Positiv fokusering
I stället för att beklaga mig över att mitt huvud fortfarande känns som att det ska sprängas (för det gör det), att alkoholen har så stor inverkan på min stackars mage (för det har den. Två gånger har jag skitit i dag - hittills), att jag fortfarande är bakiskåt, trots att jag redan runkat av mig (för det är jag) eller att dagen-efter-ångesten rider mig (för det gör den), tänkte jag fokusera på det positiva som hänt i dag i stället.
Och det är två saker.
1. Nya Offside kom i dag. Med VM-special. Vill läsa. Nu!
2. Jag har kollat på gårdagens episod i Miss Marple-serien. Och jo, den är bra. Riktigt bra. Och rolig. Även om jag fortfarande inte kan förlika mig med Geraldine McEwan som Jane Marple. Och kanske måste jag läsa om böckerna, för jag kan inte påminna mig att de flödade så av humor, som tv-serien gör.
Men annars ska de ha en stor eloge för att de lyckats få med så många stjärnor i serien. Och ofta i ganska små roller. I det här avsnittet, Miss Marples sista fall, var det framför allt Dawn French och Geraldine Chaplin. Den senare hade typ fem repliker och satt annars mest och led över sin stackars modersbundne son. Men som hon gjorde det. Hon är så sval, så cool.
Mitt största minne av Geraldine Chaplin är annars en annan tv-serie, nämligen Öden i krigets skugga, eller Les uns et les autres, som den hette i original. En väldigt bra serie om några europeiska öden under andra världskriget. Och fantastisk musik, jag köpte naturligtvis skivan (tyvärr har jag den bara på LP, så jag kan inte lyssna på den nu). Men deras version av Ravels Bolero är oöverträffad. Totalt. Den har tröstat mig många gånger när jag varit deppig...
Hmm. Jag hoppas att jag kan lägga till fler positiva händelser allt medan dagen fortskrider.
Och det är två saker.
1. Nya Offside kom i dag. Med VM-special. Vill läsa. Nu!
2. Jag har kollat på gårdagens episod i Miss Marple-serien. Och jo, den är bra. Riktigt bra. Och rolig. Även om jag fortfarande inte kan förlika mig med Geraldine McEwan som Jane Marple. Och kanske måste jag läsa om böckerna, för jag kan inte påminna mig att de flödade så av humor, som tv-serien gör.
Men annars ska de ha en stor eloge för att de lyckats få med så många stjärnor i serien. Och ofta i ganska små roller. I det här avsnittet, Miss Marples sista fall, var det framför allt Dawn French och Geraldine Chaplin. Den senare hade typ fem repliker och satt annars mest och led över sin stackars modersbundne son. Men som hon gjorde det. Hon är så sval, så cool.
Mitt största minne av Geraldine Chaplin är annars en annan tv-serie, nämligen Öden i krigets skugga, eller Les uns et les autres, som den hette i original. En väldigt bra serie om några europeiska öden under andra världskriget. Och fantastisk musik, jag köpte naturligtvis skivan (tyvärr har jag den bara på LP, så jag kan inte lyssna på den nu). Men deras version av Ravels Bolero är oöverträffad. Totalt. Den har tröstat mig många gånger när jag varit deppig...
Hmm. Jag hoppas att jag kan lägga till fler positiva händelser allt medan dagen fortskrider.
2 kommentarer:
Oj...ibland kan man verkligen få FÖR mycket information i din blogg... ;)
Vad då? Gillar du inte Geraldine Chaplin?
;-)
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida