Böglobbyn - andra programmet

Sådär ja. Nu har jag sett andra avsnittet av Böglobbyn (jag spelade in det i går eftersom jag inte var hemma).

Det var två reportage . De handlade båda om utanförskap; två bögar som inte kände sig hemma i bögvärlden. Som kände sig utanför. Och det kan jag verkligen känna igen mig i. Jag kände mig hemma första gången jag var ute på gayställe. Sedan dess har jag mest känt mig utanför...

Och reportagen skulle kunna ha varit riktigt bra. "Kunna ha varit" eftersom två saker gjorde att de inte var bra.

För det första: Båda reportagen gjordes med utgångspunkt att de båda huvudpersonerna inte bara är besvikna utan också väldigt bittra: gayvärlden är inte som de vill och därför känner de sig utanför och till och med utstötta. Problemet är bara att ingen av dem verkade särskilt bitter. Tvärtom kändes de starka och modiga. Och glada och trots allt ganska nöjda med sina liv...

För det andra: det är helt okej att göra ett reportage om Carola och hennes syn på homosar. Det är till och med önskvärt att sådant görs. Men vad hade det i det här reportaget att göra? På vilket sätt visade det att huvudpersonen var utstött från gayvärlden? Eller heterovärlden för den delen.

Bäst i programmet: Glenn Hysén fick recitera Jonas Gardell. Satir på riktigt hög nivå! Och ställer samtidigt en viktig fråga: får man som bög verkligen säga precis vad som helst? För när det kom ur en [macho]heteros mun lät det verkligen riktigt, riktigt plumpt...

Slutligen en fråga: Marco tänder på "bögar". Inte på killar, utan på bögar. Hur kollar han sånt? Frågar han först och sen tänder han?