Selektiv skräck för baciller

Jag ska inte säga att jag lider av bacillskräck, för det vore att ta i. Men jag har tydliga tendenser. Jag tycker till exempel att gamla gubbar som snyter sig i händerna är sååå jävla äckliga - eller om de har en snordroppe hängande från näsan. Fy faaan! Eller folk som spottar i tid och otid och precis överallt. Men hallå, gå hem och spotta i stället! Och människor som stinker av gammal svett får mina tår att krökas. Och om nån på jobbet glömt att spola på toaletten efter att han skitit mår jag riktigt illa. Jag sköljer också all frukt väldigt noga innan jag äter den - inte för att få bort eventuella gifter, utan för att folk har varit där och petat på dem.

Men det finns ett undantag. Lösgodis! Jag fullkomligt älskar lösgodis. Där har jag inga som helst hämningar. Jag plockar och plockar. Och äter. Och detta trots att jag sett en man stå hängande över en lösgodishylla med en snordroppe hängandes i näsan. Och trots att jag sett små äckliga barnhänder pilla på en massa godis. Jag bryr mig helt enkelt inte. Bara jag får LÖSGODIS!

För det är ju så gott.