Sanning eller bedrägeri?

Det är lördag kväll och klockan är strax efter 21. Folk är på middag hos vänner, gör sig i ordning inför förfester eller sitter redan på nån bar nånstans. Det de har gemensamt är förväntan.

Själv sitter jag hemma. Borde jag känna mig rastlös? Borde jag vara deppig? Borde jag känna avund, svartsjuka, missunsamhet, sorg eller något annat? Ja, kanske. Men det gör jag inte. Hade det här varit någon annan lördag hade jag kanske känt en eller ett par av de känslorna. Men inte i kväll.

Jag har fått väldigt mycket gjort i dag. Jag får fortfarande mycket gjort. Och jag hade planerat sedan i måndags att i dag skulle jag göra nada. Alltså i benämningen gå ut. Jag skulle ta det lugnt hela helgen. Förra helgens bravader krävde det. Och snart kommer andra jobbiga helger.

Så ingen alkohol i helgen.

Fast jo, rastlös känner jag mig av någon anledning. Jag kollade på Stina! ståendes eller vandrandes runt framför teven. Otroligt rastlös. Så jag får nog ta en promenad. Ensam. Med min musik. Åh, det ska bli härligt...