Telefonterroristerna

I kväll har jag pratat med J, som jag bestämt mig för att kalla honom, typ 175 gånger i telefon. Det har liksom bara blivit så. Och nej, vi är inga typ galningar. Bara random upptagna. Är det inte bussar eller bad så är det tvätt eller mat. Eller något annat.

Men han är ju så rolig. Och han har ett skratt som gör att jag smälter...