efter artist:

Första låten: Bye Bye Bye - 'N Sync

Sista låten: Knock on Your Door (ingen artist angiven)


De fem mest spelade låtarna:
400 Slag - Kent
Max 500 - Kent
Palace & Main - Kent
Du är Ånga - Kent
Be Mine - Robyn


Första låten som kommer upp på Shuffle: The Thief - Infinite Mass


Sök

"sex", hur många låtar kom upp? 20
"love", hur många låtar kom upp? 346
"death", hur många låtar om upp? 2
"you", hur många låtar kom upp? 464
"chewbacca", hur många låtar kom upp? 0

Hmm. Jag har väl inget att skämmas över? =)

(För er som undrar: nej, jag har inte haft min iTunes alltför länge...)

Möbleri möblera

Jag hade svårt att somna i går kväll. Tankarna bara malde på. Ska jag måla om? Vilken färg ska jag i så fall välja? Hur ska jag möblera? Behöver jag köpa nya möbler? Ska jag åka till IKEA? NÄR ska jag åka till IKEA? Och hur ska jag möblera? Hur ska jag möblera? Hur ska jag möblera?

Upp och mäta. Passar det si? Passar det så? Måste beställa hem IKEA-katalogen, så in på nätet.

Hur ska jag möblera? Passar det så? Passar det si? Blir det inte trångt i den hörnan? Kan den verkligen stå där? Passar gardinerna då? Hur ska jag möblera? Hur ska jag...

Till slut somnade jag antagligen av ren utmattning.

Sportspegeln

Fy fan vad Sportspegeln har blivit tråkig. Eller, rättare sagt, att de inte förmår förnya sig! Jag vet inte om jag ser ett nytt program, eller en repris från 1991. Lite överdrivet kanske, idrottsmännen och -kvinnorna är ju dagens. Men programmet är upplagt på precis samma sätt, reportagen är likadana som tidigare och allt är bara sååå förutsägbart.

Det hjälper inte att man har en flashig (läs: ful) studio, Veckans värsting eller I backspegeln. Det lyfter liksom aldrig. Det är bara såå tråkigt.

Men jag blev glatt överraskad när de i höstas började med lite längre intervjuer med olika idrottspersonligheter. Något som jag efterlyst länge. Men vilken besvikelse! Att människorna som intervjuar inte skäms för att kalla sig journalister! Intervjuerna är förutsägbara, tråkiga, dåligt upplagda, tillrättalagda och totalt ointressanta. Jag vet inte hur SVT-sporten anställer sina journalister, men de verkar enbart gå på om folk kan någon sport, om de kan kommentera eller vara ankare. Nog så viktigt, men man måste kunna ställa lite frågor också...

Kanske skulle man låna in en K-G Bergström , en Ingela Agardh eller en Marianne Rundström för att få lite stuns i intervjuerna!?

Bäst är ju, förstås, Peter Jihde. Han är inte alltid så insatt i alla sporter, men han är nyfiken och har ett syfte med sina frågor. Dessutom lyssnar han på svaren och förmår ställa följdfrågor.

Men det finns ju fler bra: Mats Nyström, Jakob Hård, Jonas Karlsson, Roger Blomquist och Ken Olofsson och kanske någon till. Även om de inte alltid kommer till sin rätt och får göra det de är bäst på. Nyström ska ju till exempel inte befinna sig framför kameran över huvud taget. Han ska producera, sammanställa och sammanfatta (hans och Albert Svanbergs krönika över Fotbolls-VM 1994 är till exempel något av den bästa sport-teve jag någonsin sett).

Dagen efter

En lång promenad en kall, klar, solig, snöig, vintrig och allmänt vacker söndag kan vara bra för mycket. Men inte för en dunkande och pulserande huvudvärk - den blir snarare värre.

Jag ville bara att ni skulle veta.

En fet pizza däremot, den gör susen.

En huvudlös morgon

En tallrik havregrynsgröt, två mackor med honung och ost - och en näve Panodil. Så såg min frukost ut i dag.

Men inte hjälper det.

Fest och fylla

Jag har varit på fest i kväll, och jag har haft skitkul! Mest beroende på E och H. Men även T och Lotta har bidragit - fast de var ju å andra sidan festens värdfolk...

Det började lite trevande, jag kände mig lite utanför. Alla verkade känna varandra. Men jag slingrande runt en del där. Efter ett tag kom E fram och hälsade. Det visade sig att vi träffat varandra tidigare och att hon, jag och Lotta varit på TioTop ihop typ 1998 eller nåt. Jag kommer inte riktigt ihåg det, men höll god min. Sen höll hon och jag ihop hela kvällen och hade kul. Till det kom då även H. Han kom fram och pratade ett tag. Han var full som fan och började limma. Först trodde jag att han flirtade med mig, och jag är fortfarande inte säker på att han inte gjorde det, men jag tog det för vad det var: en full kille som ville diskutera. Jag lät honom välja diskussionsäme. Mest diskuterade vi trängselavgifterna...

Lottas och T:s nya lägenhet är helt fantastisk. När man kom in låg det tre sovrum bredvid varandra samt ett badrum. Det fanns sedan en trappa upp. När man kom upp där hittade man ett enda stort rum, med bland annat köket. Och så en balkong och en toalett. Det var bjälkar i taken och vitmålat och f a n t a s t i s k t fint.

...och jag är just nu skitfull. Fast inte värre än att omdömet är intakt. Eller nåt...

Mötets chans

Det första råd jag fick när jag flyttade till Stockholm var att "möter du en person så ta chansen. Stockholm är nämligen så stort att chansen att ni ska mötas igen är liten". Ett mycket gott råd, men väldigt svårt att leva upp till. Det handlar ju i grund och botten om att ta vara på livets möjligheter, att "fånga dagen" för att använda ett slitet uttryck (nästan en klyscha nu för tiden).

Men jag arbetar på det och jag gör framsteg hela tiden. A är ju ett exempel på det, även om jag där verkar ha kraschat rakt in i bergväggen...

Jag vet inte hur jag kom att tänka på det här, men det bara poppade upp tidigare när jag lagade mat. Det kan ju ha med A att göra. Eller också att jag ska på fest ikväll med idel (vad jag vet) människor som jag inte har träffat tidigare.

I vilket fall önskar jag mig själv lycka till och en trevlig kväll... =)

Jag ser det snöar...

Jag älskar vinter och snö, särskilt när det är som idag: några minusgrader och det snöar. Det är så vackert när världen blir vit. Och det är mysigt att pulsa omkring i snön, åka skidor eller pulka, och bara njuta. Och sen smita in på något mysigt fik, eller gå hem, och dricka varm choklad och äta muffins. Helst framför en öppen brasa!

Man snorar, blir lätt blöt och svettig och det är jäkligt jobbigt att bylta på sig och av sig alla kläder hela tiden. Men det får man ta. Jag menar, det har säkert sin charm det också... ;-)

Och allra helst är man tillsammans med någon som, säg, A...

En länk till en länk till en länk...

"Det är synd om människorna" sa August Strindberg. Jag vet inte det jag, men när man ser sånt här undrar man ju verkligen...

...men ja, lite roligt är det.

Cykelprat

A pratade med mig i dag. Ganska länge till och med. Om i onsdags, om hur det hade gått, om jag gillat det och så. Ja, jag vet, det betyder ingenting.

...men jag kan väl få drömma!

Vin och fest

Shit, det här börjar ju likna "Det ska vi fira". Det var ju inte meningen, det får vi sluta med. Jag lovar: inga fler gratulationer!

Kanske.

Jag ska på fest i morgon förresten, inflyttningsfest är det sagt. Typ, i alla fall. De flyttade ju trots allt in för över ett halvår sen. Så jag gick ut efter jobbet idag för att köpa en liten present att ta med mig. Och varför är jag så jäkla fantasilös? Det blev en flaska vin. Rött och italienskt. Nåja, vin lär väl alltid gå åt. Och det kommer tydligen oändligen mycket folk så det kommer säkert till användning.

Jag väljer annars numera ofta italienskt vin. Det har jag lärt mig av Jonaz (knuff).

Lite jobbigt med festen bara: jag vet inte om jag kommer att känna någon utöver värdinnan. Vi har inte haft kontakt på ett par år, och under den tiden har hon hunnit byta sambo. Om det betyder att hon också bytt umgängeskrets vet jag inte. Så det blir spännande - och lite jobbigt. Dessutom är "small talk" inte riktigt min grej. Även om jag har blivit bättre på det.

Ett grattis till

Stefan Edberg fyllde också 40 i går. Hur kunde jag missa honom? Han är ju den bäste vi har haft efter Björn Borg...

Grattis-kort

I går fyllde Lena Ph 40 år. Jag glömde säga det. Så jag säger det nu. Istället.

Vänskapsblogg

Jag har en vän. Han heter Jonaz. Han behöver små knuffar ibland. Just nu behöver han små knuffar för att komma igång med sitt bloggande. Så snälla, ge honom små vänskapliga knuffar här.

Besluts-vånda

Det har varit en lugn dag på jobbet. Vi hade ett enhetsmöte i morse och lite senare ett ärendemöte. Därefter firade vi av Ida som slutar i morgon (med en fantastiskt god hembakad chokladkaka. Avfirningen alltså...). Däremellan har jag småplockat lite. Inget tungt alltså, utan jag har tagit det ganska lugnt, avslutat en del ärenden, tagit tag i en del lösa trådar och försökt rensa bland mina akter. En ganska stillsam dag på jobbet, alltså. Det var till och med så att jag ett tag funderade på att gå tidigare och gå på bio i stället. Men jag skippade det och stannade istället kvar hela dagen. Typ tio minuter innan jag skulle gå gick jag in till min chef med en del dokument han ville ha.

("Jaså, där är du", säger han med ett stort leende på läpparna när jag kommer in på hans rum, "vad glad jag är att se dig". "Jag vet", säger jag. "Jag brukar ha den effekten på folk".)

Chefen plockar fram ett beslut som jag skrivit och ber mig göra några ändringar. "Men det är inte så bråttom", tycker han. "Vi kan skicka ut ett brev om saken ändå". Morsning och goodbye tänker jag. Klart det är bråttom. Beslutet har dröjt som det har. Och eftersom min dag i morgon är fylld går jag snällt tillbaka till min plats och sätter igång. Medan jag skriver kommer det upp en konstig ruta på min skärm, men jag läser den inte, utan klickar bara bort den. "Det rör säkert inte mig".

Så jag gör klart det jag ska och skriver ut dokumentet. Då berättar en kollega att de håller på att fixa med datorerna ikväll (därav rutan), så det jag skrivit kommer antagligen inte att sparas. "Grrrr", tänker jag, "jag skulle gått på den där bion trots allt och skitit i det här".

Så gick jag hem.

Vi får väl se hur det blev i morgon. Antingen får jag göra om det eller också inte. Jag antar att det inte är värre än så.

Men min fråga är egentligen: Varför händer allt precis innan man ska gå? Jag menar, det är ju inte direkt första gången det sker...

Apropå i morgon: Då får jag träffa Kärleken! =)

Lunch with the Devil

Jag åt lunch med Micke idag. Fan vad han är tråkig. Han pratar bara om sina jävla barnvagnar, barnkammare, blivande barn, barnvagnar, flickvän, lägenhetsköp, barnvagnar och katt...

Suck. Nej, Micke, det här funkar inte. Folk kanske inte ser ironin utan tar det på allvar.

Så gott folk, jag lovar: Micke pratar aboslut inte om barnvagnar. Aldrig. Skulle aldrig falla honom in... ;-)

En stilla morgon...

Jag var uppe klockan 05.00 i morse för att gå på spinning. Det var lite för tidigt märkte jag. Jag hade gott kunnat sova en stund till. Men iväg kom jag och jobbigt var det, trots att passet bara var på 45 minuter. Fast det räckte nog...

Suck. Vad gör man inte för Kärleken!?

Men ärligt: jag känner mig jäkligt fräsch just nu. Får se hur det blir i eftermiddag...

Så läggs ännu en dag till mitt liv

Fatta att man kan bli så här trött. Men det är klart:

- Jag gick upp kl. 06.00, åt en snabb frukost, snabbt in i duschen, och stressade iväg till jobbet.
- Förberedde mig inför min föredragning inför styrelsen.
- SACO-möte.
- Jag var tvungen att skriva ett komplicerat(?) mejl på engelska. Varefter jag fick bakläxa av min mer engelskakunniga kollega. (NÄR SKA JAG FÅ GÅ DEN DÄR ENGELSKAKURSEN SOM JAG HAR TJATAT OM SÅ LÄNGE?)
- Mejlkonversation med min före detta chef angående en föredragning jag ska ha på hans enhet.
- Bestämde lunchdag med min veckovis återkommande lunchdejt på it-avdelningen (i morgon).
- Oj, jag höll nästan på att glömma: sätta på radion kl. 11.00. Annika Lantz är ju tillbaka och livet kan återgå till det normala...
- Skriva klart ett mallbrev och mejla iväg det till vår Office Key-ansvariga.
- Läsa på lite mer inför föredragningen i eftermiddag.
- En snabb lunch bestående av en medhavd, och om jag får säga det själv väldigt god, pasta med tomatsås.
- Skriva ett avtal att mejla med det engelska mejlet.
- Söka en kontakt på Finansinspektionen.
- Översätta avtalet till engelska (för att mottagaren ska förstå vad han skriver på) - och få ännu mer [konstruktiv] kritik av min kollega.
- Göra klart avtalet och skicka iväg det engelska mejlet med avtal och allt.
- Fixa en utgång med några gamla kollegor - och en nuvarande (hon den engelskakunniga).
- Stressa iväg för att, en timme tidigare än aviserat, föredra inför styrelsen.
- Äntligen få prata med Finansinspektionen.
- Ha en lång och lite andefattig mejlkonversation med vår Office Key-ansvariga.
- Bestämma dejt med mitt kommande New York-resesällskap för planering.
- Söka vår chefsjurist utan att lyckas.
- Känna att nu skiter jag i det här, nu går jag och tränar.
- Stressa iväg till träningslokalen för en timmes styrketräning.
- Iväg till ICA och handla middagsmat.
- Och fan, batteriet är slut i min iPod. Måste alltså åka tunnelbanan hem och tvingas höra på pöbeln...
- Hem och, shit jag hann inte diska i morse... så, diska...
- Laga mat. Mangon var för omogen och Avocadon för mogen, till och med gammal.
- Äta en tämligen menlös middag.
- Packa inför morgondagen. Jag ska ju upp klockan 5(!) för att testa hur det är att träna innan jobbet - suck, jag kan inte vara riktigt klok.
- Fast nu tror jag att jag sitter kvar här framför datorn. Och gör sånt man gör framför en dator...

Frestelser

Vi fick tårta på jobbet i går förmiddags. Sedan dess har den varit framme tre gånger på fikabordet. Och det är så jäkla lockande när man går förbi. Den ser så god ut! Och ja, lite har jag syndat. Fast bara lite...

Jerringpriset

Jag har lite svårt att förstå att Tony Rickardsson kunde vinna Jerringpriset. Visst, att ta sex VM-guld är stort, men i vilken sport? Och det var väl bara ett guld 2005...?

Nej, mina favoriter var Anja Pärsson och Zlatan Ibrahimovic. Framför allt Zlatan. Självklart röstade jag på honom...

Cykla - och sjunga. Och cykla...

Cyklingen gick riktigt bra i dag. Vilket är konstigt eftersom jag har känt mig både trött och seg hela dagen. Men när jag väl kom dit kände jag mig lätt i benen och jag lyckades trampa på ordentligt.

Sen är det ju väldigt roligt att cykla för Frrredrik. Han är jäkligt bra: han är entusiasmerande, pådrivande (är det samma sak?) och jäkligt intelligent i sitt val av musik och rörelser. Och vacker. Så jävla vacker! Den där blandningen av både maskulint och feminint som han utstrålar är så oerhört tilltalande i mina ögon.

Fast är han inte lite konstig? Jag menar, han berättade i dag om att man kan gå på karaokecykling och, som jag förstod det, sjunga med i låtarna samtidigt som man cyklar. So what? Det gör jag varje gång...

Ett kyligt klimat på jobbet

Det är svinkallt på jobbet i dag. Jag har fått krypa in i min fleecetröja och ändå fryser jag. Fingrarna är som kalla fiskpinnar. Eller nåt...

...fast det är ingen annan här som fryser. De säger att det bara är jag. Att det är något fel på mig. Att jag borde röra på mig mer, äta mer, ta på mig mer och allt vad det är de tycker att jag ska göra.

Men jag rör på mig och jag äter och jag har kläder på mig.

Jag tror helt enkelt att de ljuger. Jag tror att de fryser men inte vågar erkänna det. Att de är fegisar helt enkelt. Inte för att jag förstår varför. Det är väl inget farligt med att erkänna att man fryser? Det är ju helt naturligt. Folk är så konstiga...

För mig är det inget fel på. =)

Skitmusik à la Kent

Jag hatar, verkligen HATAR, barnkörer. Det låter så fruktansvärt... hmm, jag kommer inte ens på några tillräckligt smädliga adjektiv för att beskriva denna anskrämliga företeelse inom musikvärlden. Betänk bara... fast nej, varför göra ohejdad reklam för skitmusik...!?

Och ändå, ÄNDÅ, måste Kents Dom som försvann vara en av 00-talets absolut bästa låtar.

Förklara det, den som kan...

Gnäll

Tvätta, dammsuga och stryka. Samt tvingas bege sig ut i kylan eftersom man glömt att köpa hälften av ingridienserna till det man skulle laga till middag. Det finns ingen hejd på hur kul man kan ha en söndagkväll...

Svens ännu mer smutsiga affärer

Oj, när jag skrev om Svennis i morse hade jag missat att han avslöjat för "araberna" vad några av spelarna ska ha sagt om sina fotbollsliv. Fy på sig, Sven-Göran, så gör man inte. Ett förtroende är något man håller för sig själv. Det handlar om vanlig simpel respekt. Och integritet.

Skämmes!

Arbetets helg(d)

Jag har precis kommit tillbaka från jobbet. Några timmars arbete på söndagen gör susen. Eller inte...

Men det är märkligt, hur lugnt och skönt det är att jobba på söndagar. Man är oftast helt ensam, ingen som ska prata med en, ingen som pratar med andra så att man hör, inga telefoner som ringer, inga e-brev som poppar upp. Det är väldigt skönt, jag kopplar av på ett helt annat sätt än på vardagarna. Jag ska inte säga att jag får mer gjort, men det kan faktiskt kännas så. Dessutom kunde jag idag öva på en föredragning jag ska hålla på tisdag - fritt och utan att någon stördes... =)

Jag går faktiskt hellre in på en söndag och jobbar än sitter sent en vardagkväll, även om jag gör det också ibland. Men jag är ju så kvällstrött, jag är inte alls effektiv på kvällarna - då går jag hellre och tränar eller träffar vänner.

Men nej, jag skulle inte vilja ha det så här jämnt. Men nån gång ibland är det skönt, nästan terapeutiskt.

Svens smutsiga affärer

Ja jävlar! Svennis, Svennis vad har du gjort? Om han kan sitta kvar efter det här, då är undrens tid verkligen inte förbi.

Vad som hänt? Sven-Göran Eriksson har "lurats" av den engelska tidningen News of the World. I en artikel berättar de hur Svennis, inför ett par journalister utklädda till "rika araber", avslöjar att om bara priset är det rätta, han kan tänka sig att säga upp sig som Englands förbundskapten och ta ett nytt jobb. Dock, om jag förstår det rätt, inte förrän efter VM i Tyskland. Inget konstigt med att han kan tänka sig att sluta, alla har ju ett pris och de flesta även en ambition att ta sig vidare, men att det kommer fram i offentligheten är ju lite pinsamt. Dessutom är tidpunkten oerhört illa vald, med tanke på att det inte ens är ett halvår kvar till VM.

Vidare rekommenderar han araberna att köpa Aston Villa och skryter(?) med att han, om de gör honom till manager i klubben, även kommer att kunna ta med sig David Beckham.

Hmm. Undrar hur många i England som gottar sig åt det här...

Commander in Chief

Jag vet inte vad jag ska tycka. Allting verkar gå så otroligt lätt. Allt går presidentens väg: statskupper går på en dag, den ryske presidenten skakar snabbt av sig en förolämpning mot honom och hans land och pressen verkar inte bry sig om att hon lägger sig i deras arbete.

Och att presidenten gör en massa protokollfel hela tiden? Skulle det verkligen tillåtas? Fast det är klart, som genom ett under klaras allt upp snabbt - och snyggt.

Och så är det problem med barnen, framför allt de båda döttrarna. Döööh, har vi varit med om det förr...?

Teve-krönika

Jag har haft en lugn kväll framför teven ikväll.

Först På spåret. Ett roligt och lärorikt program. Och spännande förstås. Stefan Holm är otroligt duktig att klura ut ledtrådarna i de olika resorna. Och jag gillar Ingvar Oldsberg. Han är duktig, kunnig - och väldigt rolig. På ett göteborgskt vis förstås. Men det är ju inte det sämsta...

Vem fan är Nisse Hult? frågar man sig i SVT:s nya humorserie Nisse Hults Historiska Snedsteg, med bland andra Johan Glans, Sissela Kyle och Loa Falkman. Nisse Hult-karaktären härstammar från Skattkammarön - en av de roligaste sketcher som någonsin spelats in för teve, med en fantastisk Margareta Krook i en av huvudrollerna. Nisse Hult får här gestalta sig själv i olika historiska skeenden. Första avsnittet sändes i kväll. Och det bådar gott. Väldigt gott. Avsnittet, med Bellman, Anckarström och Gustav III i centrum, var fantastiskt roligt. Förutom att Gustav III porträtterades så jävla taffligt...

Commander in Chief är en amerikansk serie som nyligen startat på TV4. Jag har haft stora förväntningar på serien. Dels gillar jag idén - den handlar om USA:s första kvinnliga president -, dels har den jämförts med min absoluta favvoserie: Vita Huset. Men efter de två första avsnitten var jag ganska besviken. Serien var långsam, väääldigt amerikansk och manuset tunt. Dessutom är väl Geena Davis lite humorlös...? Del tre och fyra sänds i kväll och jag ska kolla in dem för att se om det blir bättre. Blir det inte det så är det tack och adjö för min del.

...och nu blir det reklam

Jag har varit på Muren och fikat idag. Jag gillar det stället, det är skitmysigt. Kanske en aning litet, men mysigt som sagt och otroligt god mat. Man får bland annat ett f a n t a s t i s k t gott bröd till om man tar en sallad.

De har allt från muffins, morotskaka och blåbärspaj till sallader, wraps, smörgåsar, soppa och lasagne. Jag vet inte om kaffet är gott, för det dricker jag inte, men det är det alldeles säkert. Deras te är helt okej, även om variationerna av te på marknaden är små över huvud taget.

Dessutom har de en väldigt snygg personal...

Hmm. Jag upptäckte precis att Muren inte har någon webbplats. Så jag får väl berätta då att Muren är ett café i Gamla Stan i Stockholm. Adressen är Västerlånggatan 19. Muren har en regnbågsflagga hängandes utanför dörren, men publiken är blandad - caféet ligger ju trots allt mitt i turiststråket...

Lördagen den 14

Det var ett jäkla tjat om att det var fredagen den 13 igår. På var och varannan blogg man var inne och läste stod det något, typ "oohh, akta dig, idag är det fredagen den 13". Är folk så jävla skrockfulla? Den dagen är väl inte värre än någon annan?

Men jag är öppen för fakta. Ge mig belägg för att just fredagen den 13 är hemsk så ska jag ändra mig. Och nej, jag vill inte höra att just igår dog din katt samtidigt som din mormor gick och bröt lårbenshalsen OCH du blev kickad från jobbet. För det hade faktiskt kunnat hända vilken annan dag som helst, din sopa. Jag vill ha fakta!

Svalnande kärlek?

Jo, jag träffade honom i dag. Eller, träffade och träffade. Jag var där och han ledde klassen. Vi sa hej och sen sa vi tack och hej. Däremellan körde vi stenhårt. Jag försökte dessutom att fånga hans blick vid ett par tillfällen. Vid något tillfälle lyckades jag. Då log han lite och blinkade med ena ögat. Precis som jag sett honom göra mot en annan deltagare (en kvinna den här gången) bara någon minut tidigare. Och som han gjort så många gånger förr, både mot mig och mot andra.

Så nej, jag tror inte längre att han är speciellt intresserad. Gör det att jag måste ge upp? Nej, det antar jag att det inte gör. Inte än i alla fall...

Hmm. Jag kom precis på att det kanske är därför jag känt mig så tom ikväll.

I vilket fall brukar jag ge upp alldeles för tidigt. Alltid. Men nu måste jag ge det lite tid. Tid för vaddå? Ja, det kan man ju fråga sig...

Suck och stön.

Disclaimer

Fast egentligen tycker jag att såna där test är ganska fåniga.

Jonas Åkerlund in person

Alejandro Firpo länkade till ett test som jag naturligtvis också var tvungen att göra. Fast jag måste säga att jag är tveksam. Jag är nämligen

Jonas Åkerlund (?)

Trygghetsfaktor: 22 %. Betyder det att jag inte är någon att hålla i när åskan går...?

I övrigt säger testet:
"Individualism och nytänkande är din stil. Tyvärr ofta för sakens egen skull. Du är kreativt lagd, och ser till att skaffa ett arbete där du får utlopp för det. Men ivern gör dig missnöjd lite för ofta ändå, och kanhända slutar det med att du använder hela din kreativitet till att komma på saker att klaga på. "

Hmm. Ju mer jag tänker på det, desto mindre tokigt blir det. Man skulle nästan kunna säga att det nästan stämmer. Men det kanske andra personligheter också hade gjort...

I övrigt är lämpliga yrken Media, Konstnärlig verksamhet och Idrott.

Jag: en ny Zlatan?

En konspiratorisk teori

Vi är för övrigt en konspirationsteori på spåret på jobbet. En teori som sträcker sig ända tillbaka till HSB (Han Som Bestämmer).

Jag ska försöka förklara, utan att egentligen avslöja något: HSB har sett till så att Ministern utsett en viss person till generaldirektör för den myndighet där jag jobbar. En generaldirektör som är ung och tämligen grön, utan någon större erfarenhet av ledningsverksamhet. Och som tillika arbetade på det departement där Ministern har sin verksamhet. Och som därigenom kan tänkas vara påverkad av vad Ministern, departementet (och HSB?) har som åsikter i olika frågor. Generaldirektören har i sin tur sett till att anställa sina egna vän... eeeh, jag menar ett antal nya medarbetare, bland annat en viss person till chefsekonom och sedermera, för typ två veckor sedan, till avdelningschef u.p.a. Nånstans är det denne chefsekonom/avdelningschef som bestämmer hos oss numera. Eller?

I vilket fall: denne chefsekonom/avdelningschef var tidigare expert i en utredning om den myndighet där jag jobbar. Officiellt dock inte som representant för den myndighet där jag jobbar, utan som "obunden". Som expert hade han en avvikande åsikt i vissa delar från vad Utredningen kom fram till. Av någon anledning blev denna avvikande åsikt den absolut viktigaste delen av Utredningen när denna presenterades för personalen på den myndighet där jag jobbar. Inte bara en gång, utan ett antal. Trots att chefsekonomen/avdelningschefen "inte representerade myndigheten där jag jobbar". Inte heller hade den någon större betydelse för Utredningen: "det var ju bara ett särskilt yttrande". Ändå togs den upp gång på gång på den myndighet där jag jobbar. "För det är ju bra om ni (personalen) förstår vad chefsekonomen/avdelningschefen menar i sitt särskilda yttrande". Huruvida vi förstår Utredningen i övrigt är tydligen av mindre intresse.

Idag fick jag se ett utkast till remissyttrande över Utredningen som myndigheten där jag jobbar ska ge in till Ministern. Yttrandet går i princip ut på att myndigheten där jag jobbar tycker som chefsekonomen/avdelningschefen uttrycker i sitt särskilda yttrande. Detta trots att chefsekonomen/avdelningschefen inte representerade myndigheten där jag jobbar, utan varit helt obunden. Och detta trots att chefsekonomen/avdelningschefen inte har något inflytande över hur remissyttrandet utformas, eftersom ju "det är styrelsen för den myndighet där jag jobbar som avger yttrandet". Och styrelsen, vilket vi ju alla förstår, är inte bunden, ledsagad eller styrd av någon eller några tjänstemän på den myndighet där jag jobbar.

Man ska då också ha i minne att remissyttrandet i stora delar, för att inte säga Mycket Stora Delar, sammanträffar med åsikter som härstammar från chefsekonomen/avdelningschefen, generaldirektören OCH ordföranden i styrelsen för den myndighet där jag jobbar. För att inte säga, och det här är enbart hörsägen, chefen för den Andra myndigheten, det vill säga den myndighet som på ett ytterst signifikant sätt kommer att beröras av hur den nya lagen för myndigheten där jag jobbar utformas och som till stora delar skulle gynnas av om den nya lagen utformas i enlighet med det remissyttrande som avges av den myndighet där jag jobbar och således i stora delar i enlighet med det särskilda yttrandet i Utredningen. Jag skulle gissa, och det här är bara en vild gissning, att även Ministern och HSB tycker som det särskilda yttrandet och därigenom också som remissyttrandet.

Låter det krångligt? Svårt att hänga med? Jag förstår dig, det tycker vi (personalen) också.

Men jo, just det, en sak till: den myndighet där jag jobbar anställde för några månader sedan en ny informationchef. Hon har tidigare varit gift med chefen för den Andra myndigheten.

Själv känner jag mest att Lödder kan slänga sig i väggen.

En gök utan sitt ur

Jag har varit på Göken ikväll och käkat. Det ska erkännas att det var ett tag sen jag var där sist, men nånting har hänt. Nej, lokalen är sig lik, liksom menyn, och maten var lika god som vanligt. Men hallå, personalen var annorlunda: tidigare när jag har varit där har det bara varit kvinnor som jobbat. Ikväll var det enbart män. Har de bytt ägare? Hade någon semester? Har jämlikhetskraven brutit igenom? Nån som vet...?


Och i morgon får jag träffa Honom! =)

Uppiggande

För att pigga upp mig lite lägger jag in en bild på Fredrik Ljungberg.

=)

Utbytt

Jag hade en text här. Den var mina, väldigt privata, funderingar kring en artikel jag läste på svd.se idag, nämligen den här. Men jag fick ångest! En djup sådan. Jag var för personlig och privat, så jag var tvungen att ta bort den.

Jag hoppas att det aldrig händer igen.

Birgit Nilsson

1918-2005

Vila i frid!

Det var ju bara en dröm...

Jag drömde i natt att jag var gravid - i nionde månaden. Och det konstigaste av allt var att ingen verkade tycka att det var något konstigt eller märkvärdigt. Och mitt eget största problem var vilken utbildning barnet skulle gå...

Över pölen

Så var det klart. Äntligen! Den 23 mars åker jag till New York. Visserligen bara för en långhelg, men ändå. Jag ser väldigt mycket fram emot det - det ska bli skitkul! Konstigt egentligen, jag har verkligen aldrig varit någon USA-vän, tvärtom snarare, men det känns verkligen kul att få åka till NY. Och det är väl kanske som många säger: NY är inte alls USA på något vis...

Nu är bara frågan vad man ska göra där. Någon som har något tips?

Stress

Jäklar vilken stressig dag jag har haft på jobbet idag. Men så är det när man är betydelsefull. Eller hur det nu var...

Chanser i livet

Jag har på senaste tiden funderat mycket över möjliga chanser och förlorade chanser. Jag menar: tänk dig att du ska ta dig från A till B. Det finns tre vägar att välja mellan: C, D och E. Väljer du väg C kanske du blir överfallen och rånad på vägen. Väljer du väg D kanske ingenting händer, utan du går helt i dina egna tankar fram till målet. Väljer du slutligen väg E så kanske du springer på honom eller henne med stort H. Det här är naturligtvis inget du vet om i förväg, och inte heller efteråt får du veta vilka alternativen var. Men visst är det spännande?!

Fast det går ju inte att gå omkring att tänka så hela tiden. Men de senaste veckorna har jag gjort det. Och man blir helt galen!

Det handlar förstås om förälskelsen. Förälskelsen som jag vill träffa så mycket som möjligt, och som jag på något vis måste försöka styra att få träffa, eftersom det inte verkar finns några naturliga kanaler där vi kan träffas. Men hur gör man det, om det är slumpen som avgör? Eller är det kanske inte det? Är det ödet? Gud? Någonting annat?

Fast kanske den viktigaste frågan av alla: blir man aldrig för vuxen för att bete sig som en fjortis varje gång man blir förälskad?

Jag och du och alla vi känner

Me and You and Everyone We Know

Jag säger det igen:

Me and You and Everyone We Know

Så där ja. Kursivt, till och med. Vad det är? Jag säger så här: ska du bara gå och se EN film under 2006, då ska du se Me and You and Everyone We Know.

Hmm. Ja, och kanske Brokeback Mountain...

Kändiskåt eller inte

Jag var och tränade i morse och Magnus C var där. Visst är det märkligt: jag tittade inte speciellt mycket på honom, inte alls egentligen, men ändå var jag hela tiden väldigt medveten om att han var där. Varför blir det så?

REALISATIONK

NK:s rea började idag för oss som har VIP-kort – och det var man ju inte ensam om att ha. Var kommer alla människor ifrån? Har de inget eget liv, utan måste hänga på mitt? För hänger gör de. De är precis överallt och river och sliter, drar och knuffas.

Själv var jag där med Micke. Han ville ha hjälp med att köpa skjortor, han visste inte så mycket sa han. Så vi fick med gemensamma krafter hitta några till honom. Han valde form och färg, jag storlek. Typ. Två skjortor blev det, plus ett par t-shirtar. Själv köpte jag en tröja. Så vi var båda nöjda när vi gick därifrån. Och ölen efteråt var klart välförtjänt. Liksom ”svärmors” goda croissanter...

Spinner vidare

Jag var på spinning i dag. Jag vet inte om han undviker mig eller om det bara var tillfälligt. Men konstigt kändes det.

Ett kyligt mottagande

Jag vaknade upp i morse och det var svinkallt i lägenheten. Jag gillar inte att behöva äta frukost påbultad som om jag vore i Arktis. Jag menar: som om jag inte är frusen nog som jag är. Nån som har nåt tips på hur man snabbt blir varm?

Det händer... och fötter

Jag har köpt ett fotbad i dag! Så nu ska jag bli fin om fötterna. Och mjuk och skön. Jag har gått och suktat länge, men nu slog jag till. Och billigt var det också. Och som jag längtar, fötterna vill hoppa ner direkt. Men jag försöker stilla dem: först äta, sen bada... =)

Men just i dag verkar vara en perfekt dag för ett fotbad också. Jag är helt slut i kroppen och även knoppen. Bakis, förstås. Men också dagen-efter-ett-hårt-träningspass-trött. Och tränade jag igår? Nej, egentligen inte. Eller, åtminstone inte som jag hade räknat med. Jag var nämligen och åkte go-kart igår. Jäkligt kul! Men också väldigt jobbigt. Jag förstår att Schumacher och grabbarna måste vara rejält vältränade. För det var tungt. Jag är som sagt helt slut i kroppen i dag. Och har lite träningsvärk i armarna också. Och blåmärken(?) på sidorna av ryggen. Men det är det värt, det var nämligen så jäkla kul!

Synd bara att kvällen började så dåligt. Jag hade liksom inte räknat med M. Hade jag vetat att hon skulle med hade jag försökt sätta stopp för det. Jag gillar henne helt enkelt inte. Hon är en bimbo, och ingen särskilt kul sådan heller. Men, men, det blev ju kul trots det...

Och fan vad jag gillar Johan. Han är så chosefri. Tar allting för vad det är. Och förstår han inte så fördömer han inte. I stället funderar han och återkommer sedan: frågar och diskuterar. Och så var det löst. Typ...

Skånskt snygg

Så här ska man se ut om man är snygg! Åtminstone om man bor i Skåne...

Och nej, jag kan nog inte annat än att hålla med...

Och det är en aktiv kille också. Enligt Sydsvenskan verkar han ha tusen järn i elden. Hur fan hinner killen med...?

Första dagen på året

I dag var det första dagen på jobbet sedan före jul. Och gissa om det fanns att göra. Bara att gå igenom mejlskörden tog sin modiga tid. Och sen var det bara att ta itu med alla ärenden. Vissa fick ju prioriteras mer än andra. Tänk vad mycket det kan hända när man är borta. Och varför ska allting sedan hända inom loppet av en halvtimme? Dessutom en halvtimme innan man måste bege sig hem...

Och så hade jag ett möte med vår chefsjurist - för första gången vi två ensamma. Jag var duktigt nervös. Men det gick ju bra, riktigt bra till och med. Förutom att det genererade en massa jobb förstås.

Och i kväll ska min närmaste chef vara med i Aktuellt. Varför blir det alltid sådant ståhej när någon man känner ska vara med i teve?

Och överallt, i mina tankar och genom min kropp, svävar A. Alltid och hela tiden...

...men Frrredrik var sjuk.

Fundering

Förälskad eller besatt. Vad är skillnaden?

Om natten II

Jävlar, vilken natt!

Igen...

Ministern har gått vilse

Jag hittade vidstående bild ute på nätet. Vansinnigt rolig och jäkligt träffande. När ska justitieministern inse att han är ute på väldigt hal is när han inkräktar på den personoliga integriteten gång på gång? Och inte bara det, inkräktningen kommer att vara tämligen lätt att genomföra. Att läsa våra sms och e-brev, att bugga oss etc. Och nu ska även brottsoffer kunna avkrävas ett DNA-prov enligt bland annat Dagens Nyheter. Det var väl illa nog att misstänkta brottslingar skulle få utstå ett sådant prov? Vad blir nästa steg?

Är Anne Ramberg på Advokatsamfundet den enda som vågar säga ifrån? Det fanns en tid när Anne Ramberg hade Thomas Bodströms öra. Är den tiden förbi?

Gott nytt år

Gott nytt år, alla!

Dagens citat

När jag tittar på dig inser jag att jag ser ganska bra ut.

(Sagt av Björn Hellberg till Ingvar Oldsberg)