Brevsvar

Jag har fått svar från Åsa Jinder. Eftersom jag bara kunde skriva i hennes gästbok, och eftersom jag hänvisade till min blogg, ville jag inte skriva ut mitt riktiga namn. Därför går jag även där under mitt smek/bloggnamn Aronson.

Så här skrev Åsa:

Aronsson!
Tack för ditt fina brev.
Inget jag gjort i mitt arbete har varit så betydelsefullt för mig som denna bok. Jag har mött så många människor som har tagit den till sitt hjärta och kan man skänka en enda människa en smula hopp så är det vackert så. Utanför fönstert skiner solen, nu gör den det i mitt hjärta också. Tack för att du tog dig mod och skrev! Hopa gärna fram om du ser mig på NK igen,;) jag är helt ofarlig och skulle bara bli glad.
Kramar Åsa

Därefter skrev hon så här:

Aronson...du ser. Stavfel på namnet och i meningarna...så går det när man blir glad!
Ursäkta!

Klart att även jag blir glad... =)

_________

...och så här skrev jag i mitt första inlägg:

Hej Åsa!

Jag köpte Bli min mamma igen för många år sedan. Jag antar att det var redan 1991-1992 nån gång. Jag ska inte säga att den förändrade mitt liv, för det vore att ta i. Men den har varit ett stort stöd för mig. Den har tröstat mig i många jobbiga stunder och gett mig styrka att gå vidare.

Jag känner igen mig i så mycket av det du skriver. Jag är själv skilsmässobarn, även om mina föräldrars skilsmässa sköttes på ett helt annat sätt än dina föräldrars. Jag har även haft problem med relationen till min mamma, även om det även där var på en helt annan nivå än de du haft. Men alla känslor av ensamhet, längtan, tomhet, saknad och hat som du beskriver skulle även kunna vara mina. Delvis sprungna ur skilsmässan, men till största delen uppkom de nog långt, långt innan dess.

Allt du skriver känner jag igen mig i, allt kommer tillbaka om och om igen, om än i olika skepnader. Bli min mamma igen skulle lika gärna kunna vara skriven för mig, eller av mig - om jag haft förmågan.

Jag har tagit mig friheten att i min blogg citera utdrag ur din bok ibland. Jag vill så gärna att fler ska läsa den och få möjlighet att ta till sig det du skrivit.

Jag har länge tänkt kontakta dig, men inte riktigt haft modet. Jag såg dig faktiskt på NK härom veckan, men jag vågade inte gå fram då heller. Så jag får göra så här i stället.

Jag vill egentligen bara säga tack. Fler ord har jag tyvärr inte för min uppskattning.

/Aronson