Att gråta utan tårar

Det är över. Slut. Finito.

Och jag gråter.

Tänk att två människor kan se så olika på saker. Tänk att två människor kan betrakta två människor och komma fram till två så helt olika uppfattningar. Tänka att två människor som är så olika, kan vara så lika.

För vi är lika i många avseenden, det måste du hålla med om, J!?

Vi har skrattat väldigt mycket ihop. Vi har pratat en massa, haft delade åsikter och divergerande åsikter. Men det har alltid känts bra. Oavsett.

Men från i dag är det slut. Från i dag blir det inga mer dejter. Om det någonsin ens funnits några.

Från i dag får jag inte känna den naturlighet som jag känt med dig. Inte känna din närhet. Inte din kropp mot min, dina läppar mot mina. Eller se in i dina vackra ögon.

Och ironin i det hela? Det var först i går som jag förstod att jag var förälskad. Det var först i går som jag efter att vi pratat i telefon, visserligen full men ändå, högt sa till mig själv: "fan vad jag är kär".

Och Darling kommer att bli vad De älskande på Pont-Neuf en gång var.