Känslor VII

Står mitt på nöjesfältet.
Neonljuset ovanför mitt huvud
lyser upp natthimlen
på ett absurt sätt
och mörkret utanför,
de skrikiga ljusstrålarna,
är inget annat än svart.
Min längtan bort
är hos mig igen
och denna förbannade känsla av tomhet.
Ändå skrattar jag
ändå kommer det läten ur strupen
som lätt kan förväxlas med skratt.
Gud vad jag skrattar,
ett inferno
där de falska skriken från strupen
gör sig utmärkt
till tjuten från karusellerna.
Önskar jag satt där nu
och kunde skrika ut min smärta.


(Ur Bli min mamma igen av Åsa Jinder, Bonniers, 1991)