Illa. Jag mår illa.

Min mage börjar likna en dålig följetong. Men vad ska jag göra: den verkar ju vara en oerhört viktig del av mitt liv just nu...

I natt vaknade jag av att någon låg och stönade högt. Det var jag. Det körde runt så mycket i magen då så jag inte kunde låta bli att stöna. Och jag mådde illa som fan. Just då trodde jag att jag skulle kräkas, och sprang upp på toaletten ett antal gånger. Nu så här efteråt har jag förstått det inte fanns någon större risk. Jag har ju upplevt det här förr: magen krånglar så att jag mår illa. Den gjorde egentligen inte ont i natt, det känns mer som om den håller på att lämna kroppen. Typ.

I dag hade jag tänkt promenera till jobbet, men av det blev intet. Jag mår fortfarande illa. Och livet känns pest just nu.

...och doktorn hade inte tid förrän om två veckor.