Hemligheten i bloggen

Åsiktstorpeden skriver om bloggar och andra sätt att öppna sig, att avslöja sina hemligheter - eller som ett sätt att tillfredsställa sina lustar att få kika in i andra människors privatliv. Han berättar bland annat om en kille som delade ut en massa föradresserade vykort och bad folk skriva sina hemligheter och skicka in. En del av del inskickade materialet hamnade i boken "Postsecret".

När jag började blogga var min tanke att min blogg skulle bli just ett sånt vykort; ett ställe där jag kunde säga precis vad jag känner, just för ögonblicket. Ett ställe där jag kunde öppna upp mig och berätta mina allra innersta och djupaste hemligheter - eller vardagliga ting, sådant som jag aldrig berättar för folk, och som jag nästan exploderar av att inte kunna eller våga säga.

Jag har väldigt svårt att öppna mig inför vänner och familj. Jag är livrädd för att folk ska komma mig för nära; "folk som kommer nära sårar bara".

Men min blogg blev inte så. Till största delen mitt eget fel; bloggen har spridit sig bland mina vänner och arbetskamrater och jag hämmas otroligt mycket av det.

Jag vet att det finns de som tycker att jag öppnar upp mig väldigt mycket ibland. Men det är rent medvetet från min sida; jag övar mig i att folk får veta sånt om mig som normala människor berättar för sina vänner, men som jag inte lyckas öppna mig för. Skillnaden är väl att i bloggvärlden sprider det sig till många fler.

Jag har funderat på att öppna en ny blogg, där jag är helt anonym. Men jag tycker ju att den här bloggen är så rolig, och jag vet inte om mitt inre räcker till för två bloggar.

Dessutom är jag livrädd för att bli avslöjad...