Mitt huvud jagades
Jag blev precis nästan head huntad. Nästan eftersom det inte var rätt person som ringde och eftersom jag tackade nej.
Så här är det: det blir snart ett vikariat ledigt på samma ställe där min kompis K jobbar, fast i Norrköping. Vikariatet är på ett halvår och det är ett riktigt bra jobb och tydligen väldigt bra villkor. Och med väldigt stora chanser att få vara kvar eftersom min kompis tror att den personen som vikariatet är i stället för, kommer att stanna kvar på det jobb som hon är tjänstledig för att pröva på under ett halvår.
I samband med det här frågade K:s chef om hon kände någon som skulle kunna tänkas ta vikariatet. Hon tänkte på mig.
Och visst, det låter lockande. Men ett halvår? Och i Norrköping? Skulle inte tro det. Dessutom trivs jag just nu väldigt bra där jag är, eller rättare sagt, jag känner mig inte riktigt färdig med det. Suck, och ändå är lönen usel och framtiden något oviss...
Men det känns kul att ha varit påtänkt.
Så här är det: det blir snart ett vikariat ledigt på samma ställe där min kompis K jobbar, fast i Norrköping. Vikariatet är på ett halvår och det är ett riktigt bra jobb och tydligen väldigt bra villkor. Och med väldigt stora chanser att få vara kvar eftersom min kompis tror att den personen som vikariatet är i stället för, kommer att stanna kvar på det jobb som hon är tjänstledig för att pröva på under ett halvår.
I samband med det här frågade K:s chef om hon kände någon som skulle kunna tänkas ta vikariatet. Hon tänkte på mig.
Och visst, det låter lockande. Men ett halvår? Och i Norrköping? Skulle inte tro det. Dessutom trivs jag just nu väldigt bra där jag är, eller rättare sagt, jag känner mig inte riktigt färdig med det. Suck, och ändå är lönen usel och framtiden något oviss...
Men det känns kul att ha varit påtänkt.
3 kommentarer:
Trots att jag är östgöte så tycker jag att Norrköping är en ganska trist stad. Stanna i Stockholm! Det bästa jag har gjort är när jag lämnade Östergötland för huvudstaden, men dialekten har jag kvar. Vet inte om jag ska skratta eller gråta?!?!
Gråt du, det skulle jag gjort. Själv pratar jag småländska. =)
Ja, det lutar åt att gråta faktiskt... Småländska är ju käckt!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida