Jag - en fetknopp
När jag kom till gymmet i morse passade jag på att väga mig. Det var ju ett tag sen. Och även om jag menar att vikten i sig är tämligen oviktig (muskler är ju till exempel tyngre än fett), så kan det vara en bra värdemätare eller indikator.
Och jag har gått upp åtta kilo. Jag säger det igen: åtta kilo. Åtta fucking kilo! Inte undra på att jag känner mig fet och att jag äcklas. Fy fan. Och vad besviken jag är på mig själv. Fy fan, alltså.
För några år sedan gick jag ner 14 kilo. Jag var så glad och så stolt över mig själv. Och nu håller jag på att rasera alltihop. Jävla fan helvetes skit! Kuk och fitta.
Och det värsta är: även om jag inte äter "bantarmat" så äter jag heller ingen speciellt fet mat. Utan bara vanlig mat. Och ändå...
Aaaarrrrrrrrrrgggggggggghhhhhhh!
Och jag har gått upp åtta kilo. Jag säger det igen: åtta kilo. Åtta fucking kilo! Inte undra på att jag känner mig fet och att jag äcklas. Fy fan. Och vad besviken jag är på mig själv. Fy fan, alltså.
För några år sedan gick jag ner 14 kilo. Jag var så glad och så stolt över mig själv. Och nu håller jag på att rasera alltihop. Jävla fan helvetes skit! Kuk och fitta.
Och det värsta är: även om jag inte äter "bantarmat" så äter jag heller ingen speciellt fet mat. Utan bara vanlig mat. Och ändå...
Aaaarrrrrrrrrrgggggggggghhhhhhh!
5 kommentarer:
Jag lider med dig. Det är hemskt deprimerande att inse detta.
Allt är ju relativt.
Hmm sa du att du vägde dig på gymmet... Hmmm. Förutom att den vågen kanske visar fel, eller justerats sen sist, så när jag ju mina konspiratoriska tankar...
Det närmar sig jul. Då behöver man pengar. Även SATS "medlemsrådgivare"... De har säkert nån statistik de behöver putsa till, så lite mer "motiverade" "medlemmar" kanske hjälper till...
Du, om det är så att du gick ned 14 kg och nu gått upp 8 trots att du äter normalt och tränar så tror jag faktiskt inte att det var rimlig vikt för dig när du gick ned 14. För jag tycker det verkar som du lever normalt och så rör du på dig och då går man ju inte upp av en godispåse eller två om det inte är så att du vill vara smalare än du kanske kan... förstår du vad jag menar?
Nej, anonym, det gör jag inte. Eftersom jag vet min idealvikt. När jag bantade hade jag bestämt mig för vilken vikt jag ville gå ner till. Men det blev aldrig så, för min kropp sa till när det var lagom. Och det var verkligen lagom. Jag kände mig som jag aldrig känt mig förr: tillfreds med min kropp.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida