Sportspegeln

Fy fan vad Sportspegeln har blivit tråkig. Eller, rättare sagt, att de inte förmår förnya sig! Jag vet inte om jag ser ett nytt program, eller en repris från 1991. Lite överdrivet kanske, idrottsmännen och -kvinnorna är ju dagens. Men programmet är upplagt på precis samma sätt, reportagen är likadana som tidigare och allt är bara sååå förutsägbart.

Det hjälper inte att man har en flashig (läs: ful) studio, Veckans värsting eller I backspegeln. Det lyfter liksom aldrig. Det är bara såå tråkigt.

Men jag blev glatt överraskad när de i höstas började med lite längre intervjuer med olika idrottspersonligheter. Något som jag efterlyst länge. Men vilken besvikelse! Att människorna som intervjuar inte skäms för att kalla sig journalister! Intervjuerna är förutsägbara, tråkiga, dåligt upplagda, tillrättalagda och totalt ointressanta. Jag vet inte hur SVT-sporten anställer sina journalister, men de verkar enbart gå på om folk kan någon sport, om de kan kommentera eller vara ankare. Nog så viktigt, men man måste kunna ställa lite frågor också...

Kanske skulle man låna in en K-G Bergström , en Ingela Agardh eller en Marianne Rundström för att få lite stuns i intervjuerna!?

Bäst är ju, förstås, Peter Jihde. Han är inte alltid så insatt i alla sporter, men han är nyfiken och har ett syfte med sina frågor. Dessutom lyssnar han på svaren och förmår ställa följdfrågor.

Men det finns ju fler bra: Mats Nyström, Jakob Hård, Jonas Karlsson, Roger Blomquist och Ken Olofsson och kanske någon till. Även om de inte alltid kommer till sin rätt och får göra det de är bäst på. Nyström ska ju till exempel inte befinna sig framför kameran över huvud taget. Han ska producera, sammanställa och sammanfatta (hans och Albert Svanbergs krönika över Fotbolls-VM 1994 är till exempel något av den bästa sport-teve jag någonsin sett).