Hos doktorn
Jag har precis kommit tillbaka från doktorn. Och inte är jag gladare för det.
Det började med att jag på vägen dit bestämde mig för att jag måste fan äta något, så jag köpte en fralla - och åt ungefär halva. Jag vet inte om det har något samband, men jag har ondare i magen nu än vad jag haft tidigare i veckan. Kan också ha att göra med att jag sprungit omkring på stan nu ett tag...
Nåväl; doktorn. I och med att jag var där i fredags fick jag förtur in i dag, så jag behövde inte vänta så länge. Tack och lov för det. Den här läkaren, det är ju olika varje gång, hade en jäkla attityd; han ifrågasatte mig och vad jag sa om vad som hände hos förra läkaren i fredags. Men hallå, jag är bara lekman, jag kan väl inte hjälpa om jag missförstår, eller inte förstår. I vilket fall fick jag nu medicin i form av losec-liknande preparat. Och så skickade han mig på remiss så att jag ska få göra en gastroskopi. Fy fan, det har jag gjort tidigare och det är verkligen inte roligt...
Han tyckte också att jag kan resa till London om jag inte blir sämre. Det är ju alltid något, som flickan sa...
Skönt att något händer i alla fall, men just nu mår jag ganska kass, och är väldans tveksam till om det ska hjälpa.
Men varför blir jag alltid som ett litet barn när jag är hos läkare? Jag vågar inte ifrågasätta, eller knappt ställa frågor. Jag bara tackar och tar emot. Jäkla skit!
Det började med att jag på vägen dit bestämde mig för att jag måste fan äta något, så jag köpte en fralla - och åt ungefär halva. Jag vet inte om det har något samband, men jag har ondare i magen nu än vad jag haft tidigare i veckan. Kan också ha att göra med att jag sprungit omkring på stan nu ett tag...
Nåväl; doktorn. I och med att jag var där i fredags fick jag förtur in i dag, så jag behövde inte vänta så länge. Tack och lov för det. Den här läkaren, det är ju olika varje gång, hade en jäkla attityd; han ifrågasatte mig och vad jag sa om vad som hände hos förra läkaren i fredags. Men hallå, jag är bara lekman, jag kan väl inte hjälpa om jag missförstår, eller inte förstår. I vilket fall fick jag nu medicin i form av losec-liknande preparat. Och så skickade han mig på remiss så att jag ska få göra en gastroskopi. Fy fan, det har jag gjort tidigare och det är verkligen inte roligt...
Han tyckte också att jag kan resa till London om jag inte blir sämre. Det är ju alltid något, som flickan sa...
Skönt att något händer i alla fall, men just nu mår jag ganska kass, och är väldans tveksam till om det ska hjälpa.
Men varför blir jag alltid som ett litet barn när jag är hos läkare? Jag vågar inte ifrågasätta, eller knappt ställa frågor. Jag bara tackar och tar emot. Jäkla skit!
4 kommentarer:
Det kanske inte är till någon tröst men jag är lika mesig.
Hoppas det vänder snart. Annars kommer jag och Honken och tar hand om dig.
Bra att du fick medicin... och att han tyckte att du kunde åka till London! :-)
Haha... Kim och jag är bäst på omvårdnad. :-)
Bra att du fått ett syrahämmande preparat, det lär hjälpa på ett par dagar. Men var försiktig med vad du äter och dricker så kommer du att må prima snart.
Simma lugnt!!
Danne
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida