Var är barnen?

Jag har precis tittat på en dokumentär i SVT. Den stora olyckan ...och fröken som inte kom heter den, och handlade om den största olyckan i Stockholm någonsin: en bussolycka på Essingebron den 24 november 1948. Bussen krockade med en lastbil och körde över kanten och störtade ner i vattnet. Femton människor dog, en överlevde.

Filmen är gjord av Peter Torbiörnsson som bodde på Stora Essingen. Hans fröken kom aldrig den morgonen, och det var bland annat det filmen handlade om: olyckan och hur man bearbetade, eller snarare inte bearbetade, den.

Men filmen handlade också om hur det var att vara ung då. Och kanske även om hur det är att vara ung i dag...

De pratade om hur de brukade leka och hur man kände alla runtomkring, i det här fallet alla som bodde på Stora Essingen. Och då slog det mig: var är alla barn i dag? Varför ser jag aldrig några?

När jag var liten var vi ofta ute och lekte. Visst satt jag mycket inne och kollade på tv eller läste, men vi var mycket ute och lekte: kurragömma, tjuv och polis, Svarteman, fotboll, smygleken och allt vad det hette. Vi byggde kojor och sprang i "bäcken" där vi egentligen inte fick vara. Och vi hade skitkul!

Men numera ser jag aldrig några barn. Bara små, små som åker vagn, eller nyligen gjort det. Men var är åttaåringarna? Tioåringarna? Tolvåringarna? Sitter de bara hemma och spelar datorspel? För visst måste det ju finnas barn i mitt bostadsområde? Eller över huvud taget på Kungsholmen!? Och i Stockholm...