Det värstaste med en resa
Den allra värsta stunden på en resa är, tycker jag, det ögonblick när man kommer till gaten på flygplatsen och man hör att alla pratar svenska. Då vet man att det är oåterkalleligt. Det är över. Det är bara att inse att nu ska man tillbaka till vardagen igen. Ingen kul känsla. Alls.
En annan sak som inte är så kul är när man kommer hem och upptäcker att någon (man själv innan man reste?) sprungit omkring med skor inomhus och grusat ner något alldeles förfärligt.
Å andra sidan är ju vi svenskar tämligen ensamma om att ta av oss skorna när vi kommer hem till någon. Så gör man inte i England, kan jag meddela. Där kan man även, emellanåt, ha skorna på när man knullar... ;-)
En annan sak som inte är så kul är när man kommer hem och upptäcker att någon (man själv innan man reste?) sprungit omkring med skor inomhus och grusat ner något alldeles förfärligt.
Å andra sidan är ju vi svenskar tämligen ensamma om att ta av oss skorna när vi kommer hem till någon. Så gör man inte i England, kan jag meddela. Där kan man även, emellanåt, ha skorna på när man knullar... ;-)
2 kommentarer:
Och informationsöverflödet (-underskottet...?) bara fortsätter! ;-)
Ja så länge det inte var några vita tubsockar inblandade så... Och skor (eller stövlar?) kanske fyllde sin funktion...
Ja visst är det en hemsk känsla det där när alla pratar svenska. Jag känner verkligen igen mig i det. Det bästa är när planet lyfter tycker jag. Då tänker jag alltid att nu gör jag något bra med mitt liv:-)
Hellre skor än bara strumpor...
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida