Skrynklare för en kväll

Åsiktstorpeden undrar om vi är vikare eller skrynklare. Jag svarade att jag - självklart(?) - är en vikare, och jag var rädd att allt annat gav ökad risk för... ähum... skitiga fingrar. Men jag fick svar på tal från några skrynklare, som menade att det faktiskt inte alls förelåg någon risk för bajs på händerna.

Så när det var dags i kväll, var jag ju tvungen att testa; jag skrynklade ihop pappret och satte igång med arbetet. Och visst, jag ger dem (skrynklarna) rätt till viss del. Eller, rättare sagt, egentligen handlar det nog om vanan. Det kändes lite ovant, men inte konstigt. Det kändes inte mjukare, men inte heller som någon risk för bajsiga händer. Mest tyckte jag att det var lite mindre träffyta. Men ungefär lika effektivt som vikningen.

Fast jag tror att jag håller fast vid att vika. Det känns tryggast så...