Slutrapport från London

Hemma igen från London, får jag väl komma med en slutrapport.

Det blev ingen lunch med Kexet i dag. Han blev kallad till jobbet och var tvungen att åka in några timmar. Vi tog en eller två eller tre eller... hmm. typ, öl i alla fall. Och hamnade hemma hos honom igen.

Den här gången klöktes jag inte... ;-)

Vi får väl se om det blir en fortsättning. Jag inser ju också att det är lite kört, med avstånd och allt. Dessutom tror jag inte att han är lika intresserad som jag är. Jag vet egentligen inte hur pass intresserad jag är heller, egentligen...

På flygplanet hem hamnade jag bredvid något så ovanligt som en medpassagerare som ville prata. Det var hon som tog initiativet helt och hållet och pratade på och frågade och frågade. Hon går i nian och pratade lite om vad hon valt till gymnasiet och undrade sen lite över min utbildning och om den var bra och så. Och så berättade hon att hon varit i England för att hälsa på sin gamla värdfamilj från det att hon varit på språkresa. Dessutom hade hon prov i morgon så hon fick plugga lite på planet också (tack och lov, så fick Aronson sova lite).

På Arlanda tog jag flygbussen in till Stockholm. Väl här gick inte tunnelbanan, så jag fick ta en taxi i stället. Och tro det eller ej, men chauffören var värsta fjollan. Har jag aldrig varit med om förr. Och gissa om han också pratade på. Fast det var kanske något roligare. Dessutom tog det två sekunder för honom att räkna ut att jag är bög. "It takes one to see one" som han sa - fast på svenska. Och söt var han också. Hade jag inte varit så trött så... ;-)

Allt som allt: hade det inte varit för min mage hade jag haft det jäkligt bra i London. Det började lite i moll, men slutade helt klart i dur. Tack vare Kexet.