Att vänta i det stora äpplet

Jag har precis sett New York Waiting. Och det var först när eftertexterna kom som jag fattade att teamet bakom filmen är svenskt. Det hade inte jag förstått. Manus och regi av någon som heter Joachim Hedén.

Men att manusförfattaren är svensk kan säkert förklara den dåliga dialogen. För den var helt kass. Manuset kändes inte bra över huvud taget. Regin var också dålig. Skådespelarna var sådär. Men allra sämst var faktiskt översättningen. Jag fick rysningar genom hela kroppen.

Fast jag gillade den manlige huvudrollsinnehavaren, Chris Stewart. Han var så söt. Och han såg ut att var riktigt... god.